De flesta går till jobbet och betalar skatt

I DN:

"Med facit i hand kan vi tyvärr konstatera att vi hade rätt. Köparna återfinns i alla samhällsskikt. De flesta går till jobbet och betalar skatt..."

En förflugen Swish-lista avslöjar det alla egentligen vet: De flesta som knarkar lite går också till jobbet och betalar skatt.

Så: Vad är i så fall problemet?

"...men väljer ändå att köpa knark som göder gängen och det våld de utövar, säger Robert Gatugård."

Tja, problemet i dagsläget är förstås att de pumpar in kontanta medel i en växande organiserad brottslighet som korrumperar förvaltningen och skapar djupt känd otrygghet i hela landet. Hade narkotikamarknaden istället reglerats hade detta inte varit fallet.

Låt oss rekapitulera argumentet mot att legalisera narkotika: 

- Bruket riskerar att öka vilket kan ha negativa folkhälsoeffekter. 

Invändning: Det finns ingen empiri som stödjer att bruket ökar på en legal jämfört med illegal marknad. Bruk är troligen en fråga om kultur snarare än tillgänglighet. När alkoholmarknaden gradvis liberaliserats har totalkonsumtionen av alkohol tvärt emot alla farhågor istället minskat, och framförallt har riskbruket reducerats kraftigt. (Relaterat: Islamisering?)

Bayesiansk uppdatering utifrån tillgängliga evidens: Sannolikt omfördelas bruket på en legal marknad jämfört med en illegal. Patologiska missbrukare kvarstår samtidigt som riskaverta neurotiker löper något högre sannolikhet att testa substanser de annars hade avstått. För befolkningen i sin helhet sker en kulturell anpassning där människor tillägnar sig förmågan att feströka lite cannabis eller ta en årlig svamptripp med sin legitimerade schaman. Riskbrukarna kan slussas in i vården istället för i fängelset och alla andra kan hålla på med helt vanlig social stigmatisering för att hålla efter varandras festande.

Låt oss rekapitulera argumenten för att legalisera narkotika:

- De principiella argumenten: Frihet att göra vad man vill så länge det inte skadar andra.

- De moralistiska argumenten: Viktigt att medborgarna får frihet eftersom det leder till att de utvecklar ansvar.

- De humanistiska argumenten: Minskade kontrollskador (dvs. mindre trakasserier av alla människor och särskilt kända storkonsumenter som ska pissas av i tid och otid) och harm reduction (skadereduktion) där fler risk- och missbrukare kan få hjälp och stöd och vård mer effektivt.

- De ekonomiska argumenten: Minskade kostnader för rättsväsendet, även indirekt när mängdbrotten minskar pga. att storkonsumenter slutar stjäla fläskfilé och cyklar; samt betydande skatteintäkter när staten säljer knark.

- Spridningsargumentet: När knarkare slipper finansiera sitt knarkande med att sälja till andra minskar rekryteringen av brukare av de tyngsta drogerna (detta givet att registrerade heroinister får gratis knark i sjuksköterskebemannade sprutrum enligt schweizisk modell).

- De kulturella argumenten: Bra om människor kan utforska psykedeliska droger och nå intressanta medvetandetillstånd, under kontrollerade former. Bra om man kan forska på knark som behandling mot depression, PTSD, med mera.

- Det samhällsbevarande argumentet: Vi måste nyttja alla till buds stående medel för att bryta gängens makt, och det förmodligen viktigaste är att plocka bort deras intäkter. (Näst viktigast: Förändrad migration där vi endast tillåter högkvalificerad arbetskraftsutbildning; utvisning av alla dömda ickemedborgare; och extrem repression mot organiserad brottslighet, med diaboliska fängelsestraff som helst avtjänas i - you guessed it - Rwanda.)

Låt oss for sake of completeness ta argumenten mot avkriminalisering av narkotika:

Det ger oss visserligen minskade kontrollskador samt skadereducering, men det tar inte bort gängens ekonomi och det ger inga skatteintäkter - om något underlättar det bara för kriminella drogbaroner.

(Relaterat: Allt om narkotikapolitik.)

Uppföljning av prediktioner 2021

Då var det dags att utvärdera prediktionerna som ställdes för nådens år 2021. Summering: 41 rätt och 22 fel. Jag verkar överkonfident när vi tittar på samtliga prediktioner tillsammans:

Undantaget är CL70 (0.7) där jag är välkalibrerad, men dock baserat på väldigt få prediktioner (11 stycken). CL100 (1.0) känns meningslöst att utvärdera då det bara rör två prediktioner totalt sett.

Tittar vi bara på sakfrågeprediktioner, dvs. de som inte rör personliga/privata spörsmål, ser det ut som följer:

Igen är jag mestadels överkonfident, förutom gällande CL60 (0.6). Avvikelsen för CL70 (0.7) är fortsatt obetydlig. Jag är dock något mer felkalibrerad avseende CL90 (0.9), men skillnaden är liten. Helt uppåt väggarna ser de i alla fall ut vid CL80 (0.8), där jag haft fel hälften av gångerna istället för var fjärde gång. Felkalibrerad åt fel håll! Överkonfident! Fy mig.

Låt oss så slutligen titta på de personliga/privata prediktionerna för sig:

Här är jag underkonfident vid CL80 (0.8), okej välkalibrerad vid CL90 (0.9), och överkonfident vid CL60 respektive 70 (0.6 respektive 0.7).

Sammanfattning: Jag är numera överkonfident. Detta ligger i linje med min metaprediktion:

"När jag ställer mina prediktioner inser jag att jag ligger väldigt högt i konfidens-bedömning genomgående. Jag fruktar att jag blivit dummare över tid (2018 var jag rätt välkalibrerad), och att jag kommer att få äta upp mina överdrivna bedömningar vid utvärderingen tidigt 2022. Jag skulle kunna gå över hela skiten igen och bara sänka allting med typ tio procentenheter, men jag får väl hellre lära min bittra läxa och stå med skam och hundhuvud i en icke allt för avlägsen framtid. Ve mig och min undermåliga kognitiva kapacitet. CL:90%"

Så nu har jag mycket riktigt fått lära min bittra läxa.

Och därmed går jag igenom prediktionerna en i taget:

***

Energi och miljö

Ingen fusion i år heller. CL:100% Rätt

Jag uppfattar det här som korrekt även om jag haft i bakhuvudet att det kan ha skett någon form av framsteg i år. En slapp snabbsökning indikerar att även denna vaga ihågkoms av rapporterade framsteg kan ha haft sin grund i någons felaktiga bedömning nånstans. (Källa.)

Framsteg rapporteras gällande implementering av CCS-teknologi, men inte i Sverige. CL:70% Rätt

Jag uppfattar det som att man gjort framsteg på Island samt i Norge. Orca-anläggningen har fått lite kändisskap.

Inga vätgasmasugnar i år heller... CL:100% Rätt

Dum prediktion eftersom SSAB själva säger att man siktar på produktion 2026.

...och inte heller så att en (svensk) testanläggning eller pilot av något slag beslutas. CL:80% Fel

Helt galet fel eftersom en pilotanläggning började byggas i Luleå redan 2018. Antropofagi slår idel nya rekord i undermålig research.

Rapporter om massiva metangasutsläpp, i havet eller tundran eller liknande. CL:70% Fel

Troligen en korkad prediktion eftersom metangasen bara pyser på. Det är konstigt att förvänta sig någon sorts explosiva förlopp. Jag tror jag tänkte på enorma bubblor av gas som plötsligt skulle bubbla upp ur havsdjupen. Det verkar hur som helst inte har skett.

***

Covid (om inte annat anges avser prediktionerna Sverige)

2020 tickar dödstalen upp till max 10.000. (Massiv eftersläpning i rapporteringen måste beaktas. Troligen föga rapportering under helgerna, desto mer i januari.) CL:70% Rätt

Max 10 000, jepp. 8 700 så vitt jag kan se.

2021 tickar dödstalen upp till max 15.000. CL:70% Fel

As of 14 dec 2021 har vi 15 275 döda.

Vården och de gamla vaccineras 2020. CL:90% Fel

Man började väl så smått i december 2020 men först framåt vårkanten var det okej vaccinationstäckning i vårdyrken och riskgrupper, så vitt jag har uppfattat.

[Uppdatering: Jag måste ha menat att de vaccineras 2021, eftersom prediktionerna togs fram sent i december 2020 och avsåg 2021. Men jag får väl äta mitt korrekturfel.]

En betydande andel av den övriga befolkningen kommer välja att inte vaccinera sig. CL:90% Rätt

As of december 2021 har kring 85% fått första vaccindosen. De ovaccinerade verkar i många fall ha valt att inte vaccinera sig.

Samhället kan återgå till normalitet (=jobba på kontoret, resa, träffa släktingar, gå på fest, konsert, teater, trängas på tuben, &c.) i och med vaccinationerna. CL:70% Rätt

Detta har väl hänt även om Omikron-skräcken kan ge en backlash här i slutet av 2021.

Nya smittskyddsrelaterade inslag som att bära munskydd i lokaltrafik, använda handsprit &c. kommer att leva kvar inom överskådlig framtid. CL:90% Rätt

Hittills korrekt.

Det kommer en smittvåg i oktober-november 2021; dödstalen blir inte så höga pga. vaccinationerna; folk vidtar lite extra smittskyddsåtgärder som numera känns som helt normala och odramatiska; och ingen bryr sig egentligen längre om Coviden. CL:60% (Jag tror känslomässigt på den här prediktionen, men inser att den har många rörliga delar och sätter således CL lite lägre än vad magkänslan säger.) Rätt

Magkänsleutvärderingen ger mig helt rätt i denna prediktion.

Arbetslivet (vad gäller tjänstemannaklassen) kommer ha fått nya normer för var man ska arbeta, dvs. inget krav på att "vara på plats", förutom i undantagsfallen. CL:90% Rätt

Rätt för de flesta jag känner.

En icke oansenlig andel av befolkningen kommer att ha slutat skaka hand för gott. CL:60% Rätt

Magkänsleutvärderingen ger att jag fått ovanligt många fist-bumps under hösten 2021, även av gamla människor.

De flesta kommer ändå börja skaka hand igen. CL:70% Rätt

"Flesta" är lite knivigt att utvärdera utifrån anekdotiska bevis, men jag uppfattar det här som korrekt.

Minst en korruptionsskandal briserar kopplat till ekonomiska Corona-stöd av något slag. CL:90% Rätt

Med betoning på "minst."

Minst ännu en vårdskandal briserar med avseende på Corona-hanteringen (utöver IVO-rapporten, Zaremba-artikeln &c. under 2020, gällande att gamla inte fick individuella bedömningar). CL:80% Fel

Har faktiskt inte hört något om någon vårdskandal här.

Ingen på FHM eller i Regeringen behöver ta ansvar för sina misslyckanden... CL:90% Rätt

"Ta ansvar" har inte en bra definition här. Men jag tycker att alla inblandade klarat sig lindrigt undan trots Coronakommissionen.

...men en högljudd skara semi-autister kommer att fortsätta förvånas över hur lindrigt de ansvariga kommer undan. CL:90% Fel

Hm, nja, jag tycker att den här skaran inte varit särskilt högljudd. Så fel på den av magkänsleanledning.

Konstaterad mink-Covid i Sverige. CL:90% Rätt

Källa. 

Konstaterad smittspridning av mink-Covid i Sverige (obs behöver ej verifieras av Tegnell). CL:60% Rätt

Samma källa. 

(När jag skriver detta i slutet på 2020 dimper coronakommissionens första rapport ner, där Regeringen pekas ut som ytterst ansvariga för hanteringen enligt 1 kap. 6 § regeringsformen. Jag låter prediktionen stå och ser hur det rimligen ska tolkas givet den fortsatta debatten, men möjligen är det redan lite fail på "Regeringen behöver [inte] ta ansvar". Det verkar ju helt klart lovande att kommissionen redan är ute och slänger med sleven utan att linda in den i onödan.)

***

Spaning: Urbaniseringen avtar, vi ser en lätt ny grön våg, priserna på bostadsmarknaden fortsätter öka på ett absurt sätt men hus kommer att öka i värde relativt lägenheter och "hus på landet" ökar i värde relativt lägenheter i stan. Ny klasskillnad kommer att kristallisera sig i möjlighet att bo och verka naturnära; i närhet till sin familj och hembygd; ha lantställe; etcetera. De bemedlade och tjänstemannaklasserna kommer att söka sig bort från tätorterna, och urbaniseringen kommer sålunda i någon mån vara bruten, eller i alla fall anta en lite ny och klassuppdelad karaktär. Invandrare och glesbygdsflyktingar kommer att fortsätta skockas i Stockholm, men den övre medelklassens prinsar och prinsessor kommer att kunna få utväxling för sin slappa humaniora-examen även utanför storstadsregionerna. Plötsligt gör det ingenting att MUCF flyttat till Växjö och Tillväxtverket till Östersund.

Vet inte riktigt. Tendenser av detta finns, och bostadsmarknaden har ju spårat ur helt, men vet inte om vi kan prata om en ny grön våg precis. Kanske behövs det lite kvalificerade utredningar kring det här.

Vilket för oss in på en annan kraft som driver "avfolkningen av staden", eller så att säga gör det mindre attraktivt att uppehålla sig i mellan- och storstäder med närhet till utanförskapsområden, eller för den delen i närförorter till storstaden, när dessa i allt högre grad plågas av den problematik som typiskt sett karakteriserat utanförskapsområden, dvs. öppen narkotikahandel, skjutningar, förnedringsrån och sprängningar.

***

Svensk kriminalitet och migration (notera det flagrant rasistiska antagandet i rubriksättningen!)

Fler skjutningar 2021 än genomsnittet de senaste fem åren. CL:80% Rätt

Vi vet inte hur 2021 slutar (BRÅ brukar väl sammanställa statistiken i mars nån gång) men snittet för 2016-2020 var 41,2 döda i skjutvapenvåld per år. Januari till september 2021 hade 38 personer skjutits till döds, enligt Polisen, vilket betyder att vi troligen redan över genomsnittet. (Statistik som anges av SVT Nyheter är 40 döda i år, men jag kan inte se vilken period av 2021 detta gäller.) Däremot dras genomsnittet ner av 2016, då endast 30 personer sköts till döds, vilket betyder att 2021 mycket väl kan uppvisa en nedgång jämfört med 2020 (47 döda). Jag ger mig hur som helst rätt på det här. Jag ska följa upp igen när slutsiffrorna kommer.

Fler sprängningar 2021 än genomsnittet de senaste fem åren. CL:80% Fel

Tydligen finns det bara statistik tillgänglig från och med 2018, enligt BRÅ. Totalt 75 sprängningar i riket fram till november 2021 enligt Polisen. Medel 2018-2020 var 110 per år. Jag bedömer att 2021 kommer sänka medlet, så ej korrekt prediktion.

Antalet utsatta områden ökar enligt Polisen. CL:70% Rätt

Lite oklart men jag uppfattar det som att antalet utsatta områden ökat med ett (1) stycken netto. Däremot verkar antalet särskilt utsatta områden ha minskat något. (Källa.)

Media kommer att ha anledning att rapportera om fler extrema händelser (plural) av typen kyrkogårds-våldtäktsrån, skjutningar av 12-åringar, skjutning av kvinnliga läkarstudenter eller liknande som får exemplifiera en eskalerande migrationsrelaterat kriminalitet. CL:90% Rätt

Barn har drabbats av skjutningar, en polis har skjutits till döds. Många fall av rån i hemmet. I rest my case.

Asyl- och anhöriginvandringen ökar igen efter att Covid 19-pandemin klingat av och det införts massor av slappa undantag i migrationslagstiftningen. CL:80% Fel

Så vitt jag kan se har jag fel.

De ensamkommande afghanerna blir kvar i Sverige, med enstaka undantag. CL:90% Inconclusive

Jag lyckas inte enkelt få svar på det här, men kan inte tänka mig att man massutvisat afghaner sedan landet ifråga återtagits av talibanerna. Men jag säger inconclusive för jag har ingen aning.

Ännu ett plåster kommer att rivas i paritet med att reportageboken Familjen gjorde det okej att prata om klaner, eller att statsministern plötsligt bytte fot och pekade på ett möjligt samband mellan invandring, integration och kriminalitet. Min prediktion är att något sådant kommer att ske... CL:90% Rätt

Jag vill påstå att BRÅ-rapporten utgjorde ett sådant plåster. Så även boken Tills alla dör som är bra och som fått stort genomslag. Där hymlas inte med att det primärt är somalier som skjuter ihjäl varandra i Järva. Därutöver har ju Damberg sagt att etablissemanget felaktigt mörkat problemen med en hög asylinvandring.

...specifikt, att islam kommer att exponeras som en odemokratisk ideologi, genom något uttalande av samordnande karaktär i paritet med polischefens om klaner eller Löfvéns om invandring. CL:60% Fel

Tycker inte att islam fått så mycket bashing på sista tiden, trots Lars Vilks-effekten. Partiet Nyans känns mer som ett tecken på en Houellebecqsk resa mot ett mer islamistiskt samhälle.

Minst ett riksdagsparti kommer att tvingas göra upp med sina kopplingar till islamistiska organisationer, samt ta avstånd från islamistisk organisering. (Exempel på riksdagspartier: MP, C, S...) CL:60% Fel

Skedde ej i någon meningsfull skala. Betyder inte att det inte hade behövts.

Någon form av terrordåd sker i Sverige, t.ex. bombdåd, svärdsdåd, knivdåd, skjutning. CL:60% Fel

Det har vi väl sluppit va?

Någon form av terrordåd avvärjs i Sverige, t.ex. bombdåd, svärdsdåd, knivdåd, skjutning. CL:80% Rätt

Källa.

Någon form av upplopp sker i Sverige. CL:70% Rätt

Jepp. Hjällbo och Lund måste väl räknas?

Minst en skandal rullas upp där djup organiserad brottslighet och/eller korruption avslöjas. Typ PEAB/(s)-härvan. CL:90% Rätt

Jepp, jepp, tycker jag.

***

Celebrity Gossip

Cissi Wallin kommer att dömas för förtalsbrott eller liknande. CL:90% Fel

Det har väckts åtal, men har hon dömts? Tror ej.

Federleys dator kommer inte att hackas... CL:80% Rätt

...men om den gör det kommer han ändå inte visa sig att ha någon barnporr. CL:90%

En svensk rappare kommer att dömas för ett grovt våldsbrott. CL:90% Rätt

Tydligen är det jättemånga rappare som dömts för olika dumheter. Yasin och Dree Low famously, men inte för våldsbrott precis. En för mig helt okänd rappare som heter Christian Homsi har i alla fall dömts för att ha skjutit ihjäl en 12-årig flicka med an Ak47:a. Orten-rappare är fan coola alltså. Skjuta barn med automatvapen. Riktiga män.

Kanye West gör något tokigt. CL:90% Fel

Tror inte det. Inget som nått mig i alla fall.

***

Östeuropa

Betydande protester i samband med Duma-valet i Ryssland september. CL:60% Fel

Antropofagis rysslandsexpert säger: "Inte så stora protester nu senast. Men det beror ju på att protester/demonstrationer i princip förbjudits i Ryssland med långa fängelsestraff för de som försöker. De sista stora protesterna skedde efter at Navalnyj greps och fängslades i januari/februari."

Lukasjenko sitter kvar hela 2021. CL:80% Rätt

Putin kvar hela 2021. CL:90% Rätt

Minst ett politiskt mord utanför Ryssland, som kan härledas till FSB eller liknande. CL:70% Fel

Antropofagis rysslandsexpert säger: "Ryska staten ligger bakom ett stort antal mord och mordförsök utanför Ryssland på senasre år. Litvinenko-mordet är ju det mest uppmärksammade men 'cykelmordet' i Berlin för ett par år sedan är ett annat exempel. Mordet på Skripal var ju också mycket uppmärksammat. [Något 2021?] Inget jag kommer på på rak arm. De kanske har legat lågt med tanke på den internationella uppmärksamheten efter Navalnyj-förgiftningen. Var något mord i Ukraina, men det låg nog belarusiska staten bakom."

***

Personligt (men borde troligen ha hållits privat, och jag förbehåller mig rätten att kanske inte utvärdera de här ens)

Jag får mint en hypokondrisk panikångest-attack. CL:90% Rätt

Jag provar parterapi. CL:80% Rätt

Jag provar ingen annan terapi. CL:80% Rätt

Hm, har gått till psykolog några få gånger pga. kultursjukdomen "utbrändhet," men skulle inte betrakta det som terapi.

Slate Star Codex kommer tillbaka. CL:80% Rätt

Jag opererar mig på något sätt. CL:60% Fel

Jag byter inte jobb. CL:80% Rätt

Jag hinner inte skriva en roman. CL:90% Rätt

Det beror verkligen på vad man menar med det. Jag har skrivit ett par "kort-romaner"/"lång-noveller" av tyvärr inte så varierande kvalitet (stabilt dåliga), men mina stora romanprojekt ligger ofärdiga som vanligt. Jag känner i alla fall inte att jag hunnit skriva något som kan kallas en roman i egentlig mening

Jag flyttar. CL:70% Fel

Jag flyttar till en annan del av landet. CL:60% Fel

Jag hittar ett nytt intresse som uppslukar mig likt andra intressen såsom thaiboxning, evolutionsteori, rapp, &c. har i förfluten tid. CL:60% Fel

Hm. Just berättar-struktur (hook, inciting event, midpoint, klimax etc.) uppslukade mig en period under våren 2020. Pga. tidsbrist hann jag emellertid inte hänge mig åt detta intresse i tillräckligt stor utsträckning, och när sommarsemestern och höststressen kom tvingades jag helt släppa alla romanprojekten. Nu är minnet av en tid då jag Levde väl egentligen utplånat. Jag bedömer "fel" eftersom andra intressen av olika skäl har varit mer ihållande.

Anonym Internetz-rappare spelar in minst en rapplåt... CL:90% Rätt

...i Oslo. CL:60% Rätt

Jag börjar meditera igen, och håller i det i minst två månader. CL:60% Fel

Har varit lite på och av men inte hållit i det dagligen i så lång tid sedan 2019.

Jag tar psykedelisk narkotika i någon form. CL:60% Fel

Jag lyckas inte gå upp märkbart i vikt (väger mig aldrig men det ska alltså - inte - märkas på min hydda). CL:80% Rätt

Jag blir kliniskt utbränd. CL:60% Rätt

Jag får Covid. CL:70% Rätt

Jag avslutar bekantskapen med en vän som kränker mig. CL:60% Fel

En och annan vänskap rinner ut i sanden såklart, men har inte aggressivt gjort slut med någon på ett EIPS:igt sätt.

Jag finner inte min sekundära arketyp. CL:90% Rätt

Jag nitar inte någon. CL:90% Rätt

Min lön går äntligen upp över 50tkr per månad - long over due pga. inställd avtalsrörelse och allmän skit. CL:90% Rätt

Jag kommer att använda alla mina thai-boxnings-PT-pass som jag köpt. CL:90% Rätt

Har visserligen köpt nya men de verkar jag också hinna använda upp innan året är slut.

***

Att jag blir mindre välkalibrerad över tid får mig att misströsta och överge hela projektet. Inga nya prediktioner inför 2022.

Mer om svensk opioid-dödlighet

Eftersom det mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet är den skenande opioid-dödligheten, kan det vara värt att bemöta ett vanligt förekommande argument mot legalisering. Argumentet är att "man ska få folk att inte börja knarka från första början," vilket alltså är kärnan i den svenska ANDT-politikens ökända nolltolerans.

Historien visar att detta argument inte stöds av empirin - folk börjar knarka även under nolltolerans, precis som folk söp under förbudstiden i USA. I Schweiz har heroinmissbruket minskat i och med införandet av gratis-heroin-sprutrum, eftersom djonkarna inte behöver finansiera sitt eget missbruk genom att sälja till andra, yngre förmågor.

Men, vi kan ändå tänka oss att vissa människor hade knarkat mer om knark var lagligt. Vissa människor avskräckes av ordningsmakten, och lagen har även en viss normerande effekt. Säkert finns det individer som idag inte knarkar, som hade knarkat om det var lagligt. (Kanske inte rökt rullade fentanylplåster liksom, men i alla fall rökt lite mer gräs och trippat lite på syra ibland.) 

Så, olagligt knark är bra för vissa, om vi tycker att knarkande är dåligt. (Det är såklart inte dåligt rakt av. Jättebra att få fentanyl under din kirurgi. Kanske rätt bra att få psilocybinbehandling mot depression. Avsevärt mycket bättre att röka gräs än att dricka alkohol. Folk dör av olagliga droger för att innehållet är wacko och oförutsägbart - laxermeder, råttgift och blekmedel i heroinet - fentanyl i kokainet - allt annat än MDMA i Ecstacyn - och allsköns konstiga NPS:er.)

Anta att vi anser att folk inte ska börja knarka. Är då förbudspolitik lösningen? Tyvärr inte. Opioidepidemien i USA anses har börjat med den stora Oxycontin-föreskrivningen. Genom drastisk marknadsföring slog denna värktablett stort, men då värktabletters effekter tenderar att avta, försökte många öka sin dos. När lagliga alternativ inte finns, måste man gå på olagliga, och då är gatu-heroin betydligt billigare än piller. Oxycontin är även designat för att verka långsamt, varför många maler ner och snortar eller injicerar sina tabletter. Helt enkelt leder Oxycontin-föreskrivning förhållandevis ofta till missbruk. Opioider är beroendeframkallande som tusan, och inte minst för människor med smärtproblematik som måste öka dosen när effekten avtar.

Även många av de som bara blev hookade på sin vanliga, legala dos hamnade så småningom i trubbel. När offentligheten blev wise to Oxycontin-problematiken tightade man till systemet och försvårade utskrivning. Purdue Pharma, som säljer Oxycontin, förmåddes sedermera ändra på receptet så att tabletterna inte skulle gå att mortla och snorta, för att minska missbrukspotentialen. Studier har visat att en av alla som förhindrades åtkomst till Oxycontin, övergick ca en tredjedel till tyngre illegala droger. (Här är en bra regulatorisk tidslinje avseende Oxycontin.)

Så, människor kan alltså halka in på opioidmissbruk även om opioider är olagliga. Att opioider tillgängliggjorts på lagligt vis genom Oxycontin har av allt att döma bidragit till att mångfaldiga antalet missbrukare, men nolltoleransen har så att säga stått fast. 

Argumentet skär dock egentligen båda vägarna: På grund av tillgång till lagliga opioider har fler börjat missbruka, å ena sidan. Å andra sidan har jättemånga börjat missbruka trots att the War on Drugs pågående har utkämpats. (Vi ska även komma ihåg att det fanns många opioidmissbrukare i USA även innan Oxycontin, och så även i Sverige.) 

Oxycontin kan ses som en partiell legalisering, men jag tror inte att flertalet nolltolerans-förespråkare förespråkar nolltolerans mot medicinska tillämpningar rent generellt. Man vill ha morfin i vården. Poängen med att dryfta Oxycontin-gate är alltså att visa att tillgång såklart spelar roll, men nolltolerans är inte tillräckligt för att eliminera all tillgång. Givetvis är det dåligt att tvinga ner Oxycontin i halsen på folk, eller muta läkare eller aggressivt marknadsföra beroendeframkallande läkemedel med stor missbrukspotential. Men återigen visar historien att Purdue Pharma inte behövs för att generera en hög narkotikadödlighet - de gör det bara värre.

***

Värt att nämna i sammanhanget är den artikel i dagens DN som anekdotiskt exemplifierar hur smärtproblematik kan leda till missbruk. Den handlar om "Johan" som var en välfungerande familjefar tills han fick ont i höft och rygg och förskrevs en slags morfinläkemedel. Efter ett tag behövde han öka doser för att få samma effekt, men så småningom rekommenderades han att minska dosen vilket fick honom att uppsöka olagliga alternativ.

"Eftersom hans ordinarie läkare hade satt stopp vid 140 milligram hittade han andra sätt att skaffa fram preparaten.

– Jag köpte tabletter, jag köpte recept, jag gick till olika vårdcentraler. När jag blev rödmarkerad i regionens journalsystem gick jag till de privata. På apoteket kunde de reagera på att jag hade recept från olika förskrivare men då sa jag att det skrevs ut när jag var på Gotland på semester eller något. Jag såg ju inte ut som en missbrukare och de trodde på mig, säger han."

Han hann förlora huset och jobbet och så vitt jag förstår även frugan, innan han äntligen skrev in sig själv på en privat LARO-klinik för att få substitutionsbehandling och komma ur sitt missbruk. Svårt skuldsatt och med ett liv i spillror.

Är då lagliga opioider i form av läkemedel en betydande inkörsport till knark även i en svensk kontext? Den svenska opioid-epedemien försöker springa ikapp den amerikanska, men är det av samma anledningar?

Vi tar det igen: Opioid-dödligheten har ökat så här mycket:

Men, opioid-förskrivningen har inte alls utvecklats på samma sätt i Sverige som i USA (källa):

"The average availability of prescription analgesic opioids, defined as the amounts that each country’s competent national authority estimates are used annually, has been steadily growing in the past 15 years. Mean availability of analgesic opioids in OECD countries 2011-13 and 2014-16. S-DDDs per million inhabitants per day."

Som vi ser är USA med stor marginal värst i OECD-klassen (men har bland de största minskningarna mellan genomsnitten för perioderna 2011-2013 och 2014-2016, troligen som en reaktion på opioidepedemien och skandaliseringen av Purdue Pharma samt även Johnsen & Johnsen). Sverige har hela tiden legat under 10000 S-DDD:s per millioner invånare, och har inte ökat på samma sätt som många andra länder (även om det ser ut att ha skett en viss ökning). Lagliga opioider i form av smärttabletter kan alltså knappast förklara den enorma ökningen av svensk opioid-dödlighet, även om dessa två storheter alltså kausalt knyts till varandra i en amerikansk kontext.

[Uppdatering: Jag noterar dock att den här artikeln hävdar motsatsen som en möjlig förklaring (min fetstil):

The risks of four of the five leading causes of death in this age group were affected by the individuals’ social conditions. The unfavourable mortality development in young adults in Sweden was mainly due to substance use. A contributing cause might be the change in the Swedish healthcare system that introduced competition between providers, which might have encouraged providers to prescribe opioids.]

***

Vi har redan pratat om death of despair och den höga andel av framförallt pojkar som slås ut ur den svenska skolan. Krakowski kopplar explicit incelskapet till NEET-begreppet, dvs. det som i en svensk förvaltningskontext oftast kallas UVAS - Unga som Varken Arbetar eller Studerar. Enligt Krakowskis efterforskningar är det många incels som copar genom att uttryckligen självidentifiera som NEETs, och aktivt vägra bidra till samhället - en slags nihilistisk hämnd på kollektivet. Vi vet redan att det är män med lägre intjänandeförmåga som blir ofrivilligt barnlösa. Och vi vet redan att alla har det bra på svensk arbetsmarknad förutom de som inte klara gymnasiet:

Det svenska samhället lyckas generera kadrer av ensamma och misslyckade män. Givetvis mår dessa dåligt. När monogaminormen så effektivt smulas sönder av allsköns statssponsrad normkritik och socio-teknologisk utveckling, så står många grabbar utanför. Givetvis måste de spela tevespel, knarka och porrsurfa för att överleva - det är det minsta vi kan unna dem.

Då blir det extra tråkigt att vi dessutom stigmatiserar dem för deras myckna knarkande, samt att vi förvägrar dem kvalitetssäkrat och högkvalitativt knark, som de kunde konsumera på ett säkert sätt. Även om Chasing the Scream kan kännas lite tendentiös, och säkert har sina tillkortakommanden som modellbygge betraktat, så finns det en viktig insikt i att många som brukar tunga opioider gör det av en anledning. Få går från ett perfekt liv till missbruk, i alla fall inte utan att passera en smärtproblematik. Man knarkar (opioider) för att man har tråkigt eller mår dåligt eller har ont eller känner sig allmänt självdestruktiv.

"Johan" i DN behövde smärtlindring. Sen behövde han LARO. UVAS-NEETs-incel-killarna behöver också smärtlindring. Många av dem överväger självmord, enligt Krakowski. Överdoser är notoriskt svårklassificerade som dödsorsak betraktat, eftersom ingen kan veta om du petat i dig för mycket läckage-metadon av misstag eller för att du verkligen ville ta ditt liv - oavsett har du troligen mått hyfsat dåligt i grunden. Det är en hårfin skillnad mellan självmord och överdos i vissa fall. (Och även självmord har ju ökat i Sverige relativt andra Västeuropeiska länder, dvs. inte minskat lika mycket. Som sagt är förklaringen till varför unga vuxna dör:

"● Den enskilt viktigaste dödsorsaken är självmord. I Västeuropa som helhet har självmorden sjunkit medan de i Sverige i dessa åldrar varit oförändrade.

● Den näst vanligaste orsaken är död i trafiken och i andra olycksfallsskador. Denna dödlighet har sjunkit något i Sverige men betydligt mindre än i Västeuropa som helhet.

● Den mest oroande utvecklingen gäller bruk av narkotika där dödligheten i Sverige ökat med 60 procent åren 2000–2017 till att bli den högsta i Västeuropa. Dödsfallen orsakas främst av opioider som heroin och metadon.")

Självklart är det bäst att låta alla klara skolan och få ett jobb och ett meningsfullt liv. Men kan vi inte ordna den svåra delen, så får vi acceptera att folk behöver hantera sin ångest och sorg. Då kan vi väl i alla fall ge dem tryggt och säkert knark.

Man kan för den delen tycka att ca 900 dödsfall om året inte är så mycket. Färre än vad som orsakas av avgaser, liksom. Men avgasdödligheten är en indikator på något i grunden positivt - många kör omkring jättemycket i bil, vilket är kul. Narkotikadödligheten är istället en indikator på något i grunden negativt - många mår jättedåligt och vill antingen ta livet av sig eller försöker hantera sin ångest medelst narkotika. Om folk endast körde bil för att de var deprimerade skulle 900 avgasorsakade dödsfall om året vara jättesorgligt - tänk så många deprimerade det måste finnas för att generera så mycket avgaser!

Folkhälsomyndigheten om överdoser (min fetstil):

"Under 2019 inträffade totalt 894 dödsfall i läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland invånare 15 år och äldre, vilket motsvarar 11 dödsfall per 100 000 invånare. Dödligheten var vanligast i åldersgruppen 30–44 år. Dödligheten var också vanligare bland män än bland kvinnor, och bland personer med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå jämfört med personer med eftergymnasial utbildningsnivå.

[...]

Av de runt 900 personer i Sverige som avlider årligen till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar är runt hälften oavsiktliga förgiftningar (överdoser) och en fjärdedel suicid med narkotika. Resterande är dödsfall med oklar avsikt. Dödsfall på grund av alla sorters akuta skador och förgiftningar, där narkotikarelaterade dödsfall ingår, är den vanligaste dödsorsaken i åldrarna 15–39 år i Sverige. Oavsiktliga överdoser är den vanligaste orsaken till dödsfall i läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland både män och kvinnor i alla åldrar. Näst vanligast bland män är dödsfall till följd av oklar avsikt medan suicid med narkotika är näst vanligast för kvinnor."

Ska Sverige verkligen ligga så här högt över OECD-snittet? Då måste vi göra någonting helt fel.

Det mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet

Dödligheten bland unga i Sverige ökar drastiskt. En debattartikel av Sven Bremberg (barn- och ungdomsläkare, docent i Socialmedicin, Karolinska institutet) och Elisabeth Fernell (barnneurolog, professor i barn- och ungdomspsykiatri, Gillbergcentrum, Göteborgs universitet) i DN:

"Sverige hör nu till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten bland unga vuxna i åldern 20–34 år.

Under loppet av två decennier har den gått från att ha varit den lägsta i Västeuropa till att Sverige nu hör de till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten. Utvecklingen i Sverige är unik i Västeuropa [...]

[...]

I USA har dödligheten bland unga vuxna ökat så mycket att medellivslängden, redan före covid-19, sjunkit. Angus Deaton, Nobelpristagare i ekonomi, har beskrivit utvecklingen som ”death of despair” (förtvivlans död) eftersom de främsta dödsorsakerna är självmord och bruk av opioider. Sverige är det enda land i Västeuropa som har en liknande utveckling bland unga vuxna (Ågren, 2021).

Dödligheten har sedan lång tid minskat i de flesta åldrar och i nästan alla länder. Unga vuxna i åldern 20–34 år i Sverige och i USA utgör undantag eftersom inga förbättringar skett sedan år 2000. Under loppet av två decennier har dödligheten i Sverige i dessa åldrar gått från att ha varit den lägsta i Västeuropa till att Sverige nu hör till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten.

För att kunna förklara utvecklingen är det nödvändigt att klargöra varför unga vuxna dör.

● Den enskilt viktigaste dödsorsaken är självmord. I Västeuropa som helhet har självmorden sjunkit medan de i Sverige i dessa åldrar varit oförändrade.

● Den näst vanligaste orsaken är död i trafiken och i andra olycksfallsskador. Denna dödlighet har sjunkit något i Sverige men betydligt mindre än i Västeuropa som helhet.

● Den mest oroande utvecklingen gäller bruk av narkotika där dödligheten i Sverige ökat med 60 procent åren 2000–2017 till att bli den högsta i Västeuropa. Dödsfallen orsakas främst av opioider som heroin och metadon."

Forskarnas poäng är att det svenska skolsystemet leverera en stabil andel på 14 procent av eleverna "vare sig får teoretisk utbildning eller en yrkesutbildning som kan leda till senare anställning," vilket skulle förklara en "death of despair-problematik i Sverige. (Incels, någon? Låg intjänandeförmåga, någon?)

Forskarna menar att Sverige efterliknar USA vad gäller dödlighet bland unga, och därmed skiljer sig från alla andra västeuropeiska länder. De har säkert rätt i att svensk skola skapar en social utslagning, och vi vet ju dessutom att svensk arbetsmarknad har lägst andel enkla jobb i Europa. 

En sak som inte nämns i debattartikeln är dock den svenska nolltoleransen - den repressiva narkotikapolitiken. Därvid liknar Sverige nämligen USA mer än Västeuropa. I många andra europeiska länder har harm reduction vunnit mark - Portugal har till och med avkriminaliserat, och Schweiz är jätteglada över sina heroinsprutrum. Slovenien, Spanien och flera andra länder fokuserar numera helt på harm reduction, med goda resultat vad gäller narkotikadödlighet.

Forskarna nämner i debattartikeln att svenska självmord inte minskat lika mycket som i resten av Västeuropa, samt att trafikdödligheten sjunkit mindre i Sverige än annorstädes. Den dödlighet som ökar är dock narkotikadödligheten.

Sverige vill alltid vara som USA. Det är riktigt deprimerande om vi även ska vara som USA i termer av opioidepedemi.

Den här bilden (källa) visar hur opioid-dödligheten per miljoner invånare utvecklats i Sverige och ett gäng andra länder, 2011 jämfört med 2016:

Sverige ligger fortfarande en bra bit efter Estland, Kanada och USA, men vi har ökat mer än något annat land förutom USA, i absoluta tal. Procentuellt har Sverige ökat betydligt mer än USA, med ca 125 procent jämfört med USA:s ca 70 procent.

Det här borde vara det i särklass mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet, men har i stort sett förbigåtts med tystnad. Visst har man börjat bygga ut sprutbyten i många regioner, och LARO tuffar väl på, men i stort sätt är narkotikapolitiken lika dogmatisk som alltid.

Vänsterpartiet, som skulle kunna vara de utsattas försvarare, hävdade till och med i Agendas partiledardebatt nyligen att vi ska lösa den svenska gängbrottsligheten genom att ta itu med efterfrågan på narkotika. "Bra," tänker du, "äntligen någon som vågar prata om att vi måste legalisera narkotika för att plocka bort gängens intäkter." Men nej. Det Nooshi Dagostar stred för i debatten var att vi rent polisiärt ska jaga brukarna ännu mer! Det vill säga, den totala motsatsen till harm reduction. Mer war on drugs, liksom. Det som jänkarna nu försöker ta sig ur, bäst de kan.

Skandalen är ett faktum men ingen talar om den.

Autofobi?

En av Antropofagis utsända på internet, har inkommit med följande stycke av samtidsdystopi: En Familjeliv-tråd som borde heta Hur kontrollerar jag min man? (Den heter istället nåt i stil med Hur konfronterar jag min man.)

Premissen är att trådskaparen misstänker sin man för att chatta med en annan kvinna. Detta kan tyckas suspekt, men bleknar snabbt i kontrast med kvinnans gränslösa kontrollbehov, integritetskränkande spaningsarbete, och olagliga intrång i privat korrespondens. (4 kap 8 § Brottsbalk [1962:700]:

Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.)

Trådskaparen konfronterar faktiskt sin man - "Jag sa att han gärna fick fortsätta att skriva med henne men att han måste vara helt öppen med det!" - men resultatet blir inte fullt tillfredsställande:

Till att börja med gick han med på det men tog sen bort både facebook och messenger. Det var inte riktigt vad jag ville, enda kanalen som jag kunde ha koll på liksom!

Lite glasnost uppträder tidvis, efter diverse tjafsande, vilket manifesteras i en full tillgång till mannens telefon:

Koden håller han inte längre hemlig, dvs han har tryckt in den med mig intill utan att försöka dölja den.

Läsaren kan undra: Är det verkligen den vedertagna definitionen av att "inte hålla koden hemlig"? Att inte palla bry sig om någon tjuvkikar över axeln på en? Vi lottar ett slumpmässigt valt begrepp ur tombolan Svenska ordbok (2009):

integrite´t substantiv ~enintegr·itet·en 1 rätt att ha en egen sfär som är skyddad mot in­trång mest betr. abstrakta om­råden som önskas skyddade mot åt­gärder el. in­syn, särsk. från myndighet

Särskilt från myndighet. Särskilt från... Regeringen!?

***

Om vi ska försöka förstå den galna kvinnan lite, då. Tråden påvisar att detta ligger inom mänsklighetens förmåga. En kommentator påpekar det uppenbara:

Hur var det nu, har man rätt till ett privatliv även om man är i en relation? Är det okej att vara kontrollerande och smygtitta i partnerns mobil? Eller gäller det bara när kvinnor gör det?

En annan kommentator, som jag fördomsfullt gissar är kvinna, går i svaromål:

Vilken idiotisk fråga, det är väl klart att alla har rätt till privacitet och att ingen kontrollerar bara för skojs skull. Men om man misstänker fulspel så har man liksom inget annat val. Du generaliserar.

"Du generaliserar." Mic drop.

***

Så, "man har inget annat val". Hur känns det? Att vara tvingad till att kränka en annan människas integritet? Jag måste försöka hitta någon slags analogi att förankra min intuition vid. Jag hittar följande:

Tänk sig att ditt barn knarkar som fan och hela tiden är nära överdosens rand. Du har redan varit några vändor på sjukhuset, barnet vägrar prata med dig, och du kan återkomma beslå barnet med grova lögner om barnets umgänge, narkotikakonsumtion, och vistelseort. Du är väldigt oroad.

Barnet har chillat med knarket någon tid, men vill nu "sova över hos en kompis" i helgen. Du kan inte stoppa henom, eftersom du vet att barnet kommer trotsa alla förbud, och du tror inte att fysiskt våld är rätt väg att gå. Dessutom påstår barnet att hen inte pysslar med narkotika längre. Lite gräs på sin höjd.

Dagen innan aktiviteten sitter ditt barn djupt försjunken i sin telefon. En paranoid känsla uppstår inom dig: Ditt barn shoppar knark och laddar inför en riktigt fin helg med sina knarkiga kompisar. Nu blir det fentanylplåster under tungan för hela veckopengen.

Barnet lämnar sin telefon liggande när hen är på toa. Du sneglar på den. Den surrar lite, som för att säga: 

Kom och ta mig då. Titta på mig. Öppna mig. Lyssna på vad jag har att berätta för dig.

***

Analogin till trots sviker min empatiska förmåga fortfarande. Att rädda sina barn från självdestruktion är inte exakt samma sak som att känna otrygghet i en relation två vuxna emellan. Så känns det inte för mig i alla fall. Men, så kanske det känns (generaliseeeeeeraaaa!) för en kvinna!?

Vi har varit inne på att liberalism är för män (och vi ska inte heller förneka att relationsrådgivning kan vara något att luta sig mot i sammanhanget):

[det är] i kvinnans intresse att binda mannens PI, inklusive materiella resurser, till sin egen avkomma. Mannen vill emellertid förfoga över sina egna resurser själv, för att kunna fortsätta vara attraktiv och således få tillstånd nya reproduktionstillfällen.

Kvinnan fruktar detta - hon fruktar all avledning av PI (inkl. pengar) från den egna avkomman.

Kvinnor är helt enkelt extremt rädda för att bli övergivna. För en kvinna känns det ungefär lika illa att mannen (kanske) vänsterprasslar lite, som att ens barn håller på att OD:a på hästbedövninsmedel.

(Så är det också en beprövad metod för att få hustrur att lugna ner sig; att låtsas-prassla lite. I alla fall om vi ska tro litteraturen. I Strindbergs novell Ett dockhem - ja, det är en gliring åt Et Dukkehjem - blir gamle Palls bättre hälft indoktrinerad av feminismen, vilket leder till att Pall måste utstå allsköns ovett. Hans svärmor, är det väl om jag inte minns fel, råder honom till att ta långa promenader med frugans väninna. Snart nog läker både parförhållandet och feminismen. Pall har skramlat med sina massförstörelsevapen, och terrorbalansens lugn kan få råda.)

***

Vilket för oss tillbaka till IPS (BPD). Både Petrovic och Scott konstaterar att IPS/BPD setts som en kvinnosjukdom, men att det troligen bara är underdiagnostiserat hos män eftersom det tar sig andra uttryck. Samma underliggande neurologiska förklaringar gäller troligen för både män och kvinnor, men det är olika vilka interoceptiva impulser som typiskt sett uppträder, och som hjärnan då misslyckas med att filtrera.

En vanlig uppfattning om IPS/BPD är att det leder till, eller innebär, en skräck för att överges. Som självdiagnosticerad subklinisk IPS:are känner jag inte överhuvudtaget igen mig i detta. (Jag känner igen mig i nästan allt annat med IPS.) Varpå en hypotes uppstår:

Kan det vara så att rädsla för att överges är en typiskt kvinnlig känsla? En kvinna med IPS, som misslyckas med att moderera sina känslor, kommer att uppleva en väldigt stark sådan rädsla. En man, som inte känner denna skräck i grundtillståndet, kommer inte heller att drabbas av den omodererade, starkare känslan.

Om det är så att många IPS-diagnos-manualer eller checklistor innehåller just "skräck för att överges" som en ruta, så skulle det kunna vara en bidragande faktor till att IPS är underdiagnosticerat hos män. Med en förståelse för de underliggande förklaringarna - som Petrovic propagerar för - så förväntar vi oss könsskillnader i hur IPS tar sig uttryck! (Givet att vi tror att män och kvinnor har något olika känsloliv, i genomsnitt. Vilket är uppenbart för alla människor som inte aktivt blundar för saken.)

Alternativet blir att säga att IPS/BPD är en förkortning för "IPS hos kvinnor", men om jag har rätt så borde i så fall även köns-otypiska kvinnor falla utanför diagnosramarna. Det är inte heller så vår begreppsbildning tenderar att fungera - att vi bildar isolerade begrepp för tillstånd eller egenskaper beroende på vilket kön de uppträder hos. Det skulle vara som att skilja på plagget kjol beroende på om det bars av män eller kvinnor...

...äsch. Ah just det.

Jag är hur som helst helt enig med Petrovic i att det är slappt av psykiatrin att alltid bara klumpa ihop likartade symptom - skapar mycket mer förvirring än vad en begreppsbildning enligt "underliggande mekanistiska orsaker" rimligen gör. Att blott klumpa ihop likartade symptom leder till begrepp som "borderline", vilket härrör från missförståndet att IPS skulle handla om en slags gränspsykotiskt tillstånd. Det leder också till att man skiljer på samma fenomen när det får olika uttryck, som kjol och kilt IPS (♀) och antisocial personligstörning (♂).

***

Har vi att göra med ett babble equilibrium? Vi kan notera att samstämmigheten i diagnosticeringen är episkt låg inom psykiatrin idag, trots DSM. En slapp sökning leder till en artikel i Läkartidningen som hävdar att en "patient kan få 6–7 olika tunga diagnoser" och att detta inte är en ovanlighet i "den kliniska vardagen". I Tidskriften för svensk psykiatri (nr. 1, 2009) läser jag följande svepande beskrivning (min egen fetstil):

Vi kan på olika sätt arbeta för en högre grad av samstämmighet i diagnosen genom tydliga diagnoskriterier och med hjälp av skattningsskalor och liknande instrument, men en entydig och odiskutabel diagnos är inte särskilt vanligt förekommande i vår bransch.

Som om det vore helt okontroversiellt!

Jag skrev nånstans:

Inom den evolutionära spelteorin finns en klass av spel som kallas signaling games. Låt oss kalla det signaleringsspel på svenska. Signaleringsspelen analyserar hur aktörer tillgriper signaler för att beskriva världens tillstånd och handla därefter. I grund och botten handlar signaleringsspel om hur aktörer lyckas koordinera sig kring vissa signaler, genom att en viss tolkning av en given signal typiskt sett leder till ett ändamålsenligt val av beteende. Exempel:

A kan observera vädret. B har en tub solkräm och två paraplyer hemma. A kan signalera ”sol” eller ”regn” till B, och B kan välja att ta med solkräm eller paraply. Både A och B vill att B ska ta med solkräm om det är sol, och paraply om det regnar, så det föreligger ett gemensamt intresse av att koordinera sig kring en effektiv kommunikation. Genom den feedback-mekanism som utfallet representerar, föreligger det ett selektionstryck som gynnar en koordinering kring en viss konvention – nämligen att ”sol” betyder att världen är solig, och ”regn” betyder att världen är regnig. På så sätt kommer effektiva signaler att uppkomma, och aktörer kommer att kunna kommunicera med varandra.

Det finns dock situationer där inget sådant selektionstryck föreligger. Beakta medicinvetenskapen. På den gamla onda tiden var det troligen farligare att utsättas för läkekonst, än att bara försöka bita ihop och låta böldpesten självläka. Åderlåtning var lösningen på det mesta, och fältskären och slaktaren hade till förvillelsen lika arbetsredskap. De teoretiska grundvalarna rörde harmonin mellan de fyra kardinalvätskorna. Hade du levat under denna tid, hade du inte gjort det så länge. Och hade du blivit sjuk, hade det inte spelat särskilt stor roll vilken läkare som hade ställt vilken diagnos på dig. Du hade ändå bara åderlåtits till döds, eller tvångsamputerats och fått kallbrand.

Inom signaleringsspelteorin kallas det för ett babble equilibrium – ”babbel-jämviktsläge” – när avsaknad av feedback-mekanism gör det omöjligt för aktörerna att koordinera sig kring en värdefull signal. Om B ändå inte hade tänkt gå ut, så spelar det ingen roll om A signalerar ”sol” eller ”regn”. Vad gäller vardagsspråket har vi redan konventioner som vi lutar oss mot – vi kan tro att ”sol” betyder att världen är i ett soligt tillstånd, även om vi inte vill gå ut med en tub solkräm. Men, om ett par medeltida pestdoktorer är oense om huruvida din galla eller ditt slem är i obalans, så spelar det egentligen ingen roll vem du väljer att lyssna på. I det att den föreskrivna behandlingen överhuvudtaget skiljer sig åt, så står det mellan laxering och åderlåtning, och i vilket fall kommer du att avlida innan tuppen gal.

Medicinvetenskapen utvecklades så småningom. Ny förståelse och nya behandlingar ledde till en differentiering av möjliga utfall. I dag är det viktigt vilken diagnos som ställs, eftersom en viss diagnos innebär en viss specifik behandling, och det är viktigt att få rätt behandling, eftersom det kan göra skillnad mellan liv och död. Vi har vant oss vid att överleva, och vi har vant oss av vid att spela döda när fältskären vandrar förbi. Samtidigt har medicinvetenskapen koordinerat sig kring en omfattande och detaljerad nomenklatur, som på en mekanistisk nivå beskriver kroppens funktioner, somatiska tillstånd, och tänkbara åtgärder. Babbel-jämviktsläget är brutet.

Att samma tillstånd får sju olika diagnoser luktar inte god kommunikation. Enligt babble-modellen bör vi då fråga oss: Vilka selektionstryck är det som saknas? Vad är det för intressen som inte föreligger för att konvergera definitionsmässigt, yrkesutövare emellan?

Eller, är det fel sätt att tänka på saken? Om nu Petrovic har rätt, vilket jag tror, vad är det då som selekterar för denna nya (?) strävan efter en underliggande sanning? Kanske är det bara att vi äntligen har kapaciteten att se den djupare mekanismen, och därmed slipper förhålla oss till klumpiga gissningar om vad som orsakar de olika beteenden vi observerar på utsidan av det som tidigare var en svart låda.

Som sagt ville Freud se sin egen disciplin som en approximation av verkligheten. Han såg fram emot att vetenskapens landvinningar skulle göra psykoanalysen redundant. Det kanske är en sådan utveckling vi ser ett fall av här?

Prediktioner för 2021

Det skulle vara kul, tänkte jag, att ställa upp lite nya prediktioner, tänkte jag, för att kunna följa upp hur min CL-kalibrering utvecklats. Så då gör jag det. Så har jag något att följa upp om drygt ett år.

(Relaterat: Prediktioner för 2018; förhandsvisning; uppföljning; addendum; eftersläpande uppföljning.)

Jag bestämmer godtyckligt att de tillåtna CL-nivåerna är 60, 70, 80 och 90 procent. Mer fine-grained än så pallar jag inte vara. Så säker som jag någonsin är, är alltså 90 procent. (Sätter dock CL:100% på någon prediktion, även om 0 och 1 inte är sannolikheter. Det får väl tolkas som 99,nånting.)

Jag postar prediktionerna lite prematurt idag den 18 dec 2020, men tar mig rätten att uppdatera med ytterligare predix om något kommer till min åtanke. T.ex. någonting om svensk politik och opinionsmätningar t.ex. Vi får se om det hinns med.

***

Metaprediktion

När jag ställer mina prediktioner inser jag att jag ligger väldigt högt i konfidens-bedömning genomgående. Jag fruktar att jag blivit dummare över tid (2018 var jag rätt välkalibrerad), och att jag kommer att få äta upp mina överdrivna bedömningar vid utvärderingen tidigt 2022. Jag skulle kunna gå över hela skiten igen och bara sänka allting med typ tio procentenheter, men jag får väl hellre lära min bittra läxa och stå med skam och hundhuvud i en icke allt för avlägsen framtid. Ve mig och min undermåliga kognitiva kapacitet. CL:90%

***

Energi och miljö

Ingen fusion i år heller. CL:100%

Framsteg rapporteras gällande implementering av CCS-teknologi, men inte i Sverige. CL:70%

Inga vätgasmasugnar i år heller... CL:100%

...och inte heller så att en (svensk) testanläggning eller pilot av något slag beslutas. CL:80%

Rapporter om massiva metangasutsläpp, i havet eller tundran eller liknande. CL:70%

***

Covid (om inte annat anges avser prediktionerna Sverige)

2020 tickar dödstalen upp till max 10.000. (Massiv eftersläpning i rapporteringen måste beaktas. Troligen föga rapportering under helgerna, desto mer i januari.) CL:70%

2021 tickar dödstalen upp till max 15.000. CL:70%

Vården och de gamla vaccineras 2020. CL:90%

En betydande andel av den övriga befolkningen kommer välja att inte vaccinera sig. CL:90%

Samhället kan återgå till normalitet (=jobba på kontoret, resa, träffa släktingar, gå på fest, konsert, teater, trängas på tuben, &c.) i och med vaccinationerna. CL:70%

Nya smittskyddsrelaterade inslag som att bära munskydd i lokaltrafik, använda handsprit &c. kommer att leva kvar inom överskådlig framtid. CL:90%

Det kommer en smittvåg i oktober-november 2021; dödstalen blir inte så höga pga. vaccinationerna; folk vidtar lite extra smittskyddsåtgärder som numera känns som helt normala och odramatiska; och ingen bryr sig egentligen längre om Coviden. CL:60% (Jag tror känslomässigt på den här prediktionen, men inser att den har många rörliga delar och sätter således CL lite lägre än vad magkänslan säger.)

Arbetslivet (vad gäller tjänstemannaklassen) kommer ha fått nya normer för var man ska arbeta, dvs. inget krav på att "vara på plats", förutom i undantagsfallen. CL:90%

En icke oansenlig andel av befolkningen kommer att ha slutat skaka hand för gott. CL:60%

De flesta kommer ändå börja skaka hand igen. CL:70%

Minst en korruptionsskandal briserar kopplat till ekonomiska Corona-stöd av något slag. CL:90%

Minst ännu en vårdskandal briserar med avseende på Corona-hanteringen (utöver IVO-rapporten, Zaremba-artikeln &c. under 2020, gällande att gamla inte fick individuella bedömningar). CL:80%

Ingen på FHM eller i Regeringen behöver ta ansvar för sina misslyckanden... CL:90%

...men en högljudd skara semi-autister kommer att fortsätta förvånas över hur lindrigt de ansvariga kommer undan. CL:90%

Konstaterad mink-Covid i Sverige. CL:90%

Konstaterad smittspridning av mink-Covid i Sverige (obs behöver ej verifieras av Tegnell). CL:60%

(När jag skriver detta i slutet på 2020 dimper coronakommissionens första rapport ner, där Regeringen pekas ut som ytterst ansvariga för hanteringen enligt 1 kap. 6 § regeringsformen. Jag låter prediktionen stå och ser hur det rimligen ska tolkas givet den fortsatta debatten, men möjligen är det redan lite fail på "Regeringen behöver [inte] ta ansvar". Det verkar ju helt klart lovande att kommissionen redan är ute och slänger med sleven utan att linda in den i onödan.)

***

Spaning: Urbaniseringen avtar, vi ser en lätt ny grön våg, priserna på bostadsmarknaden fortsätter öka på ett absurt sätt men hus kommer att öka i värde relativt lägenheter och "hus på landet" ökar i värde relativt lägenheter i stan. Ny klasskillnad kommer att kristallisera sig i möjlighet att bo och verka naturnära; i närhet till sin familj och hembygd; ha lantställe; etcetera. De bemedlade och tjänstemannaklasserna kommer att söka sig bort från tätorterna, och urbaniseringen kommer sålunda i någon mån vara bruten, eller i alla fall anta en lite ny och klassuppdelad karaktär. Invandrare och glesbygdsflyktingar kommer att fortsätta skockas i Stockholm, men den övre medelklassens prinsar och prinsessor kommer att kunna få utväxling för sin slappa humaniora-examen även utanför storstadsregionerna. Plötsligt gör det ingenting att MUCF flyttat till Växjö och Tillväxtverket till Östersund.

Vilket för oss in på en annan kraft som driver "avfolkningen av staden", eller så att säga gör det mindre attraktivt att uppehålla sig i mellan- och storstäder med närhet till utanförskapsområden, eller för den delen i närförorter till storstaden, när dessa i allt högre grad plågas av den problematik som typiskt sett karakteriserat utanförskapsområden, dvs. öppen narkotikahandel, skjutningar, förnedringsrån och sprängningar.

***

Svensk kriminalitet och migration (notera det flagrant rasistiska antagandet i rubriksättningen!)

Fler skjutningar 2021 än genomsnittet de senaste fem åren. CL:80%

Fler sprängningar 2021 än genomsnittet de senaste fem åren. CL:80%

Antalet utsatta områden ökar enligt Polisen. CL:70%

Media kommer att ha anledning att rapportera om fler extrema händelser (plural) av typen kyrkogårds-våldtäktsrån, skjutningar av 12-åringar, skjutning av kvinnliga läkarstudenter eller liknande som får exemplifiera en eskalerande migrationsrelaterat kriminalitet. CL:90%

Asyl- och anhöriginvandringen ökar igen efter att Covid 19-pandemin klingat av och det införts massor av slappa undantag i migrationslagstiftningen. CL:80%

De ensamkommande afghanerna blir kvar i Sverige, med enstaka undantag. CL:90%

Ännu ett plåster kommer att rivas i paritet med att reportageboken Familjen gjorde det okej att prata om klaner, eller att statsministern plötsligt bytte fot och pekade på ett möjligt samband mellan invandring, integration och kriminalitet. Min prediktion är att något sådant kommer att ske... CL:90%

...specifikt, att islam kommer att exponeras som en odemokratisk ideologi, genom något uttalande av samordnande karaktär i paritet med polischefens om klaner eller Löfvéns om invandring. CL:60%

Minst ett riksdagsparti kommer att tvingas göra upp med sina kopplingar till islamistiska organisationer, samt ta avstånd från islamistisk organisering. (Exempel på riksdagspartier: MP, C, S...) CL:60%

Någon form av terrordåd sker i Sverige, t.ex. bombdåd, svärdsdåd, knivdåd, skjutning. CL:60%

Någon form av terrordåd avvärjs i Sverige, t.ex. bombdåd, svärdsdåd, knivdåd, skjutning. CL:80%

Någon form av upplopp sker i Sverige. CL:70%

Minst en skandal rullas upp där djup organiserad brottslighet och/eller korruption avslöjas. Typ PEAB/(s)-härvan. CL:90%

***

Celebrity Gossip

Cissi Wallin kommer att dömas för förtalsbrott eller liknande. CL:90%

Federleys dator kommer inte att hackas... CL:80%

...men om den gör det kommer han ändå inte visa sig att ha någon barnporr. CL:90%

En svensk rappare kommer att dömas för ett grovt våldsbrott. CL:90%

Kanye West gör något tokigt. CL:90%

***

Östeuropa

Betydande protester i samband med Duma-valet i Ryssland september. CL:60%

Lukasjenko sitter kvar hela 2021. CL:80%

Putin kvar hela 2021. CL:90%

Minst ett politiskt mord utanför Ryssland, som kan härledas till FSB eller liknande. CL:70%

***

Personligt (men borde troligen ha hållits privat, och jag förbehåller mig rätten att kanske inte utvärdera de här ens)

Jag får mint en hypokondrisk panikångest-attack. CL:90%

Jag provar parterapi. CL:80%

Jag provar ingen annan terapi. CL:80%

Slate Star Codex kommer tillbaka. CL:80%

Jag opererar mig på något sätt. CL:60%

Jag byter inte jobb. CL:80%

Jag hinner inte skriva en roman. CL:90%

Jag flyttar. CL:70%

Jag flyttar till en annan del av landet. CL:60%

Jag hittar ett nytt intresse som uppslukar mig likt andra intressen såsom thaiboxning, evolutionsteori, rapp, &c. har i förfluten tid. CL:60%

Anonym Internetz-rappare spelar in minst en rapplåt... CL:90%

...i Oslo. CL:60%

Jag börjar meditera igen, och håller i det i minst två månader. CL:60%

Jag tar psykedelisk narkotika i någon form. CL:60%

Jag lyckas inte gå upp märkbart i vikt (väger mig aldrig men det ska alltså - inte - märkas på min hydda). CL:80%

Jag blir kliniskt utbränd. CL:60%

Jag får Covid. CL:70%

Jag avslutar bekantskapen med en vän som kränker mig. CL:60%

Jag finner inte min sekundära arketyp. CL:90%

Jag nitar inte någon. CL:90%

Min lön går äntligen upp över 50tkr per månad - long over due pga. inställd avtalsrörelse och allmän skit. CL:90%

Jag kommer att använda alla mina thai-boxnings-PT-pass som jag köpt. CL:90%

Be mig om ursäkt så förlåter jag dig troligen omedelbart

Den finns en nivå av glädje som ligger ovanpå. Den kan vara tillräcklig i stunden. Den består till stor del av ett evigt Nu, fyllt av solsken - just nu! - och behagliga lättja - just nu! - samt inte minst fysisk aktivitet och spirituell spis i termer av kulturkonsumtion - just nu!

Ytterligare konstituenter i denna glädje är distraktionsfritt umgänge med ens barn - som man ju älskar, och älskar att umgås med. Det är ett fullkomligt fokus på stundens aktivitet. På att skejta omkring på cykelvägarnas djungelstigar. På att gå i skogen. På att leka på en lekplats. På att pyssla, eller rita, eller bygga med lego.

Denna nivå av glädje upprätthålls genom balanserat livsnjuteri. Genom att inte stressa. Genom att ta en skogspromenad. Genom att gå runt i linne och badbyxor och kolla på folk i solen. Genom att ta en smoothie på balkongen när andan faller på. Genom att motionera dagligen, och ibland två gånger om dagen!

Genom att se till att det finns storkok i kylen och att man alltid är mätt.

Problemet med denna nivå av glädje är att den är skör. Den kan sopas bort i ett enda slag, och under den döljer sig en bottenlös sorg. Den är visserligen äkta och djupt känd, men den är ändå som en tunn fernissa över verkligheten. Den nöts bort av kränkningar och osämja. Under den gapar abyssen, ner i ens egen tomma själ.

Problemet kan vara en underutvecklad gyrus angularis. Boten kan vara att förlåta, och katalysatorn för boten att bli ombedd om ursäkt.

***

Hej kära Akademien,

jag vet inte vem hos er som är mest lämpad eller beredvillig att besvara detta mitt spörsmål, men kanske kan er högvördiga registrator/info-adress råda bot på detta och VB:a till lämplig individ. Jag hoppas!

Jag tolkar det som att "att förlåta" och "att be om ursäkt" motsvaras av aktivitet i gyrus angularis. Vidare förstår jag det som att personer som drar åt en borderline-personlighetsstörning (EIPS) har avvikande dito del av hjärnan i termer av massa och struktur. (T.ex. här och här.) Vad vet vi om neurologiska förklaringar till borderline? Det förefaller för mig, en enklare än enklaste lekman, att borderlajnarens känslomässiga kast - plötslig ilska, långsinthet, extrema känslolägen, misstänksamhet, etcetera - på någon slags neurologisk förklaringsnivå kan förstås som en funktion av dessa delar av hjärnan.

Kan de delarna i så fall påverkas t.ex. av en intermittent bekräftelse-lutande fostran, eller är det - såtillvida detta anförs som typiskt på personer med EIPS - kanske en samvariation som förklaras av att föräldrarna typiskt sett också uppvisar tvära kast i sitt humör? Vilket föranleder följdfrågan - hur ärftligt är EIPS, och vad säger t.ex. tvilling- eller adoptionsstudier om ärftlighetens komponenter?

Med hopp om att bli upplyst,

[Antropofagi]

***

Hej [Antropofagi],

Tack för din fråga. Jag är ingen expert på EIPS (så kallad borderline personlighetssyndrom), men försöker mig på ett svar. Det kom en svensk studie förra året om ärftlighet där de visade en heritabilitet på cirka 50 % och att resterande del förklarades av individuella skillnader i miljön snarare än sådant som är gemensamt för syskon i samma familj. En stor del av förklaringen ligger alltså i generna.

Angående gyrus angularis så tror jag det är svårt att lokalisera sådan komplexa psykologiska funktioner till ett enskilt område, utan sådana funktioner involverar troligast ett nätverk av områden i hjärnan. De kraftiga svängningarna i känslor som EIPS ofta förknippas med kan förstås som svårigheter att reglera sina känslor, och då brukar man ofta prata om frontalloberna, specifikt delar i prefrontala cortex och dess kopplingar till andra områden i hjärnan som kan sägas generera känslorna. Generellt tror jag vi kan säga att vi behöver mer forskning för att bättre förstå hur hjärnan fungerar och hur vissa delar eller nätverk i hjärnan bidrar till EIPS.

Mvh,

Andreas Frick, docent
Institutionen för neurovetenskap
Uppsala universitet

***

Nestorn inom EIPS i Sverige verkar vara Predrag Petrovic, som skrivit den här ypperliga genomgången i Läkartidningen, som är medförfattare till nämnda artikel om EIPS-ärftlighet, och som skrivit boken Känslostormar.

En grundläggande poäng som Petrovic driver är att EIPS borde ses som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning istället för en personlighetsstörning; och att EIPS är närliggande ADHD sett till mekanistiska underliggande neurologiska förklaringar (typ samma delar i pannloben verkar vara underutvecklade), vilket föranleder förslaget att kalla EIPS för "emotionell ADHD" - där individer med ADHD har svårt att sortera information har EIPSare svårt att sortera känslor.

Boken är otroligt effektiv läsning, högintressant och ekonomisk. Det finns föga anledning för mig att rapa upp alla delar av hjärnan som Petrovic pekar ut inom ramarna för sin och sin forskargrupps teori om EIPS som en känslornas ADHD. Däremot finns det många intressanta tangenter att utforska.

En sådan sak är dopaminsystemets roll i att bilda preferenser. Människor med ADHD har problem med att prioritera vad de ska fokusera på, troligen pga. av ett underutvecklat dopaminsystem. Antropofagi har ju tidigare spenderat en del tänkande på dopaminsystemet, most notably i kapitlet om Motivation i Frågan på vilken människolivet är ett svar, samt i lösa tankar om Samsara, libido/mortido, och explore/exploit. Jag citerar härmed Frågan på vilken människolivet är ett svar (kapitel 8 Motivationen, avsnitt 8.2 Att vilja leva, men utan referenser och fotnoter):

I Vi vantrivs i kulturen framgår det att Freud känner sig låst av sin samtids begränsningar, och att han ser fram emot vetenskapens landvinningar för att förklara hur människan är funtad. Psykologin och psykoanalysen var något man fick hålla till godo med i väntan på att hjärna, nervsystem och signalsubstanser på riktigt skulle bli kartlagda.

I en diskussion av njutning och lycka pekar Freud på att narkotika ("för kroppen främmande substanser") kan göra oss nöjda, avtrubbade eller euforiska, men att kroppen även tycks ha motsvarande kapacitet i sig själv. Framtida "metapsykologiska" upptäckter kommer, tror Freud, att kunna förklara detta. Han (död 1939) mer eller mindre förutsäger upptäckten av dopamin (1960- talet), seratonin (1935), oxytycin (redan 1906, men före sent 1930-tal endast kopplat till amning) och andra viktiga signalsubstanser.

Premissen för Vi vantrivs i kulturen är att människan har biologiska grundegenskaper som inte riktigt finner sig tillrätta i den kulturella överbyggnaden – exempel är aggression och sexualitet. Freud framstår överhuvudtaget som en biologist med en biologisk-funktionell eller evolutionsteoretisk grundsyn.

Vi vantrivs i kulturen utgavs på svenska 1932. Knappt 70 år senare fick Arvid Carlsson, Paul Greengard och Eric Kandel nobelpriset i medicin för sina upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet, företrädelsevis rörande dopamin och seratonin. Trions upptäckter ledde till flera praktiska medicinska tillämpningar.

Utveckling av dopamin som signalsubstans skedde när livets träd var förhållandevis ungt. Pleurobranchaea californica är en mysig liten sjösnigel, som ser ut som en kaka med florsockermjäll och tomtemustasch. Redan i detta enkla djur finner vi paralleller till den riggning som håller oss sentida primater vid liv och vid lust – detta inklusive seratonin och dopamin. Vår evolutionära historia är givetvis lika gammal som livet självt, om vi ska gå till botten med det hela. Och mellan det första urtida livet och dagens Homo sapiens kryper det alltså en sjösnigel.

Dopamin frisläpps i hjärnan när vi tar vår cigarett, vår öl, eller vår sil; när vi äter, idkar coitus, eller motionerar. Det har även visat sig att dopamin frisläpps före vi får vårt efterlängtade stimuli, vilket förklarar varför det känns bra redan när du öppnar den första ölen.

Det här är en central insikt i den moderna beroendeforskningen. Dopamin är inte bara belöningen när vi exponeras för vårt stimuli; det är även en central ingrediens i vår motivation på vägen till detta stimuli.

Utan dopamin hade vi varken letat mat eller försökt föröka oss. Förekomsten av den här signalsubstansen, och av hela vårt belöningssystem, har således en uppenbar evolutionär orsak. Motivationen som dopaminet föranlett, har gjort vissa människor till våra förfäder. Emellertid befinner vi oss inte längre i våra förfäders miljö.

”Missbruk” kan brett definieras som beteenden som vi fortsätter med, trots att de har negativa konsekvenser. Varför äter sig vissa människor feta? Varför ger andra bort sina sista pengar på nätcasinon? Vad är det som gör att vissa röker hela sitt liv, trots att det riskerar att göra att de inte ens får leva hela sitt liv?

Det mesolimbiska dopaminsystemet (MDS) är en dopaminerg nervbana, som bland annat har som funktion att upprätthålla vad som kallas motiverande saliens. Det handlar alltså om motivation, snarare än om faktiskt belöning – en belöning för ett uppsökande beteende. Det som händer är att vi skapar ett kontextberoende minne av en belöning. Det har ofta en funktionell adaption i vår ursprungsmiljö, där belöningarna inte förekom i samma överflöd som idag. Kanske behövde vi lära oss att vänta på honungsgöken för att hitta till en bikupa, högt belägen uppe i ett träd. Där var vi tvungna att röka ut bina, klättra upp i trädet, och hämta honungen – som vi sedan delade med nämnda fågel.

Att få tag på honungen var, när det begav sig, inte en lika enkel match som att vandra in på närmaste 7-Eleven och hämta godis. Men, båda aktiviteterna skapar kontextberoende minnen som MDS belönar med dopamin om vi upprepar. MDS lär oss alltså att upprepa beteenden som tidigare givit avkastning i termer av belöning. I en värld där det enda knappa är knapphet, kommer det system som motiverade oss att leva i en samlar-jägar-tillvaro, nu istället motivera oss att äta oss feta, röka oss döda, och spela oss fattiga. Samma belöningssystem är förmodligen det som gör oss beroende av det beroendeforskaren Judson Brewers kallar ”weapons of mass distraction” [och Antropofagi samt Anonym Internetz-rappare översätter till "massförströelsevapen"], det vill säga sociala medier och smarta telefoner.

Alla de människans villkor vi redan – sexualdrift, sökande efter social status och prestige, känsla av dygd eller godhet, känsla av tillhörighet och sammanhang – är kategorier för våra belöningssystem.

Dopaminduscharna vi upplever är i bruk, eftersom de tillförlitligt lett oss till evolutionärt sett konstruktiva beteenden. Idag ser dock världen annorlunda ut, och det adaptions-exekverande som vi ägnar oss åt är inte längre nödvändigtvis önskvärt. Frågan som kvarstår då är om vi har förmågan att överlista oss själva – om vi kan springa ifrån vår inre sjösnigel.

Nå, det här är givetvis allt annat än en komplett representation av dopaminsystemets funktioner. Den fetstilade raden sätter emellertid fingret på någonting viktigt: Dopaminsystemet ger oss våra mål.

Nå, alltså, för att återgå min tolkning av Petrovic. (Och bear in mind att jag drar lite hjärndelsbenämningar ur mitt usla minne nu, men det är som sagt inte benämningarna som är det viktiga för att förstå modellen. Läs boken för fan.) Det flödar allsköns signaler till en hjärstruktur som kallas de basala ganglierna, som filtrerar alla impulser och släpper fram det som nu ska initieras. (Striatum, som Antropofagi tidigare omskrivit, är en viktig del av de basala ganglierna.) Kort och gott kan vi se de basala ganglierna som det filter som bestämmer vilka av alla impulser vi ska låta hända. Vilka vi ska agera på.

Men, det är frontala lober som hanterar regelverket, dvs., kriterierna för att agera på impulser. Här finns alltså de målsättningar som i förlängningen styr vår filtrering av impulser. Andra frontallober pysslar med den exekutiva funktionen, dvs. förmågan att medvetet agera på mer långsiktiga mål, dvs. att välja att handla även bortsett från omedelbara impulser. Även den exekutiva funktionen får sin input från våran målstruktur. De här mer långsiktiga delarna av hjärnan får mindre att säga till om när amygdalan är aktiv och vi känner rädsla, eller när reptilhjärnan är aktiv och vi känner skräck. I vissa situationer är vi direkt impulsstyrda, givetvis eftersom det evolutionärt sett varit framgångsrikt att agera illa kvickt enligt sannolikt framgångsrika mönster.

Min ringa förståelse och mitt skrala minne av Petrovics bok gör gällande att vår frontal-lobs-baserade målstruktur - för filtrering av impulser och för långsiktigt, icke-impulsivt agerande - faktiskt bildas genom input från dopaminerga system i hjärnan. Dopaminsystemet förser oss alltså med våra mål. Det är jävligt fett.

Och, den exekutiva funktionen influeras så vitt jag förstår det också av dopaminsystemet. Den exekutiva funktionen är en funktion av hur bra vi är på att prioritera, det vill säga hur mycket vi "vill" vad vi nu "vill". Har vi ett svagt exekutivt system är vi ambivalenta.

(Ironiskt nog beror denna jävligt vaga redogörelse på två saker: 1. Jag läste boken för rätt länge sedan, och har inte kommit till skott med att skriva det här fören nu. 2. Boken ligger i ett annat rum, ca fem meter bort, men jag pallar inte hämta den och kan därför inte dubbelkolla det jag skriver. 1=Dålig på att prioritera, 2=Dålig exekutiv funktion!)

ADHD-folkets problem är att ett underutvecklat dopaminsystem gör det omöjligt för dem att prioritera mellan olika intryck. Som Petrovic beskriver så är det inte möjligt att assigna prioritet till exempelvis den människa som pratar med dig - alla intryck i rummet är exakt lika intressanta. Det är i någon mening en fråga om att inte ha

På ett motsvarande sätt har EIPS-folket inga prioriteringar av sina känslolägen. Filterfunktionen saknar kriterier för att filtrera de emotionella impulserna. Pga. av ett underutvecklat dopaminsystem har inga tydliga kriterier utvecklats. Utan att minnas terminologin exakt så beskriver Petrovic saken som att ADHD är ett problem med exteroception - utifrån kommande intryck - och EIPS är ett problem med interoception - inifrån kommande motsvarande "intryck".

Om jag nu fattade rätt när jag läste, och minns rätt så här i efterhand. Många lager av osäkerhet här, som du märker! En slapp läse-anteckning i min telefon tyder på att jag kanske minns lite rätt: "Hur dopaminsystemet formar målstrukturerna som instruerar filtret för att prioritera impulser."

***

En intressant tangent till det här är att de här neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna kan ses som extremer på en gausskurva. Alla finns på kurvan, men svansen - extremen - har det svårt. Men, var man ska skära normalfördelningen - var man ska dra gränsen för subkliniska problem vs. faktiskt funktionsnedsättning - är en definitionsfråga. Som kommer att vara relativt miljön - hur mycket impulskontroll eller exekutiv funktion eller interoceptionsfilter som behövs i en given miljö, och givet en viss förväntad minimi-prestation.

I vårt nuvarande samhälle har vi i allmänhet höga krav på både impulskontroll och exekutiv funktion. Men, vi designar också samhället för att innehålla otroligt mycket distraktion. Kapitalismen är såklart en drivkraft här, eftersom vår uppmärksamhet är en handelsvara. Det är alltså inte bara så att samhället kräver en hög kapacitet - det har också en jävligt hög svårighetsgrad vad gäller att hålla fokus på any one thing.

Det är äckligt uppenbart att ingen läser böcker nuförtiden. Det är likaledes äckligt uppenbart att detta beror på att alla tvångsmässigt scrollar meningslösa sociala medier-flöden istället för att spendera sin tid vist. Folk har mer fritid än i gångna tider, men den är numera uppdelad i "time confetti". Jag menar, stäng av telefonen helt i en vecka och känn skillnaden. Ät i tystad, utan att lyssna på en podd. Kolla på film utan att samtidigt WhatsApp-chatta. Gör en sak i taget, och fokusera på varje sak länge. Läs en hel dag utan avbrott. Jag vet att du inte kommer att göra det, men du vet att du skulle känna skillnaden om du gjorde det.

I någon mening kan vi säga att vi hamnat i en miljö som ger alla ADHD. Cut-offen på gausskurvan, ovanför vilken en individ har tillräcklig kapacitet för att inte ständigt roama mellan uppmärksamhetstjuvarna, har hamnat jävligt högt upp. För uppmärksamhetstjuvarna har blivit jävligt listiga.

Klart att ingen läser böcker, om alla - per definition/relativt miljö - har ADHD.

***

En annan slapp läse-anteckning i min telefon lyder: "Dopaminsystemet assignar value - detta aggregerar upp i ekonomin." Och ja jävlar vad läsning om dopaminsystemet pumpar intuition för mig vad gäller ekonomi och spelteori.

Det blir plötsligt väldigt lätt att tänka sig hur vi är massa hjärnor som går omkring och lär oss olika preferenser utifrån vårt dopaminsystem. Sen agerar vi, beroende på kapacitet till exteroceptiv och interoceptiv filtrering och exekutiv funktion, på förutsägbara sätt utifrån dessa lärda preferenser.

Sen går vi omkring där tillsammans, med våra assignade values och preferenser, och interagerar. Vi börjar byta saker med varandra, eller agera i relation till varandra på ett sätt som söker efter de belöningar vi förväntar oss givet vissa payoffs, givet vissa stimuli.

Nationalekonomin har historiskt anklagats för att felaktigt förutsätta en rationell människa. Homo economicus skojas det ju om dagligen på kultursidorna. Men, det är liksom inte en fråga om att vi inte är rationella. Det är en fråga om att vi bildar oss preferenser på ett visst sätt, så att vi endar upp med individuella nyttofunktioner beroende på olika inlärda habit-loops - samt att vi har en viss individuell kapacitet att prioritera mellan olika impulser, och en viss individuell kapacitet att agera på långsiktiga målsättningar. Utifrån dessa förutsättningar agerar vi i någon mening "rationellt". Det vill säga, mycket av innehållet i begreppet "rationellt" har nog trollats bort på vägen, men givet att vi vet allting om individernas förutsättningar så kan vi teoretiskt sett förutsäga hur de kommer att agera givet vissa stimuli, givet varandra, och givet en viss miljö. Nationalekonomin har således rätt i att ställa upp teoretiska modeller, men nästa lager i the layer cake of science är neurologisk, och vi måste komplettera nationalekonomin med de korrekta individuella nyttofunktionerna.

***

Nå. Den mest intressanta frågan för mig är ändå:

Varför klättrar vi så jävla mycket på tak, vi EIPS:are?

Säg det tak i Lund jag inte varit uppe på. Och säg det skattningsformulär för EIPS-diagnosticering som inte ställer frågan: "Klättrar du ofta på tak?"

Äh, skit i det. Tillbaka till gyrus angularis. Det jag verkligen vill veta är hur förlåtelse fungerar, och mer specifikt hur det fungerar för EIPS:are. Som självdiagnosticerad "subklinisk" EIPS:are har jag en mycket stark upplevelse av att man kan hata en annan människa bottenlöst pga. en upplevd oförrätt. Jag har skrivit:

När de bryter sitt ord, spottar på avtal, och ljuger en rakt upp i ansiktet; då pockar den starka lusten att bruka ett gravt och - i juridisk mening - oförsvarbart övervåld.

"Pockar", förresten. Vreden far genom ens samtliga kapillärer som en orkan av glödande Död. Svenskjävlarna vet inte - eftersom de är diarré-ryggade horungar - hur nära döden de befinner sig. De är nämligen vana vid att man sitter och pissar varandra i munnen utan några som helst konsekvenser. De förstår inte att en Man från en Hederskultur bara är millimetern ifrån att kasta hela sitt liv på soptippen med en enda jävla roundkick i deras rövfärgade ansiktsbölder. Krossa glaskrus mot deras spröda pannor. Mosa deras snuskiga näsor mot bordet och piska dem med deras egna slaka snoppar.

Men så får man naturligtvis inte göra. Istället ska man vända andra kinden till, om man ska tro senare delen av Bibeln.

Men, om någon ber mig om ursäkt, då är vreden som bortblåst och jag accepterar omedelbart ursäkten. Jag kräver ingen kompensation, endast ett erkännande av att man felat och att jag blivit utsatt för en oförrätt. Då dör orkanen av glödande Död.

Det där kristna tipset är givetvis inte så dumt. Att förlåta är att försätta sig i ett sådant sinnestillstånd som man vill vara i, hellre än i den Glödande Döden.

Ack, gyrus angularis - hur tusan samspelar du med EIPS och Petrovics modell? Hur kommer FÖRLÅTELSEN in i bilden?