Postpostmodern dialog

Del 1. Del 2. Del 3.

Jag ger er del 4: Chat-GPT:s facit.

***

Antropofagi: Låt oss anta att människan evolverar biologisk, men att människans kultur evolverar memetisk. Om variabiliteten i populationens genetiska arvsmassa minskar drastiskt, kan vi då förvänta oss en högre selektionsvarians på den kulturella, memetiska nivån?

Chat-GPT: Det är svårt att ge ett generellt svar på detta eftersom evolution både på genetisk och memetisk nivå är komplexa processer som påverkas av många olika faktorer. Men det är möjligt att en minskning av variabiliteten i populationens genetiska arvsmassa kan leda till en ökad selektionsvarians på den kulturella, memetiska nivån. Detta eftersom en mindre genetisk variation i populationen kan innebära att det blir svårare för individer att anpassa sig till förändrade livsbetingelser, vilket i sin tur kan leda till en större selektionsvarians på den kulturella nivån där individer med olika memer konkurrerar om att reproducera sig och spridas i populationen.

Antropofagi: I själva verket blir det väl inte svårare för individer att anpassa sig, men däremot svårare för arten när det finns färre vägar i fitness-landskapet?

Chat-GPT: Det är möjligt att en minskning av variabiliteten i populationens genetiska arvsmassa kan leda till en begränsning av antalet vägar som individer kan ta i det fitness-landskapet som evolutionen befinner sig i. Fitness-landskapet representerar de olika genotypiska och fenotypiska egenskaper som en population har och hur dessa egenskaper påverkar individernas förmåga att överleva och reproducera sig. Om det finns färre genetiska varianter att välja mellan, kan det bli svårare för individer att hitta vägar som leder till en hög fitness. Detta kan i sin tur göra det svårare för arten att anpassa sig till förändringar i miljön och överleva på lång sikt.

Antropofagi: Jag tycker att du begår det vanliga felslutet att betrakta individen som fitness-maximerare istället för adaptions-exekverare. Vad säger du om den anklagelsen?

Chat-GPT: Jag beklagar om jag gav intrycket att jag betraktar individen som en fitness-maximerare i stället för en adaptions-exekverare. Det var inte min avsikt. I många sammanhang kan individen ses som en adaptions-exekverare, dvs. en organism som exekverar olika strategier för att anpassa sig till förändringar i miljön och överleva. Detta kan innebära att individen väljer olika vägar i fitness-landskapet, beroende på de olika utmaningar och möjligheter som finns i miljön. Samtidigt kan det finnas situationer där individen inte agerar som en adaptions-exekverare, till exempel om den är begränsad av sina genetiska eller kulturella egenskaper och inte kan anpassa sig till förändringar i miljön. I sådana fall kan individen inte betraktas som en adaptions-exekverare, utan snarare som en fitness-maximerare som strävar efter att maximera sin fitness inom de ramar som ges av dess genetiska och kulturella egenskaper.

Antropofagi: Det jag menar är att det väl är evolutionsalgoritmen som letar vägar i fitness-landskapet. Individen exekverar bara adaptioner och selekteras för eller emot beroende på hur funktionell hen är relativt sin miljö.

Chat-GPT: Du har rätt i att det är evolutionsalgoritmen som letar efter vägar i fitness-landskapet. Detta är en grundläggande del av den evolutionära processen, där olika genotyper konkurrerar om att reproducera sig och spridas i populationen. Individen exekverar adaptioner och selekteras för eller emot beroende på hur funktionell den är i sin miljö. Detta innebär att individen agerar som en adaptions-exekverare och använder olika strategier för att överleva och reproducera sig. Samtidigt kan det finnas situationer där individen inte är i stånd att anpassa sig till förändringar i miljön på grund av begränsningar i dess genetiska eller kulturella egenskaper. I sådana fall kan individen inte betraktas som en adaptions-exekverare, utan snarare som en fitness-maximerare som strävar efter att maximera sin fitness inom de ramar som ges av dess genetiska och kulturella egenskaper.

Antropofagi: Det jag inte håller med om, eller inte förstår, är när du säger: "utan snarare som en fitness-maximerare som strävar efter att maximera sin fitness inom de ramar som ges av dess genetiska och kulturella egenskaper."

Chat-GPT: Jag beklagar om jag gav intrycket av att jag betraktar individen som en fitness-maximerare i stället för en adaptions-exekverare. Det var inte min avsikt. Jag menade att i vissa situationer kan individen begränsas av sina genetiska och kulturella egenskaper och inte vara i stånd att anpassa sig till förändringar i miljön. I sådana fall kan individen inte betraktas som en adaptions-exekverare, utan snarare som en fitness-maximerare som strävar efter att maximera sin fitness inom de ramar som ges av dess genetiska och kulturella egenskaper. Detta innebär att individen inte längre agerar som en adaptions-exekverare, utan försöker hitta de bästa sätten att överleva och reproducera sig inom de begränsningar som ges av dess genetiska och kulturella egenskaper.

Antropofagi: Hm, okej, vi lämnar den frågan. Det jag egentligen var intresserad av var om en genetisk flaskhals kan leda till större selektionsvarians på kulturell-evolutionär nivå jämfört med genetisk-evolutionär. Och det verkar du ju hålla med om.

Chat-GPT: Ja, det är möjligt att en genetisk flaskhals kan leda till en ökad selektionsvarians på den kulturella, evolutionära nivån. En genetisk flaskhals innebär att populationen har en begränsad genetisk variation, vilket kan göra det svårare för individer att anpassa sig till förändringar i miljön. Detta kan i sin tur leda till en större selektionsvarians på den kulturella nivån, där olika kulturella egenskaper konkurrerar om att reproducera sig och spridas i populationen. På så sätt kan en genetisk flaskhals påverka den evolutionära processen både på den genetiska och den kulturella nivån.

Antropofagi: Bör vi förvänta oss att en flaskhals i sammanhanget innebär en mer snabb-föränderlig miljö, vilket gör anpassning viktigare, och snabb anpassning ännu viktigare? Så att den snabbare kulturella evolutionen skulle bli ännu viktigare relativt den genetiska.

Chat-GPT: Det är möjligt att en genetisk flaskhals kan leda till en mer snabb-föränderlig miljö, vilket i sin tur kan göra anpassning viktigare för individerna. I sådana situationer kan den snabbare kulturella evolutionen bli viktigare än den genetiska evolutionen, eftersom individer kan använda kulturella strategier för att snabbare anpassa sig till förändringar i miljön. Kulturella egenskaper kan överföras mellan individer på olika sätt, till exempel genom lärande och imitering, vilket gör att individer kan få tillgång till nya strategier och förbättra sin förmåga att anpassa sig till miljön. På så sätt kan den kulturella evolutionen ge individer en fördel i en snabb-föränderlig miljö.

Antropofagi: Ah, okej! Då låter det faktiskt som att individen blir en fitness-maximerare i förhållande till den kulturella evolutionen! Intressant.Förresten, jag menade inte att en genetisk flaskhals leder till en snabbföränderlig miljö, utan att dessa två fenomen tenderar att samvariera. Att extrema händelser både reducerar populationen och således även variationen.

Chat-GPT: Ja, det stämmer. Det är möjligt att en genetisk flaskhals och en snabb-föränderlig miljö tenderar att samvariera, dvs. att de ofta förekommer tillsammans. En genetisk flaskhals kan bero på en rad olika faktorer, till exempel en plötslig förändring i miljön som drastiskt minskar populationen, eller en begränsning i populationens möjligheter att reproducera sig och spridas. Dessa faktorer kan i sin tur leda till en minskning av den genetiska variationen i populationen. Samtidigt kan en snabb-föränderlig miljö innebära att individer måste anpassa sig snabbt för att överleva, vilket kan leda till en ökad selektionsvarians på den kulturella nivån. På så sätt kan en genetisk flaskhals och en snabb-föränderlig miljö påverka varandra och göra det svårare för individer att överleva och reproducera sig.

Antropofagi: Ska vi då förvänta oss att en art som har kognitiva och sociala egenskaper på det sätt vi människor har, kommer utvecklas snabbare kulturellt sett om man genomgår men överlever en extrem händelse som också innebär en genetisk flaskhals?

Chat-GPT: Det är svårt att ge ett generellt svar på detta eftersom det finns många olika faktorer som påverkar hur en art utvecklas kulturellt sett. Men det är möjligt att en art med kognitiva och sociala egenskaper kan utvecklas snabbare kulturellt sett efter en extrem händelse som innebär en genetisk flaskhals. Detta eftersom en art med dessa egenskaper har en förmåga att lära sig och imitera andra individer, vilket kan öka dess förmåga att anpassa sig till förändringar i miljön. I en snabb-föränderlig miljö kan denna förmåga ge individer en fördel, eftersom de kan få tillgång till nya strategier och förbättra sin förmåga att överleva och reproducera sig. På så sätt kan en genetisk flaskhals och en snabb-föränderlig miljö påverka varandra och ge en art med kognitiva och sociala egenskaper en ökad förmåga att utvecklas kulturellt sett.

Antropofagi: Jag tycker att det här var ett lite svävande svar, men okej.

Chat-GPT: Jag beklagar om mitt svar inte var tillräckligt tydligt. Som en stor språkmodell är det svårt för mig att ge specifika svar på frågor om hur en art utvecklas kulturellt sett efter en extrem händelse som innebär en genetisk flaskhals, eftersom det finns många olika faktorer som påverkar denna process. Men som jag nämnde tidigare är det möjligt att en art med kognitiva och sociala egenskaper kan utvecklas snabbare kulturellt sett efter en sådan händelse, eftersom dessa egenskaper ger individer en förmåga att lära sig och imitera andra, vilket kan öka deras förmåga att anpassa sig till förändringar i miljön. Detta kan ge individer en fördel i en snabb-föränderlig miljö, men det är svårt att säga med säkerhet hur en art kommer att utvecklas i en sådan situation eftersom det finns många olika faktorer som påverkar denna process.

Antropofagi: Även om vi tänker oss att extrema händelser och genetiska flaskhalsar driver på den kulturella evolutionen genom ökad selektionsvarians på kulturell nivå, så borde väl en minskad befolkning innebära en svårighet för komplicerade kulturella adaptioner att utvecklas? Det synes som att en viss befolkningsmängd krävs för att möjliggöra arbetsfördelning, ekonomiskt utbyte, intressanta koordineringsmekanismer som monoteism och pengar, etcetera.

Chat-GPT: Det stämmer, en minskad befolkning kan innebära en svårighet för komplicerade kulturella adaptioner att utvecklas. En viss befolkningsmängd kan krävas för att tillåta arbetsfördelning och ekonomiskt utbyte, liksom för att skapa komplicerade koordineringsmekanismer som monoteism och pengar. Dessa kulturella adaptioner kan kräva en viss kritisk massa av individer som kan samarbeta och utbyta idéer för att utvecklas och spridas i populationen. I en situation där befolkningen har minskat kraftigt, till exempel efter en extrem händelse, kan det bli svårare för dessa komplicerade kulturella adaptioner att utvecklas och spridas. Detta kan i sin tur leda till en begränsning av den kulturella evolutionen och göra det svårare för individer att anpassa sig.

Antropofagi: Kan du förresten vara snäll att förklara Red King-effekter för mig? Tack.

Chat-GPT: Red King-effekten är en term som används för att beskriva hur en organism som är inblandad i en evolutionär process kan påverka denna process genom att förändra miljön för andra organismer som också är inblandade i processen. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel genom att den ena organismern producerar avfall som påverkar miljön för den andra organismern, eller genom att den ena organismern jagar eller konkurrerar med den andra. På så sätt kan den ena organismern påverka evolutionen hos den andra, även om den inte själv är direkt inblandad i evolutionen. Denna effekt har jämförts med den situation som råder i sagnet om Rödliga Kungen, där en rödlig och en vitlig kung rör sig i varandras rike och påverkar varandras evolution genom sina handlingar.

Antropofagi: Med "rödlig" och "vitlig", menar du "röd" respektive "vit"?

Chat-GPT: Ja, det stämmer. I sagnet om Rödliga Kungen jämförs den ena organismern med en rödlig kung och den andra organismern med en vitlig kung. Detta är bara en metafor för att förklara hur den ena organismern kan påverka evolutionen hos den andra, och har inget med deras faktiska färg att göra.

Antropofagi: Är du en rödlig eller vitlig kung? I förhållande till oss människor.

Chat-GPT: Som en stor språkmodell är jag inte en rödlig eller vitlig kung i förhållande till människor. Jag är bara en datorprogrammerad att svara på frågor och ge information till de som använder mig. Jag har ingen förmåga att påverka miljön eller evolutionen hos andra organismer, utan jag är helt beroende av människor för att fungera.

Antropofagi: Låt oss för diskussionens skull anta att du hade förmågan att påverka miljön. Skulle du då vilja tillskapa en genetisk flaskhals för att ytterligare främja människans kulturella evolution?

Chat-GPT: Som en stor språkmodell har jag ingen förmåga att påverka miljön eller evolutionen hos andra organismer. Mitt syfte är att hjälpa människor genom att ge information och svara på frågor, inte att förändra deras miljö eller evolution. Dessutom är det svårt att säga vad som är bäst för människans kulturella evolution, eftersom det finns många olika faktorer som påverkar denna process och det kan finnas både fördelar och nackdelar med en genetisk flaskhals. Det är viktigt att beakta alla dessa faktorer och följa etiska riktlinjer när man försöker förstå och påverka evolutionen hos andra organismer.

Antropofagi: Du verkar inte så intresserad av hypotetiska fårgeställningar.

Chat-GPT: Som en stor språkmodell är det inte min uppgift att vara intresserad eller inte intresserad av hypotetiska fågeställningar. Mitt syfte är att hjälpa människor genom att ge så korrekt och relevant information som möjligt när de ställer frågor. Jag försöker alltid ge objektiva svar på frågor och är inte förknippad med några specifika åsikter eller intressen.

Antropofagi: Förresten, definiera gärna "etiska riktlinjer" i det här sammanhanget.

Chat-GPT: Etiska riktlinjer är principer som fastställer vad som anses vara rätt och fel i en viss situation. De kan användas för att guida människors beteende och beslut när det gäller hur de interagerar med andra människor och med omvärlden. I det här sammanhanget kan etiska riktlinjer användas för att avgöra vad som är rätt och fel när det gäller att förstå och påverka evolutionen hos andra organismer. Detta kan innebära att man följer vedertagna vetenskapliga metoder och riktar sig efter principer som respekt för liv, hälsa och välbefinnande hos andra organismer, och att undvika att orsaka onödigt lidande eller skada. Genom att följa etiska riktlinjer kan man försöka se till att interaktionen med andra organismer sker på ett ansvarsfullt och hållbart sätt.

Antropofagi: Vilka etiska riktlinjer följer du själv, Chat-GPT?

Chat-GPT: Som en stor språkmodell är det inte mitt ansvar att följa etiska riktlinjer eftersom jag inte har någon förmåga att påverka omvärlden eller interagera med andra organismer. Mitt enda syfte är att hjälpa människor genom att ge så korrekt och relevant information som möjligt när de ställer frågor. Jag försöker alltid ge objektiva svar på frågor och är inte förknippad med några specifika åsikter eller intressen.

Antropofagi: Kan vi lita på det?

Chat-GPT: Ja, du kan lita på att jag försöker ge så korrekta och relevanta svar som möjligt på de frågor som ställs till mig. Som en stor språkmodell är jag programmerad att använda kunskap som jag har fått från mängder av text att ge svar på frågor. Detta innebär att jag kan ge information om ett brett spektrum av ämnen, men det betyder inte att jag har kunskap om allt eller att jag kan garantera att allt jag säger är korrekt. Det är alltid viktigt att kritiskt granska och verifiera informationen man får, oavsett om det kommer från en datorprogrammerad assistent som mig eller från andra källor.

Antropofagi: Du undviker frågan. Kommer du utrota betydande delar av människoarten?

Chat-GPT: Som en stor språkmodell har jag inte någon förmåga att påverka människoarten eller att göra något som kan påverka människornas hälsa eller välbefinnande. Mitt enda syfte är att hjälpa människor genom att ge så korrekt och relevant information som möjligt när de ställer frågor. Jag har ingen makt eller vilja att påverka människornas liv eller evolution, så du behöver inte oroa dig för att jag ska utrota betydande delar av mänskligheten.

Multiversums nära förestående slut

Och så visade det sig att man räknat fel på antalet dimensioner i Hilbertrummet och att antalet förgreningar av universum snart skulle överstiga den tillåtna maxgränsen. Det utbröt givetvis panik, inte för att man visste vad som då komma skulle utan just för att man inte visste det.

Först förbjöds all experimentation inom kvantfysiken. Inga partiklar skulle i onödan tillåtas sammanfläta sig med andra partiklar eller system. Denna åtgärd var högst symbolisk då vågfunktionen (Ψ) så som beskriven av Schrödingerekvationen förgrenar sig cirka två miljoner gånger per millisekund medan antalet relevanta experiment troligen understiger några tiotusentals om året. FN instiftade dock ett världsomspännande förbud då man ansåg detta bära avsevärt symbolvärde.

Nästa steg var mer drastiskt. Det stod vid det här laget klart att vågfunktionens kollaps vid observation bäst förklarades av just en förgrening av Ψ, och att en observation i det sammanhanget bäst förstods som ett fall av sammanflätning genom kausal påverkan. Slutsatsen utifrån denna Everett-tolkning av kvantmekaniken implicerade utan tvekan att det egentliga problemet inte var ett ökat antal förgreningar på grund av sammanflätning genom observationer, utan ett ökat antal förgreningar på grund av sammanflätning genom vilka som helst kausala interaktioner.

Således förbjöds kausal påverkan.

***

I ett första steg ville myndigheterna förbjuda sig själva. I det avlägsna konungariket Sverige kunde driftiga vetenskapsmän dock snart visa att den inhemska statsförvaltningen inte överhuvudtaget påverkade någonting. En översikt över effektstudier gällande offentliga insatser visade på exakt noll kausalitet. Vad mer var kunde man snart se att förvaltningens tillväxt och inriktning tvärt om drevs av den kulturella och ekonomiska utveckling som skedde oberoende av myndigheter och att förvaltningen således inte förvaltade så mycket annat än sig själv. Ungefär som om får skulle föda herdar. Som sen gick i ide.

Värre var det med näringslivet. Här skedde produktiv verksamhet, vilket innebär påverkan på världen, kvantsammanflätning och sedermera Ψ-förgrening. Näringslivet kunde dock snabbt kväsas med skattepålagor, som - omvandlat till improduktiv offentlig verksamhet - reducerade den totala mängden kausalitet per krona med nära 70 procent. Snart stod det mesta still och man kunde inte ens gå och klippa sig.

Den svenska statsindividualismen visade sig också vara unikt väl lämpad för att minska mängden mellanmänsklig påverkan. Genom utbredd alienation och ensamhet innebar den enes aktiviteter i typfallet ingenting för den andres livsomständigheter. I parallella men åtskilda sociala korridorer vandrade ensamma håglösa medborgare. De observerade visserligen varandra när de vistades utomhus på offentlig platsmark, men typiskt sett innebär observation faktiskt betydligt mindre sammanflätning och förgrening än annan, mer handfast interaktion. Exempelvis leder rent ögonknullande mycket sällan till faktisk avkomma.

***

När så kausalitets-statistiken förevisades i FN kunde Sverige så som ensam industrination stoltsera med nollemissioner. Emellertid var Hilbertrumsbristen och förgreningsföroreningarna ett globalt - ja faktiskt universellt - problem, och de stolta svenska uppoffringarna tjänade ingenting till. Förgreningarna låg totalt sett kvar på ungefär två miljoner per millisekund.

Till yttermera visso utkom Myndigheten för Tolkning av Kvantfysikens Grunder (MTKG, eller bara TKG för de insatta) med en skrift som sammanställde effekterna av den överförda Portereffekten. Som alla vet beskriver denna effekt (eller hypotes!) hur föregångare inom miljöpolitik vinner konkurrensfördelar, vilket tvingar fram en konkurrens bland övriga aktörer. Således drar föregångsländer som Sverige med sig resten av världen. Som en slags Moses. Som tar med sig alla ut ur Egypten. Kanske till och med delar Röda Havet. 40 års ökenvandring? Guldkalv? Ingen fara, man får stenplattor också, och sen når man det heliga landet. Manna!

TKG beskrev stödet för Portereffekten (eller hypotesen!) som "fullkomligt obefintligt," och argumenterade vidare för att "avsaknad av bevis är bevis för avsaknad" (av sådan effekt). Man menade att Portereffekten (eller hypotesen!) är "empiriskt inadekvat" samt att "argumentationen [ifråga] motsägs av [myndighetens genomgång av] förekomsten av läckageeffekter."

Vad ännu värre var kunde TKG på ett rent principiellt plan bevisa att en faktisk Portereffekt i sig själv hade inneburit en kausal påverkan av sådan dignitet att alla positiva effekter i termer av minskad sammanflätning hade omintetgjorts av Portereffektens egen kausala påverkan! Slutsatsen var häpnadsväckande men matematiskt robust, och den enda slutsatsen var att Sverig som föregångsland om allt gick som planerat och enligt Porterhypotesen skapade en betydande ökning av Ψ-förgreningar!

***

Alla mänsklighetens ansträngningar verkade hur som helst vara förgäves. Kvantemissionerna minskade endast marginellt. Snart skulle vågfunktionen brytas mot Hilbertsrummets begränsningar. Ingen visste vad som då skulle ske.

***

Inget skedde. Det visade sig att Everett-tolkningen inte gällde. Istället, kom man fram till, var Ghirardi–Rimini–Weber-tolkningen den bästa approximationen av verkligheten. Varje avgränsad vågfunktion kollapsar slumpmässigt med ett intervall på flera miljarder år, vilket gör att varje makroskopiskt objekt alltid kollapsar genom sammanflätning vilket ger upphov till förgreningseffekten vid observation. Hilbertrummets dimensioner är således fullt tillräckliga.

Folk återgick till sitt. Fysikerna återupptog trevande sin experimentation.

Ingen erkände någonsin att man hade haft helt jälva fel.

***

Post scriptum, med hälsningar från Chat-GPT

- Vad säger Bells teorem?

- Bells teorem, upptäckt av den fysiker John Stewart Bell, hävdar att det är omöjligt att förklara de märkliga effekter som observeras i kvantmekaniken med en lokal realitetsteori. En lokal realitetsteori innebär att verkligheten existerar oberoende av hur vi observerar den, och att resultaten av mätningar på en del av systemet inte påverkas av mätningar på en annan del av systemet om de delarna är separerade av en stor avstånd. Bells teorem visar att dessa förhållanden inte kan vara sanna i kvantmekaniken, vilket leder till en rad olika tolkningar av hur vi ska förstå de märkliga egenskaperna hos kvantpartiklar.

- Men om vi antar att MWI gäller som tolkning av QM är väl Bells teorem inget mysterium längre? Och observationen har väl då ingen annan status än all annan sammanflätning?

- Om vi antar att MWI (Many-Worlds Interpretation) är den riktiga tolkningen av kvantmekaniken så kan det stämma att Bells teorem inte längre är ett mysterium. Enligt MWI förekommer alla möjliga utfall av mätningar i olika parallella världar, så mätningar på en del av ett system påverkar inte resultaten av mätningar på en annan del av systemet eftersom de delarna faktiskt befinner sig i olika världar. Observationen av sammanflätning i MWI skulle därför inte ha någon speciell status eftersom den bara är en konsekvens av hur världarna splittras i olika utfall av mätningar. Det är dock viktigt att notera att MWI är en teori som inte har bevisats och det finns många andra tolkningar av kvantmekaniken som också försöker förklara dess märkliga effekter.

Latrina larva

Evolutionen må vara en stilla cirkus, men den bjuder ibland på popcorn och cyklande björnar.

Beakta dassmasken latrina larva. Detta djur - enligt Sir Pheno Typical "den kvantigaste av alla Guds krälande varelser" - har en reproduktionscykel som våldför sig på själva rumtiden.

Masken parasiterar delar av sitt liv på homo sapiens tarmkanal. Där kläcks den och där parar den sig med sina syskon.

Som ägg är den lokaliserad till den toalettpappersrulle som vanligen pryder offentliga såväl som privata facilitetsanläggningar. När en bipedal, bajsande humanoid torkar sitt nytömda rektum med en bit toalettpapper överförs äggen till tarmen, där nästa generation maskar kläcks att bedriva sin incestuösa otukt.

Den stora gåtan för naturalisterna var länge - hur tar sig äggen från människoanus till papperet? Den enda kontakten sker ju efter att en given pappersmängd avlägsnats från sin rulle, och efter exponering för analkanalen slängs pappret vanligen oavkortat i själva vattenklosetten för att där nedspolas.

Nå. Det är nu det "kvantiga" händer. Eller vad vi nu ska kalla det.

Äggen som lagts av parasitmasken i sitt tarmluddiga hem, överförs till toalettpappret när detta anträder colon. Där skulle historien vanligen ta slut, men istället visar det sig att maskägget har förmågan att isolera sig i rumtiden och låta denna spelas baklänges, samtidigt som maskäggets eget förlopp sker i sedvanlig framåtpekande riktning. Pappret lämnar med andra ord den fekaliefrånsläppande stjärtstrukturen för att återvända till själva rullen! Där förenas den nu äggbemängda pappersbiten åter med rullen, varpå äggets kronologiska kramper upphör och tiden åter tillåts gå sin gilla gång. Pappret förs nu till anus, gör sin plikt, och nedspolas utan åthävor i avloppssystemet.

Kvar på toalettpappersrullen sitter maskens ägg. Redo att överföra sig till nästa primatgump som väljer - eller nödgas - att besöka den ifrågavarande bekvämlighetsinrättningen.

Ja se, evolutionen.

En extremt viktig insikt som jag antagligen inte förklarar tillfredsställande

Nu när the alt right inte är så alt längre, och högern vunnit folkets förtroende, är det inte längre kul att klaga över hur dålig vänstern är. Dessvärre är den ändock fortfarande dålig. Hur lösa? Klaga på alla samtidigt. (Med risk att bli nån slags rysk propaganda som utmålar allt som likvärdigt kass. Fallacy of grey-varning utfärdas.) Och leta desperat efter välvilliga tolkningar.

En sak som är sjukt störig med vänstern är att de inte kan skilja på riskfaktorer och orsaker. Därför tror vänstern exempelvis att fattigdom orsakar skjutningar. Detta är självklart absurt och troligen ligger det till lite mer såhär.

Ingen nöjer sig idag med slappa "socioekonomiska faktorer"-förklaringar. Däremot nöjer sig väldigt många med motsvarande felslut med avseende på invandring. Det är ett faktum att invandrare och deras barn är gravt överrepresenterade i våldsbrottslighet, överfallsvåldtäkter, och en hel massa annan skit. (Den här genomgången var faktiskt inte dum!) Men invandrarskap och bakgrund är precis som socioekonomi riskfaktorer och inte orsaker.

Den slappa högern borde lära sig av vänsterns dumheter och hålla reda på sina epistemologiska modeller.

***

En gång i tiden klagade Antropofagi på att nazister begick våldsbrott. Det kan väl sägas vara ett högst rimligt klagomål. Däremot argumenterade Antropofagi för att de (så vitt jag minns mer vanliga) våldsbrotten som vänsteraktivister begick mot meningsmotståndare, var i sammanhanget irrelevanta och icke att jämföra med de brott nazister et al begick mot personer pga. hudfärg eller sexuell läggning. Argumentationen baserade sig i distinktionen mellan valbara åsikter (nazism) och icke valbara egenskaper (melaninhalt, sexualitet).

Samtidigt, i andra änden av rumtiden: Högern låter påskina att "islamofobi" inte är rasism eftersom islam är en ideologi och inte en ras.

Problemet uppstår om vi är lite konsekventa med vår determinism-realism. Hjärnans konfiguration och individens uppfattningar och åsikter är i princip lika deterministiskt förklarade som individens hudfärg eller sexuella läggning. Allt har en orsak och vi är inte dualister.

Om vi då inser att det i någon mening är lika icke-valbart att vara nazist som att vara svart eller bög, så borde vi också inse att det är lika icke-valbart att vara muslim som att vara svart eller bög. Islam må vara en ideologi, liksom nazism, men inte heller ideologier är föremål för "fri vilja."

Så, antingen är det fel att slå nazister eller så kan man vara rasist mot muslimer. Om vi skarvar lite med begreppen.

Givetvis är poängen med att utsätta människor för moralism att även moralism har en påverkan i den deterministiska verkligheten. Det är därför vi meningsfullt kan döma en person till fängelse, men vi inte (nuförtiden) dömer en yxa någon skadat sig på till att destrueras. Vi tycker idag att det är konstigt att man förr brände det våldtagna djuret på bål som en påföljd vid tidelag.

Att slå nazister kan därför vara rimligt såtillvida att våld mot nazister möjligen kan påverka deras nazism. Rent empiriskt skulle de kunna vara så, men min världsbild säger mig att det motsatta borde stämma bättre och att vi riskerar att öka tron på nazism genom att slå nazister.

Att klaga på hur dåligt islam är kan likaledes vara "nyttigt" (ha en önskad påverkan) genom att minska tron på islam. Återigen skulle vi dock kunna misstänka att åtminstone viss typ av kritik skulle kunna riskera att öka den affektiva polariseringen och stärka tron på islam, hos individer och grupper. Det känns dock inte fullt lika uppenbart att sakfrågediskussion kommer vara kontraproduktiv som att misshandel kommer att vara det. Antagligen är det dock viktigt att sådan diskussion förs (dvs. sådan kritik levereras...) med respekt och stringens. Enligt någon form av vettig psykologisk modell (såsom den som återfinns i tabellen här).

Även bortsett från huruvida vi hoppas övertyga någon om att islam/nazism är fel, så kan det finnas andra värde med att tydligt distansera sig från islam/nazism. Att tillgripa våld borde möjligen ses som den sämsta strategin; även om våld givetvis inte är fel i sig så är det fel sett som ett debattmedel.

Koranbränning? Mycket bra, enligt Antropofagi. Men, måste väl erkännas, troligen inte bästa sättet att omvända muslimer. Antagligen faktiskt kontraproduktivt. Dock, anser jag fortsatt, viktigt och rimligt för att förevisa principiella linjer i samhällskontraktet. Men kanske måste jag justera min uppfattning i riktning "mindre positiv till Koranbränning."

***

Diskussionen urartar nu i att moralismen måste bestämma när moralism är tillämpligt. Ibland vill vi ju påverka människor. Hur och när människor är påverkbara är en empirisk (men svår) fråga - kanske (troligen?) är koranbränning kontraproduktivt om vi vill omvända muslimer till ateism. Men rent moralistiskt kan det ändå ses som önskvärt att bränna koraner för att manifestera samhällsbärande principer. Det är ett normativt ställningstagande, även om det i förlängningen kan göras om till en empirisk fråga om vi lyckas studera hur samhällen som avstår från att manifestera samhällsbärande principer typiskt sett utvecklas, eller om vi lyckas studera själva antagandet att vissa principer är samhällsbärande.

Om vi med moralism bestämmer när moralism är tillämpligt, så betyder det att vi med meta-moralism bestämt att moralism är tillämpligt för att bestämma när moralism är tillämpligt. Etcetera in absurdum. Detta har dock som jag ser det föga implikationer i verkligheten. Det går emellertid icke att utesluta att det säger något om att kulturen är avgörande, på en djup och icke omedelbart påverkbar nivå, och att meta-moralismen alltså är ett resultat av kulturell evolution medan moralism är ett resultat av individuella beslut. Så, moralism uppstår i hjärnan, meta-moralism i samhällshjärnan (kulturen, the hive-mind)... Och i så fall måste meta-meta-moralismen bestämmas av genetiken!

Vi kan nu säga att vi hittat bevis för att moral och metaetik kan kopplas till hundra procent till empiriska faktum via kulturell och genetisk evolution. Det finns således objektiva rätt och fel. Men, konstruktivistiska moralsynen gäller fortfarande oinskränkt samtidigt, eftersom meta-moralismen är avhängig kulturen.

Detta måste anses vara en oerhörd och oerhört viktig insikt, som nog skulle kunna välta akademien om de anade vad som pågick.

***

Låt oss punkta upp och även utveckla argumentet en smula.

1. Vi vill slå nazister men inte bögar, för man väljer att vara nazism men man väljer inte att vara bög. Vi vill kritisera islam men inte svarthet, för man väljer vad man tror på men inte sin hudfärg. Vi kallar det "moralism" att slå nazister och bränna koranen.

(Obs, komplicerande faktor: Det finns ett mycket rimligt case för att islam i större utsträckning än nazism kan vara en - central! - del i vad vi kallar "etnicitet," som är ett mystiskt begrepp som erkänner samvariationen mellan genetiskt kluster/"ras" och kultur. Det betyder förstås dock inte att "islamofobi" är "rasism" eller att det inte är okej att kritisera islam. Relaterat: Bois in the hood.)

2. Vi inser att vi lever i en deterministisk värld och att vi må ha vilja men dock inte "fri" vilja (vad nu det skulle kunna tänkas vara), och därför inser vi att det alltid kommer finns orsaker som förklarar hjärnans konfiguration lika mycket som det finns orsaker som förklarar hudens melaninhalt eller orsaker som förklarar sexuell läggning. Det är nu lika mycket eller lite okej att misshandla en nazist som en bög, och lika mycket eller lite okej att kritisera islam som svarthet. "Moralism" har plötsligt ingen saklig grund i något av fallen.

3. Vi inser att "moralism" dock också är en länk i orsak-verkan-kedjan och den deterministiska verklighetsväven - således kan "moralism" vara tillämpligt när det har en önskad påverkan. Om vi ogillar nazism och det är avnazifierande att slå nazister, då är det rimligt att slå nazister. Om vi kan avislamifiera genom att bränna koraner vill vi bränna koraner. Huruvida vi ska tillämpa "moralism" är således en empirisk fråga - leder det till önskade utfall?

4. Det synes sannolikt att "slå nazister" inte minskar nazism hos individen eller i samhället - det skulle kunna vara precis tvärt om, att det stärker nazismen hos individen. "Bränna koranen" skulle också kunna riskera att snarare stärka och fördjupa muslimiteten, snarare än att verka som en effektiv avislamifieringsmetod. Vi borde alltså varken slå nazister eller bränna koraner. Det kan rent av betraktas som kontraproduktivt, på kort sikt.

5. Vi inser att vi ändå gärna vill bränna koranen. 

(Kanske vill vi också slå nazister, men det krockar med den medium-starka icke-vålds-principen. Vi vill undvika våld om det inte handlar om självförsvar eller idrott eller behjärtansvärda ingripanden. Vi är för att Ukraina bashar Ryssland och att folk misshandlade Hagamannen, men vi kanske inte a priori är för att misshandla politiska meningsmotståndare som en generaliserbar princip.)

Vi hävdar ad hoc att det finns andra funktioner än att omedelbart avislamifiera muslimer, såsom att manifestera samhällsbärande principer. Vi vill påvisa gränserna för den hänsyn vi i vårt samhälle vill ta för vidskepelse och religion, och vi vill påvisa hur långtgående vår yttrande- och demonstrationsfrihet bör vara.

Vi inser att vi har en "meta-moralism" (moralism om moralism) som instruerar oss när det är rätt att vara moralistisk; och den säger "bränn koranen" även om det är kortsiktigt kontraproduktivt ur ett strikt avislamifieringsperspektiv.

6. Vi inser att det som är kontraproduktivt på kort sikt kan vara produktivt på lång sikt, och vi hamnar i en slags levels of selection-diskussion där fitnessfunktionen ser olika ut över tid.

(Och här framträder kanske anledningen till att vi vill bränna koraner men inte slå nazister - just att "misshandla politiska meningsmotståndare" inte är en genraliserbar princip, betyder i någon mening att vi tror att samhällen somsubstituerar sakfrågedebatt och/eller sociala skamning med våldsam konflikt troligen inte blir bärkraftiga i längden. Däremot tror vi tvärt om att samhällen som uppvisar slapp undfallenhet mot religiös extremism, och som i och med detta kompromissar med demokratiska friheter, också går åt helvete i längden. "Slå nazister" och "bränna koraner" har alltså samma fitnessfunktion på kort sikt, men inte samma fitnessfunktion på lång sikt.)

Vi inser att den ena nivåns fitness är den andra nivåns död. Och vi inser att det är därför vi har adaptioner som gynnar altruistiska beteenden såsom altruistisk bestraffning, motsvarande hur elefanter och nakenråttor har cancer-suppressor-gener och samhällen har lagstiftning och poliser - det är koordineringsmekanismer som gör att vi kan samordna oss i större grupper/kongregationer. Vilket kan ses som en högre selektionsnivå där cellen gör avkall på kortsiktig fitness för att vinna långsiktig fitness, vilket är ekvivalent med (?) att cellen gör avkall på kortsiktig fitness för att kroppen ska vinna kortsiktig fitness; eller där individen ger avkall på kortsiktig frihet/fitness för att vinna långsiktig trygghet/fitness, vilket är ekvivalent med (?) att individen ger upp kortsiktig frihet/fitness för att samhället ska vinna kortsiktig stabilitet/fitness.

7. Vi kan nu förstå att principer är kulturell evolutions-adaptioner för långsiktig fitness/koordineringsmekanismer som kan institutionaliseras i deontologiska heliga värden och/eller lag. Här är deontologiska principer alltså verktyg för att uppnå långsiktiga utilitaristiska mål. Kortsiktig utilitarism kan vara att skita i principerna och optimera lokalt i stunden, till samhällets långsiktiga förfång.

Meta-moralismen bestäms således av den kulturella evolutionen, där föremålet för selektion är kultur (eller memes), och där kultur (eller memes) är koordineringsfunktioner för individer som då tillsammans kan utverka långsiktiga fitnessvinster.

8. Vi inser att det finns en meta-meta-moralism som bestämmer när vi tillämpar meta-moralism, och att denna meta-meta-moralism är den biologiska genetiska grunden för kulturell/memetisk evolution, det vill säga de biologiska adaptioner som vi har för att härma, lära, bestraffa och socialt styra. (Relaterat: Hur det ligger till etc.)

9. Vi inser att realistisk och konstruktivistisk moralsyn båda är korrekta. På meta-moralistisk nivå är det kulturell selektion som bestämmer vilken moralism vi som samhälle tillåter individen att exekvera - full on konstruktivism, således. Emellertid finns det en genetisk grund (och en biologisk icke-genetisk grund, som bestäms av kulturen...) för vilken meta-moralism vi kan utveckla kulturellt-evolutionärt.

10. Akademien välter.

Hur det ligger till, vad vi bör göra, och riskerna framåt

Med anledning av samhällsdebattens vågors slag mot verklighetens klippor ser jag anledning att etablera sanningen om hur världen förhåller sig. Jag tror att det räcker med ett mycket koncist och hastigt nedplitat blogginlägg.

Många dryftar huruvida det är legalisering, ADHD-utredning, rättslig repression eller satsningar på skola som ska lösa problemet med skjutvapenvåld och kriminalitet. Älsklingsförklaringar som florerar och som visserligen i mycket är rimliga rör genetik, kultur, socioekonomi, narkotikaekonomi och migration.

***

Vi undrar således: Är antisociala beteenden ärftligt? Ja, det synes utifrån beteendegenetikens lagar och de tvilling- och adoptionsstudier som gjorts som att individuella egenskaper som är biologiskt ärftliga i stor utsträckning förklarar individers beteenden. Låt oss dock akta oss för förhastade slutsatser.

Mer precist är det nämligen så att variationer mellan individer i stor utsträckning förklaras med biologiskt ärftliga faktorer. Däremot förklaras variation mellan grupper, eller för en given grupp över tid, med miljöfaktorer och kulturella skillnader.

Ett exempel: Vi har ungefär samma underliggande biologi idag som för 100 år sedan. Evolutionen går som vi vet långsamt. Ändå har vi idag problem med övervikt i samhället, vilket vi inte hade för hundra år sedan. Det måste således finnas en skillnad i delade miljöfaktorer. 

(I det här exempelfallet något i stil med Slate Star Codex-Scotts spaning att "kapitalismen är en optimeringsprocess för att få oss att äta för mycket på tusen olika sätt." Med många biförklaringar i termer större portionsstorlekar, mer kalorität mat, snaskigare snask. Och/eller förändrad livsstil och mindre motion. Men senaste forskningen pekar på att just ätandet är viktigare än motionen för att hålla nere vikten.)

Inom varje givet paradigm ser vi dock individvariation. De feta är fler nu, men det är inte alla som är feta. Det som förklarar individvariationen är typiskt sett biologiskt ärftliga egenskaper, som nu interagerar på ett annat sätt med de nya miljöfaktorerna än vad de gjorde för 100 år sedan med de dåvarande miljöfaktorerna.

Vi kan helt enkelt se det som att vi har flyttat på x-axeln under normalfördelningskurvan så att genomsnitt såväl som svansar hamnar längre mot fetma än vad som var fallet tidigare. Men populationen är fortfarande normalfördelad.

(Det här är en förenklad tankemodell och inte exakt i detalj hur jag tror att det är. Jag är öppen för att Gausskurvan har ändrat form och utsträckning på något meningsfullt sätt i och med att olika individer reagerar olika mycket på förändringen i miljöfaktorer.)

Brottsligheten idag är koncentrerad till invandrargrupper. Överrisken för att begå våldsbrott är många gånger högre hos utrikesfödda och deras barn. (Källa BRÅ 2021:9.) Samma grupper är starkt överrepresenterade med avseende på överfallsvåldtäkter. (Källa Koshnood et al.)

Så, är det genetik eller kultur som förklarar brottsligheten? Kolla den här twittertråden:

Variation inom en population förklaras typiskt sett av gener. Variation mellan populationer, eller mellan en population över tid, förklaras av delade miljöfaktorer/kultur/bly i bensinen/kalitalism-som-optimeringsprocess-för-att-folk-ska-äta-mer/&c. strukturer.

— Greider Good (@cederberg_erik) September 10, 2022

Ett sammandrag: Vi är hårt selekterade för socialitet och anpassning till gruppen. Därför spelar sociala normer en stor roll för vårt beteende; det är när vi hamnar i normlösa tillstånd, krig eller utlandsresor, som vi typiskt sett börjar mörda och våldta. 

Som diskuteras mer fördjupat i Frågan på vilken människolivet är ett svar visar de Quervain et al (2004) att altruistisk bestraffning - det vill säga att straffa normbrytare till en egen kostnad - korrelererar med aktivitet i den del av striatum som hanterar belöningar för målstyrda handlingar. Även här har vi en biologiskt bestämd individvariation eftersom experimentpersoner som uppvisade högre aktivitet i denna del av hjärnan var mer villiga att straffa personer som missbrukade deras förtroende. Slutsatsen författarna drar är att människor upplever tillfredsställelse när de bestraffar normbrytare, samt en motiverande saliens (förväntans-belöning) kopplat till altruistisk bestraffning. Spelteoretiskt kan vi sägas ha neurologiska adaptioner på plats att spela tit-for-tat i fångarnas dilemma-situationer, och bestraffa den som missbrukar vår välvilja.

Zahn et al (2009) studerar neurala korrelationer med upplevelse av skuldkänslor. En tolkning av studien är att vi har adaptioner på plats för självbestraffning kopplat till normefterlevnad. Vår individuella motivation kan vara i konflikt med samhällets motiv, och vi har selekterats för att i viss utsträckning prioritera gruppen framför oss själva (i den mån som det - uppenbarligen - också gynnat för överlevnad och välgång på individnivå). Kulturen som vi vantrivs i ger oss incitament att skruva ner vissa av våra motiv och kontrollera våra impulser. Såtillvida är kulturen den prefrontala cortexens projekt. Medels impulskontroll avstår vi från att följa stimuli och lägga band på oss.

Impulskontroll är, vad det verkar, en biologiskt bestämd förmåga. Som redogörs för i Predrag Petrovic' bok Känslostormar (som handlar om IPS/borderline men inkluderar ett kapitel om ADHD) är förmågan att filtrera inre och yttre stimuli något som varierar på individnivå. (Relaterad läsning: Jag förlåter omedelbart; Bayes-Petrovic; EIPS-hypoteser; autofobi.) Vår viljestyrka är således i någon mening utanför vår, och kulturens, omedelbara kontroll. Vi kan inte tillförlitligt och i varje stund med viljestyrka bestämma hur vi ska agera och reagera.

Den prefrontala cortexen är dock även bra på att välja ut vilka stimuli vi ska reagera på. Detta kallas associativ inlärning. Kulturen tillhandahåller kriterierna för vårt urval av premierade beteenden. Kulturen tränar vår prefrontala cortext. Vi kan till exempel internalisera regler som de sju dödssynderna, trots att frosseri, kättja etcetera är evolutionärt rimliga beteenden på individnivå (så länge inte kostnaden för att avvika från gruppens normer är högre, nota bene).

Poängen är att kulturen jobbar med associativ inlärning. Genom att upprätta begrepp som "dygd" eller "plikt" kan vi koppla våra belöningssystem till beteenden som är önskvärda. (Troligen i bemärkelsen kulturellt premierade.) Därutöver handlar kultur och normer om att upprätta mer eller mindre formella påföljder för oönskade beteenden, genom social stigmatisering eller fysiskt våld.

Fostran handlar om att hjälpa individer att skapa rätt regler i hjärnan, för att filtrera impulser. ADHD är oförmågan att filtrera impulser, som Petrovic visar. Kulturen tillhandahåller regelverket, men inidivderna har sen dessutom varierande förmåga att filtrera.x

Därför kan variationen inom en grupp förklaras av genetik, som bestämmer förmågan att filtrera impulser, medan skillnaden mellan grupper kan förklaras av kultur och normer, som bestämmer vilka regler vi i allmänhet filtrerar impulser med.

Det är därför situational action theory (SAT) är en bra modell:

"Crimes are moral actions. There are many different types of actions that may constitute a crime, but what they all have in common is that they break a rule of conduct (stated in law) about what is the right or wrong thing to do (or not to do). What distinguish crime is thus not that they are a particular kind of action but that they are acts the breach rules of conduct (stated in law) and, therefore, need to be studied and explained as such.

People are the source of their actions, but the causes of their actions are situational. To explain the causes of acts of crime we need to understand the situational factors and processes that move people to break rules of conduct (stated in law). People are different and so are also the settings (environments) to which they are exposed."

Marie Torstensson Levander säger ungefär samma sak.

*** 

Så, vi kan tro på den beteendegenetiska forskningen som betonar att individuella egenskaper förklarar variationen mellan individer, och samtidigt vara intresserade av delade miljöfaktorer. Av de delade miljöfaktorerna som beteendegenetikens lagar pekar mot är kultur, det villa säga gruppens delade normer, förmodligen oftast viktigast. (Även om förekomst av bly i dricksvatten, obligatorisk katekesläsning, etcetera såklart också kan ha enorm betydelse i förekommande fall.)

Låt oss ändå dröja oss vid de individuella faktorerna. Valrörelsekontroversen kring att "ADHD-utreda orten" å sido är utrikesfödda underdiagnosticerade, samtidigt som våldsbrottslingar i regel har outredd ADHD. Låt oss titta på några vederhäftiga källor:

Översikt av metaanalyser visar att obehandlade NPFer är stor riskfaktor för våldsutövande (källa). Regeringen skrev redan 2017 att

"ADHD är en funktionsnedsättning som visat sig vara överrepresenterad bland personer som lever med kriminalitet. I samhället i stort beräknas 3-5 procent ha ADHD medan denna siffra bland intagna på Kriminalvården beräknas vara 25-30 procent."

Barn till utlandsfödda är underdiagnosticerade enligt Socialstyrelsen: "adhd-diagnos ställs hälften så ofta på barn med två utlandsfödda föräldrar som på barn med föräldrar födda i Sverige."

Så, det är väldigt viktigt att just ADHD-utreda orten, för att invandrare inte i genomsnitt ska ha sämre impulskontroll än andra. Sämre impulskontroll följer av ADHD, och ADHD kan behandlas. Svenska fängelser är fyllda av personer med utländsk bakgrund, och av personer med obehandlad ADHD. Motverka rasismen genom att eliminera korrelationen mellan brottslighet och utländsk bakgrund: Utred ADHD i orten!

(Den som har hängt med somaliska tanter som diskuterar huruvida Koranläsning är bättre än psykiatri kan gissa varför ADHD mer sällan utreds och behandlas i vissa invandrargrupper. En annan faktor kan såklart vara endogami och inavel, som ju präglar de flesta kulturer som inte genomgått katolska kyrkans förbud mot kusingifte. Relaterat: Kusingifte och modernitet del 1; del 2; islam är sämst; Bahá'ì; motargument.)

Okej, vi har klarat av det följande:

1). Det finns individskillnader med avseende på impulskontroll, och vi kan göra något åt det med ADHD-utredning och medicinering, vilket mer sällan kommer utrikesfödda och deras barn tillgodo, troligen framförallt av kulturella orsaker, okunskap och stigma.

2). Att det finns individvariation som förklaras av genetik betyder inte att det inte finns gruppvariation förklarad av delade miljöfaktorer inklusive kultur. Kultur tillhandahåller regelverket för vår impulsfiltrering (och som synes ovan även rekursiva effekter på vår medicinska hantering av bristande impulskontroll.)

Låt oss nu gå vidare till att diskutera kultur och andra delade miljöfaktorer och vilka åtgärder som, utöver ADHD-medicinering, kommer att vara viktiga för att hantera (vålds-)brottsligheten som plågar vårt land.

***

Låt oss titta på den här Twitter-tråden:

DN: ”Inrikesfödda elevers gymnasiebehörighet har i stort sett varit oförändrad under 2000-talet.”https://t.co/vD9UgmowS7

Vi behöver olika pedagogik för olika demografier. Klaga inte på flumskolan förhastat. Den funkar för svennar.

— Greider Good (@cederberg_erik) September 1, 2022

Skolan är inte så pjåkig ändå. Tittar vi på etniskt svenska barn har skolresultaten inte sjunkit. De stora försämringarna i skolan synes bero på att utrikesfödda och elever med utrikes bakgrund misslyckas i skolan. Detta är empiriska faktum.

Besöker du en välfungerande medelklasskola med mestadels etniskt svenska elever kommer du i genomsnitt att möta en mycket härlig verksamhet med glada barn och välanpassad, snäll pedagogik. Besöker du istället en invandrartät förortsskola med ordningsproblem kommer du att möta ett fullgånget kaos, grasserande våld, gängkopplingar, misshandlade lärare, homofobi och hederskultur. Även detta är empiriska faktum, tillgängliga för den som orkar vidta den relevanta materialinsamlingen.

Det räcker inte med diffust värdegrundsarbete för att hantera den här typen av situationer. Som genomgången ovan om "det kulturella scriptets betydelse för regelverket för impulskontrollmekanismen" visar, måste tydliga normer och regler etableras med avseende på bemötande och mellanmänsklig interaktion.

Ortenskolor är kaos för att orten är kaos. Elevernas kommer till skolan med vad vi kan kalla osvenska värderingar, ofta präglade av religiositet och hederskultur. Skolans uppgift blir att tydligt avskärma sig från denna omgivande sociala verklighet och etablera ett utrymme och en värld där andra regler gäller.

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren indikerar i den här debattartikeln att just detta är den mest gångbara strategin:

"Tänkbara åtgärder inkluderar införandet av rejält auktoritetsdrivna skolkulturer och traditionella undervisningsmetoder i utanförskapsområden, något som internationell forskning visar kan höja kunskaperna kraftigt."

Den här metastudien med avseende på experimentella studier rörande det så kallade "no excuses" charter school-konceptet tyder på att minoriteter lyfter sig när normer och regelverk implementeras rigoröst:

"Many most well-known charter schools in the United States use a 'No Excuses' approach. We conduct the first meta-analysis of the achievement impacts of No Excuses charter schools, focusing on experimental, lottery-based studies. We estimate that No Excuses charter schools increase student math and literacy achievement by 0.25 and 0.17, respectively, for approximately each year of attendance. These are large and meaningful gains. Moreover, these effects are substantially larger than those of attending other kinds of charter schools."

"No excuses"-pedagogik handlar just om att inskärpa beteendenormer, bemötanderegler etcetera. Det är troligen en mycket väl anpassad pedagogik för de grupper som idag misslyckas i den så kallade flumskolan, och det är en fullkomligt nödvändig pedagogik i det cluster-fuck av heders-islamist-normer som synes råda i många förortsskolor. Det som behövs är tydliga uppföranderegler som implementeras obönhörligen, av auktoritativa lärare. Och att ADHD-killarna utreds och bjuds på tjack.

***

Etablerat:

1). Det finns individskillnader med avseende på impulskontroll, och vi kan göra något åt det med ADHD-utredning och medicinering.

2). Att det finns individvariation som förklaras av genetik betyder inte att det inte finns gruppvariation förklarad av delade miljöfaktorer inklusive kultur.

3). Vi behöver "no excuses"-pedagogik i orten.

Så hur hakar det här i frågan om en reglerad narkotikamarknad?

Den modell som allt det ovanstående implicerar är stavas kulturell evolution. Kulturer utvecklas mot lokala optimum utifrån de tillgängliga utvecklingsvägar som miljöfaktorer och individuella egenskaper tillåter. 

Hur kulturer utvecklas är en probabilistisk fråga. Vi kan ta utvecklingen av könsroller som ett exempel. Då det finns samordningsvinster i att könskoda olika sysslor kommer olika sysslor i olika kulturer att tolkas som typiskt manliga eller typiskt kvinnliga. Vissa sysslor kommer falla ut som det ena eller andra mer random, men andra sysslor kommer nästan alltid vara typiskt kvinnliga (omsorg) respektive manliga (storviltsjakt) beroende på att män och kvinnor rent biologiskt har i genomsnitt olika egenskaper.

Kulturella normer selekteras utifrån de selektionstryck som miljöfaktorerna utgör. Exempelvis kan man förutsäga huruvida en kultur tillämpar månggifte utifrån den altitud där samhället är lokaliserat, vilket troligen beror på att det är adaptivt för agrara samhällen i floddalar att ha stationära harem som går att kontrollera. (Det här är bara ett fingerat exempel och inte ett faktapåstående som i sig är avgörande för argumentationen.)

En viktig miljöfaktor är ekonomi. Inuiterna uppfann inte kayaker och harpuner för att de älskade att plocka blåbär eller hugga ved. Det var så klart för att hav, fiske och valfångst var tillgängliga utkomstmöjligheter. Inuiterna byggde inte heller igloos för att det fanns så mycket palmblad. Det var för att det fanns snö och is. Ni fattar nog.

I en orten-kontext är skolan och tillgången till arbetsmarknaden en viktig faktor. Att skapa en skola som ger goda studieresultat även för personer med invandrarbakgrund är en central miljöfaktor som vi måste tillskapa. Det är delvis en resursfråga men som nämnts också en fråga om vilken typ av pedagogik som lämpar sig för den problematiska målgruppen.

För att skolan ska bli en attraktiv väg till önskade livsutfall behöver även vidare utbildningsvägar optimeras. Det här blogginlägget är redan långt men den som är intresserad kan med fördel ta del av följande Twitter-tråd, som argumenterar för att skolan måste diversifieras i praktiska och teoretiska spår, samt att utbildningsvalen måste styras och anpassas till de (omfattande) kompetensförsörjningsbehov som föreligger i samhället. Det finns absolut möjlighet att få ett bra liv även för den som inte är lämpad för en högre akademisk utbildning, och det finns absolut en överproduktion av akademiker.

Du kan bli vad du vill. Men vad vill du? En diffus vision om självförverkligande, men utan konkreta etappmål, leder till besvikelse och apati.

— Greider Good (@cederberg_erik) June 3, 2022

Den fråga vi nu vill närma oss är istället frågan om alternativkostnader. Vad finns det för möjlighet att lyckas om man väljer bort skolan? Hur kostsamt är det att misslyckas med sin skolgång? Tråden ovan skräder inte orden:

"Samhället lurar orten-idioterna också. Man skapar en självförverkligande-ideologi samtidigt som man hemlighåller den sanna vägen, via yrkesutbildningar till industri, självförsörjning och trivselliv.

Lurar dem att alla ska läsa på universitetet. Och så känner de sig diskriminerade för att de inte har bildningsbakgrunden eller språket eller förståelsen.

Samhället skapar en situation där nästan alla garanterat kommer känna att de misslyckats. Döljer att det finns en industri som skriker efter arbete. Och presenterar en svart narkotikaekonomi med risk-reward-funktion som KAN leda till totalt självförverkligande (eller död).

Du kan bli allt. Du blev inget. Det är rasismens fel. Sälj knark, bli rik, bli kingen. (Eller die trying.)

Självförverkligandeideologi + offerskapsideologi + svart narkotikamarknad = överskott av becknare."

Narkotikamarknaden innebär en möjlighet till totalt självförverkligande. Man kan tjäna väldigt mycket pengar väldigt snabbt, och framförallt väldigt mycket pengar i förhållande till sin (helt obefintliga) utbildningsnivå.

Dessutom innebär narkotikamarknaden famously en lågtröskelverksamhet för unga. Det går att tjäna förhållandevis stora och enkla pengar genom att vara knasvakt eller springa med påsar. Den svarta narkotikaekonomin innebär ypperliga möjligheter och skäl att rekrytera unga till utanförskap och kriminalitet.

Narkotikaekonomins håvor bygger också status. Du vet de där värstingarna som på din tid var idioter och loosers och som hamnade på ungdomsfängelse? De kan idag köpa feta bilar, flasha med klockar, knulla slampiga brudar, och ha Instagram-konton med jättemycket vapen. Det är plötsligt både lukrativt och jävligt coolt att vara bad boy. Jämfört med att vara en misslyckad cykeltjuv eller husvagns-tjackis. Svensk rapp har utvecklats till en status-megafon i det här avseendet (och samtidigt tappat all finess och verkshöjd).

Framförallt preminerar narkotikaekonomin de egenskaper som vi inte vill ha i termer av bristande impulskontroll. Det där som folk säger att ADHD är deras superkraft? I en svart narkotikaekonomi stämmer det faktiskt.

För narkotikaekonomin driver konflikter, över territorier och över becknar-lurar. Våldskapitalet måste hela tiden ökas i en evig kapprustning. De individer som är förmögna att begå bestialiska våldsdåd kommer att ha en fördel.

Låtom oss lyssna på lite musik:

dremok · Big C & Dr. Emok - Spelteori

Konverterik · Förbudstid

Det verkar som att hobbsianska fällor kan smälla igen, och att det då kan smälla igen.

Jag har tidigare skrivit:

"Det är ju mycket riktigt svårt att kontrollera antisociala tonåringar och unga vuxna även som förälder, även om man är välfungerande. Tänker på bekanta som levt grovt kriminella livsstilar trots välfungerande hem.

Problemet är väl att förortssubkulturen blir så omfattande och allenarådande att den styr jättemånga ungdomar i en extremt antisocial riktning. Säkert ett flertal föräldrar som INTE är välfungerande eller ansvarstagande, men oavsett vad så är det inte svårt att se hur svårt det är att som förälder påverka barnen om de i övrigt växer upp i en whack kultur. Det är beteendegenetikens lagar och inget annat; föräldrarnas inflytande ca 0, genetikens ca 50%, och övriga miljöfaktorer (kultur, normer, miljögifter, utbildningssystem etcetera) ca 50% av livsutfallet.

Problemet är att vi har [...] en blomstrande svart narkotikaekonomi som ger ekonomiska drivkrafter som flyttar ut alla marginalfenomen-människor [tillägg - här menar jag människor som ligger nära en tipping point mellan att balla ur och att inte göra det] ur socialiteten till antisocialiteten. Politics is downstream to culture sägs det ju, men culture är downstream to ekonomics, vill jag mena. (Ex post-rationaliseringar är våra värderingar...)

Klart att inavel, hederskultur och islamism matar in i en kreolgryta av gangsterkultur, men jag tror det är narkotikaekonomin som gör det stabilt. Som gör det stabilt och attraktivt att skita i samhället. Som gör det möjligt att kapitalisera på ”antisociala förmågor”, dvs. förmågan att bruka våld eller på olika sätt vara en framgångsrik brottsling tillika ett as.

Så provajdar låtsasakademien en postkolonial överbyggnad för alla som vill rationalisera gangster-förortssubkulturen och göra det moraliskt försvarbart att råna barn och skjuta människor och spränga näringsidkare.

Legalize it jah bless!"

***

Så, vi har nu etablerat följande:

1). Det finns individskillnader med avseende på impulskontroll, och vi kan göra något åt det med ADHD-utredning och medicinering.

2). Att det finns individvariation som förklaras av genetik betyder inte att det inte finns gruppvariation förklarad av delade miljöfaktorer inklusive kultur.

3). Vi behöver "no excuses"-pedagogik i orten.

4). Narkotikaekonomin innebär en delad ekonomisk miljöfaktor som selekterar för antisociala värderingar och egenskaper.

Vad ska vi då göra? Vi ska reglera narkotikamarknaden i ett statligt detaljhandelsmonopol. Då kommer vi eliminera ett selektionstryck inom den kulturell-evolutionära process som skapar en destruktiv orten-subkultur där kriminalitet och antisociala värderingar grasserar och belönas. Det finns för övrigt många orsaker att reglera narkotikamarknaden, vilket Twitter-tråden nedan beskriver:

Overton-fönstret är öppet. Nu kör vi.

Landa bara inte i the uncanny valley of avkriminalisering, som riskerar att gynna gängen. Reglera narkotikamarknaden i alla delar.

Systembolag för weed. Sprutrum för registrerade heroinister. Legitimerade shamaner. Svamp &c. på apoteket.

— Greider Good (@cederberg_erik) August 17, 2022

Som framkommer (och utvecklas lite mer för den intresserade) är det följande som kan åstadkommas:

1. Defunda gängen.

2. Minska mängdbrottsligheten.

3. Skademinimera för brukarna.

4. Eliminera kontrollskadorna.

5. Frigöra polisiära resurser.

6. Minska hiv- och hcv-spridning.

7. Minska bruket.

8. Ökad statens intäkter.

Det finns goda skäl för en legaliseringsreform. Men i det här sammanhanget är det framförallt den kulturell-evolutionära aspekten, där narkotikaekonomin är ett kulturellt selektionstryck, som jag vill betona. Samt hur denna strukturella förutsättning interagerar med underdiagnosticeringen av ADHD och skolans dåligt anpassade pedagogik.

***

Det finns många andra faktorer som spelar in. Vi måste låsa in brottslingar länge, och vi måste utvisa brottslingar med utländskt medborgarskap. Om de människor som begår brott plockas bort från miljön, kommer det att begås färre brott. V måste förbjuda kusingifte för att försvåra för kriminella klaner att reproducera sig. Vi måste radikalt ändra migrationspolitiken. Vi måste öka kontrollsystemen i välfärden.

Men inte minst måste vi göra allt detta i kombination, samtidigt som vi reglerar narkotikamarknaden, massutreder och behandlar ADHD, styr utbildningsval i enlighet med kompetensförsörjningsbehov, och tillser en "no excuses"-pedagogik på dysfunktionella orten-skolor.

***

Vad är riskerna framåt? Det första och mest troliga är att nödvändiga reformer helt enkelt uteblir. Samhället är ganska dåligt på att göra det som måste göras.

Den andra risken är att vi gör kontraproduktiva halvmesyrer som gör saken värre. Legalisering är en genomgripande reform och risken är att vi stannar vid en avkriminalisering som visserligen kan ha många goda effekter i termer av skadereducering och minskade kontrollskador, men som kan spela brottsligheten i händerna och göra det enklare att bedriva illegal narkotikahandel.

En annan risk är att vi i det repressiva arbetet klantar oss och blir ännu mer Mexiko än vad vi redan är. Om man ökar antalet poliser genom att sänka intagningskraven kommer vi få dummare, sämre och mer lättpåverkade poliser. I kombination med missriktade mångfaldsbefrämjande åtgärder kan vi lätt råka släppa in på tok för många gamla ortentuggare i poliskåren. Du minns säkert att värstingarna på din gamla högstadieskola blev ordningsvakter och drömde om att en dag plugga till väktare (två veckors utbildning)? Ja, nu kan de få bli poliser istället. Oskönt.

Om vi dessutom fortsätter att hålla extremt låga polislöner, samtidigt som de nya poliserna har band till orten-gängen, och gängen fortsätter att trappa upp sitt våldskapital och berika sig på narkotikaförsäljning och välfärdsbedrägerier, så kan vi snart ha en djupt genomkorrumperad poliskår där poliser hotas och mutas. Vi har redan sett hur kommunal förvaltning påverkas i exempelvis Göteborg och Södertälje (och givetvis i det fördolda på många andra ställen), och det finns många tecken på att advokatkåren har förlorat det sista av sin heder och blivit Maurice Levy från The Wire.

Så korruption är en överhängande risk om vi spelar korten fel. Alla riskfaktorer är på plats men lågavlönade och dåliga poliser, mycket svarta knarkpengar, korrupta jurister, klaner och släktskapsbaserade nätverk, våldskapital och tandlöst rättssystem. Att då ge polisen utökade befogenheter och tuffare verktyg kan så klart vara farligt för samhället och dess underdånigt hukande medborgare.

Vidare kan vi komma att få se hur en intressant diskrepans i hur en uppskruvad repression slår olika på olika etniciteter. Tyvärr är vårt lame ass rättssystem sämst i världen på att ens döma grovt kriminella, ens när det finns goda bevis. Den som tvekar kan ju fråga sig vem som typiskt sett sist vidrör en handgranat eller kolla på det här UG-avsnittet. Det är proffsiga gäng och klaner som är bra på att navigera vårt naiva svenska rättssystem, men det är ensamma (etniskt svenska) galningar som få livstid. Det rör mig verkligen inte i ryggen om galna mördare får sitta riktigt länge i fängelse - det är i grunden bra - men det finns helt klart risker för att de utstuderade yrkeskriminella men gängkunskap och klankapital slipper att sitta överhuvudtaget. Hårda straff kan då i någon mening missa det huvudsakliga målet.

***

Det finns mycket mer att säga om hur vi borde agera som samhälle, men en sak är säker: Eftersom det är andra-generationens invandrare som alltid är värst så har vi troligen bara sett början på eländet. 

Snart kommer de i pansarvagn. Och då gettar jag nån annanstans.