Förvärva, fördärva

Förvärva, fördärva, förvärva, fördärva.

Den intergenerationella konflikten är genomgripande, men olöslig.

Känslan av orättvisa finns där hela tiden. För oss som sparar blott för att få se det sparade spenderas. För oss som bygger för att se det rivas och som lagar för att se det ödeläggas.

Jag är Omhändertagande. Jag vill ändå tro mig vara kapabel att tillämpa en generös tolkning av de Gladas predikament. För att vara så transparent som möjligt vill jag ändå vara öppen med att det är svårt för mig.

Och jag vill vara öppen med min avund. De Glada är så vackra. Med prunkande fjäderdräkt dansar de igenom livet, övertända av kåthet och brunst - känslor som jag bara kan gissa mig till upplevelsen av, men som synes vara fullkomligt extatiska, och som det skrivits hyllkilometer av poesi om. Av Glada poeter, för Omhändertagande studenter.

Tänk, att det är vi Omhändertagande som pumpar entropin och som genererar nyttan och som ackumulerar välståndet och som driver maskinen. Och ändå är det vi som är fullkomligt oansenliga, förkrympta och blyga, halvt osynliga och tysta.

Vi som föder, vi som fostrar, vi som försörjer. Vi som investerar och skapar och bygger och strävar.

De glada dansar, spelar, sjunger, kysser. Frestar varandra med den egna kroppens alla hala utskott, tills att kutterspelet eskalerar till frenesi och festen till en orgie. De föds av Omhändertagande föräldrar, ledsagas trygga ut i livet, där de sen fördärvar sin förgivettagna arvslott. Deras liv är explosionsartad dekadens och sorglös konfetti.

Så släpper de sina sporer och vi gror. Vi stiger upp ur leran, ensamma och bedrövliga vaknar vi upp till en trasig värld. Vi hugger i och vi kämpar, ensamma och bittra över föräldrar som vi aldrig känt. Vackra, extatiska Glada om har festat bort allt och som efterlämnat ruiner.

Vi städar upp efter dem, och när allt är i ordning så föder vi könlöst våra Glada barn. Vi fostrar och försörjer dem, och vi får inget annat tack än att se den dansa ut i skymningen i sina vackra fjäderdräkter. Vi känner endast sekundärglädje i våra liv - glädje över deras glädje.

Och vi vet att allt det vi förvärvat kommer de fördärva.