Sanningen och kvinnorna

Som Snyder visar är "post sanning" en gammal historia. Första pratan i senaste Lilla Drevet visar också hur himla kul inställning till sanningen också mainstream-liberalerna har, när de driver expansiv tillväxtpolitik och TTIP samtidigt som de förfasar sig över ett smältande arktis.

 

Antropofagi har tidigare skrivit några spaltmeter om den gamla feministiska debatten rörande "situated knowledge". Idén är att ett underordnat perspektiv är mer sant än ett överordnat, och att objektivitet är en skimär. (Jag kastar modigt räddningsplankan kausal realism i vattnet.) Det som tillslut blir identitetspolitik av alltihop, är att underordnad position ofta definieras utifrån t.ex. könsspecifika eller rasifierings-grads-specifika erfarenheter.

 

I dagsläget är det mycket veklagan över de vita arbetarklasskvinnornas Trump-röstande. Susan Faludi ger en rätt intressant bild av hela pannkakssmeten. Ack besvikelsen över att kvinnorna inte såg sina intressen som kvinnor! De röstade på sexist-mannen!

 

Som Faludi indikerar är dock inte kvinnornas prioritet sin kvinnokamp utifrån en liberal-feministisk definition:

 

"Det råkar vara så att vita arbetarklasskvinnor kämpar med ekonomiska bekymmer som en klassmedveten kvinnorörelse skulle vara lämpad att angripa. För vad anger de ständigt som sin viktigaste politiska fråga? Jämlika löner. Inte att undra på, med ekonomiska klyftor som för tankarna till 50-talet. Och det blir bara värre med nästa generation: Unga kvinnor i arbetarklassamhällen upplever nu det största lönegapet i hela landet. Och samtidigt ser vi det andra lönegapet: inte det mellan män och kvinnor, utan det mellan arbetarklasskvinnor och deras mer utbildade systrar, ett som har vidgats dramatiskt de senaste 25 åren.

Bilden av att arbetarklasskvinnor bara springer sina äkta mäns smutsiga ärenden håller inte heller för granskning. Andelen kvinnor som ingår äktenskap har rentav minskat mest i arbetarklassen. (Mindre än 48 procent av dem är gifta, jämfört med 64 procent bland de som har högskoleexamen. Som kontrast låg grupperna på samma nivå 1960.) Det innebär ett kraftigt ökande antal arbetarklasskvinnor som försörjer familjer på egen hand. Sedan millennieskiftet är det lika många hushåll som förlitar sig på en ensam kvinnas inkomst som på en traditionell manlig familjeförsörjare. En handfast feministisk politik som riktar in sig på reella ekonomiska problem skulle verkligen kunna tala till den här gruppen."

 

Vad är problemet? Jo, höger-feminismen skiter i klass, skiter i underklass. En feministisk analys kan inte inte vara socialistisk. Antropofagi har skrivit om höger-feminister att

 

"inte fan kan de ifrågasätta alla sina privilegier genom att erkänna andra typer av förtryckande strukturer i samhället! Istället måste de hitta den löjets högborg som marknadsför nyliberal feminism, dvs. falsk och förljugen kvinnokamp."

 

***

 

Begreppet intersektionalitet (nämnt här, här och här) är egentligen bara en slöja som höger-feminister slänger över klassbegreppet. Varför? Därför.

 

Dvs., genom att rabbla alla diskrimineringsgrunder och marginaliserade grupper man kommer på, blundar man för det faktum att det är ojämlikhet som är den egentliga intersektionella variabeln. Vilka grupper som missgynnas i ett system är en sekundär fråga. Den primära är om systemet är uppbyggt så att någon måste missgynnas.

 

När det finns bostadsbrist finns det rum för irrelevanta (xenofoba) preferenser att slå igenom; då uppkommer diskriminering på bostadsmarknaden. När det finns hög arbetslöshet, samma sak på arbetsmarknaden. Det är alltid bakomliggande struktur som dikterar hur rasism eller sexism kommer att slå.

 

Det var inte Michelle Obama som släppte in kvinnor på arbetsmarknaden. Det var det plötsliga strukturförändring som Första Världskriget innebar. Dvs. att alla män dog eller gick i krig, samtidigt som industrin skrek efter arbetskraft, bl.a. för att tillverka ammunition. Så fick kvinnorna jobb.

 

Gå ner sig i det variabelträsk som stavas intersektionalitet, det kan undvikas genom den spång eller brygga som kallas materialistisk, marxistisk analys. Det är ojämlikhet som är den materiella variabeln. Resursfördelning. Det övriga är överbyggnad.

 

Detta fattade de vita arbetarklasskvinnorna, såtillvida att de inte lät sig luras av högerfeministen Hillary. Vad de kanske inte fattade var att de typ orsakade domedagen för alla människor på jorden.