Eftersom det här var så hastigt skrivet och slarvigt formulerat, tar jag det igen lite mer samlat. Jag anser nämligen att det nedanstående är en intressant tanke.
"Alla människors lika värde"?
***
Jag ser två motsatta moraltendenser:
Först, ursprunglig jägar-samlar-moral, som kan förklaras evolutionspsykologiskt. Här finns ingen lika värdes-princip - endast en circle of concern som utgår från den egna DNA-molekylen.
Motsatta trenden: Samarbete i större grupper än vad vår individuella kognitiva kapacitet kan hantera - i.e., samhällen. Tack vare intersubjektiva fenomen, såsom religion eller pengar, kan vi samarbeta i väldigt stora grupper om miljontals individer. Trots att vår kapacitet för direkt samarbete är betydligt mer begränsat än så - kanske 50 till 200 individer.
Vi vantrivs i kulturen, men å andra sidan: Ju mer samordning, desto mindre Moloch.
***
Ekonomisk jämlikhet samvarierar med ("sval") tillit, på nationell nivå och på lokal nivå. Resväske-argumentet från Catcher in the Rye är en vacker litterär beskrivning av varför vi trivs med jämlikar. Inte bara generalization from fictional evidence heller; The Spiritlevel-forskningsprojektet argumenterar för samma mekanism, vill jag påstå. Hur som helst samvarierar ojämlikhet med nära nog alla sociala problem. Jämlikhet samvarierar även med produktivitetsökning och teknologisk utveckling, och är eftersträvansvärt även enligt våra tillväxtinriktade institutioner.
Det är ett faktum att jämlika samhällen har högre nivåer av tillit. Det är även ett faktum att höga nivåer av tillit är en oerhört positiv ingrediens i vad vi i allmänhet betraktar som "goda" samhällen.
"Tillit till andra människor brukar liknas vid ett samhälles sammanhållande kitt. Länder med hög tillit har i regel en stabil demokrati, stark ekonomi, god folkhälsa, låg korruption, låg brottslighet samt en hög nivå av jämlikhet och jämställdhet. I de nordiska länderna är tilliten extremt hög, men också övriga länder i Västeuropa har hög tillit, medan bottennoteringar återfinns i Mellanöstern, Afrika och delar av Latinamerika." (Källa.)
***
Ett intersubjektivt fenomen beskrivs av Houellebecq som "en gemensam lögn som förändrar verkligheten". "Alla människors lika värde" är snarare än sådan gemensam lögn med världsförändrande potential, än en meningsfull utsaga om verklighetens beskaffenhet. Vår jägar-samlar-moral kan inte antas främja idén, och den är inte objektivt sann i termer av faktisk tillämpning i världen. Däremot verkar den vara en användbar samordningsmekanism.
Samhällen är svåra, eftersom de är fall av fångarnas dilemma. Du har som individ mycket att vinna på att gratisåka på samhällets håvor, men själv bidra så lite som möjligt. I en spelteoretisk terminologi har du själviska skäl att välja "avhopp"/"defect" hellre än "samarbete"/"cooperate". Särskilt, vilket är det centrala i fångarnas dilemma, när du har skäl att anta att din/a motspelare inte kommer att välja "cooperate".
En plussummesituation kan dock uppstå om ni samarbetar, dvs. du kan i förlängningen vinna på att samarbete, om andra också samarbetar. Men, individen kan förlora på att välja "cooperate" om motspelarna väljer "defect". Detta är vad vi ser i samhällen med låg skattemoral - varför ska jag bidra, när andra inte gör det?
***
Som LessWrong-Khalifen påpekar finns det ganska få faktiska fångarnas dilemma-situationer. Så även i detta fall; vi kan korrigera vårt beteende över en tidsserie av spelomgångar, straffa motspelare, belöna beteenden vi uppskattar, etcetera. Dock kräver en effektiv strategi någon form av samordnat gruppbeteende, eftersom vi är (i fallet Sverige) drygt tio miljoner spelare, och då interaktionerna ofta sker ytterst indirekt i stora system.
Moloch är de fall där samordningen havererar. Där vill vi inte vara. Det är långt värre än någon individuell ondska.
Tillit verkar vara en bra mekanism för att gynna ett plussummeutfall av vår samhälleliga fångarnas dilemma-situation. Tillit, som samvarierar med jämlikhet. Jag tror som bekant att det är viktigt att skilja på kausalitet och korrelation, men det finns som nämnts plausibla mekanismer/goda förklaringar för varför jämlikhet kan förväntas leda till tillit. (Resväskeargumentet.)
Att sträva efter (ekonomisk) jämlikhet är att tillämpa idén om "alla människors lika värde" på ett materiellt plan. Människor som har liknande livsomständigheter tenderar att lita på varandra, vilket kan översättas till att de tenderar att välja "cooperate" i fångarnas dilemma-situationer. Vi ser rent empiriskt att detta är ett Gott, eftersom det leder till bättre samhällen enligt de flesta bedömningskriterier. Även Freud inleder Vi vantrivs i kulturen med att konstatera att civilisationen ger oss otroligt mycket fördelar, men att han dock just i denna skrift vill uppehålla sig vid de små psykologiska kostnader som kan uppkomma när vi ibland tvingas gå emot våra naturliga inklinationer.
***
I förlängningen är "alla människors lika värde" en garant för en rättvis behandling. Vi kan peka på rättsystemet, där alla människor i idealfallet ska vara lika inför laget. Vi kan peka på arbetsmarknaden, där meriter i idealfallet ska styra vem som anses mest lämpad för en anställning. Vi kan peka på fördelningspolitiken, där prestation ska vara viktigare än arv för att bestämma individens materiella status. Vi kan peka på välfärdsmekanismerna, där generella system har större legitimitet.
I ett samhälle med mycket "sval" tillit förväntar sig individen att bli rättvist behandlad av staten. I samhällen med låga nivåer av sådan tillit, förväntar sig Saddam Husseins farbröder politiska positioner; förväntar sig Khaddafis klanmedlemmar oljeintänkter; förväntar sig Putins judo-kompisar lukrativa kontrakt.
När individen inte ser några plussummevinster, då väljer den "defect" den istället för att "cooperate". Då blir det Moloch, Moloch, Moloch över hela brädet.
***
Sammanfattning:
Det verkar som att "alla människors lika värde" är ett intersubjektivt fenomen som hjälper oss till samordningsvinster och plussummeutfall i samhällen. Således är det ett ypperligt instrumental value, som vi ogärna bör förkasta.
I termer som en liberal kan förstå: Det är lättare att få alla att gå med på principen "mina rättigheter slutar där dina rättigheter börjar", om rättigheterna upplevs som rättvist distribuerade.
I termer som en konservativ kan förstå: Det är lättare att godta de egna skyldigheterna, om en upplever att skyldigheterna är rättvist distribuerade.
I slutändan finns ju bara de rättigheter en tar sig, och de skyldigheter en åtar sig.
(Relaterat, jämlikhet: Ekonomisk jämlikhet och tillit; lutande trendlinjer; Schäslong del 13; mångfald utan jämlikhet; slaveri; prediktioner 2017, del 2; socialismen är kapitalismens räddning; var?; ett bra argument; terminalt värde?; sammanfattning. Relaterat, allas lika värde: Klagar vidare på borgarna; stå för värderingar; meddelande till allmänheten. Relaterat, intersubjektiva fenomen: Sönderfallet; flägz; diskade; postnihilism i rapp-Sverige; o-originellt. Relaterat, circle of concern: Sverige är en subkultur; naturligt eller icke; men framförallt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar