O dessa! dessa!

O dessa! dessa!

Yao: Mästaren tänker på välklädda personer. När mästaren mötte en välklädd person med ett säkert uppträdande, stockade sig andan i halsen på honom och han fick icke fram ett ljud.

Li: Möjligen syftar mästaren på något annat.

Citatet kommer ifrån Kyrklunds Mästaren Ma. Jag har ingen som helst aning om vad Kyrklund tänkte när han skrev det. För mig har citatet dock alltid symboliserat hur välstånd, eller avsaknad av det, påverkar självkänslan. Det Mästarens fru Yao påpekar är hur osäker Mästaren kände sig i rika och självsäkra personers sällskap. (Mästarens elev Li vill inte köpa denna onekligen ganska vidlyftiga tolkning av Mästarens blott tretton tecken.)

”O dessa! dessa!” är en användbar fras närhelst någonting beter sig på något som helst sätt. Gärna bör det dock inrymmas viss bestörtning och missräkning i din upplevelse av situationen. Du kanske ser en hund bajsa på din tomt – ditt utrop är då lätt ironisk på grund av situationens stora vardaglighet. Du kanske iakttar en subventionerad fiskeflotta som fiskar ut en afrikansk kust – ditt utrop är då desto mer allvarligt menad. Troligast är att du i tidningen läser ett uttalande från en branschorganisations talesperson, kanske avseende den ökade skuldsättningen i samhället – något i stil med att "vi ser hur konsumtionsmönstren förändras bland unga och då ökar också de volymer som våra medlemmar hanterar." Säger typ Girig Djäkehl från Svensk Inkasso. "En strängare lagstiftning kring vår verksamhet hade skadat den fria konkurrensen." Och du bara: "O dessa! dessa!"

Jag tänker mig att Mästarens känsla vid tillfället var uppgivenhet – uppgivenhet över att krympa och försvinna, som en skugga som belyses av någon bättre bemedlads strålglans. Mästaren observerade kanske en individ som självsäkert tilltalade någon som hen inte kände; som självsäkert uttalade sig om världsläget på lösa grunder; som med självsäkerhetens omedvetenhet uppbar en i sig själv löjlig schal, som kring den självsäkres hals föreföll naturlig och förfinad. Mästaren Ma kanske kände avund och bitterhet, men som sagt främst uppgivenhet inför det omöjliga i att någonsin få känna denna självsäkerhet.

I ett ojämlikt samhälle bestäms individens status av det hon äger. Detta manifesteras i sin tur genom hennes konsumtionsmönster. Den fattige, status-löse, drömmer om att efterlikna den rikes konsumtion – den fattige lägger därmed sina resurser på meningslös lyxkonsumtion, och skuldsätter sig själv för att kortsiktigt kunna höja sin konsumtionsnivå. Den väldigt rike är däremot trygg i sig själv, utan att för den delen behöva bevisa sig själv genom statuskonsumtion. Däremot kan den rike naturligtvis ohämmad idka alla annan form av konsumtion, och det är vetskapen om detta som eliminerar behovet av uppvisningsaspekten.

Den rike är trygg i sig själv, ty måttstocken är konsumtionskapacitet. Den fattige betraktar sitt saldo och ser att hen ingenting är värd. Självkänslan blir därefter.

Termen Prestationsbaserad självkänsla (PBS) är, logiskt enough, när man baserar det egna värdet på prestationen. Personer med hög PBS har generellt en sämre hälsa än personer med låg PBS. Detta kan förklaras med mekanismer såsom skam, skuld, prestationsångest, och stress.

Vårt samhälle uppmuntrar PBS, eftersom vi enligt amerikansk modell lägger vikt vid vad man åstadkommer. Samtidigt är det hela en listigt gillrad fälla – vi har låg social rörlighet, vilket visar att strukturella faktorer i hög grad bestämmer vad som är möjligt för individen att åstadkomma. Paul Krugman har skrivit om att inte ens de fattigaste i USA vill definiera sig som fattiga, eftersom detta anses moraliskt förkastligt – det är ditt eget fel att du är fattig. Precis så fungerar PBS-fällan. Man kan dra paralleller till begreppet ”stress” i vidare mening. En positiv stress kan vara när du pressas att prestera något som ligger inom ramarna för vad som är möjligt givet omständigheterna. En negativ stress, on the other hand, kan t.ex. vara när man får ett ansvar utan motsvarande mandat och/eller resurser. Det är ditt fel om det blir fel, men du har ingen möjlighet att påverka utfallet. Otroligt stressande.

När din självkänsla är i botten, då kommer du knyta dina nävar och utropa O dessa! dessa! mot en granitfärgad himmel. Sen kommer du SMS-låna ihop till ett par dyra sneakers. Som är tillverkade av slavar i Asien. Och så hör vi alla ihop.