Antropofagi har tvenne avkomma. Den ene är snart 4 år, den andre ca 10 månader. Ett barn och en bebis.
Det slår Antropofagi att ilska och moralism aldrig infinner sig när bebis gör orimligheter. Men, en spark i halsen av en fyraåring ger upphov till viss wrath.
Bild 24-33 i den här löjliga Prezin drar den om Juridik för Determinister. Låt oss komma in på rekvisit. Subjektiva rekvisit, mer bestämt.
För att någon ska dömas för ett brott krävs att det subjektiva liksom det objektiva rekvisitet är uppfyllt. Det subjektiva är uppsåt; det objektiva är faktisk handling.
Anekdot från Juridikum: En man knullar ett lik. Liket var visst skendött. Det blir varken att dömas för griftefridsbrott eller våldtäkt. Fanns inget lik, så det objektiva rekvisitet för griftefridsbrott ej uppfyllt. Fanns ingen avsikt att våldta, pga. trodde kroppen var död, så det subjektiva rekvisitet för våldtäkt ej uppfyllt. Sanningshalt för anekdot: Okänd, men eventuellt låg.
Om vi nu är konsekventialist-utilitarister, varför bryr vi oss då om avsikter? Varför ska det subjektiva rekvisitet vara uppfyllt?
Vi bryr oss inte om avsikter. Breivik trodde sig - så vitt jag vet - göra gott. Så även Hitler. Så även Obama.
Ack godheten.
Att avse göra gott just döddnt cutz it. Det räcker liksom inte. Det ska bli ett gött utfall också. Annars får det va'. (Relaterat: Gud, libertarianism, etc.; spännande upplösning; tumregler/heliga värden.)
Så, varför bryr vi oss om avsikt? Om det subjektiva rekvisitet?
Jo, för att ibland är avsikt en länk i den kausala kedjan, som vi kan påverka. Vilja är inte "fri"; den har en orsak. (Eller flera.) Men vilja kan dock i sin tur vara en orsak till ytterligare andra effekter. Den länkar liksom vidare i kausaliteten, på planeten.
Så, huruvida det subjektiva rekvisitet är uppfyllt...
...är en slags proxy för huruvida det finns anledning att tro att en lagstiftning kan påverka personer med denna medvetandegrad!
Dvs., huruvida vi tror att lagstiftning - proklamerande av sannolik konsekvens för handling - kan vara en av de många variabler som påverkar variabeln vilja.
Evolutionen är inte dum. Eller, tja, den är fan inte smart heller. Kanske snarare dum, i den mån den här något av dessa.
Men det som evolutionen spottar ut är i vissa fall inte så korkat, med avseende på vissa beräkningar. Som evolutionen har selekterat för.
Så, varför kan jag snea på snart-4-åringen, men inte på bebisen?
Kanske är mina - våra - reaktioner på barns beteenden en helt okej indikation på när i deras utveckling som vi kan påverka deras ofria vilja medelst moral, moralism, fostran och fördömanden. (Samt allt det där fina, såsom bekräftelse, uppmuntran och kärlek - men det verkar vi å andra sidan vara kapabla till från dag ett.)
Kanske har evolutionsprocessen spottat ut vuxna varelser som reagerar hyfsat korrekt på icke-vuxna varelser. Eller som i allmänhet pejlar in kognitiv kapacitet, och reagerar på sätt som kan tänkas ha effekt.
Kanske lite som att vi inte blir sura på en tsunami, men dock på byråkratjäveln som hade glömt upprätta ett fungerande varningssystem.
(Relaterat: Mer om ansvar och dess nytta; heder del 1, 2 och 3; inte en recension: #meröv; facit; SSSSC; JBE; halka vidare; klart vi ska korsbränna Alexander Bard; legalisera mord; polis-VAB; SchäsLong del 11; gott eller äckligt blod; bussbeker och uppdateringar.)
***
Det som verkligen talar emot min teori är den där grejen med att grekerna straffade yxor som råkade hugga folk. Eller att det i alla tider offrats oxar etc. till regngudar etc.
 |
| Den här bilden som jag hittade på Google heter "Stab, stab, stab." Deskriptivt. |
Inte nödvändigtvis ett tecken på en träffsäker evolutionär adaption för att bedöma vilka rättsliga påföljder som skapar exakt rätt incitament-strukturer för normalbegåvade medmänniskor.
Och, barnuppfostran och principer därvidlag verkar ha fluktuerat rätt mycket över tid och mellan kulturer. Så att postulera att min ilska mot en fyraåring är berättigad verkar kanske lite övermaga.
Jaja, det var bara en tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar