Älskling, zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofi!

Antropofagi har tidigare anfört att socialkonstruktivistiska teoretiker tidvis har problem med att inse sina begränsningar. Jag har plöjt otaliga artiklar från svenska högskolor, tampats med intersektionalitetsexperter, stört mig på oviljan att konstruktivt konfrontera oliktänkande, samt haft anmärkningar på enstaka forskarinsatser och rekommendationer om att bortse från oönskade resultat.

(Min nuvarande ståndpunkt verkar vara den här. Är det för att de har gett upp att försöka? Ilskan.)

Hur det än är med postmodernismen så finns det ibland anledning att tänka i termer av att priviligiera en hypotes. Det måste finnas anledning att ge en förklaring företräde framför andra. Jag har tyckt att socialkonstruktivisterna är dåliga på detta - de förkastar ständigt biologiska könsskillnader på gruppnivå, och hänfaller till könsnormsförklaringen/patriarkatet, trots att denna modell har svårt att förklara jämställdhetsparadoxen eller varför kvinnor kan bli veterinärer och psykologer men inte svetsare. Utrikesföddas sysselsättningsgrad och/eller arbetskraftsdeltagande får i samma anda helt bero på stereotypa föreställningar. (Se alla länkarna ovan för att få mer ben-kött på dessa olika exempel.)

Min bevisförning är inte svag, men inte heller helt systematisk. Nu har någon, närmare bestämt Charlotta Stern, tagit sig för att systematisera det hela, i alla fall en smula. Här kan du läsa hennes studie. Stern noterar att socialkonstruktivisterna inom genusforskningen håller hårt på sina heliga kor:

"In the marketplace of ideas, competing ideas are put forth. Open debate, dialogue, and testing follow, and the best ideas win over time. Or so it is hoped.

With this short piece, I try to illustrate that gender sociology insulates its sacred beliefs from ideas that challenge those beliefs, even when the challenging ideas are very well-grounded. The sacred beliefs are to the effect that the biological differences between the sexes are minor and that the cultural differences between (or among) the genders are the result of social processes and have little basis in biological differences.

Beliefs interrelate with purposes or causes; sacred beliefs are packaged with sacred causes. Most gender sociologists have a sacred cause to reduce gender differences, as though the only gender differences that should emerge are those where physiological differences are both relevant and highly apparent, such as in sports.

Gender sociologists often invoke sacred beliefs to justify social engineering. Gender sociologists tend to hold that society has fallen into a self-reinforcing trap of people ‘doing gender,’ and that we should support social movements and policy agendas that will free society from the trap and move us toward a state that is truer to the minimal differences between the sexes.

The challenges come from anthropology, developmental psychology, evolutionary psychology, the neurosciences, genetics, biology, and many other fields. For many decades now researchers have amassed findings that suggest that the differences between the sexes go far beyond the obvious physical and biological differences. Differences in competitiveness, aggression, sexual interest, risk behavior, and many other traits are found again and again, as are differences in brain physiology and neuroimaging, and are supported by many different methods and approaches. It is blinkered to presuppose, without question, that we are blank slates inhering within bodies that just happen to have anatomical differences."

Vidare noterar Stern att "minor differences between distributions can explain striking differences in outcomes", vilket är vad Antropofagi har försökt säga angående könssegregerade arbetsmarknader och det mer eller mindre rimliga i att försöka bli kvitt dem. Ack så folk missförstår statistiska utsagor - säg dinner time!

Stern har ungefär samma upplevelse som Antropofagi varit på två olika sidor av:

"The present investigation is informed by my long and ongoing experience as a sociologist at Stockholm University. My teaching and research often touch on gender issues. I have served on about five thesis committees that addressed gender sociology or related matters, and I have participated in dozens of seminars that touch on gender sociology. My relationships with my colleagues and students are not heated. When I raise ideas that would challenge the sacred beliefs, I do so only at the edges. I have seen how people react when I or another suggests that maybe there is a difference in math skills between men and women, or that men and women have different preferences and motivations. In my experience, gender sociologists frown upon such remarks about innate differences in aptitude or motivations. I perceive deep and widespread taboo and insularity among gender sociologists. It saddens me."

 Men låt oss gå direkt till sammanfattningen:

"I generated a sample of 23 well-cited articles that themselves cite the landmark article 'Doing Gender' (West and Zimmerman 1987), and then effectively reduced that sample to 20 by removing three that were not substantially relevant to the matters addressed in 'Doing Gender.' Of these 20, only one article aptly engages with the literature on biological-difference ideas, to which Pinker (2002) drew such great attention. Four articles were relevant but deemed neutral, meaning that I concluded biological-difference ideas would not clearly add value to their authors’ arguments. Fifteen of the 20 articles, however, discuss gender issues in a manner that is blinkered from biological-difference ideas. Had these 15 articles been informed by biological-difference ideas, they would have provided added value to sociological discourse. One cannot draw quantitative estimates on the basis of my investigation, but its findings are consistent with an image of gender sociology as a subfield that has insulated its sacred beliefs from important scientific challenges.

I have extensive first-hand experience with gender sociology’s insularity. But I also know of pervasive preference falsification (Kuran 1995), and I have seen students awaken with an ‘a-ha!’ moment when exposed to unorthodox thinkers such as Catherine Hakim (1995; 2000; 2008). I believe reform is possible. Whether people should ‘do gender’ less, and how they should ‘do gender,’ are questions worthy of personal reflection, scholarly exploration, and public discourse. More definite, to my mind, is that people should do less insularity."

Hela artikeln är läsvärd, men det Antropofagi vill ha noterat här är att Stern gått igenom ett systematiskt urval av artiklar, och sett att flertalet glömmer nämna, eller nämner och förkastar, förekomsten av biologiska skillnader på gruppnivå mellan könen. Sammanfattande tabell:

("Blinkered" betyder ungefär "inskränkta", i det här sammanhanget kanske ungefär "ensidiga" eller "trångsynta" - eller "dogmatiska"?)

Tabellen visar alltså att en enda av de granskade artiklarna tar upp biologiska könsskillnader på ett annat än dismissive/avvisande sätt. Det är alltså inte bara Una Tellhed som glömmer det självklara och går vilse i ideologiska rekommendationer.

***

Priviligiera hypotesen inom forskning är en sak. Vad som ska rymmas inom offentlig debatt, eller i utbildningar och kanon, är en lite klurigare fråga. Som Stern tar upp är förhoppningen att "competing ideas are put forth. Open debate, dialogue, and testing follow, and the best ideas win over time."

Ändå; ibland tycker vi att det är lite för mycket godtycke inblandat i vilka hypoteser som priviligieras även i detta avseende. Spaghettimonstret och pastafari-kyrkan sätter fingret på det; om nu Gud ska få plats i naturvetenskapen iom. "intelligent design", varför då inte vilken som helst annan random postulerad galenskap?

Samma sak med global warming. Inte så att SVT ger oljelobbyn så mycket kärlek här, vilket givetvis är helt riktigt. Inte heller number of pirates-hypotesen, för den delen.

Men vissa alternativa hypoteser kan ibland få släppas ut på en bensträckare:

--> Kvinnor är kortare än män på grund av patriarkatet! <--

Vetenskapens värld häromdagen handlade faktiskt om detta. Jag har inte sett programmet, men det är liksom ingenting som SVT verkar sticka under stol med.

"Nya forskningsrönen om varför kvinnor är kortare än män får hård kritik av svenska forskare.

Igår sände Vetenskapens värld den omdiskuterade filmen 'Därför är kvinnor kortare än män'. I filmen hävdar antropologer och genusvetare att maktobalans och diskriminering ligger bakom längdskillnaderna mellan könen. Enligt flera forskare ger vi omedvetet pojkar mer mat än flickor, vilket gör att längdskillnaden mellan könen kan bestå över generationer.

'Trams' enligt evolutionsbiolog.

Men det här är snarare ett ideologiskt påstående än vetenskap, enligt evolutionsbiolog Staffan Ulfstrand, professor emeritus vid Uppsala universitet. Han kallar teorierna för 'trams':

– Hos alla primater jag känner till är hanarna större än honorna, ofta mycket större. Att babian-, gorilla- eller schimpanshonor är mindre än hanarna lär verkligen inte bero på att de är 'förtryckta'. Hanarna vinner på stor storlek genom ökad konkurrensförmåga.

'Så dumt så man inte tror det är sant'

Patrik Lindenfors, docent i ekologi vid Stockholms universitet, har studerat just skillnaden i storlek mellan könen hos människoapor och tycker inte heller att programmets slutsats är korrekt:

– Det där är så dumt så man inte tror det är sant. Man kan ju inte helt sonika bortse ifrån att alla människoapor har större hanar än honor. Vi har det i vår evolutionära historia sedan många miljoner år tillbaka, även om människans fossil tyder på att könsskillnaderna minskat sedan vår linje skilde sig från schimpansernas.

Enligt Patrik Lindenfors har 45 [uppdatering långt senare: det här måste vara ett korrekturfel va? måste vara typ 95 procent?] procent av alla däggdjur som man mätt större hannar än honor, medan det tvärtom är vanligare med större honor hos exempelvis insekter."

Tja, det var kanske något för the marketplace of ideas? Och kanske denna institution precis gjorde slavsylta av hypotesen ifråga?

SVT:s förklaring luktar "vi måste diskutera alternativa hypoteser":

Sion Vises protokoll.

"Många har hört av sig och haft synpunkter på förra veckans film i Vetenskapens värld. Då var frågan varför kvinnor rent statistiskt är kortare än män. Filmen förklarade att orsaken är att flickor och kvinnor genom historien, och i många kulturer, systematiskt har fått mindre att äta. Vi fick många arga brev och samtal som framhävde den gängse bilden att långa män lättare konkurrerar om honorna och därmed får fortplanta sig.

Vi visade filmen för att vi tyckte att det var en intressant ny teori som nu antropologer förde fram. Deras perspektiv är i högre grad än biologernas; hur kulturen formar vår art!"

Tja, okej SVT! Kör det här som ert nya publicistiska credo! Nästa vecka vill vi se number of pirates-teorin som förklaring till växthuseffekten, och så kan ni väll bara lägga ut Sion Vises protokoll på nätet direkt va. Fan, när det gäller alternativa hypoteser till "det är män, inte afghaner, som våldtar", så står ni er oftare blankt.

(Obs, inte random rasist-dravel: Bakgrund, bakgrund, bakgrund, bakgrund. Självklart är det mest män som våldtar, men det finns kulturella skillnader i vissa attityder och beteenden, varav några har att göra med mellanmänskliga relationer kategori sex och samlevnad. Poängen här är givetvis endast att SVT verkar vara något selektiva när det kommer till att servera en bredd av förklaringar - även om vi jämför med fall där den "alternativa" hypotesen kanske faktiskt hade förtjänat lite air time.)

(Look who's talking. Antropofagi - alternativa hypoteser PÅ RIKTIGT, sedan 2014. Exempel: Plast/plats; monstrum; Barabbas; Yupanqis prestige.)

***

Antropofagi har tidigare motsatt sig den besynnerliga dualism som gör att vi kan acceptera fysikaliska, men inte psykologiska, skillnader mellan könen. Antropofagi har dock varit naiv. Genusvetenskapens agenda har uppenbarligen aldrig varit att backa på den ståndpunkten - utan tvärt om att avancera framåt in i själva fysiologin!

Fasen alltså. Om Vetenskapens värld-programmet får rulla, då går vi ju bakåt!

Vet ni varför kvinnor har bröst? För att patriarkatet inte vill att de ska kunna ta ner en fotboll lika snyggt, och således missgynna (dam-)fotbollen. För att patriarkatet vill att de ska behöva ha en extra patt-susp när de thaiboxas, och således missgynna socioekonomiskt utsatta flickor som bara har råd till en endaste skyddsbeklädnad. För att patriarkatet vill att de ska känna att de ser löjligare ut när de åldras, och för att patriarkatets särskilde utsände plastikkirurg Troilius därför ska få in lite götta våldtäktsoffer som vill in och göra bröstoperationer och som sedan kan dolk-offras på patriarkatets blodhala altarsten.

Varför kvinnor har vaginor? För att patriarkatet ska ha nån att knülla, brushan.

***

Nämen allvarligt. Genusvetarna löser alltså det påtalade dualism-problemet genom att go all likhetsfeminism även på de rent triviala, synliga, fysikaliska skillnaderna!? Det är faktiskt häpnadsväckande.

För att äntligen (?) förklara titeln på det här inlägget: Om zombieproblemet innebär dualism, och Ridley Scott dödar dualismen genom att låtar Deckard (Decartés) ha en jagupplevelse och ett medvetande trots ickemänskligt substrat (replikant-material), så... Återupplivar genusvetarna zombien genom att kräva att själsliga förmågor - till skillnad från kroppsliga - inte kan antas vara genererade genom evolution och sexuell selektion. Sen begraver genusvetarna dualismen igen, genom att påstå att hela jävla varelse bara är en social konstruktion!

Å andra sidan, som vi har varit inne på, är biologin snart faktiskt (förhoppningsvis) en funktion av normerna, lika mycket som vice versa. Som Ellen Key och Valerie Solanas förebådade, stundar måhända ett självtillräckligt matriarkat, en ny könsmaktsordning. Eller så är transhumanismen mindre könsdimorf än vi idag kan föreställa oss.

Schackflash

"Transkvinnor stängs ut från damtävlingar i schack," rapporterar DN. Det är lite som att säga att "män stängs ute från damtoaletter," men rymmer också en nyfikenhets-nugget av viss rang. 

DN fortsätter:

"På senare tid har både sim- och cykelförbundet tagit beslut om att utesluta transkvinnor från att tävla i damklassen. I schack är inte fysiken en faktor på samma sätt, men sporten har ändå dam- och flickklasser på elitnivå."

Det här är väldigt intressant. Varför är inte schack en helt könsneutral sport?

***

Självklart finns det en Flashback-tråd i ämnet.

missionarydaughter:

"Kan nån som har inblick i schackvärlden svara på varför schacktävlingar är uppdelade i dam och herr?"

Oh-My-Dad:

"Av en mkt enkel anledning. En kvinna har inte en chans att vinna mot en man i schack, inte på de högre nivåerna iaf.

Det gäller för övrigt alla andra sporter också."

qwertysmart:

"Stämmer inte. Många sporter handlar om fysisk förmåga och, där har många män (oftast) överläge och fördelaktighet [sic]. Vad gäller Schack kan jag tänka mig att indelningen är omodern och baserad på tradition, eftersom könet ej är väsentligt på samma sätt.

P.S Det skulle inte förvåna mig om världens SMARTASTE kvinna är SMARTASTE [sic] än världens smartaste man. Har hört, av en kompis, på fest, att världens STARKASTE kvinna är STARKARE än världens starkaste man."

flirk:

"De duktigaste tjejerna tävlar med männen och tävlar inte alls i kvinnliga tävlingar."

Rockaden:

"Det handlar om traditioner, önskemål från sponsorer och önskemål från kvinnliga schackspelare. Därför existerar fortfarande damtävlingar i schack.

Somliga tror att män presterar bättre än kvinnor i schack men den största och bästa undersökningen tyder på skillnaden helt förklaras av skillnaden i antalet utövare, det vill säga att män och kvinnor presterar likvärdigt i schack. Jag orkar inte gräva fram undersökningen men den finns säkert kvar på nätet någonstans. Den gjordes för ett tiotal år sedan på tyska schackspelare. Tyskland har flest spelare med internationellt rankingtal.

Signaturen flirk påstod att de duktigaste tjejerna inte alls tävlar i kvinnliga tävlingar. Vilka kvinnor avses? Den enda jag kan komma på är Judit Polgar och hon har ju slutat."

Sweden United:

"Ett skäl är att det är färre professionella kvinnor som spelar schack, de får då sämre möjligheter att komma upp i toppranking i och med det.

En egen teori jag har tänkt på är att kvinnor kan ha en något sämre spatial förmåga, och det betyder att de inte kan göra lika bra ifrån sig på schack som kräver en ganska bra förståelse för hur pjäserna och bönderna ligger placerade i tre dimensioner. Om man spelar på ett schackbräde. Det som kallas positionsspel.

Men mest tror jag det handlar om att det är färre kvinnor som spelar, och även att de inte är lika 'fanatiskt' idoga som männen kan vara. Vad man sätter in får man ut, och kvinnor är inte beredda i lika stor utsträckning att dedicera sitt liv helt till schack som vissa män kan göra.

Skulle tro att det är förklaringen till stor del."

jenlov:

"Frågeställningen i TS är delvis felaktig, visst finns det vissa tävlingar bara för damer, sannolikt för att öka antalet kvinnliga spelare. Men någon herrklass finns inte, det finns ingen regel som hindrar att en kvinna brädar Magnus Carlsen från världsmästartiteln. I de flesta tävlingar, på alla nivåer, från elitnivå till nybörjarnivå, spelar både kvinnor och män, män är dock kraftigt dominerande på alla nivåer. Exempelvis har Pia Cramling deltagit i högsta klassen i SM vid väldigt många tillfällen. Hon har visserligen aldrig vunnit, men väl placerat sig högt."

***

I nämnda DN-artikel framkommer att endast "en eller två procent av schacktävlingar är damtävlingar, de allra flesta är i öppen klass där alla får delta oavsett kön." Det verkar alltså som att schack är könsneutralt i stor utsträckning, sett till hur det utövas.

Dock. Så vitt jag kan se finns ingen av världens topp 20 schack-kvinnor bland topp 20 schackspelare. (Källa, världsranking enligt Sveriges Schackförbund.) Kollar vi på bästa schackspelare genom alla tider är mansdominansen så vitt jag kan se total, och detta gäller såväl 1800-tal som 1900-tal och 2000-tal; eventuella normförflyttningar synes ej ha haft genomslag på resultaten. Därutöver är den bästa schackdatorn (Stockfish) framtagen av män, vilket även gäller den mer kända schackdatorn Deep Blue.

En snabb forskningsgenomgång visar att män faktiskt är bättre än kvinnor på schack, rent empiriskt. Det finns helt enkelt bättre manliga schackspelare än vad det finns kvinnliga. Frågan är: Varför presterar män bättre?

***

Antropofagi (Kukens ondska) om Kajsa Ekis Ekmans felslut i Könets existens:

"Ekis Ekman tycker att det är dumt att translobbyn relativiserar bort kvinnan ur ekvationen. Hon står fast vid att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor, och att man riskerar att glömma bort det - samt ytterligare förtrycka kvinnor - om man börjar ge kvinnors speciella rättigheter till f.d. män. Hon tycker inte att de sämsta manliga idrottarna ska få krossa i alla damsporter, eller att vi ska släppa in killar i kvinnors trygga rum. Inte minst verkar hon mena att vi behöver begreppet 'kvinna' för att kunna analysera kvinnors utsatthet samt organisera kvinnor för att motverka patriarkatets förtryck.

[...]

Ekis Ekman vänder sig mot att man relativiserar bort biologiskt kön. Samtidigt påstår hon att mäns och kvinnors hjärnor är identiska, och att inga skillnader mellan könen kan förklaras med genomsnittliga olikheter i biologin. Könsroller är helt godtyckliga för Ekman. Ett problem som hon ser med transdiskursen är att man tvingar ihop kön med genus när man säger att "pojkar som beter sig som flickor kan byta kön," och hon har en god poäng här. Givetvis är det sjukt könskonservativt att stänga ut alla otypiska individer från ett visst kön genom att snäva åt könsrollerna och kräva perfekt alignment av kropp och beteende.

Den kula hon dock verkar vägra att bita i är att män och kvinnor i genomsnitt är olika rent psykologiskt; det finns typiska manliga respektive kvinnliga beteenden. Som vi varit inne på finns det även ett mer variabelt socialt kön, som dock inte direkt är godtyckligt men kanske i vissa fall föråldrat. Ekis Ekman borde släppa sitt agg mot 'biologisterna,' och 'biologisterna' (som säkert finns) borde släppa sin förnekelse av könsroller, och de borde mötas i att det finns biologiska skillnader mellan könen som går bortom kuk/fitta pattar/ej pattar. Hjärnor kan också vara olika - de är också en del av den fysiska verkligheten. Ekis Ekman borde släppa sin slappa dualism."

En hypotes: Män presterar bättre på schack eftersom de är bättre på schack.

(Också relaterat: Gigachad möter Gigastacy.)

***

Det finns andra teorier. Den tyska studie som nämns i Flashback-tråden är förmodligen "Why are (the best) women so good at chess? Participation rates and gender differences in intellectual domains." Abstract (min fetstil):

"A popular explanation for the small number of women at the top level of intellectually demanding activities from chess to science appeals to biological differences in the intellectual abilities of men and women. An alternative explanation is that the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one. Although the performance of the 100 best German male chess players is better than that of the 100 best German women, we show that 96 per cent of the observed difference would be expected given the much greater number of men who play chess. There is little left for biological or cultural explanations to account for. In science, where there are many more male than female participants, this statistical sampling explanation, rather than differences in intellectual ability, may also be the main reason why women are under-represented at the top end."

Tyvärr är studien paywallad vilket gör det svårt att värdera huruvida "we show" eller ej, men liknande förklaringar framhålls i många andra studier på ämnet. Den färskaste meta-studien jag hittar ("The relationship between cognitive ability and chess skill: a comprehensive meta-analysis") tar dock fasta på korrelationen mellan intelligens och schackfärdighet:

"Why are some people more skilled in complex domains than other people? Here, we conducted a meta-analysis to evaluate the relationship between cognitive ability and skill in chess. Chess skill correlated positively and significantly with fluid reasoning (Gf) ( r − = 0.24), comprehension-knowledge (Gc) ( r − = 0.22), short-term memory (Gsm) ( r − = 0.25), and processing speed (Gs) ( r − = 0.24); the meta-analytic average of the correlations was ( r − = 0.24). Moreover, the correlation between Gf and chess skill was moderated by age ( r − = 0.32 for youth samples vs. r − = 0.11 for adult samples), and skill level ( r − = 0.32 for unranked samples vs. r − = 0.14 for ranked samples). Interestingly, chess skill correlated more strongly with numerical ability ( r − = 0.35) than with verbal ability ( r − = 0.19) or visuospatial ability ( r − = 0.13). The results suggest that cognitive ability contributes meaningfully to individual differences in chess skill, particularly in young chess players and/or at lower levels of skill."

Nå, statistik bör kontextualiseras. Om jag tolkar korrelationsangivelserna rätt så korrelerar "flytande G" med schackfärdighet (0.24) ungefär lika mycket som föräldrars sociala klass korrelerar med deras barns betyg (0.22); men (avsevärt?) mycket mindre än vad IQ korrelerar med betyg (0.54). 

Sambandet mellan intelligens och schackfärdighet säger emellertid inte så mycket om könsskillnader. Vi kan anta att sambandet står sig oavsett biologiskt kön. En större mängd skickliga schackspelande män betyder inte att det finns fler män än kvinnor med högt IQ (men utesluter det inte heller). Oavsett hur många män respektive kvinnor som spelar schack så kommer intelligens och schackranking säkert samvariera.

Den tyska studien och metastudien motsäger varandra inte alls. Vilket för oss in på varför den tyska studien(s abstract) är lite fishy. Kolla:

"There is little left for biological or cultural explanations to account for."

Varför skulle det följa av att antalet elitschackspelare i världen kan förklaras med ett större antal manliga utövare? Vi förväntar oss fortfarande att schackförmågan korrelerar med intelligensen, och den tyska studien säger uttryckligen att "the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one." Om vi har fler män än kvinnor förväntar vi oss fler extrem-intelligenta män än kvinnor, och därmed fler högpresenterande schackspelare. Faktum är att studien(s abstract) implicit antar att intelligens förklarar schackframgångar; varför skulle annars en längre svans ("the extreme values") vara intressanta?

Att man utesluter "cultural factors" är också märkligt. Givet att vi inte tror att det är biologisk könsdimorfism som förklarar skillnaden i utfall, utan storlek på urval av män respektive kvinnor, så blir ju frågan varför fler män än kvinnor väljer att spela schack. Har man en skepsis mot biologisk könsdimorfism som förklaring torde man söka kulturella förklaringsfaktorer.

Låt oss klappa den tyska studien medhårs och byta fråga till "varför spelar så många fler män än kvinnor schack?" Som vi har sett har könssammansättningen av världseliten inte förändrats under århundraden av modernisering och kvinnlig frigörelse, vilket är en indikation på att kulturella / sociala förklaringar inte duger.

Låt mig även slänga in en studie på det:

"The present study examined one intellectual domain, international chess, to quantify its gender differences in achievement and to see if these have been diminishing with the societal changes. Chess is a good test domain because it is a meritocracy, it has objective performance measures, and longitudinal data of a whole population are available. Performance ratings overall and in the top 10, 50 and 100 players of each sex show large gender differences and little convergence over the past three decades, although a few females have become high achievers. The distribution of performance ratings on the January 2004 list shows a higher male mean and evidence for more male variation, just as with traits such as height."

Okej, så vi ser en högre genomsnittlig prestation samt en större variation (á la the greater male variability hypothesis). Sammanfattningsvis:

"The study examined gender differences in achievement in international chess and found that the male predominance has remained constant despite societal changes, with large gender differences in performance ratings and little convergence over the past three decades."

Jämförelse över (lång) tid är ett sätt att kontrollera för kulturella faktorer. En annan är tvärkulturella jämförelser. Denna studie bjuder på det senare (min fetstil):

"There is a persistent higher performance of men over women in chess that has been attributed to the disproportioned participation rates of men and women in this domain, but also to biological and cultural factors. This study addresses the disparity between men and women in performance at the expert chess level. Actual sex differences in chess performance were contrasted with differences estimated from the divergent participation rates of men and women chess players from twenty-four countries in the Eurasian region. There was a male advantage in chess performance throughout all countries. Sex differences in chess performance emerged for all the studied countries, with remarkable and highly variable unexplained gaps that were unrelated to the men versus women ratios. The cross-country variability about sex differences in chess performance indicates differences in geographical and cultural factors that might elicit differential participation rates, starting age, and perseverance in the domain for men and women. These differences are also likely to underlie the remarkable disparity in expert chess performance of men and women than only differential participation rates."

Som synes framhåller studien (i motsats till den tyska) att "participation rates" inte är tillräckligt för att förklara skillnaden i schackprestation. Istället är det kulturella skillnader mellan länder som man menar förklarar skillnader i "deltagandefrekvens, startålder och uthållighet inom området." Det är alltså - enligt studien - den totala mängden män respektive kvinnor som avgör, utan hur män respektive kvinnor av kulturella skäl tar sig ann schackspelandet.

Intressant resultat ur studien om förändring över tid är att män verkar jobba lite hårdare än kvinnor:

"Career patterns of players first on the list between 1985 and 1989 show that top males and females entered the list at about the same age but females tend to play fewer games and have shorter careers. In this domain at least, the male predominance is large and has remained roughly constant despite societal changes."

Vi ser alltså att män nördar ner sig avsevärt mycket mer än vad kvinnor gör. Detta går i linje med den tvärkulturella studiens slutsatser om att kulturella skillnader i "könsskillnad i grit/effort" förklarar mer än könsratio i det kvantitativa deltagandet.

***

Vilket för oss in på STEM/HEED-diskussionen. Enligt den så kallade jämställdhetsparadoxen väljer kvinnor i mer ojämställda länder oftare STEM-karriärer (könsotypiskt), medan kvinnor i mer jämställda länder oftare väljher HEED-karriärer (könstypiskt). I tidigare genomgång (länkat nyss) kommer Antropofagi fram till att evolutionspsykologiska förklaringar är mest sannolika. Låt oss kolla på länder där högst andel av STEM-anställda är kvinnor:

En reflektion är att länder med lågt kvinnligt arbetskraftsdeltagande kommer att ha mer otypiska kvinnor i arbetskraften. Det är dock inget glasklart sådant samband, vid en snabb jämförelse. Exempelvis kommer Kambodja på plats nummer 13 i världsrankingen över högst andel arbetskraftsdeltagande av kvinnor. (Enligt samma sökning kommer Sverige bara på plats 36 vilket känns skumt. Men jag kan liksom inte djupdyka hur mycket som helst i hur mycket som helst.)

De länder som enligt Chat-GPT producerar bra kvinnliga schackspelare är framförallt Ryssland, Georgien, Kina och Ukraina. Enligt internet är top tio China, Russia, India, Georgia, Ukraine, United States of America, Poland, Germany, Kazakhstan och Hungary. I alla fall USA och Georgien känner vi igen från diagrammet ovan, och lite vanliga hederliga fördomar berättar att både Ryssland, Indien, Ukraina, Kina och Ungern har hög andel kvinnor i STEM. Kazakstan har säkert ingen STEM alls och tyskarna är ju bara nazister för fan.

Så lite random sökningar plus guesstimat ger oss att samma länder som producerar hög andel kvinnor i STEM också producerar bra female chess-players.

***

Att vissa nördländer har fler nördiga kvinnor betyder inte att det är kulturella faktorer som förklarar schack-skillnaderna, eftersom genetiken såklart kan skilja sig över världen. Mina priors om detta ger dock att kulturella skillnader är mer troliga än genetiska när vi jämför länder.

Men, de kulturella skillnaderna verkar alltså - enligt det ovan redogjorda - handla om att kvinnor förväntas nedlägga ansträngning. Vi kan alltså anta att grit och effort är mer kulturellt styrt än intelligens, och att kvinnors prestation kommer vara starkare i grit/effort-hos-tjejer-uppmanande länder så långt som grit/effort räcker. Vi har fortfarande en "rätt hög" korrelation mellan intelligens och prestation i schack, och då kan the greater male variability hypothisis säkert räcka för att förklara att det saknas kvinnor bland världseliten.

Män är nördigare. De lägger ner mer ansträngning i vad de gör, troligen för att kvinnor är det väljande könet och män selekterats för att åstadkomma magnifika ting och därmed bli valda. I vissa kulturer uppmuntras nörd-kvinnor att också nörda ner sig. Men mäns större benägenhet att nörda - och mansdominansen i den smartaste percentilen av totalbefolkningen - gör att män som grupp krossar kvinnor som grupp i schack.

***

Såhär i backspegeln kan man väl konstatera att Flashback redan hade sagt allt som behövde sägas.

Social inkompetens?

Liksom korrespondensen med Tellhed verkar korrespondensen med Jalmert kapitalt misslyckas med att lyfta till nivån "vettig diskussion". Det är visserligen stressiga juletider, men det föresvävar även Antropofagi att han kanske på något sätt är jobbig eller otrevlig. Att vara jobbig eller otrevlig är i sig inget fel - det är ju sas. de andras problem om jag är jobbig - men strategin är dålig för att fåtillstånd givande dialektisk debatt.

 

Dock vill Antropofagi påstå att han/jag i alla fall anstränger sig medvetet för att vara så trevlig som möjligt. Att jag samtidigt kan uppfattas som jobbig är så klart synd, men sannolikt oundvikligt - det går ju inte att argumentera utan att vara i alla fall lite motvals.

 

Den konspirationsteoretiskt lagde kanske misstänker att just genusvetare reagerar dåligt på just sakargument. En alternativ hypotes är att just genusvetare tvingas utstå mailbombning av blandat slag från olika killar mest hela dagarna, och att det inte är deras högsta målbild att förevigt vara engagerade i att "ta debatten" med nättroll likt någon slags vid datorn fjättrad Promotheus. (Eller Andromeda... Eller Sisyfos. Fan de älskade att fjättra folk, de där jävla BDSM-grekerna.)

 

För maximal transparens kommer nu hela den ensidiga korrespondensen, så kan läsaren själv bedöma vad som tycks den mest sannolikt.

 

***

"Hej Lars,

jag läste dig citeras i dagens DN Sthlm. Jag är osäker på hur väl tidningen återgivit vad du sagt, men det dök upp några frågetecken som jag gärna skulle räta ut. Hoppas du kan hjälpa mig!

I tidningen läser jag: 

'Det som utmärker mansrörelser av typen Raw Man är att de betonar att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. [...] – Det finns sällan vetenskapliga belägg för de teorier mansrörelser brukar vilja förmedla, vilket gör mig som forskare skeptisk, säger Lars Jalmert.' 

Jag tolkar det som att du menar att det inte finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Detta verkar emellertid en smula dels kontraintuitivt, och dels i motsägelse mot forskningens konsensus. T.ex. skriver Hyde 2014 att:

'Overall, based on the numerous meta-analyses reported here, there is much evidence in support of the gender similarities hypothesis. Domains in which gender differences are small (around d = 0.20) or trivial (d ≤ 0.10) include mathematics performance, verbal skills, some personality dimensions such as gregariousness and conscientiousness, reward sensitivity, the temperament dimension of negative affectivity, relational aggression, tentative speech, some aspects of sexuality (e.g., oral sex experience, attitudes about extramarital sex, attitudes about masturbation), leadership effectiveness, self-esteem, and academic self-concept.

Nonetheless, the gender similarities hypothesis acknowledges exceptions to the general rule. Exceptions to gender similarities, where differences are moderate (d = 0.50) or large (d = 0.80), include 3D mental rotation, the personality dimension of agreeableness/tender-mindedness, sensation seeking, interests in things versus people, physical aggression, some sexual behaviors (masturbation and pornography use), and attitudes about casual sex.'

Vidare noterar jag att evolutionspsykologin (t.ex. Baron-Cohen, Campbell, Lippa och Pinker) noterar att människan som art utmärks av en viss könsdimorfism och således biologiskt bestämda könsskillnader på gruppnivå.

(Jag noterar också att Charlotta Stern pekar på att genusvetenskaplig forskning kan riskera att negligera dessa skillnader, samt att det finns en svårighet hos vissa att förstå att mindre skillnader i on avarage-ingångsvärde kan få betydliga skillnader i utfall: 'minor differences between distributions can explain striking differences in outcomes'.)

En kanske perifer poäng som dock ändå hör hemma här: Vi erkänner i allmänhet otriviala skillnader mellan könen vad gäller 'fysiologiska' egenskaper - se t.ex. diskussionen om hur kvinnliga idrottare med manliga nivåer av testosteron ska få tävla, eller tänk dig vilka som i allmänhet föder barn och ofta ammar. Det synes mig implicera en närmast descartiansk dualism att tro att mentala egenskaper inte skulle kunna skilja sig åt mellan grupper på motsvarande sätt - jag tror inte att Anden och Köttet / Kroppen och Själen är av olika materia, eller att Själen är skapad av Gud medan Kroppen är ett resultat av evolutionsprocessen.

Slutligen; det verkar som att det fysiologiska och psykologiska könet bör vara i överensstämmelse för att en ska må bra. Icke-cis-personer tenderar att uppleva könsdysfori, och transpersoner löper större risk för mental ohälsa och suicid.

Så: 1) Är du felciterad? 2) Missförstår jag? Eller 3) vill du kalibrera din uppfattning? Om ej 1-3, så: 4) Hur ska jag förstå diskrepansen mellan evidensen och hur du citeras?

(Du säger/citeras förresten själv: 'Historiskt sett är idén om män i grupp generellt inte en jättebra idé, man ser ju vart det har lett. Det är inte kvinnor som krigar, säger Lars Jalmert.' Detta implicerar onekligen könsskillnader, eller missförstår jag?)

Stort tack på förhand om du kan hjälpa mig att räta ut frågetecknen kring hur du citeras i tidningen!

Vänliga hälsningar [Antropofagi]"

***

 

"Hej [Antropofagi] och tack för ditt mail med frågor! 

Både Helena Hill och jag försökte markera att en del (inte alla) mansrörelser brukar argumentera ungefär så att eftersom vi har olika biologiska kroppar så medför det att vi beter oss olika, d v s har olika medfödda skillnader i beteenden, attityder etc. Att biologiska skillnader återspeglas, medfött, i våra beteenden.

Jag har en annan uppfattning, enkelt uttryckt att vi föds i olika kroppar och att normer i mänskliga strukturer tolkar dessa olika kroppar till olika mönster. Vi gör ju en åtskillnad mellan biologiskt kön och genus, engelskans sex och gender.

Jag har bifogat en artikel jag skrev i Feministiskt Perspektiv för några år sedan som kanske klargör genusforskares 'plattform'. Du är dessutom uppenbart väl inläst på området. 

Du citerar också Janet Hyde (som jag för övrigt uppfattar som en av de bästa forskarna med kvalificerade  metaanalyser) som pratar om 'gender similarities' och gender differences och inte sex similarities etc.

Hoppas att dessa rader har rätat ut dina frågetecken och än en gång tack för ditt frågande! Den vanligast förekommande responsen till mig på artiklar av detta slag är annars (till skillnad från dig) ett totalt förnekande av genusforskningens kunskap och att jag personligen har fel, fel, fel och inte borde uttala mig eftersom alla vet att män är från Mars och kvinnor från Venus.

Vänliga hälsningar

Lars"

***

 

"Hej [Lars], tack för ett utömmande och trevligt svar. Tar mig ann din artikel med nyfiken entusiasm.

Ha en fin solig söndag!"

Senare, efter att ha läst artikeln:

"Hej igen Lars, 

väldigt intressant artikel. Jag tror dock att några av mina frågetecken kvarstår efter att jag läst. Jag måste redan här be om ursäkt om jag blir lite långrandig - jag försöker fatta mig kort, men det är ingenting som jag är särskilt bra på, ledsamt nog. Har du ändå tid och lust att läsa och svara blir jag givetvis väldigt glad! 

Jag tar en sak i taget: 

1. Du skriver i mailet att du ibland anklagas för att ha 'fel, fel, fel'' av företrädare för olika mansgrupper. Mansgrupperna ifråga har jag ingen koll på, men att ha 'fel, fel, fel' tycker jag inte en ska skämmas för. Det har jag själv ofta, och inget gör mig gladare än möjligheten att korrigera en felaktig uppfattning. Faktiskt tycker jag att kritik och falsifiering är en väsentlig aspekt av 'vetenskap', vilket för mig in på: 

2. Diskussionen kring huruvida genusvetenskap är anti[vetenskapligt] eller ej. Du skriver:  

'[...] hennes inskränkta syn på att det endast är naturvetenskaper som är vetenskaper kan man i sin tur avfärda med att det är människor som ger mening åt naturen och det är forskarkollektivet som definierar vad som är vetenskap. Det är människor som konstruerar och definierar vetenskap. Det finns ingen vetenskap som är bestämd av naturen, ingen naturlig vetenskap.' 

Jag håller så klart med om att själva begreppet 'vetenskap' kräver en definition, liksom alla begrepp - men det är sällan meningsfullt att diskutera 'by definition'. Det intressanta är - i min mening - när vi kan komma överens om en definition, och diskutera utifrån den. Exempel: Det spelar inte så stor roll om vi kallar Pluto för planet eller ej, om vi är överens om alla väsentliga egenskaper. Så även med 'vetenskap'. 

Frågan är väl då, förmodar jag, vilka väsentliga egenskaper som vi tycker att någonting ska ha för att få lov att ingå i kategorin 'vetenskap'. Jag antar att diskussionen rör just detta. En vetenskap ska, enligt vad jag ser som konsensussynen, generera falsifierbara prediktioner. [I efterhand noterar Antropofagi att det här är rätt konstigt och slarvigt formulerat, men att den välvillige läsaren ändå bör förstå andemeningen utan någon större svårighet.] Denna popperska definition har sina fördelar - en teori kan sägas bli meningsfull genom att den säger oss vilka observationer som vi bör förvänta oss. Teorin robusthet testas utifrån huruvida dessa förväntningar realiseras. Men, för att säga något om verkligheten måste teorin rent teoretiskt kunna ha fel - dvs. den ska inte likvärdigt väl förklara alla tänkbara utfall eller observationer. Detta är väl i princip vad falsifierbarhetskriteriet handlar om. 

Jag har ingen aning om vem Tanja Bergqvist är, men jag noterar att din text inte dröjer vid vilka kvaliteter som en vetenskap bör ha för att meningsfullt kunna kallas vetenskap, och inte heller dröjer sig texten vid huruvida genusvetenskapen de facto har dessa kvaliteter. Istället är min bild att du lutar dig mot en förment majoritetsuppfattning, en slags epistemisk-demokratisk tanke, där förekomsten av genusvetenskapliga institutioner och tidsskrifter tas som intäkt för att genusvetenskapen är en vetenskap. Jag håller med om att det är en viss osannolikhet förknippat med att väldigt många människor som faktiskt tänkt efter skulle kalla någonting en vetenskap om det inte också hade relevanta kvaliteter. Däremot är det inte oerhört osannolikt - exempelvis är merparten av världens innevånare religiösa, en stor del av väljarna i Sverige röstar på SD, och en stor del av all världens teoretiska fysiker tror på strängteorin. Ditt philosophical majoritarianism-argument är således att betrakta som ett ganska lättviktigt bevis. [I efterhand noterar Antropofagi att en väldigt liten andel av Sveriges befolkning röstar på Fi, och att Jalmert sannolikt inte håller med om att detta är en indikation på att Fi har fel i sin analys.] 

Intressantare för mig är: Vad är din definition av vetenskap? Varför är just dessa kriterier viktiga? Är det öht. viktigt att kalla något en 'vetenskap', om vi rent hypotetiskt antar att vi inte bryr oss om de vetenskapliga kriterierna? Lever genusvetenskapen upp till relevanta kriterier? Vilka kriterier är det kritikerna tycker att genusvetenskapen inte lever upp till, och varför - alternativt, vilka kriterier är det som du och kritikerna är oense om bör ingå i definitionen av 'vetenskap? 

3. När du kritiserar 'biologistiska felläsningar' tycker jag att du halmgubbar en smula. Du säger att det är fel att säga att 'gener har avsikten att föröka sig' eller att 'gener syftar till…', vilket jag givetvis håller med om i sak. Däremot är det väl korrekt att säga att evolutionen är en blind optimiseringsprocess som per definition leder till exakt det utfall vi ser 'nu'/när vi tittar. De DNA-molekyler som överlever och förökar sig kommer att ha överlevt och förökat sig. De som inte överlever försvinner. Att folk i allmänhet tenderar att tillskriva evolutionen en agentskap speglar kanske hur vårt språk är strukturerat, eller hur vår kognition fungerar. (Jag tänker genast på parallellen till animism, där träd och floder ges personligheter.) Det är lätt hänt att en faller in i att tala om syfte eller avsikt när en diskuterar evolution, tycker jag. Men detta kan vi väl försöka korrigera när vi orkar eller när det är viktigt, och annars ha överseende med. Hellre steel-man:a än straw-man:na argument - hellre bemöta motpartens bästa argument - mest välvilligt tolkat - tycker jag. 

Så, vad är det genusvetenskapskritikerna menar när de 'hävdar [...] att vi föds olika och att feminister inte accepterar detta'? Jo, förmodligen (som nämnda Stern-studie, förekomsten av Heterodox Academy, allsköns offentlig debatt, samt Svenska Sekretariatet för genusforsknings egna problemformulering indikerar) att genusvetenskapen uppfattas som att den förbiser biologiska könsskillnader, framförallt med avseende på vad vi kan kalla psykologiska egenskaper. Låt mig ge ett exempel: 

Den gängse genusvetenskapliga förklaringen till könssegregerade studie- och yrkesval är att olika normer och förväntningar förklarar dessa. (Ett rätt färskt fall är Una Tellheds forskning.) Däremot har denna 'normhypotes' svårt att förklara den sk. jämställdhetsparadoxen. 

Varför känner sig kvinnor trygga att läsa högstatusprogram som högskoleförberedande NV-programmet, men inte t.ex. Anläggning och bygg? Dessutom, varför det är tryggare med vissa inriktningar än andra inom samma program? Det är en rätt komplex karta över normer som måste ritas för att förklara alla dessa skillnader, och varför vissa är större än andra. (Se Skolverkets statistik.)

Vi kan även se på arbetslivet - i flera delar tydligt könssegregerat, med kvinnorna i omsorgsyrken och män i tekniska yrken (se t.ex. JämO). Vissa kategorier av yrken är starkt könssegregerade, medan andra har en jämn fördelning. Här tycker jag att "normförklaringen" misslyckas med att förklara varför så är fallet. Många högstatusyrken är ju kvinnodominerade - SCB:s sammanställning visar att flest psykologer är kvinnor (sid 43), i ökande takt flest jurister (sid 38), och definitivt flest veterinärer (sid 56), för att ta några exempel.

Så - om vi steel-man:nar kritikernas argument: Det verkar som (vilket även nämnda Hyde 2014 noterar) att det finns könsskillnader som t.ex. "interests in things versus people" som (även givet en stor överlapp mellan gruppen män och gruppen kvinnor) kan ge en betydande skillnad på aggregerad nivå just avseende studie- och yrkesval. Tillråga på allt, precis enligt de mönster vi ser i utbildnings- och yrkesval i vårt relativt jämställda Sverige. Kritikerna, och även jag själv, drar slutsatsen att bevisen pekar på att biologiska skillnader på gruppnivå förklarar könssegregationen i just detta avseende - men samtidigt är signalerna från genusvetenskapen att det är 'normförklaringen' som är den korrekta. Här noterar alltså kritikerna, och jag återigen även jag själv, en diskrepans mellan bevisläget och genusvetenskaps-konsensus; vilket dessutom får väldigt konkreta implikationer på policy.

(Vi behöver väl inte ens nämna att en statistisk utsaga om två grupper, t.ex. män och kvinnor, inte är en utsaga om någon individ - utan om sannolikheten för att en individ i respektive grupp ska ha vissa egenskaper, allt annat lika.) 

Jag blir långrandig nu märker jag, men jag tror att den allmänna uppfattningen är att genusvetenskapen överdriver sin 'likhetshypotes' - samtidigt som det finns starka bevis för icke-triviala könsskillnader, även psykologiskt, på gruppnivå.

4. Jag håller verkligen, verkligen med om att 'det är, som bekant, ganska enkelt att hitta enskilda studier som styrker det mesta.' Good call! Se upp för hen med en studie. Hyde 2014, som du också hade läst så vitt jag förstår, är ju en metastudie som pekar på skillnader. Jag antar att din betoning av distinktionen mellan gender respektive sex differences har att göra med att skillnader mellan män och kvinnor som grupp i utgångläget kan förklaras av t.ex. kultur, eller t.ex. biologi.

(En naiv uppdelning så klart, som samhällsdebatten fö. förmodligen mår dåligt av. Normer är en funktion av vår biologi - och vi har en bred biologisk potential som kan realiseras beroende på miljö. 'Samspelshypotesen' är kanske en vinnare här, så som gyllene medelvägar ofta är.)

Evolutionspsykologernas könsdimorfism, liksom könsskillnader som återfinns oavsett kulturell kontext, pekar på att vissa skillnader sannolikt är mer fixerade och förankrade i det biologiska än vissa andra skillnader. Lite som att bondekvinnor förr i tiden var starkare än dagens elitroddare - miljö! Men, männen i samma miljö var ännu starkare. Eller lite som: Alla kanske dricker, men bara vissa blir alkoholister. Arv + miljö!

5. Jag håller inte med om att Pinker och Baron-Cohen (de andra har jag ingen koll på) skulle vara någon slags charlataner. Du går inte närmare in på varför, och Haavind och Dussauge-länken verkar ha dött. Jag hittar fram till Dussauges 'Sex, lögner och evolutionens förvrängda löften: Harald Eia & Ole-Martin Ihle, Født sånn eller blitt sånn?', men den finns inte tillgänglig i fulltext. Här skulle jag gärna ta del av själva sakinnehållet, eftersom din kritik i kortformatet (av nödvändighet, gissar jag) mer är av det svepande slaget.

 

Ojdå. Som jag fruktade blev det mycket text, och många frågor också. Hoppas det inte tröttar ut dig! Vänliga hälsningar (och glad tredje advent), [Antropofagi]"

 

***

 

Givetvis verkar det troligt att en beläst herre som Jalmert har mycket bra svar på alla Antropofagis frågor - dude är ju ändå prewfessah på SU. Pga. exempelvis julestress hinner Jalmert emellertid inte besvara Antropofagis frågor innan Antropofagi två dagar senare ånyo hoppar upp på tangentbordet med alla fyra tassarna: 

"Hej igen Lars, 

jag inser att du kanske inte har tid att svara på ett så långt och omständigt mail. Kort bara, det viktigaste: Har du möjlighet att förse mig med Dussauges artiklar, som jag inte kan hitta?

Med vänlig hälsning [Antropofagi]"

***

Ack och ve. Ännu inget svar från Jalmert. Vad är det jag gör fel?

Genusvetare, katoliker, killkomiker. Alla lämnar de Antropofagis frågvisshet ostillad. Ack törsten efter svar är mig övermäktig.

Kukens ondska, och andra poänger till feminismen

(Relaterat: Kamelens död; allt om #metoo; Frågan...; allt om O'Connor.)

När nu alla och envar tar avstånd från World of Wokeraft, och varenda #metoo-raid ska vara glömd, finns anledning att hjälpa de stackars feminism-avhopparna med några vettiga tolkningar av det härke av dumheter som de försöker avprogrammera sig själva från.

Om Du undrar över premissen kan du snällt vänta till slutet av texten, då jag tänkte återkomma till en empirisk beskrivning av rörelsens halveringstid. Antroppogi är ju känd (!) för att nådigt konsumera feminist-poddar, för att på så sätt garantera en varierad åsiktsdiet. Jag skall därför låta mig bevekas till att säga några ord om Kajsa Ekis Ekman och Cissi Wallin. Inget precis nytt under blåslampan, således.

Men först: Varför babyn kan få stanna i den torrlagda badbalja som vi kallar svensk feminism. Eller: Vad ni fortfarande kan få tro på, era anomiska stackare.

***

För det är faktiskt rätt att hata penisen. 

SCUM - Society for Cutting Up Men - kanske inte bokstavligen handlar om att klippa av mäns penisar (eller så gör det det, jag minns faktiskt inte och det är hur som helst klart i linje med andemeningen), men kom under en period att handla om det i i sin svenska debattinkarnation. (Till Pär Ströms stora frustration, så klart. Han var faktiskt en aspig stackare, trots allt. Vem fan pallar sura över en teaterpjäs?) Nidbilden av feminism - till icke obetydlig del överlappandes med feminism - handlade om kukhat, och kukhat är fult och fascistiskt. Eller?

Låt oss vända blicken mot fåglarna. Tittar vi på taxonomin ser vi att dessa, om vi bortser från de strutsartade och de hönsartade, består av den artrika överordningen neoaves. Det är främst här vi finner vackra fjäderdräkter, sofistikerade parningsdanser, intelligens och prestigehierarkier, etcetera högintressanta egenskaper och beteenden.

Darwin noterade att domesticerade djurarter är mer variabla än vilda. Förklaringen är att en malthusiansk verklighet selekterar för mean, lean [relevant egenskap]-machines. Allting strävar mot en optimal form. Suboptimala former undanbedes och selekteras bort. (Eller för att tala sannolikhetssofistikerad determinism - allting trillar ner i en basin of attraction, och fortsätter trilla tills de når ett korresponderande jämviktsläge.)

Det fina med evolutionsteorin är att den förklarar varför naturen ser ut att ha ett syfte, fast den inte har det. Men människor har syften. För domesticerade arter gäller andra selektionstryck än de malthusianska, eftersom de selekteras för att t.ex. vara korvar som passar i kaninhål (taxar) eller vara snälla mot barn av andra arter (golden retrievers). Myotoniska getter är ett bra exempel på att domesticerade djur utvecklas under ett annat urval än det naturliga. Det naturliga urvalet skulle aldrig ha släppt igenom djur som svimmar av skräck när de ser ett rovdjur.

Men, även i naturen förekommer svårförklarade former. Påfågelns stjärt är ett typexempel. Det är inte den mest optimala formen, om vi bara räknar effektivt spenderade kalorier. Den här typen av extravagans förklaras oftast genom sexuell selektion, som alltså är en annan urvalsprincip än det naturliga urvalet. Det naturliga urvalet handlar om vilka som överlever - dessa organismers anlag blir vanligare, relativt organismers anlag som inte överlever. Men inom spannet för överlevnad finns det utrymme för ytterligare en selektionsprincip - vilka som lyckas föröka sig.

I grund och botten handlar det om att manligt och kvinnligt är två helt olika strategier. Den kvinnliga är dyr men säker, och den manliga är billig men osäker. De kvinnliga könscellerna innehåller massor av värdefull näring, och de är typiskt sett begränsade till antalet, medan de manliga könscellerna är enkla sprattlande molekyler som återbildas ad infinitum. Lite beroende på vilka arter vi talar om så är det också oftast ägg-bäraren som blir bärare av barnet under ett havandeskap - som tar risken som det innebär att föda ut barnet - och som sen vårdar barnet på ett kostsamt sätt. (Variationen är dock stor inom djurvärlden, som sjöhästar och spindlar och annat exemplifierar.)

Typiskt sett vill alltså manliga organismer - spermiebärarna - exploatera de kvinnliga äggbärarnas reproduktiva resurs. Därför är kvinnan det selekterande könet, då hon väljer vems spermier som ska få nå hennes ägg. Mannen utvecklas under det selektionstryck som är kvinnans preferenser, på samma sätt som taxen och de myotoniska getterna utvecklats under det selektionstryck som är människornas avel. Sexuell selektion handlar om att män måste konkurrera om kvinnors likes. Äggbärarnas roll är att välja spermiebärare.

En annan strategi är att helt enkelt stjäla äggbärarens reproduktiva resurs, dvs. att para sig med våld, mot äggbärarens vilja. Detta måste betraktas som osoft, eftersom det inskränker äggbärarens möjlighet att välja hur hon investerar sin dyrbara reproduktiva resurs. Frågan..., avsnitt 4.7:

En rationell människa med en strävan bort från allsköns sexualmoralism, kan frestas att likställa sexuellt våld med annat våld. Vad är väl våldtäkt, annat än en specifik form av misshandel? PI- modellen ger emellertid en teoretisk förklaring för den empiri som visar att våldtäkt uppfattas som en mycket större kränkning än en misshandel av motsvarande grad. Eftersom kvinnans PI nödvändigtvis är högt, och hennes reproduktiva potential därmed är begränsad, är kraftig aversion mot ”PI-stöld” någonting som borde ha selekterats för. Att få bibehålla rätten till sitt reproduktiva val är väldigt viktigt för det PI-intensiva könet, ur ett evolutionärt perspektiv.

Dessutom kan det ha selekterats för att kvinnor ska signalera till sina befintliga partners att en våldtäkt verkligen är ofrivillig, för att inte väcka misstankar om systematisk otrohet och faderskastvivel – en paranoia som kan ha selekterats för gällande män. Eftersom det är lättast att övertyga någon om man är ärlig, bör en sådan adaption helt enkelt vara att man som kvinna verkligen, djupt och innerligt, mår dåligt av att bli våldtagen.

Givetvis behöver inte det uppenbara faktum att det är obehagligt att utsättas för sexuellt våld, härleda ur evolutionsteorin. det är inte desto mindre intressant att notera att empirin även i det här fallet passar bra med teorin. Dessutom är det knappast a priori självklart att rape trauma syndrome ska existera. Eftersom det är ett så distinkt och allmängiltigt syndrom, med starkt negativa oh ofta hindrande symptom, kan vi föreställa oss att det ska ha en evolutionär orsak. Vi måste annars förvånas över att evolutionen inte har selekterat för anlag för att bara skratta bort övergreppen och gå vidare.

Nå. Manligt och kvinnligt är reproduktionsstrategier, och olika strategier kräver olika verktyg. Ägget är dolt och svåråtkomligt, för att säkra kvinnans fria val i vem hon ska investera sin dyrbara resurs i. Spermien är ett dampigt litet virus som vill låta sig bäras av vindarna och landa i ditt morgonkaffe.

Penis är ett strålande verktyg för att tränga in i (t.ex.) kvinnor med. Ett utstickande injektionsverktyg som fan bara vill in i hål och spruta.

Kan ni gissa vilka som inte har penis?

Damn right.

Neoaves.

***

Strutsliknande och hönsliknande fåglar har verkligen sina meriter. Inte minst kasuaren. Mäktig jävla best. Ingen kan förneka det. Men, det är inte minst inom neoaves som de verkligt imponerande fallen av sexuell selektion uppträder. Paradisfåglar. Högintelligenta kråkfåglar. (Nämnda påfåglar är dock hönsfåglar av familjen fasanfåglar, även om taxonomin verkar vara under rekonstruktion.) Och det som inte minst förenar neoaves är att de saknar penis.

Penisen är vapnet med vilket man våldtar. Så knullar även den fläckiga hyena-matriarken sina hanar i röven med sin mäktiga pseudopenis. (Redan Plinius d.ä., 23–79 e.Kr., hade svårt att få ihop det: 

It is the vulgar notion, that the hyæna possesses in itself both sexes, being a male during one year, and a female the next, and that it becomes pregnant without the co-operation of the male.)

 En förklaring till varför neoaves har så hög föräldrainvestering, och så extrema uttryck för sexuell selektion, är att man har evolverat bort från våldtäktsstrategin. När ägget inte längre kan befruktas med våld måste fåglarna istället gå in i en kapprustning där idel fetare fjäderdräkter och dansuppvisningar krävs för att vinna honans uppskattning. (Intuitionen säger oss också att "skenande sexuell selektion" torde bli vanligare då. "Runaway sexual selection" innebär att honor selekteras för att uppskatta egenskaper på meriten att andra honor uppskattar dessa egenskaper, dvs. att honom väljer partner för att de själva ska få manlig avkomma som andra honor kommer välja.)

Som Antropofagi varit inne på vad gäller adult sex ratio (ASR), excess males och våld, så är vidare hög föräldrainvestering (PI) en strategi som män kan tillämpa inom ramarna för den sexuella selektionen. När våldtäkt inte längre är en tillgänglig strategi, så kommer hög PI bli en större del av det sexuella selektions-spelet.

Så, (nidbilds-)-feministerna hade verkligen helt jävla rätt. Kuken är ond. Om alla bara hade kloaker så hade vi inte haft sexuellt våld, och därutöver hade vi haft mer ansvarstagande fäder som tillyttermera visso hade varit både stiligare och smartare i sin iver att impa på damerna.

***

Låtom oss då resonera om distinktionen mellan biologiskt kön och socialt konstruerat genus. Den illvilliga kan säga att feminismen är sprungen ur ett relativistisk fuskbygge och en neocartesiansk dualism. Även de förment "vettiga" feministerna brukar säga att "okej, visst är det skillnad på mäns och kvinnors kroppar, men hjärnorna är fan helt identiska." Detta är såklart idiotiskt - varför skulle hjärnorna vara identiska när kropparna är olika? Varför skulle diametralt olika reproduktiva strategier ha exakt samma kognitiva maskineri?

Är könsroller då bogus? Nej för i helvete. En give away är att könsroller är olika i olika kulturer. Även saker som ofta är lika, är ibland olika. Hur ska vi förstå detta?

Genom kulturell-evolutionär spelteori, förstås. Det är nu så, att tvåkönade däggdjur som har en hög föräldrainvestering, kommer att ha mycket att vinna på arbetsdelning. Då den minsta reproduktiva-ekonomiska enheten med nödvändighet är man-kvinna-paret, så kommer en könad arbetsfördelning att uppstå människor emellan. Eftersom män och kvinnor har något olika ingångsvärden, så kommer sannolikheten för en viss könstypisk arbetsfördelning vara hög, om uppgiften ifråga rör något där det ena könet oftast har ett övertag. Så, kvinnor pysslar nästan alltid med barnomsorg, och män nästan allt med storviltsjakt. Den här typen av uppgifter är mindre konvention, och mer rent logiskt-funktionellt den smartaste uppdelningen.

Den feministerna verkligen har rätt i, är att mången arbetsfördelning är mer konventionsstyrd. Det kan vara slump eller ovanliga ekologiska förhållanden som bestämmer en initial arbetsfördelning, och varje given fördelning kommer snart etableras som ett faktum eftersom varje koordinering runt en arbetsfördelning i sig innebär en jättestor vinst för alla inblandade. 

Feministerna har till och med ett - jättebra! - ord för det här: Könskontrakt. The name of the game of normkritik är att skärskåda gamla könskontrakt och se vad som är grundat i konventioner som inte lägre är funktionellt relevanta eller nödvändiga, och att riva upp dessa kontrakt. Visst kommer det att ske till en kostnad av förlorad koordinering, men om samhället är mycket annorlunda idag jämfört med förr kanske den kostnaden är låg eller irrelevant, och förresten är explore alltid värt, även om exploit alltid är närmast tillhands. Feminism och normkritik är då ett sätt att koordinera en explore-funktion. (Explore/exploit, ni vet. Utforska eller bara hålla sig till en beprövad modell.)

Så, socialt konstruerat kön - genus - är en extremt relevant och omfattande och variabel del av mänskligt beteende. Att kritisera och ompröva könsroller är mycket, mycket viktigt och värdefullt, eftersom vi spelteoretiskt tenderar att köra fast i vissa inadekvata jämviktslägen - lokala optimum som är långt från ett globalt optimum - och ännu mer så eftersom vår värld förändras snabbt och mycket (tack vare innovation och vetenskap, eller vad det nu är som givit oss exponentiell tillväxt).

Så, kuken är ond och könsrollerna borde rivas neder. Feministerna hade rätt hela tiden.

***

Vi kan lätt komma på fler saker som feministerna har haft rätt i. Det som verkar hända nu, och som Antropofagi varit på spåren ett bra tag, är att tidsandan svänger och de principlösa kappvändarna inom feministkadern mangrant överger skeppet. Debattpolkan stapplar vidare medan signalvärdena fluktuerar utan att någonsin hitta ett stabilt ekvilibrium. (Relaterat: En varg söker sin podd söker sitt Schelling's fence; legalisera prostitution är kanske inte hela lösningen på #metoo.)

Inte minst verkar dock, ärligt talat, vita CIS-feminister ha kommit på att en negativt orienterad ideologi - en ideologi med abjektsfokus, för att tala med Alexander Bard - inte är så kul längre, nu när de jobbat sig upp till toppen av näringskedjan. När Cissi Wallin och Kajsa Ekis Ekman och Liv Strömqvist får smaka på sin egen medicin, och hängas ut som transfober eller kättare eller vad det nu må vara, så är det inte så kul längre.

Lite bakgrund: Ekis Ekman har skrivit en bok om att kön faktiskt finns, och att transdiskursen riserar att erodera kvinnokampen. Cissi Wallin har ändrat sig; det är inte bra att starta lynchmobbar mot privatpersoner och driva människor till fattigdom och självmord, endast baserat på hörsägen, i sin tur baserad på en sjukt dålig incitamentstruktur där hat och klick leder pöbeln; Strömqvist har länge famlat sig fram mot en ekonomisk-evolutionär-spelteoretiskt syn på sexualekonomin.

Antropofagi har som sagt ofta försökt konsumera lite feminism i poddform, för att hålla sig a jour med "forskningsläget" och få lite alternativa åsikter till livs. Det är en svår uppgift eftersom feministerna är vansinnigt osakliga och tendentiösa, men det är också därför det kan vara lite kul ibland. Det är också kul rent sociologiskt att följa hur debattörer på individnivå famlar sig fram genom det mörker de själva ofta sett till att stänga garderobsdörren om.

Då kör vi!

***

1) Ekis Eman.

Källa: Podd.

Referat: Ekis Ekman tycker att det är dumt att translobbyn relativiserar bort kvinnan ur ekvationen. Hon står fast vid att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor, och att man riskerar att glömma bort det - samt ytterligare förtrycka kvinnor - om man börjar ge kvinnors speciella rättigheter till f.d. män. Hon tycker inte att de sämsta manliga idrottarna ska få krossa i alla damsporter, eller att vi ska släppa in killar i kvinnors trygga rum. Inte minst verkar hon mena att vi behöver begreppet "kvinna" för att kunna analysera kvinnors utsatthet samt organisera kvinnor för att motverka patriarkatets förtryck.

Analys: Det som är bra med evolutionsteorin är, som sagt, att den lyckas förklara varför det ser ut som att det finns ett syfte, när det inte finns ett syfte. Den kulturell-evolutionära spelteorin gör samma sak, enligt ovan beskrivet - förklarar varför vissa könsroller selekterats för under vissa omständigheter. 

I Sapiens konstaterar Harari - kort och torrt - att kvinnor alltid varit förtryckta men att ingen vet varför. Jag vet inte om han bara vill slippa en kontrovers, men det finns också skäl att anse att "patriarkatet" som koncept har fått vara en stand in för riktiga förklaringar. Spelteori och kulturell evolution kan ge oss svaret på Varför Vi Ser Patriarkatet, på samma sätt som evolutionsteorin kan ge oss svaret på Varför Vi Ser Gud.

Ekis Ekman vänder sig mot att man relativiserar bort biologiskt kön. Samtidigt påstår hon att mäns och kvinnors hjärnor är identiska, och att inga skillnader mellan könen kan förklaras med genomsnittliga olikheter i biologin. Könsroller är helt godtyckliga för Ekman. Ett problem som hon ser med transdiskursen är att man tvingar ihop kön med genus när man säger att "pojkar som beter sig som flickor kan byta kön," och hon har en god poäng här. Givetvis är det sjukt könskonservativt att stänga ut alla otypiska individer från ett visst kön genom att snäva åt könsrollerna och kräva perfekt alignment av kropp och beteende. 

Den kula hon dock verkar vägra att bita i är att män och kvinnor i genomsnitt är olika rent psykologiskt; det finns typiska manliga respektive kvinnliga beteenden. Som vi varit inne på finns det även ett mer variabelt socialt kön, som dock inte direkt är godtyckligt men kanske i vissa fall föråldrat. Ekis Ekman borde släppa sitt agg mot "biologisterna," och "biologisterna" (som säkert finns) borde släppa sin förnekelse av könsroller, och de borde mötas i att det finns biologiska skillnader mellan könen som går bortom kuk/fitta pattar/ej pattar. Hjärnor kan också vara olika - de är också en del av den fysiska verkligheten. Ekis Ekman borde släppa sin slappa dualism.

Jag skulle tro att många intersektionalitetsfeminister och liknande nog tycker att Ekis Ekman har fel. Jag tycker också det, men på andra sidan av henne. Jag tycker hon har poänger som intersektionalitetsfeministerna troligen saknar, men att hon borde gå längre. Det är lite som när Strömqvist inte vågar gå full Alexander Bard. Båda klänger sig desperat fast vid en ideologisk kärna av Patriarkat och Kvinnoförtryck, trots att feminismens splittring tvingat dem att börja se inkonsekvenser i den egna världsbilden.

Jag hade respekterat Ekis Ekman mycket mer om hon vågade vara särartsfeminist fullt ut. Nu gömmer hon sin särartsfeminism bakom tal om "den kvinnliga erfarenheten" - ord som en likhetsfeminist behöver för att förklara varför vi överhuvudtaget ska bry oss särskilt om kvinnor, om de nu är exakt lika dana som män. (Obs, hon säger inte detta - hon erkänner att kroppar är olika - men hon erkänner ju ej att psykologi och beteende och preferenser också kan vara olika.)

Det finns en plats för särartsfeminismen. Just för att män och kvinnor är olika kan det vara relevant att diskutera kompensatoriska åtgärder, om målet är jämlikhet mellan könen aka. jämställdhet. Med olika förutsättningar behövs olika insatser för att utfallet ska bli lika. (Den som inte hänger med får läsa lite mer Peter Singer.)

Slutsatsen är att Ekis Ekman givits massa empiri gratis av verkligheten, men att hon slarvat bort sina slutsatser. Pga. ideologiska skygglappar vägrar hon släppa sina mest grundläggande - och mest felaktiga - antagande om världen. Visst har hon rätt i att translobbyn är tramslobbyn, men hon har inte rätt egentligen. Bara rätt i sin kritik.

***

2) Cissi Wallin. Källa: Podd.

Referat: Cissi Wallin har beslutat sig för att hon gjort orätt - alternativt att gräset vissnat där hon betar, och att hon måste hitta någon annanstans där det är grönare - och därför går hon nu ut med att wokeness är ondska. Pga. internet och hat och offermentalitet så har hon hetsat och hatat mot privatpersoner, och nu verkar det som om hon inte vill göra det längre. (Även om hon kanske, kanske vill hetsa mot privatpersoner som hetsar mot privatpersoner. Den nya anti-cancel-culture-affärsmodellen verkar ganska lik hennes tidigare lynchmobs-affär.)

Till Ivar Arpi säger hon att det känns som att hon varit med i en sekt, men att hon nu själv utsätts för hot och hat och förföljelse - dvs. vad jag skulle vilja kalla för "sin egen medicin" - eftersom feminismen gått vidare och hon inte längre är lägst ner/högst upp som kvinna. Precis som för Ekis Ekman har transpersonerna kommit och förstört alltihop. Möjligen de svarta också. (Det är kul att Arpi uttryckligen påpekar att Wallin inte vann offer-tävlingen inom vänsterfeminismen, och därför nu måste byta arena. Detta skrattas tyvärr bort. Överhuvudtaget dalar min respekt för Arpis journalistiska gärning en smula, då han genomgående stryker medhårs och inte ställer någon kritisk fråga att tala om i podden med Wallin.)

En intressant historik är att Cissi Wallin tidigare poddat långa avsnitt om att man inte kan hålla på med slappt manshat - nej, exakt alla män förtrycker exakt alla kvinnor, och man ska aktivt hata alla män. (Källa: Hennes podd Penntricket, avsnittet om manshat.) Så fint då att hon nu har ändrat sig! Det kan verkligen hända den bäste.

Med lite tur är det här främst en funktion av debattkamelens död - dvs. att folk är trötta på polarisering. Det behöver inte vara så att Wallin själv är så trött på polarisering, men som affärsidkare med örat mot internetgatan så bör hennes förändrade inriktning säga oss något om vartåt efterfrågan barkar. Det kanske inte ger lika mycket likes och annonsintäkter att hata män längre? (En närliggande och delvis överlappande tolkning är att vi som samhälle genomgått en socioteknologisk mognad och helt enkelt lärt oss hantera sociala medier, vilket i så fall skulle göra #metoo-artat content mindre bärkraftigt.)

Även Wallin verkar - likt Ekis Ekman - less på att translobbyn håller på och håller på. Hon avfärdar inte feminismen, men dock the wokeness, och hon hyllar Grupp 8-feminismen. Detta är enligt mig en rimlig hållning, enligt ovan fördra resonemang om att det finns en roll för särartsfeminismen. Sakfrågan förskola är en kompensatorisk insats som reducerar ojämlikheten mellan män och kvinnor. Good stuff.

Däremot är Wallin liksom Ekis Ekman fortfarande fast i tanken på Patriarkat och Kvinnoförtryck. Även Wallin skulle kunna växa upp och se att världen är komplex, och att det händer massa hemska saker utan att vi måste bygga en konspirationsteori av dem. Men, i grund och botten verkar Wallin (om vi bortser från underliggande affärs-o-etiska skäl som vi endast kan spekulera om) rör sig åt rätt håll - mot en sund och funktionell särartsfeminism som må ha en felaktig analys (vem har inte det!) men som kan vara vettig för att adressera sakfrågor och skapa nytta.

***

I grund och botten är allt ändå meningslöst.