Lästips och recensioner

Idag vill Antropofagi uppmana den trogne läsaren att återvända till ett antal handplockade textinstallationer, av en för bloggen faktiskt ovanlig kvalitet. Håll till godo!

Soc-miman. I dessa tider av automatisering och digitalisering är det inte minst socialförvaltningarna runt omkring i Sveriges många kommuner som vill skära ner på mankraft genom att delegera till robotarna. "Robot" betyder på ryska "träl" - робот. I "Soc-miman 16-35" finner vi förvaltningens vilja utföras i en stilig parafras på Harry Martinssons Aniara. Trots kärleken till originalet noterar vi en påfallande verkshöjd. Bäst blir det när skolkuratorn och rektorn finner sig upptagna med annat än den pinsamma stämning som uppfyller det klassrum dit 16-35 bärs för att förkunna sin brutala dom. Då blir trälen, tillika bödeln, den enda som erbjuder ett erkännande av predikamenten - en ögonkontakt genom fånglägrets staket, om du så vill.

Monte Ovidio. I en fotnot i Sem-Sandbergs De fattiga i Łódź spekulerar författaren kort i huruvida röntgenapparaturens uppfinnande kan sägas ha haft en existentiell implikation i en ofta dualistisk samtid. Antropofagi, som tar sitt läsande på allvar, måste givetvis gå Sem-Sandberg tillmötes, och skriva en kort novell om saken. I Monte Ovidio vandrar en förtappad forskare genom en stad till förvillelsen lik verklighetens Monte Video - men förlagd i en totalitär teokrati. Genom ett intresse för elektriska urladdningsfenomen, grundlagt i ungdomen i vad som liknar Bolivias öknar, kommer huvudpersonen röntgenstrålningen på spåren. Historien uppehåller sig vid frågor om intellektuell hederlighet, och huruvida detta är en realistisk strategi i ett korrupt och förljuget system - men också vid frågor om forskarens etik i förhållande till sina experimentpersoner.

Svart boll. I denna zombie-apokalyptiska betraktelse får vi se ett exempel på hur människans innovationsförmåga kan bli hennes slutliga öde. Med avstamp i Nick Bostroms Vulnerable World Hypothesis berättas historien om en grupp överlevare i en stocholmsk närförort ej olik Bagarmossen. (Det är Bagarmossen.) Bortom det odöda ödet figurerar även en historia om mänsklig interaktion och dess felkällor. Teoritunga "konklusioner ur falska propositioner" ("O Herre, Herre") strömmar ur en av karaktärerna, medan sanningens beskaffenhet kringgås på andra, mer subtila vis, av berättar-jaget. Kärlekens brutala genitiv bär historien raka vägen in i målstolpen - samtidigt som mänskligheten tuggar sönder sina tänder emot kanten på en isvak.

Men vad är DITT förslag!? Att enbart kritisera är ju fel - så då måste väl att enbart vara konstruktiv, vara rätt? Den innersta säcken och damtrosor i mikron gör processen kort med denna instans av reversed stupidity (som ju not är intelligence).

Han var forskare. En helt sann historia, helt enkelt.

Masken. "Fri vilja" har aldrig tidigare diskuterats på ett så analt sätt.

Nebukadnessar II. Vad är väl bättre än ett bibliskt exempel, när vi ska utreda krypto-evolutionära grunder till populism? Den som vill veta hur den representativa parlamentarismens inadekvata ekvilibrium blev stående med foten i en potta, kan lyssna till Nebukadnessar II:s insiktsfulla fabel.

Rekordens år. För att fira en rekordstor skörd av blogginlägg valde Antropofagi att förutsättningslöst beforska Ungerns tillblivelse och historia. Härmed bidrar jag också till att göra Stefan I den helige känd i den bredare populationen, vilket givetvis är en viktig och hedervärd folkbildningsinsats.

I och med det ovanstående betraktar jag saken som utagerad. Adjö.