Sexköpsdiskussionen (för eller mot legalisering?) är en av de roligaste lunchrumsdiskussionerna, pga. faller inom kategorin snusk och är samtidigt en genuint svår fråga. Dessutom saknar de flesta ideologier ett förtryckt svar i stil med fritidsgårdar/hårdare straff mot brottslighet. (Annat exempel på svår och intressant nöt är surrogatmoderskap.)
Sexköpsdiskussionen har även implikationer på den grundläggande fri vilja-diskussionen, vilken i sin tur kopplar till struktur/agent-diskussionen och verklighetens stratifiering. På andra axeln ser vi moralism vs. liberalism, vilket kopplar till samhällets kitt och eventuella moraliska sönderfall. Allt den götta filosofin i en sexig förpackning!
Ett spår i diskussionen är därmed huruvida prostituerade väljer sitt yrke frivilligt. Här är det givetvis graden av frivillighet och definitionen av frivillighet som blir den filosofiska kopplingen.
Det slår Antropofagi, i dessa dagar av afghanistan-insats-rapporter, att diskussionen om fri vilja inte lika ofta förs kring det ädla skrået "militär". Visst, det tjötas lite om myth of the war-experience på historiska institutionen och här på Antropofagi, men i allmänhet säger vi inte till svenska soldater i Afghanistan: "Ni vill egentligen inte!"
Varför ifrågasätts inte militärer på samma sätt som proztituuudz? Känns som att konsekvensen av att vara militär kan vara t.ex. att bli traumatiserad och döda fru och barn med kulhammare i Dalby stenbrott. Eller sargas av en mina. Eller bara skjutas till döds med ett cleant head shot.
"Den lyckliga militären" är fan bara en myt, va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar