Antropofagi

måndag 18 november 2019

Kausalitet, effekter och rumtid

Antropofagis återkommande gästbloggare Greider Becker skrev en gång:
"En vikti grej e å skilja på korrelation å kausalitet. I samhällsvetenskap såväl som medicinen e detta centralt. Vettitt å använnbart koncept härvilag stavas 'mekanismer'. Nåt ska rimligen kunna tänkas påverka nåt annat, för att förklaringshypotesen ska synas sannolik [...] 
Men, tänk om även kausalitet e korrelation
Tänk om de finns en metafysisk x-variabel som gör att fenomen uppträder i en sån följd, å på ett sånt sätt, att vi tolkar de som kausala samband, trots att sådana samband ej alls föreligger? Tanken e svindlande. 
Låt mig förklara hur ja menar. Vi tänker oss att kosmos innehåller en kraft som gör att saker å processer uppträder i en viss ordning. När en sten kastas, då far den iväg, och när den träffar en fönsterruta, då spricker glaset. Vi tänker oss i regel att de föreligger kausala samband härledes. Ja påstår dock att så icke e fallet. De e en bakomliggande kosmisk variabel som orsakar alla dessa skeenden, å dom samspelar på inget sätt me varann sinsemellan."
Det börjar nu mer och mer verka som att Becker här anslutit sig till Donald Hoffman, här i ett Ted Talk:


Hoffman pekar på att organismer som inte ser verkligheten som den är, är mer optimala evolutionärt sett. Detta formulerar Hoffman som ett matematiskt teorem. Vi ska därför inte tro att vi kan se ding an sich, vilket som känt redan Kant påpekade.

Hoffman beskriver vår bild av verkligheten som ett interface. Det finns en objektiv verklighet inne i datorn, men den ser inte egentligen ut som skrivbordet på skärmen. Men, för våra hjärnor är vår interface inte en PC desktop, utan rumtiden.

(Antropofagi har redan harvat att tid kanske är det sätt vi upplever termodynamikens andra huvudsats. Så det där med tiden i rumtiden är jag helt med på.)

Kausalitet och korrelation är lurigt, även inom verkligheten-så-som-vi-ser-den. (Relaterat: SchäsLong del 4; faderskapspremie.) De lätta, självklara fallen har tyckts vara det klassiska biljardspelet - kö stöter till klot som stöter till annat klot etcetera. Men, en följd av Hoffmans resonemang är att kausalitet överhuvudtaget kan vara ett koncept i våra hjärnor, snarare än en aspekt av verkligheten-så-som-den-verkligen-är. Vår upplevelse av korrelation kan då vara en behändig förkortning för någonting annat som på något sätt uppträder någonstans.

Eftersom kausalitet synes vara beroende av rumtid, borde kausalitet som vi förstår det faktiskt vara helt fel om rumtiden inte "finns". Även om det rimligen "symboliserar" någonting som är värt för oss att veta om världen.

Det känns också lite som att vi är så otroligt bra (dvs. dåliga) på att spåra kausalitet i korrelation överhuvudtaget, att det nästan känns möjligt att föreställa sig att vi skulle vara mistaken även om "uppenbar" kausalitet.

***

Mäta effekter är klurigt. Först, det triviala: Man kan inte bara mäta ett utfall Z och låtsas som att det beror på insats X. Man måste också undersöka vad som hade hänt utan insats X; hade det då varit utfall Z, eller inte? Vi vill således veta hur den kontrafaktiska utvecklingen hade sett ut. Hur ser världen utan X ut?

Vi vill alltså inte bara mäta korrelation: X har hänt och Z har hänt. Vi vill också utreda kausalitetsfrågan. Dvs., säkerställa att Z har hänt på grund av X, vilket vi tolkar som att Z inte hade hänt utan X.

Men, är det ens tillräckligt? Om inte X hade hänt, så hade kanske något annat hänt? Vad vet vi om alternativa verkligheter? Om X i sin tur beror på politisk vilja A, eller ekonomisk utveckling B, så kanske en värld utan X med nödvändighet hade varit en värld där insats Y istället hade genomförts och lett till utfall Z.

Slate Star Codex skrev en gång en relaterad intressant post om vad som händer med trender när man plockar bort en insats. "Does Realty Drive Straight Lines On Graphs, Or Do Straight Lines On Graphs Drive Reality?"
"[S]uppose that as the economy improves and stuff, the American people demand cleaner air. They will only be happy if the air is at least 2% cleaner each year than the year before. If one year the air is 10% cleaner than the year before, environmentalist groups get bored and wander off, and there’s no more progress for the next five years. But if one year the air is only 1% cleaner, newly-energized environmentalist voters threaten to vote out all the incumbents who contributed to the problem, and politicians pass some emergency measure to make it go down another 1%. So absent some event strong enough to overwhelm the system, air pollution will always go down 2% per year. But that doesn’t mean the Clean Air Act didn’t change things! The Clean Air Act was part of the toolkit that the control system used to keep the decline at 2%. If the Clean Air Act had never happened, the control system would have figured out some other way to keep air pollution low, but that doesn’t mean the Clean Air Act didn’t matter. Just that it mattered exactly as much as whatever it would have been replaced with. 
If this were true, you wouldn’t see the effects of pollution-busting technologies on pollution. You’d see them on everything else. For example, suppose that absent any other progress on air pollution, politicians would regulate cars harder, and that’s what would make air pollution go down by 2% that year. In that case, the effects of inventing an unexpected new pollution-busting technology wouldn’t appear in pollution levels, they would appear in car prices. Unless car prices are also governed by a control system – maybe car companies have a target of keeping costs below $20,000 per car, and so they would skimp on safety in order to bring prices back down, and then the effects of a new anti-pollution technology would appear in car accident fatality rates. 
How do we tell the difference between this world, and the world where the Clean Air Act really doesn’t matter? I’m not sure [...]"
Ska vi tro Hoffman och/eller Becker så är kanske svårigheten att veta vilken fråga man ska ställa för att utreda kausalitet, helt enkelt en svårighet som föreligger eftersom kausalitet inte föreligger (annat än som koncept). Eftersom effektmätning, dvs. frågan om kausalitet, handlar om det kontrafaktiskt - om möjliga världar - så inbegriper diskussionen en hel del metafysiska antaganden. Som att världen hade kunnat vara på något annat sätt, till exempel.

Att bara döda kausalitetskonceptet hade inte gjort det mycket lättare att leva. Men möjligen hade det gjort att vi undsluppit en eller annan jobbig frågeställning om hur fan saker blir som de blir och vad det beror på.

Kausalitet är ju givetvis endast viktigt i en värld där vi kan ändra orsaker för att ändra utfall. Men vad menar vi ens med detta? När det inte ens finns fri vilja?

Ja, obviously kan någon med "ofri" vilja också ändra orsak och på så sätt utfall. Det jag menar är bara att vi själva oundvikligen är livärdiga länkar i den kausala kedjeväven (i den mån den nu finns, i rumtiden), och att hela kausalitets-frågeställningen handlar om vad vi kan göra annorlunda. Eller, på ett sätt inte, eftersom vi kan påstå att det finns kausalitet oavsett om det bar finns en enda möjlig värld. Men dock finns det ju då, rent konkret, inga kontrafaktiska referenspunkter. Vilket ger kausalitetsbegreppet om inte annat så en annan praktisk betydelse.


***


Metafysik is playing tricks on me. Godnatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar