Antropofagis fråga från nyligen ställs av random FB-huligan, direkt i ansiktet på Pengar & Politik:
En vild diskussion utbryter i såväl kommentatorsfältet som i själva podden:
Eller, vild och vild och diskussion och diskussion. Hur som helst.
Det känns som att P&P:s svar initialt lutar åt att institutionella förändringar snarare är symptom på minskande produktivitetsökning och ökande ojämlikhet. Senaste i podden kommer Sandro och Jenny emellertid in på samma fråga från motsatt håll, och tycks då vila i att institutionella förändringar tvärt om är att betrakta som symptom på den minskande produktivitetsökningen. Som att de rika "måste" roffa mera så fort ekonomins tillväxttakt avtar.
Samtidigt är hela frågeställningen egentligen bara en variant på en trött struktur-agent-diskussion, som också löses av den kausala realismen. Liksom, är det superstrukturell förklaring som funkar bäst? Att all politik bara är outputen från den underliggande struktur som produktionsvillkoren utgör? Eller är det så att enskilda politiker ska bära hela hundhuvudet? Att det är Reagans och Thatchers fel allting? I själva verket kan vi ju, som Hofstadter indirekt lärt oss, se dessa bägge aspekter som parallella processer som spelar ut på två samtidiga ontologiska nivåer. Som att det både kan finnas temperatur och atomer med olika hastighet. Eller myrstack och myror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar