Högergökar, vänsterlökar, och ragnarökar

Det här gamla SSC-inlägget ger lite "oj det där hade visst någon annan tänkt på förut"-känsla vad gäller teorin om att vi rör oss mot en ny medeltid. Sammanfattningsvis:

"My hypothesis is that rightism is what happens when you’re optimizing for surviving an unsafe environment, leftism is what happens when you’re optimized for thriving in a safe environment."

SSC-Scott gör en riktigt bra poäng med sitt zombie-apokalyps-exempel: När det är zombieapokalyps så optimerar vi för konservativa värderingar, inklusive beväpning och gruppsammanhållning.

(Relaterat: Döda ödla; the pie; nollsummevänstern; Snyder syntetiserar allt; socialismen är kapitalismens räddning; mödolönen och poesin; evinnerlig utveckling; malthus; spret i förtret; rörlighet och jämlikhet; livegenskap är framtiden; slaveri; lönetaket under 1300-talet; gött stoff avseende livegenskap; den tredje glesbygdsranten; prediktioner del 2 samt uppföljning av prediktioner del 2 samt förtidig uppföljning; P&P-uppföljning; slutfikat; självskademysticism; gammal debatt.)

***

Det kan vara värt att noter att den värsta massdöden på jorden inte var när dinosaurierna dog ut.

Inte värsta massdöden.

Nej, den värsta massdöden var innan dinosaurierna, i slutet på Perm. Och vet du vad - det var inte (bara) en meteorit eller något sådant deus ex machina-artat. Nixan pixan. Det var gammal hederlig global warming.

Wikipedia berättar:

"It is the Earth's most severe known extinction event, with up to 96% of all marine species and 70% of terrestrial vertebrate species becoming extinct. It is the only known mass extinction of insects. Some 57% of all families and 83% of all genera became extinct. Because so much biodiversity was lost, the recovery of life on Earth took significantly longer than after any other extinction event, possibly up to 10 million years."

Tjohej!

"Suggested mechanisms [...] include one or more large meteor impact events, massive volcanism such as that of the Siberian Traps, and the ensuing coal or gas fires and explosions, and a runaway greenhouse effect triggered by sudden release of methane from the sea floor due to methane clathrate dissociation according to the clathrate gun hypothesis or methane-producing microbes known as methanogens. Possible contributing gradual changes include sea-level change, increasing anoxia, increasing aridity, and a shift in ocean circulation driven by climate change."

Alltså, ungefär att ett antal händelser satte igång irreversibla ekologiska katastrofer av typen tundran smälter och havsbottnarna släpper ifrån sig metangas. Precis exakt som med vår egna globala uppvärmning!

(Relaterat: Att ropa "att ropa varg"; klimatkrig.)

***

Jag kan föreställa mig att den historiskt ovanliga thriving-/plussummesituation som rått under 1900-talet, och som kanske kan ses som den strukturella förklaringen till så mycket vänsterideologi och plussummebeteende, till stor del förmodligen är fram-dopad iom. förbränning av fossila bränsle. Vi har kunnat gratispumpa för entropi ett tag, eftersom vi hittat teknologier för att plocka upp naturgas, olja och kol som vi kan elda. Fossildriven tillväxt, liksom.

När vi nu verkar nå vägs ände, så hamnar vi förmodligen i ett massutdöende som kommer ta tio miljoner år för livet på jorden att återhämta sig ifrån. Mänskligheten kommer med rätt stor sannolikhet dö ut helt, eller bli marginella, nattaktiva primater som gömmer sig i små jordhålor - allt medan mäktiga marina giraffer sticker upp sina graciösa svanhalsar ur den myckna havsytan. (Polerna har ju smält, om ni inte fattade det...)

Med domedagen i åtanke är de politiska implikationerna i början på själva massdöende-episoden av marginellt intresse. Dock är det ofta det marginella som intresserar mig, så here goes nothing:

Hur jävla nollsumme-slaktigt kommer det inte bli när global warming-massdöden blir ett lite mer faktiskt faktum? All plussummepolitik kommer att ses som en historisk parentes i slutet på antropocen.

Jag antar att detta får gälla som min prediktion för 2018:

Ragnarök, enligt nån som tydligen var där.

***

Som inlägget Nollsummevänstern är menat att förmedla finns det emellertid apokalyptiska tendenser även i vänstern. En mer intressant distinktion än höger/vänster är således kanske nollsumme/plussumme. Där socialdemokratin är plussumme, dvs. samarbetsinriktat, medan kommunismen är nollsumme, dvs. konfliktinriktat. (Cirkelslutning! Yes.)

SSC skriver också om vänstern, dvs. thriving-fältet i matrisen. Och satan anamma om det inte passar rätt bra in i Antropofagis tidigare narrativ kring post-nihilismen:

"When people are no longer constrained by reality, they spend most of their energy in signaling games. This is why rich people build ever-bigger yachts and fret over the parties they throw and who got invited where. It’s why heirs and heiresses so often become patrons of the art, or donors to major charities. Once you’ve got enough money, the next thing you need is status, and signaling is the way to get it.

So the people of this final utopia will be obsessed with looking good. They will become moralists, and try to prove themselves more virtuous than their neighbors. Their sophistication will gradually increase as each tries to establish themselves as a critic, as tasteful, as a member of an aristocracy that can no longer be defined in terms of money. They will become conniving, figuring out ways to raise their own social status at their neighbors’ expense. Or they will devolve into a host of competing subcultures, united only by their pride in their defiance of a 'norm' which is quickly ceasing to exist."

The flipside med Ragnarök blir således att färre och färre kommer att ägna sig åt signaling games - så min andra prediktion för 2018 är att de av er som fortfarande använder Facebook kommer att få något mindre störig feed, när era SJW-kompisar slutar posta Dagens ETC-krönikor.

Hm... Vid närmare eftertanke känns det som en lite klen tröst. Och att det borde finnas ett bättre sätt att hantera sociala medier än att implementera världens undergång.

(Relaterat: Enkätsvar; post-nihilism i rapp-Sverige; o-originellt.)

***

SSC:s thrive-survive-teori passar även med klassiska The Spirit-level-förklaringen på varför ojämlika samhällen är sämre. SSC igen:

"Another example, more clearly neurological, is the tendency of children who grow up in broken homes to have poor life outcomes. Although this was originally just interpreted as 'damage', an equally valid theory is that the brain seeks out information on what kind of society it lives in – one based on love and trust, or one based on violence and mistrust – and then activates the appropriate coping strategy. If child abuse or something makes the brain conclude we live in a violence and mistrust society, it alters its neural architecture to be violent and mistrustful – and hence dooms itself to future bad outcomes.

It seems broadly plausible that there could be one of these switches for something like 'social stability'. If the brain finds itself in a stable environment where everything is abundant, it sort of lowers the mental threat level and concludes that everything will always be okay and its job is to enjoy itself and win signaling games. If it finds itself in an environment of scarcity, it will raise the mental threat level and set its job to 'survive at any cost'.

What would toggle this switch? My guess is that genetics plays a very large role in setting the threshold (explaining why party affiliation is highly heritable) and that a lot of the remainder is implicit messages we get in childhood from our parents, school, church, et cetera. Actual rational argument and post-childhood life experiences make up the last few percent of variation."

The Spirit-level argumenterar i runda slängar så, att barn som växer upp i mer kompetitativa samhällen blir mer konfliktorienterade, medan barn som växer upp i jämlika samhällen blir mer samarbetsinriktade.

De postulerar således kausal riktning. Jag hänger med på den en en bit, men inte riktigt hela vägen. Antropofagi menar ju inte bara att jämlikhet leder till bättre samhällen - utan även att bättre samhällen leder till jämlikhet. Eller, som SSC också poängterar, att:

"Leftism wins over time because technology advances over time which means societies become more secure and abundant over time.

As a decent natural experiment, take the Fall of Rome. Both Greece and Rome were relatively leftist, with freedom of religion, democratic-republican governments, weak gender norms, minimal family values, and a high emphasis on education and abstract ideas. After the Fall of Rome, when Europe was set back technologically into a Dark Age, rightism returned with a vengeance. People became incredibly religious, militant, pragmatic, and provincial, and the government switched to an ad hoc and extremely hierarchical feudalism. This era of conservativism ended only when society reached the same level of technology and organization as the Greeks and Romans. So it’s not that cultures become more leftist over time, it’s that leftism varies with social and economic security."

(Relaterat: Lutande trendlinjer; allas lika värde; en gång till om allas lika värde; ekonomisk jämlikhet och tillit; SchäsLong del 13; mångfald utan jämlikhet; slaveri; prediktioner 2017, del 2; socialismen är kapitalismens räddning;var?; ett bra argument; terminalt värde?; sammanfattning.)

***

SSC-argumentationen passar även som handen i handsken på Antropofagis försök att förena GAL- respektive TAN-värderingar, och om att vänster-värderingar är cooperate i plussummesituation, medan högervärderingar är Överlev i Nollsummespel. Ja, det är ju faktiskt exakt detta som Antropofagi respektive SSC hävdar. SSC:

"Both rightists and leftists will find much to like in this idea. The rightists will ask: 'So you mean that rightism is optimized for survival and effectiveness, and leftism is optimized for hedonism and signaling games?' And I will mostly endorse this conclusion.

On the other hand, the leftists will ask: 'So you mean rightism is optimized for tiny unstable bands facing a hostile wilderness, and leftism is optimized for secure, technologically advanced societies like the ones we are actually in?' And this conclusion, too, I will mostly endorse."

Antropofagi å sin sida har önskat att

"[k]onservativa ska erkänna att det kan vara mycket bra att frångå den naturgivna moralen, eftersom den bland annat oreglerad leder till våld och hederskultur. Men också att icke-konservativa ska sluta nonchalera den psykologiska kostnad som Freud beskriver."

Detta utifrån perspektivet att icke-konservativ moral bygger på cooperation, dvs. att vi inordnar oss (och kanske ibland vantrivs i) kulturen. Men cooperation är bara en acceptabel strategi i plussummesituation - konservativa optimerar för lite tuffare tider, där en måste mörda för brödfödan.

(Relaterat: Sverige är en subkultur; naturligt eller icke; men framförallt; GAL-TAN-synkronisering och sexualkultur; SchäsLong del 14)

***

"Det börjar med avskogning, ah troligen, och det slutar med kannibalism", rappade Anonym Internetz-rappare. Samt, "dyk i den sista kanoten från Påskön och paddla ditt as, tills du strandar och bara har andra som mat! [...] när sista trädet faller, undrar vi plötsligt var veden e', när det bara blir pannkaka man då rannsakar du kanske ditt leverne!"

Det hela refererar naturligtvis till Jared Diamonds feta lunta Collapse. Diamonds tes är väl i korta drag att det varken var belgarnas eller världssamfundets fel att det blev folkmord i Rwanda. Diamond beskriver nämligen strukturella faktorer som bestämmer samhälleligt sönderfall - i Rwandas fall underskott på brukbar jord. I Romarriket och många andra imperiers fall ekologisk kris i form av avskogning.

Grönländska vikingabosättningarna blev för kalla och alla svalt. Påsköns innevånare högg ner alla träd.

Ekologisk katastrof kan drivas av externa faktorer, eller av överexploatering av resurser - eller inte sällan av en kombination.

Verkar det bekant?

Världen är vår Påskö. Varför bygger vi inga kanoter?

(Relaterat: Snyder syntetiserar allt; mista' magista'; vi från Bjuv; ärligt känd civilisationskritik; måndagsrant om bönder.)

***

The Road, boken och filmen, handlar väl exakt om detta. Dels att människor börjar äta upp varandra, men framförallt om det är möjligt att bibehålla thrive-värderingar i en survive-miljö. Efter en diffus ekologisk katastrof.

Se filmen och läs boken. Storartade fall av kultur.

***

Det intressanta med den här tolkningen av GAL-TAN/thrive-survive-moral, är att det finns många olika konkurrerande värderingsströmningar i samma samhälle. Dvs., samma nivåer av välstånd verkar kunna ge olika människor olika värderingar.

Peniafobi-argumentet pekar på att risk för scarcity kan ge värderingskantring åt survive-hållet. Det kan också vara så att olika grupper i samhället har olika mängd välstånd, och således har helt olika värderingsdrivande strukturer som påverkar dem.

Ojämlikhet har jag försökt beskriva som en situation där människor intresseöverlapp är för litet. Då väljer folk defect, istället för cooperate, och potentiella samordningsvinster går förlorade. Jämlikhet är materiell operationalisering av "allas lika värde", vilket är en cooperate-gynnande miljö. (Det kan emellertid uppstå samordningproblem ändå - SSC om Moloch är en måste-läsning. Moloch verkar handla om att vi misslyckas med att utvinna potentiella samordningsvinster.)

Sammantaget kanske vi kan säga att det finns situationer av excess resources (överflöd) då intresseöverlappet är stort, och samordningen sannolik. Samordningsvinster ger mer välstånd, och vi ser en god spiral. Eftersom överlappet är stort, är det optimalt att tillämpa samordningsgynnande värderingar. Dvs., värt att vantrivas i kulturen.

När det finns scarce resources (knapphet) är det däremot optimalt att se till de egna intressena - det finns inte så många situationer som går att extrahera samordningsvinter ur. Vi befinner oss i ett nollsummespel.

Man kan så klart defecta i ett plussummespel också - men man kan inte med byxorna i behåll cooperate:a i ett nollsummespel. Att defecta i plussummespel kan vara förklarligt, om kompromissen är för dålig, dvs. ligger utanför det "terapeutiska" eller acceptabla intervall, där samordningsvinsten för en själv är större än kostnaden för kompromissen.

(Relaterat: Schelling-punkter; for the record; koordinering, kultur och kategorier; vi möts vid vägskälet; clown och stout; SSSSC; Zamjatin.)

***

Så avslutar vi med en banger. Efter katastrofen är vi alla libertarianer, tror vi - men egentligen kommer vi att vara reaktionära!

Samt en (delvis) inläggstitel-förklarande, parentetisk bild:

Göken!

Hypotes avseende sexrecessionen

(Bakgrund: Swajpade hällristningar; ofrivillig barnlöshet; barnlöshet del 2; omprövelsen del 3.)

I egenskap av småbarnsförälder får jag ofta känslan av att barnfria människor lever exakt som i GTA. Någon slags fri, galen, open world:ig verklighet där man bara glider omkring och gör exakt vad fan man vill.

Jag bör kanske påpeka att mina vänner och bekanta endast i undantagsfall tillgriper grovt våld på öppen gata. Inte heller hör det till vardagen att de kör över långa led med Hare Krishna (Gouranga!) i en stulen Pegassi Vacca. Men ändå; folk bara roamar omkring och fattar självständiga, individualistiska beslut. (Den där illusionen av fri vilja kanske är lite mer övertygande i vissa livssituationer än i andra.)

With that said: Det har sina poänger det här med barn, både på individnivå och på samhällelig dito. Låg fertilitet är ett problem för många av världens regeringar. Vi har tidigare varit inne på att Sverige ligger väldigt bra till, demografiskt sett, vilket vi med all sannolikhet kan härleda till utbyggd barnomsorg och generös föräldraförsäkring. (Det är också förmodligen en ond spiral, gissar jag, att ha en dålig befolkningspyramid. Om alla är över 65 finns ingen som kan bemanna förskolorna, och då blir det lite svårt för japanska staten att rekrytera till civilisationens prästerskap, och bygga ut dagis, även om de hade velat.)

DN skriver om den sk. sexrecession som man menar drabbat västvärlden. Det är inte bara så att folk får få barn, vilket ju skulle kunna ha lösts med preventivmedel. Det är också så att det helt enkelt liggs mindre. ¿Por qué?

De sociologiska gissningar duggar naturligtvis, som DN-artikeln ger prov på. Jag säger inte bu eller bä om dessa förklaringar. Däremot vill jag lansera en hypotes som spelar på en underliggande, strukturell nivå.

Det avtagande liggandet beror på att det finns färre attraktiva män.

Vi har gått igenom Boschini & Sundströms resultat vad gäller mäns ofrivilliga barnlöshet. Att inte lyckas reproducera sig, trots att man vill, samvarierar med låg utbildning och låg inkomst. Ett lågt värde på äktenskapsmarknaden, helt enkelt. Vi har även tittat på Uggla & Mace och vad deras studie av nordirländares sex ratio och flyttmönster säger om manliga respektive kvinnliga mating strategies. Bilden står sig, dvs. att kvinnor inte ligger neråt i status.

Vidare har vi försökt knyta ihop ekonomisk o/jämlikhet med male-to-female breeding-ratio (hädanefter M2FBR). Det verkar inte långsökt att anta (det skulle inte förvåna mig) att ojämlika samhällen mätt i inkomst och kapital, också är ojämlika mätt i reproduktions-möjligheter för män. (Jag noterar att) Karin Bois i Min europeiska familj de senaste 54 000 åren noterar att bronsåldern var höggradigt ojämlik pga. lättkontrollerade resurser, och att detta verkar ha lett till en skev M2FBR där några få mäktiga män fick reproducera sig jättemycket mer än alla andra.

Vi ser en ökande ekonomisk ojämlikhet i de flesta västländer (om än ej globalt). Samtidigt pratas det om incels och sexrecession. Antropofagis explore-funktion ba': Coincidence, ey?

Om vi tänker oss att o/jämlikhetspyramiden formar sig enligt följande...

Toppen: Ett litet skikt rika, framgångsrika män

Mitten: En stor grupp högpresterande kvinnor

Botten: En stor grupp lågpresterande, lågutbildade män

...och kombinerar det med antagandet att kvinnor i allmänhet icke ligger sig nedåt i status, så innebär det att varje given kvinna har en lägre sannolikhet att träffa en fuckable kille än i en mer jämlik distribution...

Toppen: 50/50 framgångsrika kvinnor och män

Botten: 50/50 misslyckade kvinnor och män

...eller för den delen än i en mer traditionell, patriarkal distribution:

Toppen: Mäktiga, rika män

Botten: Förtryckta kvinnor

Dvs., klustringen av män på botten skapar relativt sett en större andel o-liggbara killar. Män med lågt äktenskapsvärde, i relativa termer. Kvinnor exponeras för färre attraktiva män, för att dessa är färre.

Dessutom träffar varje given man mer sällan en kvinna han vill ha - för han pallar fan inte kraven. Låt oss återigen citera Uggla & Mace:

"Nevertheless, it was somewhat surprising that highly educated women, who might find it easier than women with lower education to find a partner willing to commit, were not cohabiting with a partner to a higher extent than what was observed. One explanation might be that a high SES woman might not necessarily be the first choice for a man in a female-biased area, as he might struggle to meet her higher demands on investment. How satisfied individuals are in their relationship is not only affected by how well their mate fulfils their mate preference but also by the discrepancy in mate value between themselves and their partner. Thus, rather than lowering their demands, high SES women might favour a strategy where they delay family formation until a higher-quality mate is around and in the meantime focus on their career. This resonates with some experimental evidence that when women are exposed to cues of a femalebiased sex ratio, they are more likely to prefer career investments over family formation and evidence that birth rates of the over 30s are higher in affluent female-biased wards whereas birth rates at younger ages are higher in deprived female-biased wards in England and Wales."

Så, liksom att ökande ojämlikhet leder till skevare M2FBR, pga. att färre män per kvinna är attraktiv, så leder ju detta på aggregerad nivå även rimligen till färre samlag i befolkningen. Moulay Ismail ibn Sharif, sultan av Marocco, hann knappast betäcka sina honor lika ofta som hade varit fallet om varje kvinna i hans harem istället haft vars en kille. Antalet potentiella ejakulationer per dygn är begränsade för varje man, även om han har optimala förutsättningar i termer av tillgång till kvinnor att ejakulera i. (Så blev det också ett demografiskt fiasko, som sagt:

"If anything, Moulay Ismael’s extreme polygyny put a huge dent in the overall fertility of his capital city. The average fertility rate for the women in his harem was much lower than it would have been had they been in much-less-polygynous mating relationships. Even more dramatically, in order to maintain a rolling harem of 500 women under 30 — when they were forced to ‘retire’ — some estimates suggest that he would have had to have amassed over four thousand wives and concubines over his lifetime. Given that it was a capital offense to have sex even with a former member of his harem, this puts his alleged fertility in a whole new light. Against this number — four thousand women — 1171 children is actually a staggeringly low rate of fertility, a measure of how inefficient a single man is at making use of the fecundity of a large number of women.")

 ***

Men okej. Alla de "sociologiska gissningarna" då. Vad med dem?

En sådan är att incel-killarna bara kollar porr och därmed a) inte pallar ha vanligt, jobbigt sex, i alla fall b) inte med vanliga, oporriga tjejer.

Detta lukta fördomar, tycker Antropofagi. Med en tesked empati i soppan kan vi plötsligt enkelt föreställa oss hur den enskilde, ensamme, deprimerade incel-gossen snärjer in sig i en makaber överbyggnad av adaptiva preferensformeringar, nihilistisk subkulturell identitet, och utåtriktad depression aka. narcissistiska aggression.

Själva porrfrågan kan vi lämna därhän för den här gången - den har redan diskuterats av Antropofagi i ett misstänkt stort antal inlägg. I ett lika stort - och lika misstänkt! - antal inlägg har dryftats att kausalitet och korrelation icke bör förväxlas. (Här t.ex., på själva temat faderskap.) Hur mycket porr som incels än konsumerar, så kan vi inte säga att denna exponering leder till incelskap, om vi inte gör en fet RCT-studie om saken. Mer sannolik orsak-och-verkan-riktning är vad mig anbelangar den motsatta, även om det också går att tänka sig inlåsningseffekter (dåliga lokala optimum av hög porrkonsumtion men låg IRL-kopulation).

Min poäng är att min strukturella hypotes (färre andel attraktiva män i ett mer ojämlikt samhälle med män på botten) inte motsäger porrhypotesen eller de flesta av de "sociologiska gissningarna". Män som inte är gångbara på äktenskapsmarknaden kan behöva konsumera mer porr, som en coping mechanism.

***

Vad då med min egen gissning? Min egen dumma hypotes? Om en - relativt sett - lägre andel attraktiva män?

Den bygger på några tuffa antaganden, most notably "kvinnor ligger helst inte neråt i status". Min hypotes ligger således en bit ut i paradigm-periferin, och jag bör ha låg total confidence i den. Ingångsvärdet bör var att jag har fel. (Bakgrund: Tre paradigm och sannolikheten för att de är sanna.)

För det första ska vi se en trend där antalet samlag sjunker samtidigt som den ekonomiska ojämlikheten ökar och M2FBR skevnar. Det här är samband som inte bevisar någonting, men som vi vill ska föreligga på aggregerad nivå. Här är Japan ett besvärande fall, då det är ett land med jämförelsevis hög ekonomisk jämlikhet, men känt för sin låga fertilitet och sina "gräsätarmän" respektive "parasitsinglar" (för att tillgripa DN:s terminologi). Men, jag skyller på kulturella och institutionella confounders och skyndar vidare.

Jag vet också väldigt lite om den underliggande datan. Det säger inte så mycket att vi i genomsnitt begår färre samlag per person. Ett genomsnitt kan dölja stora variationer. Om min hypotes ska kunna vara korrekt, krävs att antalet samlag (från gruppen mäns perspektiv) sjunker för män med låg status i termer av inkomst och utbildning. Subgruppen högstatusmän ska ha fortsatt normal-högt antal samlag, i genomsnitt. Den sjunkande trenden ska alltså gälla de socioekonomiskt lägre skikten. På rak arm motsägs detta av den vedertagna neo-eugeniska sanningen att fattiga/korkade får fler barn är rika/smarta. Fast, kanske är det så att fattiga/korkade som väl hookar (kanske höga på metamfetamin) alltid sprutar ur sig avkomma när de väl sitter där i tvåsamhet i husvagnen, men att de uslaste lågstatus-männen ändock oftast lever ensamma i motorcykelgäng och mördar/super.

***

Nåväl; Antropofagis mäktiga hypotes är hotad. Samtidigt vill jag låta min explore-funktion löpa amok ännu lite mera innan jag diskar den här trasan. De mäktiga trådar jag nu nystar i löper nämligen hela vägen tillbaka till den epokgörande boken The Spirit Level (nästan gratis i pocket!), och dess nyliga uppföljare The Inner Level.

Som jag har fördjupat mig i tidigare visar The Spirit Level hur ekonomisk ojämlikhet samvarierar med - och också verkar orsaka - oönskade sociala utfall inom alla indikatorer som har en social gradient (dvs. blir värre ju lägre ner i samhällsskikten vi kommer). Den mekanism som föreslås i The Spirit Level, och sedermera utvecklas i detalj i The Inner Level, är att primala statusbeteenden orsakar stress i befolkningar där statusskillnaderna är påtagliga.

Det finns flera intressanta frågor i det här. Det ena är: Jaha, okej? Det vet vi. Det är så satans jävla intuitivt så att jag inte fattar hur fiskarna Wilkinson och Pickett ens upptäckte vattnet de simmade i.

Den andra är: Men asså, exakt var ska o/jämlikheten uppträda för att ha effekt? På vilken nivå? Spelar det någon roll om ett land är ojämlikt, om jag inte vet det? Spelar det någon roll om det råder jämlikhet, om jag inte tror det?

Förmodligen aktiveras statusstressen av det undermedvetna, allmänna estimat som hjärnan förmodligen gör av ens status. Förmodligen är denna förmåga formad i en samlar-jägar-tillvaro i grupper om högst 100 individer. Förmodligen löper den här adaptionen lite amok i dagens medielandskap. Men förmodligen har vi en rätt bra uppfattning om vår status i förhållande till vad som vi uppfattar som vår omgivning, i termer av människor vi möter, lönestatistik, nyhetsrapportering och Instagram-skrytflöden.

Givet sexuell-selektion-delen av evolutionsteorin - att det kön med lägre genomsnittligt parental investment (PI), tävlar om det kön med högre genomsnittlig PI:s PI - borde också män känna mer statusångest, i genomsnitt. Det är ju männen som blir bortvalda - nu, kanske, i större antal än vad som varit brukligt i en tid av jämlik M2FBR. Vi borde se en hel massa primal status-ångest i gruppen män, och den borde ge upphov till ständigt vidrigare generationer av narcissistiska och konfliktinriktade... våldtäktsmän.

Vilket får oss att snegla på den galopperande brottsstatistiken, och med spänning invänta att BRÅ rapporterar sitt regeringsuppdrag senast i maj 2019:

Utvecklingen av utsatthet för sexualbrott – Antalet polisanmälda sexualbrott har ökat kontinuerligt under de senaste decennierna. Under de senaste fyra åren har även utsattheten för sexualbrott ökat enligt Nationella trygghetsundersökningen. Det finns flera faktorer som kan ha påverkat utvecklingen av de anmälda respektive självrapporterade brotten, som benägenheten att anmäla och rapportera om sexualbrott, lagstiftningens utformning och den faktiska utsattheten. Brå ska belysa orsakerna till ökningarna sedan 2005. I uppdraget ingår att i möjligaste mån uppskatta sexualbrottslighetens faktiska utveckling, och hur den självrapporterade utsattheten förhåller sig till de polisanmälda brotten och den faktiska brottsligheten. I uppdraget ingår också att utifrån data om upplevd utsatthet och anmälda brott analysera om ökningarna gäller särskilda typer av sexualbrott, tillvägagångssätt, situationer eller utsatta personer, och i den mån det är möjligt gruppen gärningspersoner. Uppdraget ska redovisas senast den 29 maj 2019.

Slaveri?

Jämlikhet är inget som händer av sig själv. Tvärt om, faktiskt. I The Origin of Wealth skriver Eric Beinhocker om ojämlikhetens självamplifierande natur. Beinhocker visar hur resurser automatiskt kongregerar i the sugarscape, en snitsig datorsimulation. Det hela går dock att enkelt koka ner till bibliska termer: Den som har ska vara given. (Egentligen: ”Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har” – Matt 13:12.) Enda sättet att kringgå detta är att aktivt omfördela.

Då och då kommer lite forskning och påminner oss om hur viktigt det är med jämlikhet. På den tiden då jag fortfarande pallade läsa böcker var det The Spirit Level som sparkade in den öppna dörren ifråga. Författarna visar effektivt att alla världens tråkigheter orsakas av ojämlikhet, förutom självmord som faktiskt är mer frekvent i mer jämlika samhällen. The Spirit Level blev så poppis att jämlikhet seglade upp som en så kallad ”fråga” på en och annan dagordning.

The Spirit Levels författare driver tesen att även de rika förlorar på ojämlikhet, dels på grund av den rat race-stress som drabbar även dem, och dels på grund av de samhälleliga slitningar som uppstår när människor iakttar stora och orättvisa skillnader i fördelning. Men precis när vi hade bestämt oss för att alla tjänar på jämlikhet, så sköt ojämlikheten i höjden istället. (Vissa mörkar, så klart.) Varför blev det så, när vi var överens om att jämlikhet är bra för alla?

Därför att det är bara struntprat. Jämlikhet är inte alls bra för alla. Den poäng som förbises i diskussionen är att ingen kan vara rik, om inte någon annan är fattig – rikedom är relativt. Resultatet är att policymakare, penningmäklare och politiker alltid kommer att sträva efter att hålla en del av världspopulationen i fattigdom. Det är nämligen samma sak som att befästa den egna rikedomen.

Scenario 1: Du är rik. Skulle du massera en äcklig gubbes fötter för 100 spänn? Nä, inte en chans. "Would you give a guy a footmassage?"

Scenario 2: Du är luspank och har inte käkat på en vecka. En äcklig gubbe svassar fram, trycker en smutsig sedel i din hand, sträcker fram foten. Du tvekar inte en sekund. Din enda polare är Carl von Linné.

Vänd så blicken till dagens globala ekonomi. Din levnadsstandard bygger på att någon person, någonstans på jorden, är beredd att producera varor för en usel lön och under usla villkor.

Att större delen av våra konsumtionsvaror produceras i låglöneländer är inte någon hemlighet direkt. Vi skiter regelmässigt i det, eftersom det är jobbigt att hela tiden gå omkring och tänka på barnarbetare som jobbar 18 timmar om dygnet för någon krona om dagen. Ibland tänker vi på det, när några tusen människor brinner inne i någon fabrik i Bangladesh. Men det går snabbt över. Vår tanke, that is, inte deras innebrunnenhet. Innebrunnenhet är en icke övergående egenskap.

Det är våra varor, det. Tjänstesektor är mer besvärlig. Vi kan inte outsourca tjänster till nån sweatshop i nån frihandelszon en kontinent bort. Tjänster måste nämligen produceras i direkt anslutning till vår person. Den totalitära kapitalismen måste därmed acceptera ett visst mått av migration.

Dubbel-D. Nej, det har inget med Rosie Perez att göra, vad Kanye än vill få dig att tro.  Det står för Dirty och Dangerous, Smutsiga och Farliga jobb som oftast invandrare utför. Dessa jobb hade naturligtvis inte behövt vara smutsiga och farliga, men ju smutsigare och farligare desto mer profit för arbetsgivaren. Eftersom den strukturella rasismen skapar en extra stor arbetslöshet bland invandrare, kommer denna grupp vara något mer benägen (pga. desperation) att trots allt ta skitjobben. (I 00-talets yppersta fall av arbetarklasslitteratur, Kristian Lundbergs Yarden, är det generellt sett inte Sven och Svenna som parkerar bilarna. Till exempel.)

I EU är jordbrukssektorn en stor arbetsgivare för papperslösa som arbetar illegalt, under usla förhållande. Jordbruk går egentligen enkelt att outsourca – det är inte alls som tjänstesektorn. EU:s protektionistiska politik subventionerar dock europeiskt jordbruk, och skadar samtidigt lantbrukare och matproducenter i utvecklingsländerna. På så sätt kan man säga att EU:s jordbruks-fuckerism både 1) skapar de miserabla förhållande som utgör pushfaktorer i avsändarländer i tredje världen, samt 2) skapar de pullfaktorer i form av underbetalt och oreglerat arbete som erbjuds i Fort Europa. Det finns alltså intressen som hindrar viss produktion från att outsourcas, trots att detta enkelt hade kunnat göras – och det är dina skattepengar som pröjsar subventionerna!

Hur som helst måste låglönearbetare importeras. Den intressanta följden är att kapitalismen både är en rasistisk och migrationsvänlig ideologi. Rasistisk, eftersom den måste rasifiera vissa personer för att skapa en slavklass. Rasistisk, eftersom den måste substituera underklassens revolutionsvilja med främlingshat. Migrationsvänlig, eftersom den kräver import av billig och desperat arbetskraft. Igen rasistisk, eftersom den måste tillhandahålla mekanismer för exkludering – migranterna får inte släppas in i den sfär av rättigheter som systemets vinnare vill fortsätta ta del av.

Att den strukturella rasismen håller invandrade personer på armslängds avstånd från de trevligare delarna av arbetsmarknaden är även en strategi för att bygga bilden av invandrare som parasiter. Den arbetslösa invandraren är, för at återvända till Jonssons universalistiska nyrasism, inte en lika god värdeskapare, och därmed inte lika mycket värd. En individ som inte är lika mycket värd behöver inte ha riktigt samma rättigheter. de Sousa Santos skriver:

”In general, states do not treat aliens, including legal resident aliens, the same way they treat citizens […] Thus, by definition, migrants are second or third class citizens, but their legal status varies considerably according to whether they are legal or illegal migrants.”

Jag har använt ordet ”slavklass”, även om dessa personer inte är slavar enligt en sträng definition. Det finns otroligt många människor som lever under förhållande som är snarlikt vidriga, utan att vara slavar i bemärkelsen egendom som kan köpas och säljas. Men så finns det också äkta slaveri.

Uppskattningsvis 27 miljoner människor lever som slavar idag – och då menar jag verkligen riktiga slavar, Rötter-stil. Forskarna Mark & Faith berättar för oss att ”the dynamics of modern slavery differ in that now there is more of a supply and demand for cheap human labour […] The process can be illustrated by examining the push factors that propel people into slavery and the pull factors that enhance demand for slaves” (”The challenge of human trafficking and contemporary slavery”, Journal of Comparative Social Welfare, 2009). Kontentan: Vi måste titta på de bedrövliga omständigheter som utgör push-faktorer, och det göttiga överflöd som utgör pull-faktorer, för att förstå slaveri. Det är alltså skillnaden mellan nivåer av välstånd som är den drivande mekanismen som möjliggör fenomenet. Det är oftast outbildade människor, som försöker fly från extremt fattiga omständigheter, som blir offer för slavhandel.

De allra flesta känner till begreppet trafficking. Här ingår ”involuntrary sevitude, peonage and debt bondage”. De som forskar på saken beskriver fenomenet som en opportunism som beror på omfattande begränsningar av migration i kombination med ett lika omfattande behov av att migrera. Vid varje givet ögonblick är 2,5 miljoner traffickingoffer på väg. Här är ett, i P3 Dokumentär.

Faktum är att offer för trafficking regelmässigt behandlas värre än t.ex. slavar i den amerikanska södern när det begav sig. En slav i den kontexten innebar en investering, och slavägaren hade därför ett visst intresse av att den förslavade individen skulle överleva samt vara tillräckligt frisk för att ge avkastning i och med sitt arbete. Att frakta en slav över atlanten var relativt kostsamt. Hur ser det ut idag? Jo:

”Employers maximize the return on their investments by providing a minimum level of wellbeing for trafficked labour and do not have to be concerned about government-regulated human rights [...], safety issues, or benefits for workers […] ‘Disposing’ a no longer profitable worker is done at a very low cost.”

Ojämlikhet är en jättebra affär. Ojämlikhet måste nämligen finnas för att rikedom ska kunna finnas. Rikedom är ett relativt begrepp. Du är rik när du har mer än någon annan, eftersom denna någon då kan tänkas göra saker för dig till en ersättning som är låg relativt vad du har.

Fattigdom behöver dock inte vara ett relativt begrepp. Det finns också absolut fattigdom, när misären är så djup att man helt enkelt måste därifrån. Det globala ekonomiska systemet skapar just den typen av fattigdom, i syfte att generera mer rikedom (åt få). Som extra grädde på moset kan fattigdomen, i kombination med begränsning av människors rörelsefrihet, dessutom förse marknaden med äkta slavarbetskraft.

Lutande trendlinjer

Det slår Antropofagi att saker och ting inte gärna samvarierar så där hur som helst. Efter att ha försökt sig på ett par, tre undersökningar inser jag med isande klarhet den lutande trendlinjens magi.

 

(Exempel: Knarkdöd vs. skjutvapenmord; omtag på hypotes; metodologisk pusseldeckare; könsobalans; ytterligare könsobalans.)

 

En bekants påpekande löd något i stil med "man kan förstå hur glada The Spirit Level-författarna blev när ojämlikhet samvarierade med allting". Och Antropofagi är banne mig böjd att hålla med.

 

Utan att förväxla korrelation med kausalitet är det fan jävligt sjukt att allt som är dåligt korrelerar med höga nivåer av ojämlikhet.

 

Här sammanfattas hela skiten. Men eftersom vissa inte kommer klicka på länken så har jag valt ut några fina bilder som presenteras nedan.

 

***

 

Vi börjar med output-delen, dvs. de aspekter som vi vill att samhället ska kirra åt oss. Det är alltså hur människor mår (vilket är en utilitarist-deontologs högsta princip).

 

Jämlikhet korrelerar med child wellbeing i rika länder

 

Hälsa är sämre och sociala problem är värre i ojämlika länder

 

 

Mental ohälsa är vanligare i ojämlika länder i den rika världen

 

Samma som med länder gäller när jämförelseobjektet är stater i USA

Förväntad medellivslängd är längre i jämlika länder i den rika världen

 

Detta är sinnessjukt sinnessjukt. Och värre ändå är att vi ser att genomsnittlig inkomst däremot inte samvarierar med dessa dåliga samhälleliga outputs.

 

Ohälsa och sociala problem korrelerar inte med snittinkomst

 

Ohälsa och sociala problem korrelerar bara mycket svagt med snittinkomst när jämförelseobjektet är stater i USA

 

***

 

Eftersom Antropofagi intresserar sig för Ordningsmakten och Narkotikafrågor är det intressant att se att knarkkonsumtion respektive imprisonment är högre i ojämlika länder. (Dessa två frågor är knappast helt orelaterade, vilket t.ex. USA mass incarceration-problematik tydliggör.)

 

Det knarkas mer i ojämlika länder.

 

Det sitts mer i fängelse i mer ojämlika länder.

 

Att ojämlikhet och knarkande samvarierar är (confirmation bias, confirmation schmias) precis vad jag ville höra. Och det indikerar, som jag redan indikerat, att ojämlikhet är en bättre indikation än BNP är vad gäller social missär i rika länder. Det är inte du, det är buren du bor i! Är kulturen du gror i!

 

***

 

 

Låt oss gå vidare från sociala problem, dvs. output-ledet. Vi ser även att ojämlikhet korrelerar med framgångsfaktorer för att skapa bra samhällen. Statsvetare och tyckare världen över är rörande ense om att tillit/trust är avgörande för goda samhällen. Men det verkar som att låg tillit och låg jämlikhet trivs med varandra, eller i samma miljöer.

 

Jämlikhet och tillit gingo hand i hand!

 

Jämlikhet och tillit gingo hand i hand i USA:s delstater!

 

***

 

Det som skiljer socialister från liberaler, i alla fall om man läser ledarskribenter och deras likar, är att socialister går på evidens medan liberaler går på resonemang. Socialisterna är intresserade av världens faktiska beskaffenhet. Liberalerna av stiliga slutledningar.

 

Liberaler kan stiligt slutleda, tycker de själva, att social rörlighet är viktigare än jämlikhet. En snäll-liberal kan också förtydliga att man eftersträvar jämlikhet i möjlighet (hypotetisk jämlikhet), istället för socialistens jämlikhet i utfall (faktiskt jämlikhet). En snäll-liberal kan således anse att skolan ska vara likvärdig och kompensatorisk, samt att vi ska ha arvsskatt. Men skiter ändå i att vissa krälar i den fågelskit som skits av de sparvar som flyger in i andras munnar. (Antropofagi har skrivit en del om social rörlighet tidigare: Rörl och jäml 1; rörl och jäml 2; mångf och jäml och rörl.)

 

En kul brobyggare mellan liberaler och socialister borde vara denna bild:

 

Social rörlighet är högre i mer jämlika länder!

 

En riktigt utopisk tanke i sammanhanget skulle kunna vara att liberaler och socialister härmed skulle kunna förenas, och bli social-liberaler hela bunten. Fast riktigt jävla vänstervridna, om en får önska fritt.

 

***

 

The Spirit Level har ju ett par år på nacken vid det här laget. Emellertid har flera stora klassiska nyliberala institutioner vänt på en femöring på senare tid. Nuförtiden snackar IMF om inequality som ett problem snarare än som ett viktigt incitament (exempel). De släpper även rapporter som pekar ut "widening income inequality is the defining challenge of our time", och skriver:

"In advanced economies, the gap between the rich and poor is at its highest level in decades. Inequality trends have been more mixed in emerging markets and developing countries (EMDCs), with some countries experiencing declining inequality, but pervasive inequities in access to education, health care, and finance remain. Not surprisingly then, the extent of inequality, its drivers, and what to do about it have become some of the most hotly debated issues by policymakers and researchers alike. /.../

/.../ we show why policymakers need to focus on the poor and the middle class. Earlier IMF work has shown that income inequality matters for growth and its sustainability. Our analysis suggests that the income distribution itself matters for growth as well. Specifically, if the income share of the top 20 percent (the rich) increases, then GDP growth actually declines over the medium term, suggesting that the benefits do not trickle down. In contrast, an increase in the income share of the bottom 20 percent (the poor) is associated with higher GDP growth. The poor and the middle class matter the most for growth via a number of interrelated economic, social, and political channels."

(Även IMF kopplar social rörlighet med jämlikhet - se figur på sidan 8 i rapporten.)

Samtidigt snicksnackar Världsbanken om att ojämlikhet är vitalt att bekämpa för att komma tillrätta med fattigdomen och om att ojämlikheten är oacceptabelt hög i många länder. Det är milt sagt en viss omsvängning från tidigare attityder.

 

***

 

Sammanfattningsvis: Alla är ense om att jämlikhet är bra.

 

Men: Vi tycks i många delar (vilket bl.a. IMF och World Bank pekar på, se ovan) vara på väg på ökande ojämlikhet.

 

Synd!

 

(Relaterat om o/jämlikhet: Mångfald utan jämlikhet; slaveri; makroekonomiska prediktioner; stimulans; rörlighet och jämlikhet del 1; dito del 2; socialismen är kapitalismens räddning; argument; gammal debatt; Snyder syntetiserar allt; möjlighet och utfall; spret i förtret; en blind leder sig själv; Gud, libertarianism, och hierarkiernas död; framåt; diskussionsfråga; korrespondens.)

 

(Uppdatering: Den här sidan som SSC länkar till är rätt ball i sammanhanget. Bl.a. för att visa hur ojämlikheten ökar.)