Mot kulturrelativism (för Danmark!)

Jag hängde ett tag lite med en dansk-somalier som hette [Mahmud] som jag jobbade med på [ett ställe i Danmark].

Noterbart var att han jobbade sjukt, övermänskligt mycket. Han hade hela tiden sluga planer för att jobba överlappande skift på olika restauranger, eller jobba dubbla till trippla pass på ett sätt som var förbjudet enligt företagets policy och - tror jag - danska lag. Det verkade även som att han på något sätt lyckades kombinera detta med en utbildning i vad jag ett tag uppfattade som nationalekonomi, men som nog snarare handlade om socialt arbete. (Min danska var vid den här tiden dessvärre inte hundraprocentig, så lite varning för lost in translation.)

Anledningen till att han jobbade så sinnessjukt mycket var, enligt honom själv, bl.a. att han betalde för nån njurtransplantationsoperation eller dialys eller något sådant, för en farbror. Jag tyckte det verkade väldigt märkligt att han, som var några år yngre än mig, skulle ta ekonomiskt ansvar för en äldre släktings sjukhusräkningar. Jag vet inte heller vilket land farbrodern uppehöll sig i - inte Danmark, förmodar jag, som väl har mer eller mindre gratis sjukvård liksom här i Sverige.

Han hade även feta ärr i huvudet, vilket förklarade med att han hade blivit skjuten och skuren eller huggen men någon slags svärd. (Återigen: Min danska inte top notch.) Enligt [Mahmud] hade skadorna uppkommit när hans mamma fick för sig att skicka tillbaka honom till Somalia. Vad nu "tillbaka" betyder; han var definitivt dansk medborgare, och så vitt jag förstod kanske även född i Danmark.

Nämnda skador uppkom när han flydde från Somalia för att återvända till Danmark. Det verkar som att han vandrat länge genom någon öken någonstans, och som sagt även skjutits och misshandlats med vassa vapen.

Jag tyckte att allt det här verkade ytterst suspekt. Varför, som sagt, skulle han betala för äldre släktings sjukvårdskostnader? Varför ville hans mamma, av alla människor, skicka honom till Somalia, av alla ställen? Varför!?

Jag fick aldrig några bra svar på dessa frågor. Det var faktiskt lite oklart om han ens försökte förklara.

***

Sedermera har jag haft anledning att jobba med "den somaliska gruppen" i allsköns olika sammanhang och projekt. Det finns onekligen kulturspecifika omständigheter att ta hänsyn till. Min närvaro vid en gruppdiskussion för somaliska kvinnor om psykisk ohälsa, var förmodligen den specifika händelse som fick mig att inse hur olika världsbild människor faktiskt kan ha. Den vårdpersonal som hade bjudits in av den somaliska förening där mötets höll, hade sedan länge lärt sig att hålla god min när tongivande kvinnor i gruppen pekade på vikten av att läsa koranen för sjuka personer. "Ja visst", sa vårdpersonalen. "Det mest effektiva är en kombination av koranläsning och att ta sina mediciner". Skulle de ha klankat ner på koranläsningen skulle de ha förlorat kvinnorna högt upp i hierarkin, och då förlorat hela gruppen.

I många andra projekt jag har haft nöjet att arbeta med, har problemställningen varit att somalier i allmänhet har ett extrEEEEEmt lågt förtroende för stat och myndigheter. Samhällsinformation måste utformas på synnerligen specifika manér, t.ex. som pedagogisk radioteater på somaliska (ej fingerat fall). Svenskkunskaperna är ofta låga, liksom läskunnigheten generellt, och brev från konstiga svenska myndigheter öppnar man inte alltid gärna. Kallelser läses således sällan. Faktiskt infinna sig, på t.ex. en hälsoundersökning (som erbjudas asylsökande), är ännu mindre sannolikt.

Sexuell hälsa-projekt jag varit involverad i har i vissa fall handlat om somaliska kvinnors ganska specifika problem i och med att deras män ibland helt oförhappandes hämtar hem en eller flera nya fruar från Somalia. Det innebär ganska unika utmaningar för ett säkrare sex-perspektiv.

(Här kanske jag bör notera att samtliga projekt och insatser jag berört ovan drivits av, eller i samarbete med, somaliska föreningar, som är de som har belyst problemställningarna som jag nämner. Flera av dessa ideellt engagerade somalier har varit påtagligt högutbildade, t.ex.  läkare. Detta gäller fortfarande, för den som trodde något annat.)

***

Lite andra källor ger mig vatten på antikulturrelativismkvarnen här. Jag har tidigare nämnt Flams flams med Per Brinkemo om bl.a. boken Mellan klan och stat (som jag inte läst), och jag vill verkligen betona det som borde vara uppenbart för alla:

Det är skillnad på kulturer.

(De som säger "nej" till detta, är ironiskt nog ofta de som säger "ja" till detta. Här tänkte jag länka, men jag hittar inte det inlägg där jag påstår att personer som viktar svenska könsnormer tungt ofta viktar utländska kulturella normer lätt. Tvärt om är det ofta de som viktar svenska könsnormer lätt som ofta viktar utländska kulturella normer tungt. Enklare och dummare uttryckt: "Rasister" är inte ofta "feminister", och "feminister" inte ofta "rasister".)

Med en något fördjupad förståelse för just somalisk kultur, förstår jag plötsligt min bekant [Mahmud]s predikament. Kärnfamiljen finns inte på samma sätt i Somalia som i Sverige. Din pappa kan ha flera fruar. Du kan vara lika nära dina farbröder som din biologiska far. Din klan, som kan bestå av många hundra personer, har ett ansvar för dig, liksom du ett ansvar för den. (Lars Trädgårdh kallar detta för "het" tillit, till skillnad från "sval" dito.)

Klanstrukturen är så stark att det innebär ett reellt problem för tolkning på somaliska i Sverige. Det finns en stor oro bland många somalier att personer från samma klan som de själva ska föra vidare information från en tolkningssituation till andra personer i klanen. Detta är ett problem t.ex. i sexuell hälsa-sammanhang, eller i andra sammanhang som rör privata - eller ur ett somaliskt kulturellt perspektiv kompromenterande - angelägenheter.

Inte alla i Sverige lever i en traditionell kärnfamilj, men on average är det vanligare än i Somalia. Det fanns förmodligen någon anledning för [Mahmud]s mamma att skicka "hem" [Mahmud]. Mina sporadiska efterforskningar indikerar att just somalier ibland skickar tillbaka barn till Somalia för att stärka klantillhörigheten och motverka den lojalitetskris som jag antar skulle kunna beskrivas som en integrationsprocess.

***

Jag kallar inlägget "mot kulturrelativism" eftersom att jag tycker det låter som ett häftigt namn på ett manifest. Dock är jag lite osäker på vad jag menar. I själva verket är den somaliska klanstrukturen ganska bra på att hantera vissa kontexter. Somalierna, har jag fått lära mig av somalier, har ett informellt banksystem som verkar fungera någorlunda för att förmedla lån även till somalier bosatta i länder såsom Sverige. Word of mouth-metoden är också synnerligen effektiv för att sprida information i gruppen - ofta mycket mer framgångsrikt än pappersutskick med landstingets logotyp.

Somalisk kultur fungerar förmodligen bättre än svensk kultur, i en somalisk kontext. Däremot verkar det som att svensk kultur fungerar bra i en svensk kontext - vi gör plussummevinster på att samordna oss enligt vissa principer. Det är svårt att göra rent moraliska (moralistiska?) ställningstaganden utan att ta hänsyn till respektive kulturs tillämpbarhet i respektive kontext.

Däremot kan jag, helt antirelativistiskt, gärna hävda att jag tycker att Sverige är ett oerhört mycket bättre land än Somalia enligt alla parametrar jag någonsin kan komma på. Således föredrar jag den kombination av kontext/kultur som inbegriper en svensk snarare än en somalisk kultur. Att säga att Somalia är sämre än Sverige är väl lite som att säga att medeltiden är sämre än nutiden. Kan vara kul att käfta emot om man är Debator-personlighet eller meta-(meta?)-contrarian, men är inte särskilt hållbart rent vetenskapsteoretiskt (givet en sund realism).

Jag har ju tjötat en del om life expectancy förr. (Japan 1945; Sveriges smittor, Rwandas folkmord, Nordkoreas överraskning; kontrafaktisk guesstimation; vet fortfarande inte; Jevgenij Zamjatin; ännu mer Japan-död.) Låt oss kolla på Somalia då [uppdatering: tryck på "chart" om bilden visar "map"]:

***

Eftersläpande semisjälvhats-rant:

Min bekant [Mahmud] möter en mycket speciell utmaning: Att navigera ett somaliskt normsystem i en skandinavisk kontext.

Tack gode Gud för att han i alla fall slipper genomföra detta stordåd i fucking SVERIGE. För ärligt talat - hur jävla pissigt och skitnödigt har vi det inte här?

Jag är från Skåne och känner mig mer dansk än svensk sen jag flyttade till Stockholm för fem-sex år sedan. Den där konsensuskulturen, hålla-med-varandra-runket, smygandet och myglandet. Den svenska modellen.

Fortfarande bättre än Somalia, obviously - jag tror knappast att ordet är fritt i en förhållandevis repressiv, islamistisk kontext. (Ja, jag tittar på er, Al Shabab.)

Men, fan så mycket sämre än härliga, frispråkiga Danmark. Som är fan så mycket mindre rasistiskt också, för övrigt. Jag har inte sett en utomeuropeiskt född käft på arbetsmarknaden sedan jag flyttade till Stockholm, men i Danmark verkar det som att alla får vara med.

Ack igenkänningen i scenen i The Square när intendenten och hans protegé glatt konstaterar att "svenskarna är inte här nu, fuck det där politiskt korrekta tjafset".

Har danskarna ens problem med identitetsvänster och symbolfetischism? Eller är de bättre materialister än vad vi är?

Lite bättre, kanske, på att inte lägga massa hinder mellan sig själva och sanningen.

Lite sämre, å andra sidan, på folkhälsa [uppdatering: tryck på "chart" om bilden visar "map"]:

 

Sa jag förresten att Arlanda är riktigt litet?

(Relaterat: Ekonomisk jämlikhet och tillit; krisa uppfattningar på marginalen; sexualkultur; läsarkritik del 5; genomskådade; subkultur; borgarklagan; rasism innan ras; kawaii; könsord; kapitalismen har ärvt rasismen av imperialismen.)