Antropofagi

tisdag 25 februari 2020

Två saker som jag har tänkt på

Alltså, telefoner förändrar verkligen förutsättningarna för att skriva samtidsfiktion. Alla karaktärerna kan när som helst googla allting, eller ringa vem som helst, eller kolla på kartan. Så var det milt sagt inte på 1000-talet.

Låtom oss då betrakta självaste skriftspråk som en telefon i fiktionen. Förekomsten av skriftspråk förändrar ju helt förutsättningarna för hur ett drama tillåts utspela sig. Tänk bara, att det kan finnas informationsskyltar om vad saker är; skriftliga meddelanden; kunskap från förr som traderas utan att någon bard eller motsvarande är närvarande. Att människor kan läsa och skriva måste ju verkligen vara historieberättandets telefon när det begav sig. En game changer för hur vi kan tillåta oss att bygga handlingen.

Förutom att skriftspråket idag är det medium som i regel bär själva historien - dess substrat. Före skriftspråket fanns enkom muntlig berättarkonst, muntligt framförda sagor och historier. I överförd bemärkelse är telefonen en game changer i den samtidsfiktion som du läser på telefonen. Telefonen sätter förutsättningarna för dramat, men också för din möjlighet att ta del av dramat.

***

MWI måste väl ses som någon slags sannolikhetsdistributioner? Jag menar, det finns ju icke tillåtna världar - omöjliga världar - som inte kan komma på fråga. Sen finns det osannolika händelseförlopp - kanske är de världar de representeras av få? Alltså: Kanske är deras osannolikhet samma sak som att de finns i få upplagor? Sen finns det sannolika händelseförlopp - de kanske representeras av världar som finns i överflöd? Vanligt förekommande världar, kanske?

Men, eftersom sannolikhet - väl - i en deterministisk värld - vilka andra världar finns det, liksom? - berättar något om vad vi vet eller inte vet, så borde en händelses sannolikhet inte berätta så mycket om hur många möjliga världar den uppträder i - faktiskt uppträder - utan bara hur mycket eller lite vi själva tror oss veta att händelsen kommer att uppträda? För, vad är väl determinismen om verkligheten hela tiden delas i massor av olika händelseförlopp, utan att vi vet vilken värld - vilket händelseförlopp - vi själva kommer att finnas i? Då är det ju inte längre en fråga om determinism, även om varje given värld är deterministisk.

Fan, undrar om jag tänkt lika dumt på det här någon gång förut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar