Antropofagi

söndag 26 mars 2017

Stå för värderingar

Enligt läroplanen för grundskolan (Lgr11) har skolan som mål att varje elev "kan göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter". Detta kan verka vettigt; att skaffa kunskap om någon ting och sedan bilda sig en självständig uppfattning.
 
Men en självständig uppfattning ska vara självständig, va?
 
Målen som följer är att varje elev "respekterar andra människors egenvärde"; "tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling, samt medverkar till att hjälpa andra människor"; "visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv."
 
Samtliga dessa mål, mind you, stipulerar ju vad eleven ska bilda sig för (o)självständig uppfattning.
 
Ett ytterligare mål är att varje elev "kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen". Här kan förledet sägas vara en skill som kan läras, och därmed en rimlig målsättning. Däremot är "att utveckla en vilja att handla" etc. också ett norm- eller åsikts-mål, och således inkompatibelt med att kunna "göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundande på kunskaper".
 
Antropofagi håller med om samtliga värderingsmål. Men det är värt att påpeka att det är värderingsmål, och därmed handlar om att forma människorna till önskade värderingar. Vi måste vara ärliga med detta.
 
I Sparta hade vi kanske haft mål som att "varje elev ska utveckla en förmåga till råhet och brutalitet och en önskan att döda fienden och de svaga"; samt att "varje elev ska känna blodtörst och kåthet inför åsynen av ett främmande folks fähus och bålverk". Eller nåt.
 
Men i Sverige - för att nu sent omsider ge sig in i den löjliga och lökiga svenska värderings-debatten - känns Lgrs11-målen mer i linje med samhällskontraktets utformning, så som det ser ut här. Det är vår kultur.
 
Det handlar alltså inte om att lära människor att tycka vad som helst. Det handlar inte heller om att förbjuda åsikter. Det handlar om att vårt samhälle är uppbyggt enligt vissa värderingar, och de samhälleliga fostrande institutionerna ska vidarebefordra dessa värderingar. Detta är våra intersubjektiva fenomen, som ska läras in.
 
Vill man kan man tycka annorlunda. Men då får man bilda sig de uppfattningarna någon annanstans, utanför skolan.
 
Man kan även flytta till andra länder eller bosätta sig djupt in i skogen.
 
Samhällen som fungerar bra präglas (förutom av ekonomisk jämlikhet) främst av tillit. (Källa: Åsikt och åratal av statsvetenskapliga studier.) Tillit verkar bildas när intersubjektiva fenomen är starka. Jämför pengar: Detta post-religiösa samhälleliga kitt bygger på en ömsesidig övertygelse om övriga aktörers erkännande av slantarna ifråga.
 
(Motargument? Att religiösa samhällen är sämre, och har lägre tillit. Isf. är intersubjektiva fenomen som sådana inte per automatik tillitsskapande. Mer antropofag forskning krävs.)
 
Det är således ingen skam, varken för deontologen eller utilitaristen - den förre gillar principerna i sig, den senare nyttan av dem - att målsätta den svenska skolan enligt önskade/befintliga samhälleliga värderingar. Men det är rimligt att stå för det. Istället för att också låtsas som att eleverna ska få lära sig att tycka något helt annat, avvikande.
 
Den som tycker att vi bor i en nationalistisk socialdemokratisk diktatur kan ju beakta att världen som helhet är anarkistisk/libertariansk, och att det går bra att flytta till Honduras. Eller Nordkorea för den delen. (Betyder detta att jag motsätter mig en överstat? Måhända, måhända icke.) (Inser att jag har varit inne på det här förut.)
 
(Känner att jag sköt från höften i det här inlägget, vilket givetvis inte är helt ovanligt. Men kanske ligger det något i det jag säger.)
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar