Kukens ondska, och andra poänger till feminismen

(Relaterat: Kamelens död; allt om #metoo; Frågan...; allt om O'Connor.)

När nu alla och envar tar avstånd från World of Wokeraft, och varenda #metoo-raid ska vara glömd, finns anledning att hjälpa de stackars feminism-avhopparna med några vettiga tolkningar av det härke av dumheter som de försöker avprogrammera sig själva från.

Om Du undrar över premissen kan du snällt vänta till slutet av texten, då jag tänkte återkomma till en empirisk beskrivning av rörelsens halveringstid. Antroppogi är ju känd (!) för att nådigt konsumera feminist-poddar, för att på så sätt garantera en varierad åsiktsdiet. Jag skall därför låta mig bevekas till att säga några ord om Kajsa Ekis Ekman och Cissi Wallin. Inget precis nytt under blåslampan, således.

Men först: Varför babyn kan få stanna i den torrlagda badbalja som vi kallar svensk feminism. Eller: Vad ni fortfarande kan få tro på, era anomiska stackare.

***

För det är faktiskt rätt att hata penisen. 

SCUM - Society for Cutting Up Men - kanske inte bokstavligen handlar om att klippa av mäns penisar (eller så gör det det, jag minns faktiskt inte och det är hur som helst klart i linje med andemeningen), men kom under en period att handla om det i i sin svenska debattinkarnation. (Till Pär Ströms stora frustration, så klart. Han var faktiskt en aspig stackare, trots allt. Vem fan pallar sura över en teaterpjäs?) Nidbilden av feminism - till icke obetydlig del överlappandes med feminism - handlade om kukhat, och kukhat är fult och fascistiskt. Eller?

Låt oss vända blicken mot fåglarna. Tittar vi på taxonomin ser vi att dessa, om vi bortser från de strutsartade och de hönsartade, består av den artrika överordningen neoaves. Det är främst här vi finner vackra fjäderdräkter, sofistikerade parningsdanser, intelligens och prestigehierarkier, etcetera högintressanta egenskaper och beteenden.

Darwin noterade att domesticerade djurarter är mer variabla än vilda. Förklaringen är att en malthusiansk verklighet selekterar för mean, lean [relevant egenskap]-machines. Allting strävar mot en optimal form. Suboptimala former undanbedes och selekteras bort. (Eller för att tala sannolikhetssofistikerad determinism - allting trillar ner i en basin of attraction, och fortsätter trilla tills de når ett korresponderande jämviktsläge.)

Det fina med evolutionsteorin är att den förklarar varför naturen ser ut att ha ett syfte, fast den inte har det. Men människor har syften. För domesticerade arter gäller andra selektionstryck än de malthusianska, eftersom de selekteras för att t.ex. vara korvar som passar i kaninhål (taxar) eller vara snälla mot barn av andra arter (golden retrievers). Myotoniska getter är ett bra exempel på att domesticerade djur utvecklas under ett annat urval än det naturliga. Det naturliga urvalet skulle aldrig ha släppt igenom djur som svimmar av skräck när de ser ett rovdjur.

Men, även i naturen förekommer svårförklarade former. Påfågelns stjärt är ett typexempel. Det är inte den mest optimala formen, om vi bara räknar effektivt spenderade kalorier. Den här typen av extravagans förklaras oftast genom sexuell selektion, som alltså är en annan urvalsprincip än det naturliga urvalet. Det naturliga urvalet handlar om vilka som överlever - dessa organismers anlag blir vanligare, relativt organismers anlag som inte överlever. Men inom spannet för överlevnad finns det utrymme för ytterligare en selektionsprincip - vilka som lyckas föröka sig.

I grund och botten handlar det om att manligt och kvinnligt är två helt olika strategier. Den kvinnliga är dyr men säker, och den manliga är billig men osäker. De kvinnliga könscellerna innehåller massor av värdefull näring, och de är typiskt sett begränsade till antalet, medan de manliga könscellerna är enkla sprattlande molekyler som återbildas ad infinitum. Lite beroende på vilka arter vi talar om så är det också oftast ägg-bäraren som blir bärare av barnet under ett havandeskap - som tar risken som det innebär att föda ut barnet - och som sen vårdar barnet på ett kostsamt sätt. (Variationen är dock stor inom djurvärlden, som sjöhästar och spindlar och annat exemplifierar.)

Typiskt sett vill alltså manliga organismer - spermiebärarna - exploatera de kvinnliga äggbärarnas reproduktiva resurs. Därför är kvinnan det selekterande könet, då hon väljer vems spermier som ska få nå hennes ägg. Mannen utvecklas under det selektionstryck som är kvinnans preferenser, på samma sätt som taxen och de myotoniska getterna utvecklats under det selektionstryck som är människornas avel. Sexuell selektion handlar om att män måste konkurrera om kvinnors likes. Äggbärarnas roll är att välja spermiebärare.

En annan strategi är att helt enkelt stjäla äggbärarens reproduktiva resurs, dvs. att para sig med våld, mot äggbärarens vilja. Detta måste betraktas som osoft, eftersom det inskränker äggbärarens möjlighet att välja hur hon investerar sin dyrbara reproduktiva resurs. Frågan..., avsnitt 4.7:

En rationell människa med en strävan bort från allsköns sexualmoralism, kan frestas att likställa sexuellt våld med annat våld. Vad är väl våldtäkt, annat än en specifik form av misshandel? PI- modellen ger emellertid en teoretisk förklaring för den empiri som visar att våldtäkt uppfattas som en mycket större kränkning än en misshandel av motsvarande grad. Eftersom kvinnans PI nödvändigtvis är högt, och hennes reproduktiva potential därmed är begränsad, är kraftig aversion mot ”PI-stöld” någonting som borde ha selekterats för. Att få bibehålla rätten till sitt reproduktiva val är väldigt viktigt för det PI-intensiva könet, ur ett evolutionärt perspektiv.

Dessutom kan det ha selekterats för att kvinnor ska signalera till sina befintliga partners att en våldtäkt verkligen är ofrivillig, för att inte väcka misstankar om systematisk otrohet och faderskastvivel – en paranoia som kan ha selekterats för gällande män. Eftersom det är lättast att övertyga någon om man är ärlig, bör en sådan adaption helt enkelt vara att man som kvinna verkligen, djupt och innerligt, mår dåligt av att bli våldtagen.

Givetvis behöver inte det uppenbara faktum att det är obehagligt att utsättas för sexuellt våld, härleda ur evolutionsteorin. det är inte desto mindre intressant att notera att empirin även i det här fallet passar bra med teorin. Dessutom är det knappast a priori självklart att rape trauma syndrome ska existera. Eftersom det är ett så distinkt och allmängiltigt syndrom, med starkt negativa oh ofta hindrande symptom, kan vi föreställa oss att det ska ha en evolutionär orsak. Vi måste annars förvånas över att evolutionen inte har selekterat för anlag för att bara skratta bort övergreppen och gå vidare.

Nå. Manligt och kvinnligt är reproduktionsstrategier, och olika strategier kräver olika verktyg. Ägget är dolt och svåråtkomligt, för att säkra kvinnans fria val i vem hon ska investera sin dyrbara resurs i. Spermien är ett dampigt litet virus som vill låta sig bäras av vindarna och landa i ditt morgonkaffe.

Penis är ett strålande verktyg för att tränga in i (t.ex.) kvinnor med. Ett utstickande injektionsverktyg som fan bara vill in i hål och spruta.

Kan ni gissa vilka som inte har penis?

Damn right.

Neoaves.

***

Strutsliknande och hönsliknande fåglar har verkligen sina meriter. Inte minst kasuaren. Mäktig jävla best. Ingen kan förneka det. Men, det är inte minst inom neoaves som de verkligt imponerande fallen av sexuell selektion uppträder. Paradisfåglar. Högintelligenta kråkfåglar. (Nämnda påfåglar är dock hönsfåglar av familjen fasanfåglar, även om taxonomin verkar vara under rekonstruktion.) Och det som inte minst förenar neoaves är att de saknar penis.

Penisen är vapnet med vilket man våldtar. Så knullar även den fläckiga hyena-matriarken sina hanar i röven med sin mäktiga pseudopenis. (Redan Plinius d.ä., 23–79 e.Kr., hade svårt att få ihop det: 

It is the vulgar notion, that the hyæna possesses in itself both sexes, being a male during one year, and a female the next, and that it becomes pregnant without the co-operation of the male.)

 En förklaring till varför neoaves har så hög föräldrainvestering, och så extrema uttryck för sexuell selektion, är att man har evolverat bort från våldtäktsstrategin. När ägget inte längre kan befruktas med våld måste fåglarna istället gå in i en kapprustning där idel fetare fjäderdräkter och dansuppvisningar krävs för att vinna honans uppskattning. (Intuitionen säger oss också att "skenande sexuell selektion" torde bli vanligare då. "Runaway sexual selection" innebär att honor selekteras för att uppskatta egenskaper på meriten att andra honor uppskattar dessa egenskaper, dvs. att honom väljer partner för att de själva ska få manlig avkomma som andra honor kommer välja.)

Som Antropofagi varit inne på vad gäller adult sex ratio (ASR), excess males och våld, så är vidare hög föräldrainvestering (PI) en strategi som män kan tillämpa inom ramarna för den sexuella selektionen. När våldtäkt inte längre är en tillgänglig strategi, så kommer hög PI bli en större del av det sexuella selektions-spelet.

Så, (nidbilds-)-feministerna hade verkligen helt jävla rätt. Kuken är ond. Om alla bara hade kloaker så hade vi inte haft sexuellt våld, och därutöver hade vi haft mer ansvarstagande fäder som tillyttermera visso hade varit både stiligare och smartare i sin iver att impa på damerna.

***

Låtom oss då resonera om distinktionen mellan biologiskt kön och socialt konstruerat genus. Den illvilliga kan säga att feminismen är sprungen ur ett relativistisk fuskbygge och en neocartesiansk dualism. Även de förment "vettiga" feministerna brukar säga att "okej, visst är det skillnad på mäns och kvinnors kroppar, men hjärnorna är fan helt identiska." Detta är såklart idiotiskt - varför skulle hjärnorna vara identiska när kropparna är olika? Varför skulle diametralt olika reproduktiva strategier ha exakt samma kognitiva maskineri?

Är könsroller då bogus? Nej för i helvete. En give away är att könsroller är olika i olika kulturer. Även saker som ofta är lika, är ibland olika. Hur ska vi förstå detta?

Genom kulturell-evolutionär spelteori, förstås. Det är nu så, att tvåkönade däggdjur som har en hög föräldrainvestering, kommer att ha mycket att vinna på arbetsdelning. Då den minsta reproduktiva-ekonomiska enheten med nödvändighet är man-kvinna-paret, så kommer en könad arbetsfördelning att uppstå människor emellan. Eftersom män och kvinnor har något olika ingångsvärden, så kommer sannolikheten för en viss könstypisk arbetsfördelning vara hög, om uppgiften ifråga rör något där det ena könet oftast har ett övertag. Så, kvinnor pysslar nästan alltid med barnomsorg, och män nästan allt med storviltsjakt. Den här typen av uppgifter är mindre konvention, och mer rent logiskt-funktionellt den smartaste uppdelningen.

Den feministerna verkligen har rätt i, är att mången arbetsfördelning är mer konventionsstyrd. Det kan vara slump eller ovanliga ekologiska förhållanden som bestämmer en initial arbetsfördelning, och varje given fördelning kommer snart etableras som ett faktum eftersom varje koordinering runt en arbetsfördelning i sig innebär en jättestor vinst för alla inblandade. 

Feministerna har till och med ett - jättebra! - ord för det här: Könskontrakt. The name of the game of normkritik är att skärskåda gamla könskontrakt och se vad som är grundat i konventioner som inte lägre är funktionellt relevanta eller nödvändiga, och att riva upp dessa kontrakt. Visst kommer det att ske till en kostnad av förlorad koordinering, men om samhället är mycket annorlunda idag jämfört med förr kanske den kostnaden är låg eller irrelevant, och förresten är explore alltid värt, även om exploit alltid är närmast tillhands. Feminism och normkritik är då ett sätt att koordinera en explore-funktion. (Explore/exploit, ni vet. Utforska eller bara hålla sig till en beprövad modell.)

Så, socialt konstruerat kön - genus - är en extremt relevant och omfattande och variabel del av mänskligt beteende. Att kritisera och ompröva könsroller är mycket, mycket viktigt och värdefullt, eftersom vi spelteoretiskt tenderar att köra fast i vissa inadekvata jämviktslägen - lokala optimum som är långt från ett globalt optimum - och ännu mer så eftersom vår värld förändras snabbt och mycket (tack vare innovation och vetenskap, eller vad det nu är som givit oss exponentiell tillväxt).

Så, kuken är ond och könsrollerna borde rivas neder. Feministerna hade rätt hela tiden.

***

Vi kan lätt komma på fler saker som feministerna har haft rätt i. Det som verkar hända nu, och som Antropofagi varit på spåren ett bra tag, är att tidsandan svänger och de principlösa kappvändarna inom feministkadern mangrant överger skeppet. Debattpolkan stapplar vidare medan signalvärdena fluktuerar utan att någonsin hitta ett stabilt ekvilibrium. (Relaterat: En varg söker sin podd söker sitt Schelling's fence; legalisera prostitution är kanske inte hela lösningen på #metoo.)

Inte minst verkar dock, ärligt talat, vita CIS-feminister ha kommit på att en negativt orienterad ideologi - en ideologi med abjektsfokus, för att tala med Alexander Bard - inte är så kul längre, nu när de jobbat sig upp till toppen av näringskedjan. När Cissi Wallin och Kajsa Ekis Ekman och Liv Strömqvist får smaka på sin egen medicin, och hängas ut som transfober eller kättare eller vad det nu må vara, så är det inte så kul längre.

Lite bakgrund: Ekis Ekman har skrivit en bok om att kön faktiskt finns, och att transdiskursen riserar att erodera kvinnokampen. Cissi Wallin har ändrat sig; det är inte bra att starta lynchmobbar mot privatpersoner och driva människor till fattigdom och självmord, endast baserat på hörsägen, i sin tur baserad på en sjukt dålig incitamentstruktur där hat och klick leder pöbeln; Strömqvist har länge famlat sig fram mot en ekonomisk-evolutionär-spelteoretiskt syn på sexualekonomin.

Antropofagi har som sagt ofta försökt konsumera lite feminism i poddform, för att hålla sig a jour med "forskningsläget" och få lite alternativa åsikter till livs. Det är en svår uppgift eftersom feministerna är vansinnigt osakliga och tendentiösa, men det är också därför det kan vara lite kul ibland. Det är också kul rent sociologiskt att följa hur debattörer på individnivå famlar sig fram genom det mörker de själva ofta sett till att stänga garderobsdörren om.

Då kör vi!

***

1) Ekis Eman.

Källa: Podd.

Referat: Ekis Ekman tycker att det är dumt att translobbyn relativiserar bort kvinnan ur ekvationen. Hon står fast vid att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor, och att man riskerar att glömma bort det - samt ytterligare förtrycka kvinnor - om man börjar ge kvinnors speciella rättigheter till f.d. män. Hon tycker inte att de sämsta manliga idrottarna ska få krossa i alla damsporter, eller att vi ska släppa in killar i kvinnors trygga rum. Inte minst verkar hon mena att vi behöver begreppet "kvinna" för att kunna analysera kvinnors utsatthet samt organisera kvinnor för att motverka patriarkatets förtryck.

Analys: Det som är bra med evolutionsteorin är, som sagt, att den lyckas förklara varför det ser ut som att det finns ett syfte, när det inte finns ett syfte. Den kulturell-evolutionära spelteorin gör samma sak, enligt ovan beskrivet - förklarar varför vissa könsroller selekterats för under vissa omständigheter. 

I Sapiens konstaterar Harari - kort och torrt - att kvinnor alltid varit förtryckta men att ingen vet varför. Jag vet inte om han bara vill slippa en kontrovers, men det finns också skäl att anse att "patriarkatet" som koncept har fått vara en stand in för riktiga förklaringar. Spelteori och kulturell evolution kan ge oss svaret på Varför Vi Ser Patriarkatet, på samma sätt som evolutionsteorin kan ge oss svaret på Varför Vi Ser Gud.

Ekis Ekman vänder sig mot att man relativiserar bort biologiskt kön. Samtidigt påstår hon att mäns och kvinnors hjärnor är identiska, och att inga skillnader mellan könen kan förklaras med genomsnittliga olikheter i biologin. Könsroller är helt godtyckliga för Ekman. Ett problem som hon ser med transdiskursen är att man tvingar ihop kön med genus när man säger att "pojkar som beter sig som flickor kan byta kön," och hon har en god poäng här. Givetvis är det sjukt könskonservativt att stänga ut alla otypiska individer från ett visst kön genom att snäva åt könsrollerna och kräva perfekt alignment av kropp och beteende. 

Den kula hon dock verkar vägra att bita i är att män och kvinnor i genomsnitt är olika rent psykologiskt; det finns typiska manliga respektive kvinnliga beteenden. Som vi varit inne på finns det även ett mer variabelt socialt kön, som dock inte direkt är godtyckligt men kanske i vissa fall föråldrat. Ekis Ekman borde släppa sitt agg mot "biologisterna," och "biologisterna" (som säkert finns) borde släppa sin förnekelse av könsroller, och de borde mötas i att det finns biologiska skillnader mellan könen som går bortom kuk/fitta pattar/ej pattar. Hjärnor kan också vara olika - de är också en del av den fysiska verkligheten. Ekis Ekman borde släppa sin slappa dualism.

Jag skulle tro att många intersektionalitetsfeminister och liknande nog tycker att Ekis Ekman har fel. Jag tycker också det, men på andra sidan av henne. Jag tycker hon har poänger som intersektionalitetsfeministerna troligen saknar, men att hon borde gå längre. Det är lite som när Strömqvist inte vågar gå full Alexander Bard. Båda klänger sig desperat fast vid en ideologisk kärna av Patriarkat och Kvinnoförtryck, trots att feminismens splittring tvingat dem att börja se inkonsekvenser i den egna världsbilden.

Jag hade respekterat Ekis Ekman mycket mer om hon vågade vara särartsfeminist fullt ut. Nu gömmer hon sin särartsfeminism bakom tal om "den kvinnliga erfarenheten" - ord som en likhetsfeminist behöver för att förklara varför vi överhuvudtaget ska bry oss särskilt om kvinnor, om de nu är exakt lika dana som män. (Obs, hon säger inte detta - hon erkänner att kroppar är olika - men hon erkänner ju ej att psykologi och beteende och preferenser också kan vara olika.)

Det finns en plats för särartsfeminismen. Just för att män och kvinnor är olika kan det vara relevant att diskutera kompensatoriska åtgärder, om målet är jämlikhet mellan könen aka. jämställdhet. Med olika förutsättningar behövs olika insatser för att utfallet ska bli lika. (Den som inte hänger med får läsa lite mer Peter Singer.)

Slutsatsen är att Ekis Ekman givits massa empiri gratis av verkligheten, men att hon slarvat bort sina slutsatser. Pga. ideologiska skygglappar vägrar hon släppa sina mest grundläggande - och mest felaktiga - antagande om världen. Visst har hon rätt i att translobbyn är tramslobbyn, men hon har inte rätt egentligen. Bara rätt i sin kritik.

***

2) Cissi Wallin. Källa: Podd.

Referat: Cissi Wallin har beslutat sig för att hon gjort orätt - alternativt att gräset vissnat där hon betar, och att hon måste hitta någon annanstans där det är grönare - och därför går hon nu ut med att wokeness är ondska. Pga. internet och hat och offermentalitet så har hon hetsat och hatat mot privatpersoner, och nu verkar det som om hon inte vill göra det längre. (Även om hon kanske, kanske vill hetsa mot privatpersoner som hetsar mot privatpersoner. Den nya anti-cancel-culture-affärsmodellen verkar ganska lik hennes tidigare lynchmobs-affär.)

Till Ivar Arpi säger hon att det känns som att hon varit med i en sekt, men att hon nu själv utsätts för hot och hat och förföljelse - dvs. vad jag skulle vilja kalla för "sin egen medicin" - eftersom feminismen gått vidare och hon inte längre är lägst ner/högst upp som kvinna. Precis som för Ekis Ekman har transpersonerna kommit och förstört alltihop. Möjligen de svarta också. (Det är kul att Arpi uttryckligen påpekar att Wallin inte vann offer-tävlingen inom vänsterfeminismen, och därför nu måste byta arena. Detta skrattas tyvärr bort. Överhuvudtaget dalar min respekt för Arpis journalistiska gärning en smula, då han genomgående stryker medhårs och inte ställer någon kritisk fråga att tala om i podden med Wallin.)

En intressant historik är att Cissi Wallin tidigare poddat långa avsnitt om att man inte kan hålla på med slappt manshat - nej, exakt alla män förtrycker exakt alla kvinnor, och man ska aktivt hata alla män. (Källa: Hennes podd Penntricket, avsnittet om manshat.) Så fint då att hon nu har ändrat sig! Det kan verkligen hända den bäste.

Med lite tur är det här främst en funktion av debattkamelens död - dvs. att folk är trötta på polarisering. Det behöver inte vara så att Wallin själv är så trött på polarisering, men som affärsidkare med örat mot internetgatan så bör hennes förändrade inriktning säga oss något om vartåt efterfrågan barkar. Det kanske inte ger lika mycket likes och annonsintäkter att hata män längre? (En närliggande och delvis överlappande tolkning är att vi som samhälle genomgått en socioteknologisk mognad och helt enkelt lärt oss hantera sociala medier, vilket i så fall skulle göra #metoo-artat content mindre bärkraftigt.)

Även Wallin verkar - likt Ekis Ekman - less på att translobbyn håller på och håller på. Hon avfärdar inte feminismen, men dock the wokeness, och hon hyllar Grupp 8-feminismen. Detta är enligt mig en rimlig hållning, enligt ovan fördra resonemang om att det finns en roll för särartsfeminismen. Sakfrågan förskola är en kompensatorisk insats som reducerar ojämlikheten mellan män och kvinnor. Good stuff.

Däremot är Wallin liksom Ekis Ekman fortfarande fast i tanken på Patriarkat och Kvinnoförtryck. Även Wallin skulle kunna växa upp och se att världen är komplex, och att det händer massa hemska saker utan att vi måste bygga en konspirationsteori av dem. Men, i grund och botten verkar Wallin (om vi bortser från underliggande affärs-o-etiska skäl som vi endast kan spekulera om) rör sig åt rätt håll - mot en sund och funktionell särartsfeminism som må ha en felaktig analys (vem har inte det!) men som kan vara vettig för att adressera sakfrågor och skapa nytta.

***

I grund och botten är allt ändå meningslöst.

Schackflash

"Transkvinnor stängs ut från damtävlingar i schack," rapporterar DN. Det är lite som att säga att "män stängs ute från damtoaletter," men rymmer också en nyfikenhets-nugget av viss rang. 

DN fortsätter:

"På senare tid har både sim- och cykelförbundet tagit beslut om att utesluta transkvinnor från att tävla i damklassen. I schack är inte fysiken en faktor på samma sätt, men sporten har ändå dam- och flickklasser på elitnivå."

Det här är väldigt intressant. Varför är inte schack en helt könsneutral sport?

***

Självklart finns det en Flashback-tråd i ämnet.

missionarydaughter:

"Kan nån som har inblick i schackvärlden svara på varför schacktävlingar är uppdelade i dam och herr?"

Oh-My-Dad:

"Av en mkt enkel anledning. En kvinna har inte en chans att vinna mot en man i schack, inte på de högre nivåerna iaf.

Det gäller för övrigt alla andra sporter också."

qwertysmart:

"Stämmer inte. Många sporter handlar om fysisk förmåga och, där har många män (oftast) överläge och fördelaktighet [sic]. Vad gäller Schack kan jag tänka mig att indelningen är omodern och baserad på tradition, eftersom könet ej är väsentligt på samma sätt.

P.S Det skulle inte förvåna mig om världens SMARTASTE kvinna är SMARTASTE [sic] än världens smartaste man. Har hört, av en kompis, på fest, att världens STARKASTE kvinna är STARKARE än världens starkaste man."

flirk:

"De duktigaste tjejerna tävlar med männen och tävlar inte alls i kvinnliga tävlingar."

Rockaden:

"Det handlar om traditioner, önskemål från sponsorer och önskemål från kvinnliga schackspelare. Därför existerar fortfarande damtävlingar i schack.

Somliga tror att män presterar bättre än kvinnor i schack men den största och bästa undersökningen tyder på skillnaden helt förklaras av skillnaden i antalet utövare, det vill säga att män och kvinnor presterar likvärdigt i schack. Jag orkar inte gräva fram undersökningen men den finns säkert kvar på nätet någonstans. Den gjordes för ett tiotal år sedan på tyska schackspelare. Tyskland har flest spelare med internationellt rankingtal.

Signaturen flirk påstod att de duktigaste tjejerna inte alls tävlar i kvinnliga tävlingar. Vilka kvinnor avses? Den enda jag kan komma på är Judit Polgar och hon har ju slutat."

Sweden United:

"Ett skäl är att det är färre professionella kvinnor som spelar schack, de får då sämre möjligheter att komma upp i toppranking i och med det.

En egen teori jag har tänkt på är att kvinnor kan ha en något sämre spatial förmåga, och det betyder att de inte kan göra lika bra ifrån sig på schack som kräver en ganska bra förståelse för hur pjäserna och bönderna ligger placerade i tre dimensioner. Om man spelar på ett schackbräde. Det som kallas positionsspel.

Men mest tror jag det handlar om att det är färre kvinnor som spelar, och även att de inte är lika 'fanatiskt' idoga som männen kan vara. Vad man sätter in får man ut, och kvinnor är inte beredda i lika stor utsträckning att dedicera sitt liv helt till schack som vissa män kan göra.

Skulle tro att det är förklaringen till stor del."

jenlov:

"Frågeställningen i TS är delvis felaktig, visst finns det vissa tävlingar bara för damer, sannolikt för att öka antalet kvinnliga spelare. Men någon herrklass finns inte, det finns ingen regel som hindrar att en kvinna brädar Magnus Carlsen från världsmästartiteln. I de flesta tävlingar, på alla nivåer, från elitnivå till nybörjarnivå, spelar både kvinnor och män, män är dock kraftigt dominerande på alla nivåer. Exempelvis har Pia Cramling deltagit i högsta klassen i SM vid väldigt många tillfällen. Hon har visserligen aldrig vunnit, men väl placerat sig högt."

***

I nämnda DN-artikel framkommer att endast "en eller två procent av schacktävlingar är damtävlingar, de allra flesta är i öppen klass där alla får delta oavsett kön." Det verkar alltså som att schack är könsneutralt i stor utsträckning, sett till hur det utövas.

Dock. Så vitt jag kan se finns ingen av världens topp 20 schack-kvinnor bland topp 20 schackspelare. (Källa, världsranking enligt Sveriges Schackförbund.) Kollar vi på bästa schackspelare genom alla tider är mansdominansen så vitt jag kan se total, och detta gäller såväl 1800-tal som 1900-tal och 2000-tal; eventuella normförflyttningar synes ej ha haft genomslag på resultaten. Därutöver är den bästa schackdatorn (Stockfish) framtagen av män, vilket även gäller den mer kända schackdatorn Deep Blue.

En snabb forskningsgenomgång visar att män faktiskt är bättre än kvinnor på schack, rent empiriskt. Det finns helt enkelt bättre manliga schackspelare än vad det finns kvinnliga. Frågan är: Varför presterar män bättre?

***

Antropofagi (Kukens ondska) om Kajsa Ekis Ekmans felslut i Könets existens:

"Ekis Ekman tycker att det är dumt att translobbyn relativiserar bort kvinnan ur ekvationen. Hon står fast vid att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor, och att man riskerar att glömma bort det - samt ytterligare förtrycka kvinnor - om man börjar ge kvinnors speciella rättigheter till f.d. män. Hon tycker inte att de sämsta manliga idrottarna ska få krossa i alla damsporter, eller att vi ska släppa in killar i kvinnors trygga rum. Inte minst verkar hon mena att vi behöver begreppet 'kvinna' för att kunna analysera kvinnors utsatthet samt organisera kvinnor för att motverka patriarkatets förtryck.

[...]

Ekis Ekman vänder sig mot att man relativiserar bort biologiskt kön. Samtidigt påstår hon att mäns och kvinnors hjärnor är identiska, och att inga skillnader mellan könen kan förklaras med genomsnittliga olikheter i biologin. Könsroller är helt godtyckliga för Ekman. Ett problem som hon ser med transdiskursen är att man tvingar ihop kön med genus när man säger att "pojkar som beter sig som flickor kan byta kön," och hon har en god poäng här. Givetvis är det sjukt könskonservativt att stänga ut alla otypiska individer från ett visst kön genom att snäva åt könsrollerna och kräva perfekt alignment av kropp och beteende.

Den kula hon dock verkar vägra att bita i är att män och kvinnor i genomsnitt är olika rent psykologiskt; det finns typiska manliga respektive kvinnliga beteenden. Som vi varit inne på finns det även ett mer variabelt socialt kön, som dock inte direkt är godtyckligt men kanske i vissa fall föråldrat. Ekis Ekman borde släppa sitt agg mot 'biologisterna,' och 'biologisterna' (som säkert finns) borde släppa sin förnekelse av könsroller, och de borde mötas i att det finns biologiska skillnader mellan könen som går bortom kuk/fitta pattar/ej pattar. Hjärnor kan också vara olika - de är också en del av den fysiska verkligheten. Ekis Ekman borde släppa sin slappa dualism."

En hypotes: Män presterar bättre på schack eftersom de är bättre på schack.

(Också relaterat: Gigachad möter Gigastacy.)

***

Det finns andra teorier. Den tyska studie som nämns i Flashback-tråden är förmodligen "Why are (the best) women so good at chess? Participation rates and gender differences in intellectual domains." Abstract (min fetstil):

"A popular explanation for the small number of women at the top level of intellectually demanding activities from chess to science appeals to biological differences in the intellectual abilities of men and women. An alternative explanation is that the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one. Although the performance of the 100 best German male chess players is better than that of the 100 best German women, we show that 96 per cent of the observed difference would be expected given the much greater number of men who play chess. There is little left for biological or cultural explanations to account for. In science, where there are many more male than female participants, this statistical sampling explanation, rather than differences in intellectual ability, may also be the main reason why women are under-represented at the top end."

Tyvärr är studien paywallad vilket gör det svårt att värdera huruvida "we show" eller ej, men liknande förklaringar framhålls i många andra studier på ämnet. Den färskaste meta-studien jag hittar ("The relationship between cognitive ability and chess skill: a comprehensive meta-analysis") tar dock fasta på korrelationen mellan intelligens och schackfärdighet:

"Why are some people more skilled in complex domains than other people? Here, we conducted a meta-analysis to evaluate the relationship between cognitive ability and skill in chess. Chess skill correlated positively and significantly with fluid reasoning (Gf) ( r − = 0.24), comprehension-knowledge (Gc) ( r − = 0.22), short-term memory (Gsm) ( r − = 0.25), and processing speed (Gs) ( r − = 0.24); the meta-analytic average of the correlations was ( r − = 0.24). Moreover, the correlation between Gf and chess skill was moderated by age ( r − = 0.32 for youth samples vs. r − = 0.11 for adult samples), and skill level ( r − = 0.32 for unranked samples vs. r − = 0.14 for ranked samples). Interestingly, chess skill correlated more strongly with numerical ability ( r − = 0.35) than with verbal ability ( r − = 0.19) or visuospatial ability ( r − = 0.13). The results suggest that cognitive ability contributes meaningfully to individual differences in chess skill, particularly in young chess players and/or at lower levels of skill."

Nå, statistik bör kontextualiseras. Om jag tolkar korrelationsangivelserna rätt så korrelerar "flytande G" med schackfärdighet (0.24) ungefär lika mycket som föräldrars sociala klass korrelerar med deras barns betyg (0.22); men (avsevärt?) mycket mindre än vad IQ korrelerar med betyg (0.54). 

Sambandet mellan intelligens och schackfärdighet säger emellertid inte så mycket om könsskillnader. Vi kan anta att sambandet står sig oavsett biologiskt kön. En större mängd skickliga schackspelande män betyder inte att det finns fler män än kvinnor med högt IQ (men utesluter det inte heller). Oavsett hur många män respektive kvinnor som spelar schack så kommer intelligens och schackranking säkert samvariera.

Den tyska studien och metastudien motsäger varandra inte alls. Vilket för oss in på varför den tyska studien(s abstract) är lite fishy. Kolla:

"There is little left for biological or cultural explanations to account for."

Varför skulle det följa av att antalet elitschackspelare i världen kan förklaras med ett större antal manliga utövare? Vi förväntar oss fortfarande att schackförmågan korrelerar med intelligensen, och den tyska studien säger uttryckligen att "the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one." Om vi har fler män än kvinnor förväntar vi oss fler extrem-intelligenta män än kvinnor, och därmed fler högpresenterande schackspelare. Faktum är att studien(s abstract) implicit antar att intelligens förklarar schackframgångar; varför skulle annars en längre svans ("the extreme values") vara intressanta?

Att man utesluter "cultural factors" är också märkligt. Givet att vi inte tror att det är biologisk könsdimorfism som förklarar skillnaden i utfall, utan storlek på urval av män respektive kvinnor, så blir ju frågan varför fler män än kvinnor väljer att spela schack. Har man en skepsis mot biologisk könsdimorfism som förklaring torde man söka kulturella förklaringsfaktorer.

Låt oss klappa den tyska studien medhårs och byta fråga till "varför spelar så många fler män än kvinnor schack?" Som vi har sett har könssammansättningen av världseliten inte förändrats under århundraden av modernisering och kvinnlig frigörelse, vilket är en indikation på att kulturella / sociala förklaringar inte duger.

Låt mig även slänga in en studie på det:

"The present study examined one intellectual domain, international chess, to quantify its gender differences in achievement and to see if these have been diminishing with the societal changes. Chess is a good test domain because it is a meritocracy, it has objective performance measures, and longitudinal data of a whole population are available. Performance ratings overall and in the top 10, 50 and 100 players of each sex show large gender differences and little convergence over the past three decades, although a few females have become high achievers. The distribution of performance ratings on the January 2004 list shows a higher male mean and evidence for more male variation, just as with traits such as height."

Okej, så vi ser en högre genomsnittlig prestation samt en större variation (á la the greater male variability hypothesis). Sammanfattningsvis:

"The study examined gender differences in achievement in international chess and found that the male predominance has remained constant despite societal changes, with large gender differences in performance ratings and little convergence over the past three decades."

Jämförelse över (lång) tid är ett sätt att kontrollera för kulturella faktorer. En annan är tvärkulturella jämförelser. Denna studie bjuder på det senare (min fetstil):

"There is a persistent higher performance of men over women in chess that has been attributed to the disproportioned participation rates of men and women in this domain, but also to biological and cultural factors. This study addresses the disparity between men and women in performance at the expert chess level. Actual sex differences in chess performance were contrasted with differences estimated from the divergent participation rates of men and women chess players from twenty-four countries in the Eurasian region. There was a male advantage in chess performance throughout all countries. Sex differences in chess performance emerged for all the studied countries, with remarkable and highly variable unexplained gaps that were unrelated to the men versus women ratios. The cross-country variability about sex differences in chess performance indicates differences in geographical and cultural factors that might elicit differential participation rates, starting age, and perseverance in the domain for men and women. These differences are also likely to underlie the remarkable disparity in expert chess performance of men and women than only differential participation rates."

Som synes framhåller studien (i motsats till den tyska) att "participation rates" inte är tillräckligt för att förklara skillnaden i schackprestation. Istället är det kulturella skillnader mellan länder som man menar förklarar skillnader i "deltagandefrekvens, startålder och uthållighet inom området." Det är alltså - enligt studien - den totala mängden män respektive kvinnor som avgör, utan hur män respektive kvinnor av kulturella skäl tar sig ann schackspelandet.

Intressant resultat ur studien om förändring över tid är att män verkar jobba lite hårdare än kvinnor:

"Career patterns of players first on the list between 1985 and 1989 show that top males and females entered the list at about the same age but females tend to play fewer games and have shorter careers. In this domain at least, the male predominance is large and has remained roughly constant despite societal changes."

Vi ser alltså att män nördar ner sig avsevärt mycket mer än vad kvinnor gör. Detta går i linje med den tvärkulturella studiens slutsatser om att kulturella skillnader i "könsskillnad i grit/effort" förklarar mer än könsratio i det kvantitativa deltagandet.

***

Vilket för oss in på STEM/HEED-diskussionen. Enligt den så kallade jämställdhetsparadoxen väljer kvinnor i mer ojämställda länder oftare STEM-karriärer (könsotypiskt), medan kvinnor i mer jämställda länder oftare väljher HEED-karriärer (könstypiskt). I tidigare genomgång (länkat nyss) kommer Antropofagi fram till att evolutionspsykologiska förklaringar är mest sannolika. Låt oss kolla på länder där högst andel av STEM-anställda är kvinnor:

En reflektion är att länder med lågt kvinnligt arbetskraftsdeltagande kommer att ha mer otypiska kvinnor i arbetskraften. Det är dock inget glasklart sådant samband, vid en snabb jämförelse. Exempelvis kommer Kambodja på plats nummer 13 i världsrankingen över högst andel arbetskraftsdeltagande av kvinnor. (Enligt samma sökning kommer Sverige bara på plats 36 vilket känns skumt. Men jag kan liksom inte djupdyka hur mycket som helst i hur mycket som helst.)

De länder som enligt Chat-GPT producerar bra kvinnliga schackspelare är framförallt Ryssland, Georgien, Kina och Ukraina. Enligt internet är top tio China, Russia, India, Georgia, Ukraine, United States of America, Poland, Germany, Kazakhstan och Hungary. I alla fall USA och Georgien känner vi igen från diagrammet ovan, och lite vanliga hederliga fördomar berättar att både Ryssland, Indien, Ukraina, Kina och Ungern har hög andel kvinnor i STEM. Kazakstan har säkert ingen STEM alls och tyskarna är ju bara nazister för fan.

Så lite random sökningar plus guesstimat ger oss att samma länder som producerar hög andel kvinnor i STEM också producerar bra female chess-players.

***

Att vissa nördländer har fler nördiga kvinnor betyder inte att det är kulturella faktorer som förklarar schack-skillnaderna, eftersom genetiken såklart kan skilja sig över världen. Mina priors om detta ger dock att kulturella skillnader är mer troliga än genetiska när vi jämför länder.

Men, de kulturella skillnaderna verkar alltså - enligt det ovan redogjorda - handla om att kvinnor förväntas nedlägga ansträngning. Vi kan alltså anta att grit och effort är mer kulturellt styrt än intelligens, och att kvinnors prestation kommer vara starkare i grit/effort-hos-tjejer-uppmanande länder så långt som grit/effort räcker. Vi har fortfarande en "rätt hög" korrelation mellan intelligens och prestation i schack, och då kan the greater male variability hypothisis säkert räcka för att förklara att det saknas kvinnor bland världseliten.

Män är nördigare. De lägger ner mer ansträngning i vad de gör, troligen för att kvinnor är det väljande könet och män selekterats för att åstadkomma magnifika ting och därmed bli valda. I vissa kulturer uppmuntras nörd-kvinnor att också nörda ner sig. Men mäns större benägenhet att nörda - och mansdominansen i den smartaste percentilen av totalbefolkningen - gör att män som grupp krossar kvinnor som grupp i schack.

***

Såhär i backspegeln kan man väl konstatera att Flashback redan hade sagt allt som behövde sägas.

Samhället har EIPS, del 2: Splitting

(Del 1.)

Vi har konstaterat att samhället har EIPS, Emotionell Instabil Personlighets-Störning, tidigare känt som Borderline. Hur tar då sig detta uttryck?

En ökänd aspekt av EIPS är splitting. Splitting innebär att EIPS:aren ser mycket svart-vitt på världen och framförallt på människorna i den. EIPS:aren älskar eller hatar; idoliserar eller demoniserar.

Man kan säga att EIPS:are har svårt att lösa ut den kognitiva dissonans som uppstår när människor är mångfacetterade. En EIPS:are kräver av sin medmänniskor att de är antingen helt goda eller helt onda. Själva splittingen uppstår när en EIPS:are om-kategoriserar en annan person, typiskt sett från god till ond när medmänniskan ifråga gör EIPS:aren besviken. Om en medmänniska begår ett tillsynes obetydligt fel kan det vara droppen som får bägaren att rinna över för EIPS:aren, som då förpassar hela personen ifråga till fiendelaget.

***

Beakta det som kallas cancel culture. Det är på inget sätt Antropofagis specialområde, men det synes uppenbart att många grupper i samhället ser ett värde i att identifiera och stigmatisera missaktliga individer. Senast i raden att cancelleras är allas vår Kajsa Ekis Ekman, känd Gigastacy och transfob.

Ekis Ekman, som har tyckt intressanta saker om transfrågan och surrogatmödraskap och sexköp, blev plötsligt kickad från Dagens ETC. För att hon gick utanför ramarna vad gäller Ryssland/Ukraina. Nå, alltså, givetvis blir man pissed på principlösa politiker. Men journalister och skribenter har icke Hjältens roll, de har Mystikerns eller Logikerns eller möjligen Faktaförmedlarens. Det är smutsigt som tusan att Ygeman ena dagen säger att vi inte ska ta emot Ukrainare, och andra dagen säger att vi ska ta emot Ukrainare; att socialdemokrater slirar omkring som bångstyriga älgar i halt väglag med avseende på Nato-frågan; eller att moderaterna går från Reinis kleptokratiska migrationsvurmande soft-on-crime-parti till Rabiata Ansvarssignalerande Lag- & Ordning-förkämpar. Men att en fri skribent väljer att vrida på en given fråga är inte samma art av principlöshet, ty hen har inte samma funktion som en valbar politiker.

Ändå är det just individerna som ska cancelleras, den ena efter den andra. Eberhart fick kicken för att han gjort en Youtube-video där han (egentligen inte alls) skrattade åt (egentligen inte alls) övergrepp. Ekis Ekman åkte ut från ETC. Och Alexander Bard var väl typ mys-skägg i Idol innan han blev rikskänd som påstådd rasist.

Samhället har EIPS, och cancelkulturen är en samhällelig form av splitting. Vi har inte utrymme för nyanser längre, för det finns bara två lag nu. Di gode åe di onde. Och man kan inte ta det ena med det andra.

Gigachad möter Gigastacy

Stefan Krakowski har skrivit en bok om incels. Det är den sämst skrivna boken sen Bornemarks Det omätbaras renässans, men innehållet är för all del intressant. Få nyheter men desto mera sorg.

Den stora frågan är: Hur understår sig en Gigachad av Krakowskis proportioner att skildra incelrörelsen? Jag menar, se på honom:

Gigachad!

Den här mannen kan ögonknulla ihjäl en häst, och få flickor att skriva trosdrypande poesi om vad som nu än döljer sig under den läckra koftan. (En hårig bringa, måntro?) Dessutom är han välutbildad och högbetald, överläkare Krakowski, och har för den delen redan ynglat av sig.

Kan en Gigachad någonsin förstå en Truecels upplevelse av världen? Är det inte en skymf redan att han försöer? Borde det inte vara olagligt för en Gigachad att kapitalisera på incelmännens lidande på det här viset?

Totalt sett får boken fem tända ljus i betyg för det intressanta intervjumaterialet. Två ruttna lingon blir det för språket, och strukturen och redigering ges en statligt dödad dansk mink. Överkört höstlöv ges för de märkliga och ganska långa textstycken som är copy-pejstade på flera olika ställen i boken. (Exempelvis är prologen också en del av ett kapitel senare i boken.)

Med det sagt: Kul att belysa utvecklingen mot en allt skevare sexualekonomi. När female-to-male-breeding ration ballar ur är det en ny bronsålder.

(Relaterat: Under bronsåldern swajpade man hällristningar; ofrivillig barnlöshet; barnlöshet del 2; omprövelsen del 3; sexrecessionen.)

***

En ganska intressant aspekt av incelskapet är att många verkar ha asbergers- eller autism-diagnoser. Vi har ju alla läst och förfärats av Kajsa Ekis Ekmans blottläggande av vår tids störta vårdskandal i eminenta Könets existens, och där framgår att den lavinartade ökningen av flickor som vill byta kön till väldigt stor andel består av personer med samma typ av diagnoser. (Relaterat om Ekis Ekman och transfrågan: Kukens ondska.)

Icke att förringa är att Ekis Ekman även är en Gigastacy helt i sin egen rätt:

Gigastacy!

Den "sociala smittan" som verkar ligga bakom ökningen av autistflickor som vill bli pojkar sprids framförallt genom sociala medier och på Internetz, inte minst Tumblr. Mottagandet av Ekmans bok visar på en gravt radikaliserad filterbubbla där galna åsikter förs fram av intellektuellt ohederliga debattörer, som RFSL. Kolla här:

RFSL:s "100 fel i Ekmans bok" säger väl allt... om RFSL. Det är en slapp och osaklig attack som innehåller få om ens några rimligheter. Ekman pekar själv på felen i de hundra felen, och beklagar att vi inte kan ha en sakfrågedebatt istället för pajkastning. En QX-recensent från RFSL försöker karaktärs-mörda Ekman men faller på eget grepp då han synes vara en gris som vill brottas i lera. Och på tal om ingenting framstår RFSL:s ordförande som skrämmande obegåvad.

Translobbyn verkar vara en radikaliserad internetsubkultur som rekryterar autister. Och vad är mer en radikaliserad internetsubkultur som rekryterar autister? That's right. Incels.

Visst är sexualekonomins skevhet en högintressant samhällsfråga. Det är också högintressant att försöka förstå vad som händer när pöbeln utan vidare kan göra sina röster hörda, och när parasitiska memes kan löpa amok bland alla typer av mänskliga sinnen.

(Relaterat om parasit-memes: Fördomar; parasit-symbios-dimensionen; selektionsvarians på olika nivåer; sanningen i längden; Price:a gudarna; nyttan av underkastelsen; memetisk evolution och folkmord; memetisk evolution och könsdysfori; rasdysfori.)

I alla tider har det funnits personer som levat i normalfördelningarnas svanstrakter. Nu har de fått kanaler att samordna sig kring sina upplevelser, men inte nödvändigtvis självinsikten eller de intellektuella verktygen att samordna sig kring en korrekt analys av världen.

Flickor blir pojkar och pojkar blir incels.

***

Men det finns ännu en överlappning som är desto läskigare.

Många transmän (dvs. kvinnor som transitionerar till män) känner att de är rätt off. De sätter sitt hopp till könsbyte som den stora lösningen. Många ångrar sig när de inser att de fortfarande är rätt off. Det sociala löser sig inte för att de byter kön, och de kan uppleva sig bli utestängda från de manliga sociala sammanhang som de tror finns. (Jag vågar påstå att det inte finns någon transfobi och att ingen aktiv exkludering pågår. Strukturella felslutet, bara.)

Många incels känner att de är rätt off. De sätter sitt hopp till... Nej just det, det sätter inte sitt hopp till någonting. De ger upp och blir blackpilled, dvs. inser att det är kört och att de aldrig kommer få ligga. De hatar sig själva och i vissa fall kvinnor.

Utöver transmän och incels finns det också transkvinnor - män som transitionerar till kvinnor. De mest högljudda förespråkarna för den mest radikala trans-subkulturen tenderar mig veterligen att vara transkvinnor. Det finns givetvis gott om vettiga transkvinnor, som den nationellt kända och ångerfulla Aleksa Lundberg. Men det finns också transkvinnor som insisterar på att tävla mot biologiska kvinnor i MMA. Det finns transkvinnor som tills nyligen var manliga dömda sexualbrottslingar, som våldtagit, mördat och torterat kvinnor och nu bytt kön för att få hänga med kvinnliga fångar. (T.ex. avtjänat straff på fängelse av högsta säkerhetsklass för män, för att ha strypmördat en kvinna.) Och det finns transkvinnor som hotar att mörda kvinnliga feminister för att dessa är "tranfobiska" när de ifrågasätter det ovanstående. (Exempel; exempel 2.)

Incel?

"TERF" står för "Trans-Exclusionary Radical Feminist."

Transkvinnor tenderar att vara lika brottsbenägna som män, även vad gäller våldsbrott. En brittisk genomgång tyder på att transkvinnor i fängelse ofta är dömda för våldtäkt - knappt 60% av transkvinnor i en given fängelsepopulation, jämfört med knappt 17% av män. (Drygt 3% av kvinnor.) Det kan säkert vara en effekt av att just sexualförbrytare har ett större intresse av att byta kön, och i så fall är kausaliteten att män som är sexualförbrytare oftare vill byta kön för att få komma in i kvinnornas fängelse eller slippa vistas bland manliga fångar (som famously vill döda våldtäktsmän och pedofiler).

Den våldsbejakande transkvinno-rörelsen verkar dela många attribut med den militanta delen av incelrörelsen. De hatar (biologiska) kvinnor - de vill döda (biologiska) kvinnor - och de hatar feminister. De vill även våldta (biologiska) kvinnor.

***

Kan inte bara Gigachad Krakowski och Gigastacy Ekman get it on och ha lite hett heterosex på köksbordet? För oss cis-män som älskar kvinnor.

Enkätsvar

Även om du inte längre prenumererar hoppas vi att du vill hjälpa oss att förbättra ETC. Nämn en sak – eller flera – som du tycker att vi ska utveckla!

Jag blev efter ganska kort tid väldigt trött på det oerhört enkelspåriga innehållet. Det är alltid samma sak, ungefär - man vet vad som ska stå i tidningen. Det är också 90 procent åsikter, resten möjligen med lite god vilja analys och fakta. Allt är hårt vinklat och väldigt rabiat. Jag har själv röstat på V och Fi och ser ekonomisk jämlikhet som en prioriterad politisk fråga. Men jag är samtidigt också samhällsintresserad på RIKTIGT, jobbar med samhällsfrågor på en konkret nivå, samt har en samhällsvetenskaplig utbildning. Till slut blev jag tvungen att inse att Dagens ETC till största del är en slags identitetsskrift för postnihilister som lajvar att de har åsikter. Sk. identitetsvänster som starkt identifierar sig med sin självuppfattade godhet. Detta må så vara, men när det går ut över innehållet är det tyvärr oläsligt för människor som har ett lite mer fördjupat intresse i sakfrågor, eller som har en lite mer utvecklad syn på vetenskapsfilosofi.

 

Det talas mycket om confirmation bias i dessa dagar - Dagens ETC är en veritabel hagelstorm av enkelriktade uppfattningar och okritiskt tänkande. Det är faktiskt ledsamt! Inledningsvis uppfattade jag tidningen som ett alternativ till DN och SvD och andra bjässar som också kan sägas ha visst bias - men tyvärr inte det alternativ jag var ute efter. Krönikörerna är värsta exemplet - priviligierade människor som tycker synd om sig själva och bara harvar samma gamla intersektionalitets-plattityder. Fan asså, det var verkligen bara Kajsa Ekis Ekman som hade något att komma med vad jag kan minnas. Jag prenumererade på Bang ett tag, och den tidningen är fan mindre vinklad. Där har de i alla fall initierade reportage och försöker hålla sig med lite olika perspektiv. Dagens ETC är bara woke-välling för ens rika grannar med tygpåsar.

 

Jag får be om ursäkt för denna rant, men det gör mig sannerligen upprörd. Särskilt när det är inom Dagens ETC-diskursen som man verkligen tagit till sig "filterbubbla"/"confirmation bias"-diskussionen; ironiskt nog helt okritiskt, och endast riktat bort från sig själv! Nä, någon stans på vägen tappade identitetsvänster sin kompass. Sin vetenskapsteoretiska, sin moraliska. Men framförallt, för det ska ju ändå någon stans vara underhållning: Sin estetiska! Jag skiter i vad folk har för åsikter om de kan uttrycka sig i skrift och ge min tanke någonting att tugga på. Men tråkiga, förutsägbara texter utan lager, utan vändningar. Nä, det är fan melodifestivalen för den åsiktslajvande borgerligheten.

 

Ska man sen FAKTISKT priviligiera politik i det här argumentet, kan jag ju även kostatera att nämnda identitetsfrågor i 9 fall av 10 får företräde framför faktiska, materialistiska frågor - ett rasistiskt tweet slår alltid fem procents faktiskt barnfattigdom! Nä föga gör mig ilsknare än detta vänsterlajvande av bortskämda skitar som inte vill röra fördelningsfrågor med tång eftersom de inte vill ge bort minsta slant - däremot sitta i åsiktsverkstaden i timtal och snida ut sina egna diskrimineringsgrunder och offerroller och superrelativistiska ontologier och spelade vrede och triggersigns och godhetssignalerande Trump-bashing. Asså fy fan vilken tråkig skittidning!

 

(Sorry. Ni bad mig besvara enkäten. Jag besvarar enkäten.)

 

PS. Som sagt, Ekis Ekman var dock fet.

 

PS2. Nästa gång ni intervjuar typ Athena Farrokhzad - kan det a) antingen handla om POESI, eller b) om det enbart måste handla om politik, innehålla en kritisk fråga?

 

(Relaterat: Fulhet som diskrimineringsgrund; rika identitetsfeminister; postnihilism; postnihilism i rapp-Sverige; inteditet; dinner time; lajvet fortsätter; principen om principlöshet.)

Singer, jämlikhet och feminism

Antropofagi har gått från att skriva under som Mr. 8th of Mach till att ifrågasätta vissa grundläggande paradigmatiska aspekter av det som lite slängigt kan kallas för "tredje vågens feminism".

Ett åsikts-nuläge:

Patriarkatet är en ganska dålig tankefigur, framförallt om vi försöker applicera den på dagens svenska samhälle. Patriarkatet-teorin är i sin bästa form en bad explanation, eftersom den förklarar alla tänkbara observationer exakt lika bra. I sin sämsta form så genererar den felaktiga eller överdrivna tolkningar, samt en skev världsbild baserad på positive bias. En affektiv dödsspiral, helt enkelt.

Exempel: När nu män och kvinnor är lika inför lagen, har samma tillgång till utbildning, etcetera, så råder det sas. ett visst underskott på könsdiskriminering. Den patriarkatet-troende måste då ta till lite kreativa grepp för att styrka sina claims. Vanligen hänvisas till löneskillnader, som dock verkar förklarade av att män och kvinnor i genomsnitt gör olika livsval kopplade till a) utbildning och yrke, samt b) familj kontra karriär.

För att twista detta till att passa patriarkatet-teorin, måste själva livsvalen tolkas som utfall av negativa könsnormer. Självklart finns normer, men det verkar också som att kvinnor och män har olika faktiska preferenser på gruppnivå. Det verkar inte ske någon egentlig könsdiskriminering, eller i alla fall långt ifrån så mycket som motsvarar 14 procent av lönen. Könssegregationen på arbetsmarknaden verkar inte heller förklaras av diskriminering, stereotype threat, eller motsvarande.

(Bakgrund: Jag diskade; lesbiska högre lön; löneskillnadsrant; oinitierade gissningar om lön och kön; feminismen vantolkad; den vidunderliga historien om yrkesarbetande kvinnor; älskling, zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofi; naturligt/ickenaturligt; krokodil; gränserna för postmodernismen.)

Den sk. vetenskapliga överbyggnaden, genusvetenskapen, är inte en vetenskap eller ens ett marginalfenomen närliggande vetenskapsklustret. Vetenskap kräver en realistisk ontologi, vilket genusvetenskap generellt sett saknar. Det finns dock inga principiella hinder för att studera genus (socialt konstruerat kön, könsroller, normer kopplat till kön) med en vetenskaplig metod.

(Bakgrund: Tro på tro; de gömda konnotationerna; spridda genusskurar; vad vill jag tro?)

Slutligen är tredjevågensfeministerna otroligt dåliga på saklig diskussion. De verkar vilja undvika det till varje pris. Detta säger något.

(Bakgrund: Affektiva dödsspiraler; genusreaktioner; ad hominem; ilska; social inkompetens; ett illa valt exempel.)

***

Ett av de grundläggande felen i just tredjevågen-feminismen är antaganden kopplade till könslikhet. Det strukturella felslutet, dvs. t.ex. att tolka en könssegregerad arbetsmarknad som ett bevis på diskriminering, är ett exempel. Den könssegregerade arbetsmarknaden kan mycket enklare förklaras med att grupperna män och kvinnor i genomsnitt väljer lite olika.

Antropofagi har tidigare diskuterat hur likhets-paradigmet innehåller oförklarade inkonsekvenser; se diskussionen i del tre av detta inlägg kopplat till köns- respektive rasdysfori.

Att säga att "män och kvinnor är exakt lika i alla avseenden" kan vara en ganska bra tumregel eller "metaforisk sanning", eftersom alla utsagor om gruppers genomsnittliga olikhet riskerar att omsättas i ogrundade fördomar i praktiken. Att upphöja denna tumregel från "individuell interaktionsnivå" till "samhällsanalysnivå" är dock himla dåligt, eftersom det omöjliggör statistiska utsagor och eftersom det som nämnts mörkar hypoteser som vi bör privilegiera.

(Bakgrund: Dinner time; dinner time 2.)

I stället kan vi säga: Vi är feminister eftersom män och kvinnor är olika.

I nollsummevänsterns tidevarv ser vi också hur just likhetsantagandet skapar problem i kombination med diskursen kopplat till transpersoners rättigheter. Nu har Kajsa Ekis Ekman avbokats från en Roks-konferens, eftersom hon har haft synpunkter på i vilken utsträckning man kan välja sin könsidentitet. Detta är ett exempel på likhetsantagandets ofullkomlighet, samt på nämnda ovilja att diskutera - istället ska människor i publiken skyddas från att känna sig "otrygga".

(I Ekis Ekmans anda vill jag hänvisa till texten The Categories Were Made for Man to Make Predictions.)

***

Hela detta långa upplägg handlar egentligen om att berätta att jag äntligen läst Singers Djurens frigörelse, som jag fick i julklapp någon gång under tidigt 2000-tal. ("Ska läsa snart"-högens skugga är lång även i zenit.)

Peter Singer noterar att idén om djurens frigörelse användes som ett argument mot kvinnorättskämpar back in the days. Men, är det då absurt att utsträcka jämlikhetstanken till att innefatta djur? Kvinnor kan ju både rösta och arbeta. Hundra kan det icke.

Nej, menar Singer, det centrala är inte att alla ska behandlas exakt lika. Istället handlar jämlikhet om att vi ska ta hänsyn till alla förutsättningar. Det finns liksom ingen som slåss för mäns rätt till abort, eller för den delen hundars rösträtt.

Kvinnor må vara mer lika män än vad hundar är - men det är inte egentligen det som jämlikhetsargumentet handlar om.

Antropofagis slappa citatteknik är tillbaka!

Denna tanke bör egentligen ligga vänsterklustret (som genusvetenskapen till stor del - och stor skam - överlappar) varmt om hjärtat. Idén om att behov ska vara styrande ligger såväl i skolans styrdokument (svensk skola ska enligt lagstiftningen vara likvärdig och kompensatorisk) som i LSS-lagstiftningen. Barn med ADHD ska få amfetamin - men barn utan ADHD ska fan inte få det!

Så, abort för kvinnor, inte för män. Som sagt: Skulle män och kvinnor vara biologiskt identiska, är det svårt att se att vi överhuvudtaget skulle brottas med problemet Olika Utfall.

Det vi har uppnått i dagens svenska samhälle är väldigt nära Lika Möjligheter. Lagstiftning diskriminerar icke - så ej heller formell tillgänglighet till utbildningssystem. En får välja hur en vill familjebilda och fortplanta. Normer schnormer - givetvis påverkas vi av förväntningar och sociala strukturer. Men, det betyder inte att våra preferenser inte är våra faktiska! Och, interaktionen mellan biologin och det sociala stratat är otroligt mycket mer komplex än att vi kan säga: Ack alla dessa kvinnor är tvingade till si eller så pga. förtryckande patriarkala normer!

Ska vi följa Singer så är det helt fine att kvinnor och män har lite olika arbeten, eller lite olika arbetsfördelning sett till karriär-familj-områdena. Singers argument säger istället att vi ska försöka kompensera för olikheterna. Inte varken förneka eller eliminera dem.

***

Och när det handlar om att kompensera för olikheter, är det inte alltid kön är den mest relevanta variabeln. Intersektionalitet är ett halvhjärtat försöka att erkänna detta, även om det istället landar i konstig identitetsstapling. (Bakgrund: Intersektionalitet; MAB deep; intersektionalitets-epilog.)

Antropofagi argumenterar för att åsiktsklustret socialism faktiskt är bättre här, eftersom det implicit kontrollerar för alla olikheter, inklusive t.ex. IQ eller "tur". (Dessutom ger ekonomisk jämlikhet bra effekter. Vilket verkar ha att göra med att jämlikhet ger ett större intervall för plussumme-beteende.) Pallar inte dra argumenten igen, men läs gärna: Mångfald utan jämlikhet är ingenting värt, Valfritt, Möjlighet och utfall, och framförallt Ännu fler slutord.

Singer lyfter att det finns en risk med att grunda jämlikhetsargumentet i ett likhetsantagande. Tänk om det visar sig att vi är olika? Att kvinnor och män är? Att vita och svarta är? Ska vi då plötsligt inte vara för jämlikhet längre?

Motstånd mot förtryck bör alltså inte bygga på antaganden om likhet. Som jag noterat:

"I den mån en identifierar sig som 'socialist' i den multidimensionella åsiktsrymden, så är UTFALL NATURLIGTVIS DET VIKTIGASTE! Det är intressant om vissa blir fattiga och vissa blir rika, oavsett om alla har 'lika möjligheter' (vad nu det är, och hur man nu kan ha det, i det deterministiska kedjekomplexet, utan att av nödvändighet hamna på samma utfall [kanske är 'freebits' svaret här? QM? spöket i turingmaskinen? Äh glöm det...])."

Singer noterar vidare att "jämlikhet är en moralisk idé, inte ett faktaomdöme".

***

Slutligen bör påpekas att den stora bit "patriarkatet" som ändå består, är kvinnors större utsatthet för sexuellt våld. (Kanske för våld generellt sett, men då förmodligen inte t.ex. för "spö på stan" och liknande.) Jag har inte järnkoll på statistiken här, men verkar a priori helt sannolikt att så är fallet. Samhället är vårt försök att tillsammans minimera våld och utsatthet, och därvidlag går det i stora delar framåt. Kvarvarande utsatthet är naturligtvis bedrövlig.

Vi kan emellertid konstatera att även om män oftast är förövarna, så är det en ganska liten del av männen som begår det mesta våldet, mot såväl kvinnor som män. Detta verkar ha samband med schizofreni och liknande ärftliga traits. Detta ska djupdykas i framöver.

Kvinnors utsatthet härvidlag förklaras emellertid inte av något antagande om likhet. Det är mäns större muskelmassa och högre testosteronhalt som verkar vara problemet här. Biologiska olikheter, således. Som vi såklart bör försöka kompensera för.

Eftersom jämlikhetssträvan ska vara att ta hänsyn till skilda förutsättningar. Ju.