Antropofagi

fredag 17 december 2021

Mer repression, men välriktad

Antropofagi har tidigare, i och med läsningen av eminenta Fentanyl Inc., noterat att Kina har en illegal narkotikaekonomi men utan våldsamheter. Förbuds-tids-modellen - att en oreglerad marknad avseende en prisinelastisk produkt kommer att leda till våldsam konkurrens - verkar inte gälla alltid. Det verkar som att våldet på en oreglerad marknad kan containas om statens är tillräckligt repressiv. Det måste inte bli Al Pacino. Det kan bli kinesiska meth-labb som verkar i det tysta.


Lasse Wierups läsvärda Gangsterparadiset ger oss samma pusselbit i en svensk kontext. Wierup visar hur bristen på repression tillåtit framväxten av kriminella nätverk på ett sätt som visserligen passar väl in i en illegal narkotikaekonomi, men som springer ur andra faktorer som (somalisk) hederskultur, (svensk-somalisk) trångboddhet, frånvarande (somaliska) pappor, och (somaliska) brottsbenägna kompisgrupper som rånar och stjäl. 

(Det där med "somalisk/a la jag till för att provocera lite, men också för att Järva-konflikterna framförallt verkar utgå från somaliska grupperingar. Både Wierup och även Salihu i Tills alla dör avhandlar detta, och det är heller ingen förvåning för en trogen Antropofagi-läsare.)

Wierups genomgång är rätt upprörande i sin stora konkretion. Återkommande beskrivs grov brottslighet som när påföljd alls döms ut tycks gå närmast ostraffad förbi.

***

Just graden av repression är också i fokus för debatten nyligen med Lena Andersson och någon som heter Richard och som verkar rätt vettig. Debatten är skön eftersom båda parterna uppenbarligen försöker tolka varandra välvilligt. Det går med andra ord förhållandevis smärtfritt framåt i en normal samtalsform. Noll pajkastning. Hurra för det öppna samtalet.

Andersson verkar anse att Sverigedemokraterna alltid kommer att försöka påverka mot ökad repression. Detta, verkar Andersson mena, är farligt.

Utifrån Wierups bok kan man dock fråga sig - måste repressionsreglaget alltid vara generellt? Kan man inte bara öka repressionen väldigt selektivt? Strängare straff drabbar ju ärligt talat bara de som döms - kan vi ha en hög rättssäkerhet är det inget som helst problem. (Givet att man inte får dödsstraff för analsex eller nåt sånt. Men livstid för mord, istället för något års ungdomsvård, känns hyfsat i linje med det allmänna rättsmedvetandet.)

Även dataavläsningsfrågan borde vi väl kunna se som ett verktyg för riktade insatser. Inte måste väl sossarnas hemliga underrättelseverksamhet läsa vad exakt alla WhatsApp-killtrådar tycker om Annika Strandhäll? Det kan väl rimligen vara möjligt att bara använda dylika verktyg för att sätta dit de många tusen mördare som går fria i vårt land?

Hårda tag, tycks Lena mena, drabbar alla. Men måste det vara så?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar