Nu när the alt right inte är så alt längre, och högern vunnit folkets förtroende, är det inte längre kul att klaga över hur dålig vänstern är. Dessvärre är den ändock fortfarande dålig. Hur lösa? Klaga på alla samtidigt. (Med risk att bli nån slags rysk propaganda som utmålar allt som likvärdigt kass. Fallacy of grey-varning utfärdas.) Och leta desperat efter välvilliga tolkningar.
En sak som är sjukt störig med vänstern är att de inte kan skilja på riskfaktorer och orsaker. Därför tror vänstern exempelvis att fattigdom orsakar skjutningar. Detta är självklart absurt och troligen ligger det till lite mer såhär.
Ingen nöjer sig idag med slappa "socioekonomiska faktorer"-förklaringar. Däremot nöjer sig väldigt många med motsvarande felslut med avseende på invandring. Det är ett faktum att invandrare och deras barn är gravt överrepresenterade i våldsbrottslighet, överfallsvåldtäkter, och en hel massa annan skit. (Den här genomgången var faktiskt inte dum!) Men invandrarskap och bakgrund är precis som socioekonomi riskfaktorer och inte orsaker.
Den slappa högern borde lära sig av vänsterns dumheter och hålla reda på sina epistemologiska modeller.
***
En gång i tiden klagade Antropofagi på att nazister begick våldsbrott. Det kan väl sägas vara ett högst rimligt klagomål. Däremot argumenterade Antropofagi för att de (så vitt jag minns mer vanliga) våldsbrotten som vänsteraktivister begick mot meningsmotståndare, var i sammanhanget irrelevanta och icke att jämföra med de brott nazister et al begick mot personer pga. hudfärg eller sexuell läggning. Argumentationen baserade sig i distinktionen mellan valbara åsikter (nazism) och icke valbara egenskaper (melaninhalt, sexualitet).
Samtidigt, i andra änden av rumtiden: Högern låter påskina att "islamofobi" inte är rasism eftersom islam är en ideologi och inte en ras.
Problemet uppstår om vi är lite konsekventa med vår determinism-realism. Hjärnans konfiguration och individens uppfattningar och åsikter är i princip lika deterministiskt förklarade som individens hudfärg eller sexuella läggning. Allt har en orsak och vi är inte dualister.
Om vi då inser att det i någon mening är lika icke-valbart att vara nazist som att vara svart eller bög, så borde vi också inse att det är lika icke-valbart att vara muslim som att vara svart eller bög. Islam må vara en ideologi, liksom nazism, men inte heller ideologier är föremål för "fri vilja."
Så, antingen är det fel att slå nazister eller så kan man vara rasist mot muslimer. Om vi skarvar lite med begreppen.
Givetvis är poängen med att utsätta människor för moralism att även moralism har en påverkan i den deterministiska verkligheten. Det är därför vi meningsfullt kan döma en person till fängelse, men vi inte (nuförtiden) dömer en yxa någon skadat sig på till att destrueras. Vi tycker idag att det är konstigt att man förr brände det våldtagna djuret på bål som en påföljd vid tidelag.
Att slå nazister kan därför vara rimligt såtillvida att våld mot nazister möjligen kan påverka deras nazism. Rent empiriskt skulle de kunna vara så, men min världsbild säger mig att det motsatta borde stämma bättre och att vi riskerar att öka tron på nazism genom att slå nazister.
Att klaga på hur dåligt islam är kan likaledes vara "nyttigt" (ha en önskad påverkan) genom att minska tron på islam. Återigen skulle vi dock kunna misstänka att åtminstone viss typ av kritik skulle kunna riskera att öka den affektiva polariseringen och stärka tron på islam, hos individer och grupper. Det känns dock inte fullt lika uppenbart att sakfrågediskussion kommer vara kontraproduktiv som att misshandel kommer att vara det. Antagligen är det dock viktigt att sådan diskussion förs (dvs. sådan kritik levereras...) med respekt och stringens. Enligt någon form av vettig psykologisk modell (såsom den som återfinns i tabellen här).
Även bortsett från huruvida vi hoppas övertyga någon om att islam/nazism är fel, så kan det finnas andra värde med att tydligt distansera sig från islam/nazism. Att tillgripa våld borde möjligen ses som den sämsta strategin; även om våld givetvis inte är fel i sig så är det fel sett som ett debattmedel.
Koranbränning? Mycket bra, enligt Antropofagi. Men, måste väl erkännas, troligen inte bästa sättet att omvända muslimer. Antagligen faktiskt kontraproduktivt. Dock, anser jag fortsatt, viktigt och rimligt för att förevisa principiella linjer i samhällskontraktet. Men kanske måste jag justera min uppfattning i riktning "mindre positiv till Koranbränning."
***
Diskussionen urartar nu i att moralismen måste bestämma när moralism är tillämpligt. Ibland vill vi ju påverka människor. Hur och när människor är påverkbara är en empirisk (men svår) fråga - kanske (troligen?) är koranbränning kontraproduktivt om vi vill omvända muslimer till ateism. Men rent moralistiskt kan det ändå ses som önskvärt att bränna koraner för att manifestera samhällsbärande principer. Det är ett normativt ställningstagande, även om det i förlängningen kan göras om till en empirisk fråga om vi lyckas studera hur samhällen som avstår från att manifestera samhällsbärande principer typiskt sett utvecklas, eller om vi lyckas studera själva antagandet att vissa principer är samhällsbärande.
Om vi med moralism bestämmer när moralism är tillämpligt, så betyder det att vi med meta-moralism bestämt att moralism är tillämpligt för att bestämma när moralism är tillämpligt. Etcetera in absurdum. Detta har dock som jag ser det föga implikationer i verkligheten. Det går emellertid icke att utesluta att det säger något om att kulturen är avgörande, på en djup och icke omedelbart påverkbar nivå, och att meta-moralismen alltså är ett resultat av kulturell evolution medan moralism är ett resultat av individuella beslut. Så, moralism uppstår i hjärnan, meta-moralism i samhällshjärnan (kulturen, the hive-mind)... Och i så fall måste meta-meta-moralismen bestämmas av genetiken!
Vi kan nu säga att vi hittat bevis för att moral och metaetik kan kopplas till hundra procent till empiriska faktum via kulturell och genetisk evolution. Det finns således objektiva rätt och fel. Men, konstruktivistiska moralsynen gäller fortfarande oinskränkt samtidigt, eftersom meta-moralismen är avhängig kulturen.
Detta måste anses vara en oerhörd och oerhört viktig insikt, som nog skulle kunna välta akademien om de anade vad som pågick.
***
Låt oss punkta upp och även utveckla argumentet en smula.
1. Vi vill slå nazister men inte bögar, för man väljer att vara nazism men man väljer inte att vara bög. Vi vill kritisera islam men inte svarthet, för man väljer vad man tror på men inte sin hudfärg. Vi kallar det "moralism" att slå nazister och bränna koranen.
(Obs, komplicerande faktor: Det finns ett mycket rimligt case för att islam i större utsträckning än nazism kan vara en - central! - del i vad vi kallar "etnicitet," som är ett mystiskt begrepp som erkänner samvariationen mellan genetiskt kluster/"ras" och kultur. Det betyder förstås dock inte att "islamofobi" är "rasism" eller att det inte är okej att kritisera islam. Relaterat: Bois in the hood.)
2. Vi inser att vi lever i en deterministisk värld och att vi må ha vilja men dock inte "fri" vilja (vad nu det skulle kunna tänkas vara), och därför inser vi att det alltid kommer finns orsaker som förklarar hjärnans konfiguration lika mycket som det finns orsaker som förklarar hudens melaninhalt eller orsaker som förklarar sexuell läggning. Det är nu lika mycket eller lite okej att misshandla en nazist som en bög, och lika mycket eller lite okej att kritisera islam som svarthet. "Moralism" har plötsligt ingen saklig grund i något av fallen.
3. Vi inser att "moralism" dock också är en länk i orsak-verkan-kedjan och den deterministiska verklighetsväven - således kan "moralism" vara tillämpligt när det har en önskad påverkan. Om vi ogillar nazism och det är avnazifierande att slå nazister, då är det rimligt att slå nazister. Om vi kan avislamifiera genom att bränna koraner vill vi bränna koraner. Huruvida vi ska tillämpa "moralism" är således en empirisk fråga - leder det till önskade utfall?
4. Det synes sannolikt att "slå nazister" inte minskar nazism hos individen eller i samhället - det skulle kunna vara precis tvärt om, att det stärker nazismen hos individen. "Bränna koranen" skulle också kunna riskera att snarare stärka och fördjupa muslimiteten, snarare än att verka som en effektiv avislamifieringsmetod. Vi borde alltså varken slå nazister eller bränna koraner. Det kan rent av betraktas som kontraproduktivt, på kort sikt.
5. Vi inser att vi ändå gärna vill bränna koranen.
(Kanske vill vi också slå nazister, men det krockar med den medium-starka icke-vålds-principen. Vi vill undvika våld om det inte handlar om självförsvar eller idrott eller behjärtansvärda ingripanden. Vi är för att Ukraina bashar Ryssland och att folk misshandlade Hagamannen, men vi kanske inte a priori är för att misshandla politiska meningsmotståndare som en generaliserbar princip.)
Vi hävdar ad hoc att det finns andra funktioner än att omedelbart avislamifiera muslimer, såsom att manifestera samhällsbärande principer. Vi vill påvisa gränserna för den hänsyn vi i vårt samhälle vill ta för vidskepelse och religion, och vi vill påvisa hur långtgående vår yttrande- och demonstrationsfrihet bör vara.
Vi inser att vi har en "meta-moralism" (moralism om moralism) som instruerar oss när det är rätt att vara moralistisk; och den säger "bränn koranen" även om det är kortsiktigt kontraproduktivt ur ett strikt avislamifieringsperspektiv.
6. Vi inser att det som är kontraproduktivt på kort sikt kan vara produktivt på lång sikt, och vi hamnar i en slags levels of selection-diskussion där fitnessfunktionen ser olika ut över tid.
(Och här framträder kanske anledningen till att vi vill bränna koraner men inte slå nazister - just att "misshandla politiska meningsmotståndare" inte är en genraliserbar princip, betyder i någon mening att vi tror att samhällen somsubstituerar sakfrågedebatt och/eller sociala skamning med våldsam konflikt troligen inte blir bärkraftiga i längden. Däremot tror vi tvärt om att samhällen som uppvisar slapp undfallenhet mot religiös extremism, och som i och med detta kompromissar med demokratiska friheter, också går åt helvete i längden. "Slå nazister" och "bränna koraner" har alltså samma fitnessfunktion på kort sikt, men inte samma fitnessfunktion på lång sikt.)
Vi inser att den ena nivåns fitness är den andra nivåns död. Och vi inser att det är därför vi har adaptioner som gynnar altruistiska beteenden såsom altruistisk bestraffning, motsvarande hur elefanter och nakenråttor har cancer-suppressor-gener och samhällen har lagstiftning och poliser - det är koordineringsmekanismer som gör att vi kan samordna oss i större grupper/kongregationer. Vilket kan ses som en högre selektionsnivå där cellen gör avkall på kortsiktig fitness för att vinna långsiktig fitness, vilket är ekvivalent med (?) att cellen gör avkall på kortsiktig fitness för att kroppen ska vinna kortsiktig fitness; eller där individen ger avkall på kortsiktig frihet/fitness för att vinna långsiktig trygghet/fitness, vilket är ekvivalent med (?) att individen ger upp kortsiktig frihet/fitness för att samhället ska vinna kortsiktig stabilitet/fitness.
7. Vi kan nu förstå att principer är kulturell evolutions-adaptioner för långsiktig fitness/koordineringsmekanismer som kan institutionaliseras i deontologiska heliga värden och/eller lag. Här är deontologiska principer alltså verktyg för att uppnå långsiktiga utilitaristiska mål. Kortsiktig utilitarism kan vara att skita i principerna och optimera lokalt i stunden, till samhällets långsiktiga förfång.
Meta-moralismen bestäms således av den kulturella evolutionen, där föremålet för selektion är kultur (eller memes), och där kultur (eller memes) är koordineringsfunktioner för individer som då tillsammans kan utverka långsiktiga fitnessvinster.
8. Vi inser att det finns en meta-meta-moralism som bestämmer när vi tillämpar meta-moralism, och att denna meta-meta-moralism är den biologiska genetiska grunden för kulturell/memetisk evolution, det vill säga de biologiska adaptioner som vi har för att härma, lära, bestraffa och socialt styra. (Relaterat: Hur det ligger till etc.)
9. Vi inser att realistisk och konstruktivistisk moralsyn båda är korrekta. På meta-moralistisk nivå är det kulturell selektion som bestämmer vilken moralism vi som samhälle tillåter individen att exekvera - full on konstruktivism, således. Emellertid finns det en genetisk grund (och en biologisk icke-genetisk grund, som bestäms av kulturen...) för vilken meta-moralism vi kan utveckla kulturellt-evolutionärt.
10. Akademien välter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar