Antropofagi

måndag 15 september 2014

Reinfällan

Reinfällan har slagit igen. Den var riggad väl, dold i medial undervegetation, obönhörligt effektiv när vi trampade i den. Reine får spela stadsman och storsint avgå (mannen du förlorade, vafan ska du göra!) medan SD-grisen götts till oanad fetma genom valrörelsens fulspel.

SD-grisen tillbringar sin mesta tid i sängen.
Den enda bägaren i smolket från gårdagens valvaka är att Antropofagis teorier åter igen visar sig fullkomligt korrekta, i bemärkelsen att de har en påtaglig prediktionskraft. Antropofagi har tidigare rapporterat om de borgerligas gödande av rasismen, och mycket riktigt bor vi nu i ett land med 10 procent öppna rasister och 3 procent smygrassar – jämför Valu med det faktiska resultatet. Reinis "välfärd vs flyktingmottagande"-retorik har gjort Åkesson och gänget mäktigare än någonsin, och den här gången kan ingen hävda att SD:s rasism varit okänd.

Nu när mer än var tionde svensk faktisk betraktar sin rasism som den viktigaste valfrågan, kan Teodorescu och gänget då framhärda i att Sverige inte är ett rasistiskt samhälle? Ja men naturligtvis.

När nu nazister faktiskt intervenerar i den demokratiska processens mest fundamentala beståndsdel, i och med att SMR stormar vallokaler, misshandlar valförrättade och filmar de röstande, kan Arpi och gänget då framhärda i att antirasisterna, inte nazisterna, är det verkliga hotet mot demokratin? Ja men naturligtvis.

När nu just moderaternas väljare har strömmat till SD i massor, kan Birgersson och Helmersson och Lundström och jag då framhärda i att extremhögern och normalhögern inte har några beröringspunkter? Ja men naturligtvis.

När nu vidgade klassklyftor, ökande segregation, stegrande fattigdom och social utslagning får sitt utlopp i ett jätte-jätte-jätte-rasistiskt valresultat, kan borgarblocket då framhärda i att nyliberlal kleptokrati inte alstrar rasism? Ja men naturligtvis.

Valet gick precis enligt borgarnas planer. 

Plan A: Man bazzar oss i asset i åtta år, sen hoppar man av det sjunkande skeppet och ger rodret till de rödgröna. Snart kommer Sveriges förfall förefalla vara Löfvens fel, även om det är borgarna själva som fäller varje rödgrönt förslag. I nästa val kan man med det missnöjda folkets stöd återinföra nyliberalt styre, eftersom de rödgröna inte haft förutsättningar att göra någonting åt någonting.

Plan B: De borgerliga fortsätter regera i minoritet, med SD som silent partner. Så som man har gjort de senaste fyra åren. SD får också som de vill – fortsatt högerstyre ger ökat underlag för deras rekrytering, när proletariatet ytterligare försummas och fördummas.

Plan C: MP hoppar in i någon slags koalition med Alliansen. (Detta är inga konstigheter, i exempelvis Region Skåne sitter MP och borgarna tillsammans i den sk. femklövern. MP deltar aktivt det skånska välfärdshaveriet, som märks kanske främst i nedmonteringen av vården.) Plan C är dock osannolikt, eftersom inte ens Alliansen + MP kommer att ha egen majoritet. Hur som helst, valvakans trevare visade en gång för alla att vi inte kan lita på dessa MP-Antroposofer i fårakläder.

Plan D: Låt sossarna bilda regering med MP, FP och C, med stöd av vänstern. Detta är osannolikt eftersom V (väl?) inte kan stödja en såpass högerorienterad regering, inte ens under förevändningen att exkludera SD. Det är även osannolikt eftersom C och FP hellre ser att resterna av Socialdemokratins trovärdighet sugs ner och drunknar i ett parlamentariskt kaos, än att göra något konstruktivt av situationen. Skulle Plan D bli verklighet vinner borgarna ändå, eftersom S dragit fel slutsatser av valen 2006 och 2010, och gjort allt för att härma Alliansens politik, samt eftersom borgarblocket fortsatt kommer att diktera villkoren i en sådan koalition men kunna skylla allt som går snett på S.

Det som ingen vågar säga, men som är smärtsamt uppenbart, är att Reinfällan slog igen om oss allihopa. När M såg vart det barkade, att Alliansen inte skulle prestera särskilt väl i valet, så gav Reinfeldt en stor chunk av sina väljare till SD för att göra dem till absolut vågmästare. Detta var en slags politisk självmordsattack, där Reine hellre gav rasisterna access till makten än att låta de rödgröna vinna.

Ja, jag hatar, hela borgerligheten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar