Bahá'ì

I föregående inlägg argumenterade Antropofagi för att islam visserligen är extremt dåligt, men mer som ett symptom än som en faktisk orsak till eländet. Dock nämner jag också att islam troligen förstärker det underliggande klankulturella eländet genom att uppmana till polygami och kusingifte, samt genom att straffa avfällingar och kalla kORANEN - denna checklista för hur livet ska levas - för gUDs faktiska ord. Jag nämner också det återkommande favoritexemplet Japan, och Meijirestaurationen, som ett bra exempel på hur man kan gå vidare när man kört fast.

Innan dess har Antropofagi även klagat en hel massa på aztekerna och deras erbarmliga dödskult. Varför fastna i ett samhälleligt mortidinalt beteende, istället för att byta strategi? 

En sak som slår mig är att religioners och ideologiers kvalité i dessa avseende kan ses utifrån explore-exploit-modellen. Vad har man för funktioner för att kasta det gamla överbord och prova nånting nytt, när fler människooffer inte verkar ge skördarna tillbaks?

Och, det är ju exakt detta som Jared Diamonds Upheaval handlar om; när och hur och varför samhällen går under av, respektive lyckas hantera, en given kris. (Givetvis fortsättningen på i viss mån Vete, vapen och virus, men framförallt Collapse.)

Upheaval använder just Japan som ett (av fera) fall, där man historiskt lyckats bra med omställning i vissa läge. Någonting i den japanska kulturen möjliggjorde Meijirestaurationen, trots ett i övrigt konservativt samhälle. Det verkar finnas mekanismer i Japansk kultur för att exploita järnet, men också för att inse när man verkligen nått vägs ände, och explore:a nya möjligheter. Diamond klagar på att japanerna just nu inte förmår face:a fakta, be om ursäkt till Kina för Nanjing-massakern, och antingen a) acceptera invandring eller b) käka en minskande befolkning och upp-och-nedvänd demografisk pyramid. (Typ. Läs boken. Jag vet att ni kan läsa, eftersom ni kommit så här långt.)

Aztekerna kundee uppenbarligen inte bryta ett kulturellt dödläge. Istället för att reformera sin mortidinala dödskult, gick man allt djupare i människooffer och flagellantism. Samt även i polygami, enligt Henrich, som i The Weirdest People in the World kommer in på hur ojämlik fördelning av äktenskapsmöjligheter som rådde i aztekriket när spanjorerna kom dit.

Japanerna hade vid sin Meijirestauration någonting att emulera - man snodde helt enkelt europeiska sedvänjor, inklusive äktenskapsnormer. En intressant fråga som slår mig: Hade aztekerna någon att härma? Var det nord-sydliga sträckningen av den amerikanska landmassan - som just Diamond gör en sak av i Vete, vapen och virus - en hämsko för den kulturella evolutionen i Mesoamerika? Aztekerna slaktade och besegrade andra folk, men så vitt jag vet fanns inga högkulturer i paritet med aztekerna inom deras kulturella räckvidd. (Fanns det någon kontakt med Maya-civilisationen?) Note to self: Kolla upp aztekernas möjligheter att emulera andra mer framgångsrika kulturer.

***

Islam har också dålig dogmer för att motverka förändring. Att kORANEN är gUDs ord kan rimligen tänkas göra tolkningsutrymmet mindre, och reformation svårare. Jag har nämnt bahá'íerna, som ju faktiskt är en avknoppning från shia-islam. Denna störtsköna religion förespråkar allas lika värde, världsfred, avskaffande av allt slaveri, vetenskapligt sökande efter sanning. Det ligger även i religionens kärna att acceptera alla andra religioner. Lite från Wikipedia:

Specific religious social teachings (for example, the direction of prayer, or dietary restrictions) may be revoked by a subsequent manifestation so that a more appropriate requirement for the time and place may be established. Conversely, certain general principles (for example, neighbourliness, or charity) are seen to be universal and consistent.

Religionen är alltså i sig själv odogmatisk, med avseende på tabun och ritualer, men befrämjar sociala beteenden och normer.

The Baháʼí writings emphasize the essential equality of human beings, and the abolition of prejudice. Humanity is seen as essentially one, though highly varied; its diversity of race and culture are seen as worthy of appreciation and acceptance. Doctrines of racism, nationalism, caste, social class, and gender-based hierarchy are seen as artificial impediments to unity.

Religionen bygger alltså också på tanken om allas lika värde, men utan att göra det klassiska postmoderna misstaget att jämlikhet måste bygga på ett falskt antagande om likhet. Snyggt!

Följande principer listas på Wikipedia som bahá'ìs principer:

• Unity of God
• Unity of religion
• Unity of humanity
• Equality between women and men
• Elimination of all forms of prejudice
• World peace and a new world order
• Harmony of religion and science
• Independent investigation of truth
• Universal compulsory education
• Universal auxiliary language
• Obedience to government and non-involvement in partisan politics
• Elimination of extremes of wealth and poverty
• Prohibition of slavery

Alla är ju inte enbart och nödvändigtvis sköna - en "new world order" skulle ju kunna vara ett ondskefullt kalifat - men flertalet kan de flesta liberala/WEIRD:a människor nog lätt skriva under på.

Min egen bild från en troende bahá'ì som jag känner, är att religionen handlar om tolerans och om att jobba hårt och gynna samhället - inte alls om dogmer eller teologisk debatt. (Obs, urvalet = en person.)

***

Islam kanske är jättebra, eftersom det evolverar till bahá'ì i det nästa steget? Inte så. Istället räknas bahá'ì som avfällingar, som således ska dödas:

Baháʼís continue to be persecuted in some majority-Islamic countries, whose leaders do not recognize the Baháʼí Faith as an independent religion, but rather as apostasy from Islam. The most severe persecutions have occurred in Iran, where more than 200 Baháʼís were executed between 1978 and 1998.

Islam har alltså försvarsmekanismer även mot den kulturella evolutionen. Det som hade kunnat vara MENA:s liberala och WEIRD:a religion-ideologi, är istället en ytterst marginell företeelse, på flykt i en grym omvärld

***

(Relaterat om islam: Hur går det med islamofobin? Bara bra, tack!; äta glass, del 2; häng dem högre än högt; när män gråter är det islamofobi; Haider & Harris; allmänna synpunkter; ompröva sin tes; ompröva sin omprövelse; lite mer om Kalifatet; Aron Flam och islamofobi; Vilks och yttrandefrihet som allmänning; ideologi=religion?; intersubjektiva fenomen; Ivar Arpis åsikter; icke omöjligt scenario; diskursiv karta; samhällets totala upplösnings och förintelse; memetisk evolution.)

(Relaterat om aztekerna: Aztekernas dödskult och kulturell evolution; aztekernas bildkonst; thymos; nystande i lösa trådar; parasit-symbios-dimensionen; norm-determinism, förvetenskaplig rasism, nazistisk dödskult, azteker, och liberalismens segertåg; en tanke i sank; vi är antimateria, och lite om existentiell urvalsproblematik; things we do for things; häng dem högre än högt; smutskastning av guden Dumuzi.)

(Relaterat om explore/exploit: Moroten & piskan; things we do for things; ekodeontologi vs. ekoutilitarism; 911.)

Nystande i några lösa trådar

Antropofagi har nyligen fått anledning att tacka akademien för en - för dig, högvördige läsare, kanske uppenbar - insikt. Det handlar om aztekernas bildkonst och individualismen, och det gäller det faktum att aztekerna "saknade centralperspektivet". Centralperspektivet är det där du lär dig i bilden i högstadiet, dvs. att ett rum och all dess interiör beter sig på ett visst sätt givet djupet i bilden och den tänkta betraktarens position.  Ja ni vet, "perspektiv". Det där som Jan Lööf är bra på.

Grejen med centralperspektivet, som jag ser det, är att det optimerar för veridisk perception, dvs. realistisk avbildning. Bildkonst som saknar centralperspektiv verkar för mig mer handla om att skildra en slags symbolisk idé, av en miljö eller samhälle eller vad saken nu gäller. En bild med ett korrekt perspektiv är istället mer som ett fotografi - en avbildning av en viss avgränsad del av verkligheten, utan hänsyn till, eller intresse av, ett större sammanhang.

Tydligen började man beforska perspektivmålning under renässansen. En random-googlad källa anger att man innan renässansen inte hade någon 

koll överhuvudtaget på hur perspektiv fungerade. Då använde man värde perspektiv; den/det som hade mest makt/var viktigast blev målad störst i bilden och den som hade minst makt målade man minst.

Det låter ju verkligen från ett avsteg från veridisk perception, och som ett hänsynstagande för en social verklighet snarare än en materiell.

Nå: Centralperspektivet ska ju uppfinnas först. Men det passar rätt så bra med fabeln om Jesus Christersson; en sjunkande släktskapskoefficient ger en förskjutning från inklusiv fitness-bild på världen, till en mer veridisk bild. För att då tänka på det här i termer av kulturell evolution - om man nu ska göra det - så kanske en mer individualistisk kultur selekterar för mer veridisk bildkonst? Och i så fall kan vi konkludera att aztekernas kultur icke var vidare individualistisk, vilket alltså det ringa hänsynstagandet till mänskliga rättigheter likaledes indikerar.

***

Vilket för oss till nästa fråga: Ska vi tänka på den här sortens frågor i termer av just kulturell evolution? Vad bidrar det med?

När jag läser Vete, vapen och virus, eller för den delen John Manns Djingis Khan-biografi, så kan jag lätt se värdet i kulturell evolutions-perspektivet. Det är tydligt för mig hur olika kulturer konkurrerar, och hur vissa dominerar medan andra går under. Vissa idéer leder till fitness-payoffs, såsom mongolernas stigbyglar och pilbågar. Andra kulturer vinner the aikido way, som kineserna som bara absorberar allt och gör khanen till kejsare. 

Analogier till artbildning ser vi också, där exempelvis Sydamerikas fauna såväl som kulturer får möjlighet att utvecklas isolerat från andra världsdelar - tills spanjorer, råttor och smittkoppor kommer dit and fucks shit up.

När vi tittar på samlar-jägar-befolkningar ser vi likaledes tydliga mönster som låter sig analyseras medelst ett kulturell evolution-perspektiv. Befolkningar konkurrerar medelst kulturella paket av sedvänjor, beteenden och uppfinningar.

Att tänka kulturell evolution i dag känns mer vanskligt. Kanske är det för att allt går snabbare. Information sprids snabbare, och människor är mer benägna att ompröva idéer och livsstilar. Den enskildes livsval känns också klart mindre relevanta för att förklara dennes överlevnad, eftersom samhällen har byggt mjuka madrasser mellan sin befolkning och Ond Bråd Död i form av svält, krig, rovdjur och naturkatastrofer.

Min intuition säger mig att dagens memetiska landskap lämpar sig bäst för just memetix. Här handlar det mer om horisontell överföring av idéer; evolutionen gäller egentligen idéerna, och det är människornas sinnen och vidhängande resurser som utgör idéernas substrat och fitness-mått.

Förr, framförallt under samlar-jägar-epoken men även i stor utsträckning under senare förindustriell tid, handlade det de facto mer om konkurrerande kulturer: Mindre memetix, och mer grupp-selektion av grupper av människor med olika kulturellt specifika idé-paket.

Jag vill förklara denna min intuition med följande (möjligen icke särskilt välgrundade) uppfattning. Förr höll sig skomakaren vid sin läst. Idag horar alla runt med olika idéer, filosofier, ideologier, och dårskaper. Förr gjorde man som sina förfäder. Det var fan livsfarligt att ändra på någonting i ritualer eller pilgiftstillverkning eller beredning av kassava (som kan frisläppa cyanid om man tillreder den fel). Att vara konservativ var det enda rätta, under väldigt många hundra tusen år.

Konservatismen var avgörande för samlar-jägarna, men heller icke obefintlig i förmoderna agrarsamhällen. Det var ofta o-poppis att bryta med traditionerna, troligen med all rätt.

Upplysningen fuckade med allt det där. Plötsligt började vi få verktyg för att utreda saker. Visst, oftast blev det fel, som typ inom medicinen, men långsamt, långsamt började spelplanen skifta mot ett läge där det var rimligt att utreda saker litegrann. Vi gick kanske från härmapor till homo vetenskapiens.

Därutöver kom ju industrialiseringen och ökade BNP exponentiellt, vilket gjorde att vår miljö och våra livsvillkor plötsligt förändrades jättesnabbt, från att (ofta) ha varit rätt stillastående. Plötsligt blev det vettigt att ompröva saker snabbt, och konservatism blev en konstig kvarleva av vad som brukade vara The Way.

Så, igen: Förr var mänskliga grupper intimt förknippade med sina respektive kulturer. Kulturell evolution var då en tydlig kamp mellan olika livssätt. Idag finns det knappt några olika livssätt, utan bara en samhälls-madrass, och på den ligger vi alla sött och sover utan att våra tankar och beteenden egentligen påverkar vår fitness ens det minsta. Istället är det idéerna som konkurrerar med varandra om oss.

Kanske kan vi säga att den kulturella evolutionen har gått från att vara mer symbiotisk, till att vara mer parasitisk. Förr handlade idéernas överlevnad väldigt mycket om hur bra de var på att få oss att överleva. Idag finns inte den feedback-loopen - vi verkar överleva rätt bra oavsett vad för dumheter vi inbillar oss. Således kommer idéernas triumf handla om hur bra de är på att exploatera våra kognitiva bias, och inte om hur mycket de hjälper oss att dela kött så att alla kan överleva att dela kött så att alla kan överleva; tillreda nämnda kassava; undvika incest; eller att följa de betande djurens vandringar över savannen.

Man skulle kunna säga att vi gått från kulturell evolution, till memetisk evolution. Vi har fjärmat oss från det naturliga urvalet, och själva blivit till substratet för idéerna. Men även i de fall där kulturell evolution hjälper oss att förstå en makroutveckling i stil med Vete, vapen och virus eller olika samlar-jägar-folks utbredningar över polartrakterna, så kommer kulturell evolution inte säga oss någonting om en given kulturs utveckling. 

Analogt med sedvanlig, biologisk evolution: Vi måste beskriva mekanismerna, mutationerna, &c., för att förstå hur en organism ser ut och varför. Evolutionen förklarar liksom inte fjädrarna. Det evolutionen förklarar är hur vi kan observera fenomen som synes vara designade, utan att det finns någon design. Det naturliga urvalet förklarar illusionen av ett syfte. Samma sak gäller med kulturell evolution - den förklarar varför en given kultur verkar vara så väl anpassad för en given miljö. Alla andra versioner av mänsklig verksamhet konkurrerades nämligen ut av den variant som var bäst anpassad. (+/- alla slumpfaktorer, så klart. Men det där med basins of attraction och konvergent evolution har vi ju redan gått igenom.)

***

Kulturell evolution kan, som sagt, med fördel betraktas ur ett spelteoretiskt perspektiv. Vi har varit inne på hur sociala kategorier möjliggör samordningsvinster, men hur detta kan leda till orättvisa jämviktslägen.

Vi har också varit inne på hur Oändliga Resurser kan döda allt samarbete. De här samordningsvinsterna blir mindre viktiga när vi kan klara oss själva, och alltså inte behöver samordna oss. Under thrive-förutsättningar blir vi mer individualistiska, och under survive-förutsättningar sluter vi oss samman i grupper och underkastar oss gruppens diktat. (Se Slate Star Codex om du inte tror mig.) Eller som Anonym Internetz-rappare rappar: "Det blir thrive om vi har oss en binge mat/ men survive om det visar sig va' inge' kvar!"

Samordning man-kvinna är rimligt pga. sexuell reproduktion. Att lämmel ska i lämmelhål leder alltså till en könsuppdelad arbetsfördelning, då den naturliga minsta ekonomiska enheten för ett sexuellt reproducerande djur med hög föräldrainvestering är det heterosexuella parförhållandet. (Se gärna Frågan...s kapitel om sex.) Ur detta faktum har könsrollerna sprungit - ljuvliga för att möjliggöra koordinering, men inte så ljuvliga på alla andra sätt.

Om vi nu plötsligt automatiserar upp hela världen; fixar gratis, hemkörd mat; samt ser till att alla har mer eller mindre gratis barnomsorg... Vad ska vi då koordinera oss kring? Varför ska vi då betala med eventuella orättvisor för att vinna lite samordningsvinster?

Den första form av samordning vi dödar med oändliga resurser är såklart det heterosexuella parförhållandet.

Den memetiska symbios-parasit-dimensionens sex-ratio

(Bakgrund: Memetisk evolution=folkmord?; under bronsåldern swajpade man hällristningar; Bois in the hood; lite om kulturell evolution; Price:a gudarna.)

En fråga som tidigare dryftats inom ramarna för denna blogg är följande: Handlar memetisk evolution mer om att människor överför sina normer och idéer till andra människor, eller om att människor har vissa normer och idéer och sedan dödar människor med andra normer och idéer? Antropofagi frågade sig för länge sedan:

"Kan det vara så att memetisk evolution inte är så jädra substratoberoende ändå? Att Eurasiens östvästliga klimatszons-icke-överskridande usträckning (à la Jared Diamonds Vete, Vapen och Virus) inte egentligen möjliggör för idéer att färdas och stötas och blötas - utan för människor att åka hithert and dithert?

Är det så att människorna som kan bygga oxkärror bara dödar och ersätter människorna som inte kan det - snarare än att själva kunskapen överförs?

Säkert kommer denna fråga besvaras med ett litet mellanvägssvar, ty så falla alltid chippen så vitt jag erfar. Men, är det så att verkligheten lutar lite mer i den för mig oväntade riktningen trots allt? Lite mer folkmord, och lite mindre kulturellt utbyte?"

Det svar som inkommit från forskarsamfundet har hittills, som förväntat, varit "både och."

***

På senaste har det dock framkommit att "både och" dock kan ha en rätt jädra skev sex-ratio. Exempelvis visar studier av Islands och Färöarnas befolkningar att dessa härstammar från vikingar som varit män, och brittiska kvinnor som troligen rövats enligt en modell som Karin Bojs kallar "trafficking." Bojs berättar även om en ny studie gällande Färöarna, som visar att det fanns en befintlig befolkning när vikingarna anländer men att dessa mestadels inte blev förfäder till dagens befolkning - och framförallt blev inga män det. Bojs:

"Sammantaget visar beläggen att det fanns en befolkning på Färöarna sedan början av 500-talet. Knappast bara enstaka manliga eremiter, utan en livskraftig befolkning med både män och kvinnor som överlevde i 350 år.

Tills de skandinaviska vikingarna fick kläm på seglingskonsten och steg i land i mitten av 800-talet.

Exakt vilka scener som då utspelade sig vet vi inte. Men i dna från den nutida befolkningen på Färöarna syns inga spår av några överlevande fäder från den tidigare befolkningen.

Det syns bara män från Skandinavien och kvinnor som till över åttio procent var brittiska."

Antropofagi har tidigare även dryftat frågan om Gimbutas och indoeuropéerna. Som sagt är det nu påvisat att dessa härjade in från Centralasiens stäpper och tog över Europa med sina behjulade kärror och domesticerade hästar. Bojs:

"Att indoeuropeisk kultur fördes hit av män från öster är just vad arkeologen Marija Gimbutas hävdade på 1980-talet, vilket på den tiden ansågs mycket kontroversiellt.

Även den nutida dna-forskaren Mattias Jakobsson i Uppsala har fått mothugg när han har menat att ursprunget från stäpperna i öster till största delen verkar komma från manssidan.

Den aktuella studien, den hittills mest omfattande och detaljerade, ger alltså både Gimbutas och Jakobsson rätt. Den snörkeramiska kulturen har formats av män och kvinnor som kom från helt olika håll, säkert talade olika språk och hade mycket olika kulturell bakgrund.

Klockbägarna, som från början verkar ha varit en avknoppning från den tidiga snörkeramiska kulturen och spred sig till Atlantkusten, kom att domineras stort av ett par andra fädernelinjer."

***

Så, memetisk evolution verkar (ofta) handla om att män från en kultur dödar män från en annan kultur. Såtillvida korrelerar memes med genetik; genetisk evolution ÄR lika med folkmord. Men, männen låter kvinnorna leva och avlar avkomma med dem. Vi kan tänka oss att kvinnorna och avkomman i viss grad indoktrineras i de normer och idéer som patriarkerna härbärgerar, och därmed kan memes röra sig fritt utan att korrelera med DNA. Idéer kan alltså överföras, men det är kanske inte trivialt eftersom memes lättast överförs vertikalt genom fostran, och horisontellt främst om en individ bäddas in i en dominerande kultur.

I den här modellen har män och kvinnor olika funktioner för meme-spridning. Män dödar och tar över, befruktar kvinnor från andra genetiska kluster och bidrar till att avkomman fostras i deras kultur. Men kvinnor överlever, låter sig befruktas och avlar avkomma till de segrande männen. De tar säkert över många memes från dessa, men vi kan väl också lätt tänka oss att de - kvinnorna - även bevarar normer och sedvänjor från sin egen memetiska släktlinje. På så sätt blir kvinnornas funktion att infiltrera segrande samhällen med de förlorande samhällenas memes.

För kvinnor är alltså memes inte tätt knutna till genetisk släktskap. Kvinnor kan överföra memes fritt från släktskap. Kvinnor är memetikens bryggor mellan genetiska kluster. Män utgör däremot föreningen mellan arvsmassa och memetik, då de synes vara ett och samma. Döda andra och utöva din tradition.

***

Vi har tidigare konstaterat att memes som färdas lätt mellan medvetandena är parasitiska, medan memes som är knutna till den individuella bäraren är symbiotiska. Alltså: Memes som kan resa fritt mellan människosinnena selekteras för att spridas snabbt och inte för att gynna bäraren. Memes som är fast hos en person eller grupp selekteras för att gynna bäraren, då dennes överlevnad är memens överlevnad.

(Relaterat: Parasit-symbios-dimensionen; selektionsvarians på olika nivåer; en slapp betraktelse om fördomar.)

Givet att män är knutna till sina memes, medan kvinnor står för arvsmasseoberoende överföring - skulle vi då kunna säga att kvinnor (the Inner Circle) verkar mer inom den memetiska parasitismen, medan män (the Outer Circle) verkar mer inom den memetiska symbiosen?

Anledningen till att jag (inom parentes) nämner the Inner respektive the Outer Circle, är att detta stämmer väldigt väl rent FBT-mässigt. Mäns fitnessfunktion sammanfaller oftare med veridisk sanning, med Truth, med nyttiga prediktioner om världen och dess fitness-payoffs. Män ska ju döda stora djur, försvara flocken, kriga mot andra folk, hitta i terrängen, etcetera. Kvinnor ska visserligen undvika att plocka hem giftiga bär och liknande, men de ska också och framförallt navigera den sociala sfären. Kvinnors fitnessfunktioner handlar därmed mer om sociala hänsyn, traditioner och sedvänjor 

(som är sociala koordineringsmekanismer, så länge de är godtyckliga - vilket är definitionen av en sedvänja. Om julgranen lika gärna kunde ha varit en jultall är den en sedvänja, en konvention, som endast har ett syfte som normativ punkt att koordinera kring. När det finns naturliga Schelling-punkter duger dessa fint - då behövs inga godtyckliga konventioner),

samt intriger och relationsmäklande. Kvinnors Fitness sammanfaller inte med Truth i FBT, om vi inte definierar Truth som sociala sanningar, men sociala sanningar är inte sanningar om ding-an-sich eftersom de per definition härrör ur subjektiva uppfattningar.

Så, kvinnor-som-meme-spridare är traditions och normöverförare, medans män-som-meme-spridare är krigare och häradsbetäckare. Kvinnor är infiltratörer och män är soldater. Kvinnor är fika och skvaller, medan män är trubbigt våld mot konkurrensen.

***

Vilka slutsatser skola vi då dra utav detta? Kvinno-anpassade memes kommer att vara mer parasitiska, och mans-anpassade mer symbiotiska. Män tar alltså till sig idéer som gynnar dem i Världen - som hjälper dem att lösa problem etcetera. De memes som ändå - nuförtiden - fritt sprids mellan männen, de kommer att vara mer pragmatiska och verklighetsrelaterade. 

(Det är självklart så att vi i dag inte längre lever i krigande apflockar, och att även män skiftar memes numera. Frågan är hur mäns och kvinnors psykologier är selekterade för att hantera memes. Men med det sagt är kvinnor mer lätta att integrera i nya sociala sammanhang och samhällen, vilket tyder på större receptivitet. Män är endast lättare att integrera ur en ekonomisk synvinkel, då de oftare är i the Outer Circle för att tillse försörjning, samt för att män som är WEIRD/Cripplemind är totalt generaliserbara i alla reciprocal-altruism-modeller.)

De memes som sprids mellan kvinnorna, kommer att vara parasitiska och därför absurda och utan någon avsevärd sanningshalt. (Astrologi etcetera.)

Den glömda diamanten

Man kan kastas mellan strukturalism och kulturrasism men egentligen handlar det bara om svårigheten att se flera olika djup samtidigt.

Jared Diamons Vete, vapen och virus var vad vi kan kalla epokgörande. Den förklarade den europeiska kolonialismen och dominansen med strukturella faktorer utifrån geografi, klimat och fauna. Collapse följde efter i samma spår och förklarade folkmord och samhällskollaps utifrån resursbas. Slutligen har vi Upheaval, där Diamond resonerar om Japans maktanspråk utifrån att man är en liten ö med stor befolkning; och USA:s extremt gynnsamma ställning i termer av råvaror och matproduktion (på mellanvästerns gamla havsbotten där elasmosaurus en gång simmade (Oceans of Kansas).

Timothy Snyders är i Den svarta jorden inne på att Hitler var stressad över USA:s ökande levnadsstandard och misslyckade koloniala experiment (som i Namibia, se Kejsarens förintelse) och därför krävde lebensraum och jordbruksmark i form av kolonier i Östeuropa. Samma strukturalistiska tankegods och med explicita referenser till Diamond om jag inte minns fel.

Diamonds teorier är så tongivande att David Deutsch i The Beginning of Infinity känner sig tvingad att gå i svaromål och peka ut mänskliga individuella agenters betydelse i historieskrivningen. Imo. den minst övertygande delen av en god bok.

I The WEIRDest People In The World skriver Joseph Henrich också in sig i kritikerledet genom att referera till Guns, germs and other factors. Poängen är i runda svängar att Ingleharts moderniseringsteori knappast kan sägas gälla, eftersom tillväxt verkar vara kompatibelt med klanvälde, korruption, etnokrati och auktoritära statsskick. Västerlandets förunderliga traditioner förklaras bättre av att katolska kyrkan rev ner ättsystemet och att kusingiftesförbud etcetera ledde till reciprocal altruism och individualism.

(Se även hygienfaktorn; thymos och kulturell evolution; de konstigaste människorna i världen; aztekernas bildkonst; och kulturell kunskap som selektionstryck.)

Henrichs take är mer övertygande än Deutschs. Det fina med kulturell evolution är dock att det är nämnda strukturella faktorer som är den kulturella evolutionens selektionstryck. Det mesta av normer och levnadssätt är ex post-rationaliseringar utifrån materialistiska faktum. Grejen är bara att vissa fitness-optimum är svårnådda, och det är rätt unikt att man hoppar till en västerländsk individualistisk strategi - motsvarande hur flygförmåga har utvecklats ett begränsat antal gånger i livets historia.

Det som kulturell-evolutionär spelteori bidrar med är att beskriva hur path dependency och interdependens påverkar den kulturella utvecklingen. Om alla i en population beter sig på ett visst sätt blir det i sig i sin tur ett selektionstryck för vidare utveckling. Ekologiska faktorer sätter ramarna för hur kulturen kan utvecklas och bestämmer "basins of attraction" för hur sannolik en given utveckling är. Men utfallet sätter (i viss mån) nya ramar.

När man snöar in på betydelsen av kultur är det dock ändå lätt att glömma de strukturella faktorerna. Faktiskt! Och här har modeniseringsteorin och Inglehart förmodligen en poäng: Excess resources tenderar att ge humanism och kapitalism och demokrati. Men, det är WEIRD kultur som gett excess resources från början, så vi har ändå en rekursiv utveckling som inte går av för hackor.

"Svårigheten att se flera olika djup samtidigt" är den (eller egentligen min) mänskliga hjärna(n)s tendens att endast hålla en boll i luften samtidigt. Så fort man fokuserar på Diamond glömmer man Henrich, och så fort man fokuserar på Henrich glömmer man Diamond. På senare tid har jag nog tyvärr glömt Diamond en hel del.

***

Och då kan vi glädjas åt att USA och därmed den fria världen har de strukturella faktorerna på sin sida. Nazi-tyskland och Japan skulle aldrig ha kunnat vinna. USA kan bara ösa på. De har så jävla bra odlingsmark i så oerhörda kvantiteter, och de har otroliga naturresurser.

Ryssland. Dåliga, dåliga Ryssland, vars ondska besegrar sig själv. Tyvärr brukar Ryssland lösa problem med att slänga in människor i dem. Som life expectancy-grafen visar om man kikar på historiska skeenden såsom världskrig och kommunism.

Så, det kommer säkert bli kaoz. Hur som helst är Ryssland totalt sett på fallrepet. Det syns också på demografin. Redan innan ryssarna anföll Ukraina föll befolkningsantalet som en sten. En random mediekälla från sent 2021:

"Rysslands befolkning krymper snabbt, uppger den ryska oberoende internettidningen The Bell. Coronapandemin uppges för närvarande vara den främsta orsaken till befolkningsminskningen.

Invånarantalet kommer att sjunka med 535 500 personer i år, nästan lika mycket som under fjolåret då de ryska invånarna blev 577 600 färre, enligt siffror som The Bell presenterar.

Befolkningsminskningen under pandemiåret 2020 var den största på 17 år, enligt tidningen. En del forskare beräknar dock att siffrorna för 2021 kommer att bli ännu mera på minus än 2020.

Den nedåtgående trenden väntas fortsätta under år 2022 – minskningen beräknas bli 533 400 personer under nästa år. Under de därpå följande åren väntas minskningen avta till cirka 250 000–300 000 per år.

I januari 2021 hade Ryssland officiellt 146,17 miljoner invånare.

Den förväntade livslängden för nyfödda år 2021 är enligt regeringen 70,2 år. År 2022 väntas den stiga till 71 år och vara 73,7 år 2024."

FOI skrev 2019 följande om Ryssland demografi:

"Befolkningen minskar och blir allt äldre. Enligt FN:s prognoser kommer befolkningen ha minskat från dagens 145 miljoner till 134 miljoner vid år 2045 samtidigt som andelen över 60 år kommer stiga från cirka 28 till 36 miljoner under samma period. Målet enligt den nationella utvecklingsstrategin att befolkningen ska öka ter sig ouppnåeligt. 2017 var medellivslängden 78 år för kvinnor och 68 år för män, vilket är i höjd med världsgenomsnittet men långt under de flesta industrialiserade länderna. Sammantaget har Ryssland en befolkningsstruktur som innebär att allt färre måste försörja allt fler. Ryssland har en positiv nettomigration, till största delen bestående av lågutbildad arbetskraft från republikerna i Centralasien, vilket bidrar till att mildra den annars negativa demografiska utvecklingen.

Kreml signalerar om reformer för att förbättra välfärdssystemet och öka befolkningens välstånd. I ett presidentdekret från 2018 fastställs en rad övergripande välfärdsmål fram till 2024, bland annat att Rysslands befolkning och den allmänna medellivslängden ska öka, fattigdomen halveras samt att pensioner och reallöner ska stiga. Dessa målsättningar är på intet sätt nya men är till större delen orealistiska."

Sedan dess har väldigt många unga män dött i Ukraina-kriget, och vi vet att Ryssland redan har ett mansunderskott till följd av allmän skörlevnad.

Tyskland ville uttryckligen ta Östeuropa för att man behövde lebensraum. Att Namibia et al aldrig blev lönsamma försökte man hantera genom projekt i det relativa närområdet. Ryssland, detta glesbefolkade land med sjunkande befolkningssiffror, har lite samma process. Man har - storleken till trots - svårt att exploatera de resurser man väl förfogar över, på grund av tidigare miljöförstöring (som sabbat 75 procent av dricksvattnet), korruption, samt bristande teknologi och infrastruktur. FOI 2019 igen:

Ryssland halkar efter inom forskning och utveckling (FoU). Enligt OECD spenderar Ryssland drygt en procent av BNP på FoU, vilket är betydligt mindre än exempelvis USA, Kina och Tyskland. Större delen av FoU bedrivs i statlig eller semistatlig regi och Ryssland har relativt få privata, innovativa företag som kan mäta sig internationellt. Bristen på en rättsstat och upphovsrättsskydd bidrar till att avskräcka entreprenörer från att starta egna företag. Otillräcklig återväxt av unga ingenjörer och forskare är också ett påtagligt problem. Den alltmer globaliserade arbetsmarknaden gör det svårare för ryska företag och universitet att locka högutbildad personal eftersom bland annat högre löner och bättre karriärmöjligheter finns utomlands, vilket leder till braindrain. Även den politiska repressionen på hemmaplan bidrar till utflödet av unga talanger.

Detta var alltså 2019, och givetvis har hjärndränaget eskalerat kraftigt i och med anfallskriget mot Ukraina. Ryssland bör vara ganska tomt på humankapital vid det här laget. USA har däremot gott om både invandrare (selekterade för motivation och humankapital) och nya driftiga generationer to come.

Visserligen har Ryssland nio procent av världens åkermark (USA har tolv), men Ukraina har avsevärt mycket mer åkermark relativt landets storlek - 56 procent av arealen, endast överträffat av Danmark (57 procent) och Bangladesh (61 procent). Ryssland vill ha kornbod. Bördig ukrainsk kornbod.

Geopolitiskt ligger USA riktigt bra till med naturliga gränser (världshaven!) och vänliga grannar. Bortsett från de mexikanska kartellerna är det toppen att ligga nära ett medelinkomstland med stor befolkning som kan hosta upp de arbetare som behövs, samt - som världens femtonde största ekonomi - också fungera som en marknad för amerikanska företag. Norrut ligger glesbefolkade, kulturellt närliggande, vänliga och naturresursrika Kanada. Inga problem därifrån.

Ryssland har å sin sida klippt de flesta band med Europa och straffat ut sig från delar av världsekonomin. Att teama upp med ett Kina som har ännu större problem med befolkningsåterväxten kan ses som ett kortsiktigt vad. Dessutom är förmodligen kineserna allt annat än solidariska med jätten i norr - snarare kommer man ta chansen att göra riktigt bra affärer, på Rysslands och ryssarnas bekostnad.

***

Poängen med det här inlägget kan ha gått förlorad på vägen. Men fuck Ryssland. Och glöm inte Diamond.

Selektionsvarians på olika nivåer

Antropofagi har tidigare skrivit om symbiotiska respektive parasitiska memes. Frågan berör den levels of selction-fråga som professor Okasha skrivit så förtjänstfullt om, och den mer generella spaningen kanske ska vara att om det inte föreligger någon varians i fitness på den mer grundläggande nivån, så kommer selektionen att ske på den högre nivån. 

Så, i fallet symbiotiska vs parasitiska livsformer, så kommer en konstanthållen substratfitness frikoppla parasitens fitness från värdens fitness, och då kommer selektionen att föreligga endast mellan parasiter, och då kommer de som är bäst på att exploatera värden/substratet att selekteras för. Samma sak gäller för idéer - när idéer är förknippade med bärarens fitness, så kommer idéer oftare att vara symbiotiska; men när bärarnas fitness är konstanthållen (dvs. ej beror på deras trosföreställningar etcetera) så kommer idéerna konkurrera med varandra genom att exploatera sina värdar.

Låt oss då tänka på den memetiska utsträckningen av detta, igen, i kontexten Sanningshalt. Det verkar som att sanningen ofta är bra i interaktion med den nära, naturliga miljön, men att sanningen ofta är extremt sekundär när det handlar om idéer och trosföreställningar med sociala implikationer. 

Kanske är den här bilden delvis överdriven, tänker jag när jag läser Camilla Townsends Fifth Sun som argumenterar för att aztekerna var betydligt med realpolitiska än vad vi ibland kan lockas att tro. Bland annat argumenterar Townsend för att de omfattande människooffren helt cyniskt tjänade som en maktdemonstration visavi besegrade folk; en tolkning som skiljer sig från den mer religiöst och mytologiskt grundade förklaringsmodellen som verkar ha dominerat aztec-forskningen innan Townsends imponerande källarbete. (Obs, kul att käll-arbete och källar-bete är homonymer! Såväl homofoner som, om vi skippar bindestrecket, homografer! Jag bränner denna potentiella dubbeltydighet här och nu, eftersom jag har svårt att föreställa mig att den någonsin ska komma till nytta i exempelvis en rapptext.)

Hur som helst. Ett perspektiv är att sanning och nytta bara konvergerar på vissa skalor av interaktion med världen, och att idéers osanningshalt ofta är en viktig ingrediens. Låt oss anta detta. Låt oss också anta att en befolkning som hålls vid liv av kapitalismens mäktiga tillväxt och välfärdsstatens mäktiga tutte, och som samtidigt kontrolleras i sin reproduktion genom monogami och preventivmedel, inte kommer att uppvisa någon större fitnessvarians. Låt oss vidare anta att den memetiska evolutionen då övergår från ett stadie av mer symbiotisk kulturell evolution, till en mer kaotisk och parasitisk selektion, där framgångsrika idéer är som virus som exploaterar våra kognitiva modeller.

Bara för att verkligen understryka den kommande dramaturgisk-intellektuella twisten så vill jag betona vad jag nu tror att du tror: Att jag menar att den parasitiska, memetiska evolutionen är "dålig" eller "skadlig", eller att den i alla fall selekterar för dumma idéer och konspirationsteorier som exploaterar våra kognitiva bias på ett osunt sätt.

Twisten, då (förlåt mig om du redan att predictat den): Tänk om det är så, att när fitnessvariansen sjunker i substratet/värd-populationen, och den memetiska evolutionen blir mer parasitisk och mindre symbiotisk - att det är DÅ som sanningen kan uppträda på fler skalor!

Med risk för att vara överpedagogisk: Tänk dig alltså att nyttiga memes ofta är osanna. Fitness Beats Truth, och de två skall icke mötas, framförallt inte på vissa skalor. (Om vi inte är jätteifrågasättande av verklighetens fundament så kan vi t.ex. anta att det är en nyttig Truth att tro att ett giftigt bär är giftigt. Då konvergerar Truth och Fitness.) Katolicism och annat sånt skräp funkar, antar vi, för att folk faktiskt tror på skiten.

Där kan nog inte aztekerna anföras som ett motargument heller - även om de var väldigt "savvy" och cyniska realpolitiker så styrde härskarna säkert inte minst genom att merparten av allmänheten faktiskt trodde på Xolotl och Den Befjädrade Ormen, oavsett vad härskarna trodde. Plus att jag faktiskt tror att även de realpolitiskt lagda ofta har trott på myterna och gudarna, men att människohjärnan är väldigt bra på att sammanfoga Vad Man Vill med Vad Man Tror, och att alltså även typ Moctezuma d.y. kan ha rationaliserat sin gudstro att passa hans machiavelliska begåvning och ambition.

Så, det är först när fitnessvariansen i den mänsklgia populationen sjunker, som Truth kan tillåtas. Fitness hålls ju konstant, och nu handlar den memetiska evolutionen om hur bra parasitiska memes är på att exploatera våra sinnen. Ofta blir det så klart pannkaka, och vissa människor är säkert mer mottagliga för överdrivet unifying trosföreställningar. 

Men, ett mönster som uppträder i det mänskliga psyket är ju faktiskt uppskattningen för Sanning. Det kan vara väldigt effektivt att appellera till logik, empiri, och goda argument. Så, när fitnessvariansen sjunker - när selektionen flyttar upp på memetiska nivå och memes tenderar att bli parasitiska - så kanske en subpopulation av memes kommer att exploatera vår relativa sannings-fäbless!

Om barnen får gå i simskolan kan vi ifrågasätta Näcken utan att riskera drunkningens fitnesskostnad. (Jag tänkte ta Brunnsgubben som ett exempel först, men vid närmare efterforskningar verkar ingen egentligen ha trott på den. Ren skrämselpropaganda "som egentligen inte ingått i folkliga trosföreställningar".)

Det som jag alltså tycker är det klyftiga och potentiellt kontroversiella med det här blogginlägget, är att jag hävdar att Sanningen uppträder närmare den parasitiska polen på symbios-parasit-dimensionen av den memetiska evolutionen. Sanning är inte Fitness, men ofta är osanning Fitness. En sanningsfäbless, som säkert stammar från att Truth faktiskt måste konvergera med Fitness i skalan "ätliga vs. giftiga bär och anfallande björnar" (anser jag själv, vad är Hoffman et al skulle tycka om det), är en av våra kognitiva bias - en av de sårbarheter som parasitiska memes kommer att selekteras för att exploatera, så länge detta inte leder till att vi som värdar utrotas på kort sikt.

***

Förutom den här lilla idén, så vill jag också betona att levels of selection-spörsmålet med fördel kan tillåtas adressera fitness-varians-frågan. Det känns väldigt upplysande för mig, att tänka på den symbiotiska vs. parasitiska lösningen från perspektivet "selektionsvarians på substratnivån". 

Låt mig, återigen för övertydlighetens skull, dra analogin till människokroppen. Genom att kroppens mång festliga delar (neutrofila granulocyter!) koordinerar sig och underkastar sig de reproduktiva organens diktat, så minskar fitnessvariansen inom kroppen till noll. Det är liksom det som koordineringen handlar om. När koordineringen misslyckas och det uppträder fitnessvarians på cellnivå, så dör vi i cancer.

Att koordinera handlar i grund och botten om att eliminera fitnessvarians på en viss nivå. Givetvis händer detta genom att underkastelsen har en nytta, och att mer grundläggande organismer selekteras för att underkasta sig en samordningsmekanism, men när samordningen väl är irreversibel så flyttar all selektion till den högre nivån. Cellers fitness bestäms helt av hur väl människan lyckas överleva och fortplanta sig. All plötslig fitnesstillväxt på kort sikt, straffar sig en en drastisk fitnessminskning på längre sikt genom själva Döden i Cancern.

Det intressanta med den osällskapliga sällskapligheten är att två olika koordinationsnivåer har fitnessimplikationer samtidigt, och att selektionen på den högre nivån bråkar med selektionen på den lägre nivån. Det upplysande med hymenoptera är att den annorlunda släktskapskoefficienten ger en annorlunda basin of attraction vad gäller vilket evolutionärt stabilt ekvilibrium som kommer att tendera att utvecklas med avseende på en högre-nivå-koordination. (Källa.)

***

Låt oss sluta prata om det virala i termer av memetisk evolution, och istället prata om det verkligt virala. (Observera att den här spånade spaningen säkert har ett svar, och att det säkert finns riktiga forskare som har tänkt på det här på riktigt i riktiga vetenskapliga tidskrifter. Men man måste väl få leva för i helvete.)

Tänk oss att små människogrupper lever i ursprungstillståndet. Att de drabbas att vissa patogener och mikroorganismer, etcetera. Men, att de här människogrupperna inte precis trängs på tunnelbanan med tusen andra människor som senare samma dag åker taxi till flygplatsen och flyger till en annan megastad på andra sidan jorden. Att de snarare lever i grupper av 50-150 personer, och att de visserlign möter andra individer i extensiva släktskapsbaserade nätverk, men att kontakterna ändå är rätt spridda i tid och rum.

Skulle inte då selektionstrycket på alla små jävla virus och liknande, vara att bli mer symbiotiska?

Ebola kan spridas som en löpeld genom Västafrika, utan att i egentlig mening riskera att ta sitt eget liv genom att utrota sitt värddjur. Men, om värddjuret bara är 50 pers, som inte kommer ha kontakt med någon annan grupp på tre månader, så kommer ebola definitivt att utrota sig själv vid varje givet utbrott.

Att våra tarmsystem svämmar över av nyttiga bakterier - att vi har symbiotiska relationer med allsköns konstiga mikrobiota - kan detta kanske vara en följd av vår mer spridda och glesa livsstil? Kan det vara så att vår sammanhållna och jätteomfattande befolkning of today, kommer att selektera för parasitiska - dvs. destruktiva, skadliga och förödande - mikroorganismer i en mycket större utstäckning?

Tja, ja, såklart. Det är ju hela premissen för det här inlägget. Det är också hela premissen för Vete, vapen och virus, och en av anledningarna till att en mer tätbefolkad världsdel med fler domesticerade djur och växter kunde massdöda exempelvis nämnda Azteker med sina smittkoppor. Så, jag hävdar inte precis något kontroversiellt här. Som sagt:

Proposition: Two-layer evolutionary systems with migration can produce slack.

The difference to the previous scenario is that the lower level individuals (say, mitochondria) can migrate between higher level individuals (eukaryotic cells). While mitochondria cannot in fact migrate, there's a huge class of organisms that can. Namely, parasites. (In fact, it's a rule of thumb: Anything that cannot migrate tends to be a mutualist. Anything that can migrate has a tendency towards parasitism.)

These include typical parasites, such as pinworm, but also, on a different level, memes. The common characteristic is that the environment of a parasite is not a single individual of the host species, but rather the entire host species. In theory, an opportunity to play non-zero-sum games emerges: If a parasite helps its host to survive and reproduce it grows the host pool size and may get more populous itself. However, assuming free migration between hosts, there's nothing preventing the old bad strain of parasites invading the new hosts and eventually pushing the do-gooder parasites to the extinction.

Det är ändå lite intressant att tänka på att just vår symbiotiska relation till mag-tarm-bakterierna kanske härrör från en annan tid, och från ett annat selektionstryck, där de patogener som mördade oss för snabbt också snabbt mördade sig själva.

När värden är en individ, måste värden hållas vid liv. När värden är världen, då kommer den mest brutalt exploaterande att segra.

Betyder det att en global kultur är ett fruktansvärt öde? Att jorden nu selekteras i kosmos, mot andra planetära kulturer? Att vi mycket väl kan visa oss utrota oss själva, och då vara en annan misslyckad-samordnings-kollaps, som överlevande interplanetära civilisationer förhoppningsvis kan läras sig något av?

Men, att vår gamla provinsiella nationalstats-IR-kultur var toppen, eftersom tävlande länder är ett selektions-race mellan just länder, och de som är bäst kommer att selekteras för och överleva...

...och bli till den globala kulturen? Dominera världen?

Det känns som att alla som lyckas att koordinera sig vinner, och att alla som misslyckas att koordinera sig förlorar. Men, någonstans måste det finnas ett högsta lager. Eller, finns det inget slut? Är kosmos en partikel i en större population? När man zoomar igenom universums alla galaxkluster - à la Men in Black, men på riktigt - så känns det lite så.

Måndags-rant om inskränkta bönder

Det är mycket snack om vem som röstar på SD och varför. En bekant till Antropofagi har tagit saken i egna händer och gått till statistiken. Studien visar tydligt att de kommuner där SD är starkast har en låg förvärvsfrekvens, en låg medelinkomst, och en hög arbetslöshet. Detta variabelkluster kallar Antropofagis statistik-fipplande bekant för "utanförskap".

(Obs! "Utanförskap" är en term som Antropofagi tycker är lite läskig eftersom den är highjackad av Moderaterna, när de inför valet 2006 ville beskriva den låga arbetslösheten som hög arbetslöshet, genom att klumpa ihop studenter, arbetssökande, sjukskrivna och pensionärer.)

Samtidigt rankar starka SD-kommuner också högt på vad Antropofagis bekanta kallar för "land", inom "land/stad"-variabel-klustret. Av de 15 kommuner där SD är starkast ligger 14 i Skåne, och en ca 100 meter in i Blekinge. Vi snackar charm-kommuner som Bjuv, Sjöbo, Sölvesborg. Det här är red-neck country. Har du inte sett det, så kan du omöjligt förstå.

Hela listan: Sjöbo, Bromölla, Hörby, Örkelljunga, Svalöv, Östra Göinge, Bjuv, Klippan, Tomelilla, Osby, Perstorp, Skurup, Sölvesborg, Åstorp, Svedala.

(Obs! Ofta är resursstarka individer drivande i nazistisk och rasistisk organisering, se fallet Göran Englund som var viktig för Sjöbo-partiets framgångar. Den anonyme internetz-rapparen som Antropofagi ibland refererar till rappar också i den här låten att det "kan va skammen i kroppen hos mannen på botten som föder agg/ men bruna skjortor från Köpenhamn till Östermalm är ju överklass".)

SD har visserligen idag i och för sig brutit sig in i det röda Norrland, men sambandet mellan landsbygd och "utanförskap" är fortsatt starkt. Tesen att rasism föds ur dumhet och marginalisering står sig. De variabler som är klumpade i variabelklustret "stad/land" är bl.a. befolkningstillväxt, antal invånare, tillgänglig arbetskraft och andel med eftergymnasial utbildning.

Dock, tänker Antropofagi, kan det finns ett ytterligare variabelkluster som vi i denna analys har glömt att ta hänsyn till. Låt oss kalla det "inskränkthet", eller kanske vad David Deutsch (som jag nämnt t.ex. här och här) skulle benämna "parochial" ("provinsiell"). Detta variabelkluster kan byggas upp av t.ex. "tar invånarna del av nyheter via dagstidningar eller kvällspress, eller inte alls", "hur ofta reser invånarna utomlands och när de gör det, i vilken form och till vilka resmål", "vilken attityd har invånarna till nymodigheter" etc. Jag inser att det är ett digert metodarbete att skapa detta variabelkluster, men jag tar mig friheten att lämna detta arbete till framtiden och istället spekulera fritt. Låtom mig utan förder adoo-doo prestera en tes i all enkelhet:

"Inskränkthet" leder till "landsbygdskap" och till "utanförskap". Så spår Antopofagi. Det är som sagt visat att "landsbygdskap" och "utanförskap" kopplar till "röstar på SD". Dock tror Antropofagi att det går en pil även direkt från "inskränkthet" till röstar på SD, samtidigt som "inskränkthet" är det variabelkluster som förklarar höra värden på "landsbygdskap" och "utanförskap". Varför tror jag då det?

Som Deutsch argumenterar i The Beginning of Infinity (pallar inte referera, läs den istället) så är inskränkthet dåligt för utvecklingen. Som vi alla vet har alla tätorter en gång varit leriga bonn-hålor motsvarande Bjuv och Sjöbo. Men vissa har tagit sig ur detta, troligen genom utveckling. Här kan man tänka sig att invånarna har innoverat, men troligare är att de har absorberat innovationer från omkringliggande kulturer. Landsfiskalen i Porrarp kanske fick höra talas om ål-ljustret från Listerlandet, och inlemmade det i sin produktion. Vipps fanns det luad ål på julbordet, och orten vart lite rikare.

Ni fattar kanske vad jag dravlar om. Om inte, låt mig göra en lite jämförelse till en bok som jag tror alla mår bra av att läsa. Jared Diamonds Vete, vapen och virus försöker som bekant visa varför det kom sig att Europa blev den dominerande kolonisatören av världen. Här finns många intressanta tankar, såsom antal domesticerbara djur och växter, därigenom möjliggjord befolkningstäthet pga. mer effektiv matproduktion, därigenom frigjord tid för människorna som således kunde hitta på uppfinningar, samt att man levde tillsammans med fjäderfän och svin i stor smuts och trängsel vilket utvecklade en mängd fruktansvärda epidemier som så småningom kom att utrota t.ex. 99 procent av Nord- respektive Sydamerikas befolkningar.

Men, geograf som han är kan Diamond inte annat än påpeka Eurasiens öst-västliga utsträckning, jämfört med Afrikas och Amerikernas nord-sydliga. Genom att landmassan håller sig inom färre klimatzoner (och således också färre malariabälten, saltöknar, etcetera) så kan utbytet kulturer emellan blomstra lättare. Exempelvis är det idag känt att jordbruket kom till Sverige med en migrationsvåg från nuvarande Turkiet. Blomster!

Kontentan: Utbyte mellan kulturer är bra, och är grunden till utveckling. Är man "inskränkt", för att igen låna Deutschs term, då är man inte intresserad av att hitta den bästa förklaringen till ett fenomen, och inte heller den bästa lösningen till ett problem. Man är istället intresserad av stagnation.

Så, genom att korsbefrukta Deutschs och Diamonds begreppsapparater ser vi genast att Stockholm hade kunnat vara Bjuv, och att Sjöbo hade kunnat vara Lund. Alla städer börjar som sagt som byhålor, men kan därefter i vissa fall utvecklas.

"Inskränkthet" leder till stagnation, och är alltså den direkta förklaringen till "landsbygdskapet", som ju kännetecknas av en risig befolkningsutveckling. "Inskränkthet" leder också till "utanförskap", eftersom dålig utveckling ger hög arbetslöshet i dagens system. Inskränkthet leder således indirekt till SD-röstande, enligt funktionen (fördumma + försumma proletariatet = rasism), men också direkt till SD-röstande eftersom SD:s ideologi är parochial, inskränkt.

Hur kan jag vara så säker på mig sak? Jo, jag nämnde att de skånska SD-fästena har en stolt tradition av nazism. Detta är påvisat att Sveriges go to nazi-forskare, Heléne Lööw.

(Parentes: Denna Lööws idé angrips i den här artikeln som jag sprang på vid en snabb sökning. Slutsatsen tycks dock bli att fallet som studeras, Landskrona, mycket riktigt har en stark högerextrem tradition som spänner från nazism under 30-talet till SD-rasism idag. Läs själv slutsatsen och känn efter hur det känns i just din hjärna.)

Men, inte fasen var Bjuvs och Sjöbos positioner desamma under 30-talet som idag! Då hade vi feta, rika bönder som mådde gott och hade nära till lanthandeln. Sjöbo-partiets Sven-Olle var en maktfaktor i orten, inte en marginaliserad stackare. Inskränktheten fanns, trots avsaknad av "utanförskap". "Landsbygdskap" var knappast heller relevant i de icke-urbaniserade Sverige, där de flesta bodde på landet.

Sen eskalerade urbaniseringen. De människor som hade det trist på landet, och som var driftiga nog att göra något åt detta, sögs upp av städerna. Produktionen förändrades, och en jäkla massa verksamhet centraliserades. Färre behövdes efter hand i lantbruket, och Sveriges ekonomi ställdes om en smula. Kunskapsintensiv tjänstesektor är idag kanske inte SCA, Volvo och LKAB, men likväl en viktig faktor i Svensk ekonomi.

När urbaniseringen var slut, då hade vi rika städer och fattig landsbygd. För att generalisera. (Något jag, uppenbarligen, gillar att göra. Men, uppenbarligen, inte gillar att andra gör. Typ rasister.)

Samtidigt som detta hände, hände också globaliseringen. En mängd påfund kom farande genom rymden. Vissa inkorporerade dessa påfund i livet och arbetet. Andra härbärgerade föreställningen att man ska helga leran och brännvinet som man alltid har gjort, och ve den som kommer farande i automobil med button down-skjorta och bärbar skrivmaskin. Så gick det också som det gick.

Alltså, en rik ort kunde i frid och fröjd vara inskränkt och rasistisk innan globaliesring och vidhängande processer och förändringar i produktionsvillkoren gjorde att inskränkthet omedelbart ledde till stort armmod. Typ. Detta korresponderar med de förändringar som sker i SD:s väljargrupper idag. Många tyckare påpekar i media att SD:s väljare i många fall inte är marginaliserade. Som jag har påpekat i detta blogginlägg står sig sambandet, att "utanförskap" och "landsbygdskap" (som får sägas vara aspekter av "marginalisering") korrelerar med SD-skap – det är dock fullt möjligt att detta samband är avtagande.

Även den forskning jag brukar hänvisa till av Anders Sannerstedt som visar att SD-väljare är lågutbildade män som tycker att "invandringsfrågor" är de viktigaste frågorna, visar också på att SD-väljare inte nödvändigtvis är ekonomiskt utsatta. Många har jobb. Sambandet med utbildning står sig dock, vilket Sannerstedt nämner här.

Detta får mig att problematisera min egen favorit-tes, att fattigdom plus dumhet leder till rasism. Fattigdomen behövs inte. Inskränktheten och/eller dumheten räcker gott och väl för att folk ska rassa loss. Kausalitet är som alla vet en bedrövligt störig pil, man vet aldrig åt vilket håll den egentligen pekar. En jävla soppa är det. Det enda som kallt kan konstateras är att rasism är en aspekt av inskränkthet, och inskränkthet leder fan ingen vart.

Hygienfaktorn (what did we learn?)

Då mycket dold materialinsamling visat sig icke bära frukt i frågan om aztekerna (eller rättare sagt, mexica-folkets) kollektivism och bildkonst, så får jag se slaget om sanningen som förlorat och kort presentera den empiri som trots allt trillat in. Med andra ord: Konstvetare världen över har vägrat svara på mina mail, och jag inser att de inte kommer att göra det framöver heller, så låt mig redogöra för det lilla jag tagit reda på sedan senast.

(Bakgrund: Black mirror; aztekernas bildkonst; kamelens död.)

Antropofagi har hävdat att speglar var viktiga vid uppfinnandet av centralpunktsperspektivet. Vidare har jag påstått att

Aztekerna [...] definitivt [hade] speglar, men poängen [att] är att deras svarta obsidianspeglar inte verkar ha haft samma funktion som våra glas/silver-speglar, och inte heller ha samma potential.

I nämnda Fifth Sun skriver Townsend dock rakt ut att européerna häpnade över aztekernas svarta obsidianspeglar, i vilka man kunde se sig själv, sitt anlete, i detalj. Det tycks alltså som att de svarta obsidianspeglarna mycket väl hade kunnat tjäna som veridiska reflektionsytor. 0 poäng men åtta ruttna lingon till Antropofagi!

Vidare har jag - i samma bloggpost - dryftat varför "kineserna och andra högstående - men släktskapsintensiva! - civilisationen också misslyckades med att uppfinna centralperspektivet." Något senare lyssnade jag på Allt du velat veta-podden, avsnittet om Kinas dynastier, där den framkom flera intressanta saker från sinologen Hans Hägerdal. Jag blev tvungen att maila Hans och frågade då bland annat om speglar:

Antropofagi: Om vi nu är mer eller mindre historiedeteministiska - varför utvecklas aldrig centralperspektivet i kinesisk bildkonst? Jag uppfattar det som att man håller till godo med det som verkar kallas oblique-projektion. Jag grubblar just nu på om aztekernas bildkonst speglar ett kollektivistiskt samhälle, och att central- eller enpunktsperspektivet - som ju föds under renässansen i Europa - är ett symptom på ett mer individualistiskt samhälle, och/eller på en kultur som har ett större fokus på veridisk avbildning är kollektivistisk-social dito [...]

Hans: Det finns individuell konst i det äldre Kina också, så jag är tveksam till detta med Europas individualism och centralperspektiv.

Antropofagi: Fanns det speglar i Kina, motsvarande sådana som utvecklades i Europa under renässansen? Min bild är att centralperspektivet uppfanns genom att avbilda via reflektionen i en spegel. (Aztekerna verkar ha saknat speglar i det här avseendet, även om de var all for svarta obsidianspeglar, reflekterande metall- och vattenytor, &c.) Finns det någon slags längre linje av teknologisk utveckling, som inkluderar speglar, glasframställning, &c., som inte förekommer i Kina, men som förekommer i Europa under renässansen? Är det en teknologisk utvecklings-skillnad, eller är det en kulturell skillnad, eller är det båda? (Eller något helt annat...)

Hans: Bronsspeglar har funnits i Kina sedan antiken. Glasspeglar kom långt senare (är osäker exakt när).

***

Den bakomliggande frågeställningen rör huruvida Kinas och Europas utveckling parallelliserar varandra. Hans lyfter tidigt i poddavsnittet hur flera analoga utvecklingar sker läskigt samtidigt i Kina och Europa, och han kommer i slutet av podden in på hur Europa drar ifrån Kina först i och med den industriella revolutionen. För att tala med Joseph Henrichs utveckling av Jared Diamonds Vete, vapen och virus-tes så blir frågan om vi kan förklara detta med i Guns, germs, and other factors (som ett av slutkapitlen i The Weirdest People in the World betitlas.)

(Bakgrund: Thymos och kulturell evolution; lösa trådar.)

Även dessa frågor hann jag dryfta kort med Hans - eller, han lyckades hålla det kort, men jag hann dryfta desto mer långrandigt. Tyvärr missförstår Hans mig vad gäller katolicismens verkan - det jag menar är ju att effekten av släktskapsintensitets-dödande äktenskapsmönster manifesterar sig i och med den utveckling (typ från och med renässansen under 1400-talet) som leder upp till den industriella revolutionen. Inte att Europa drar ifrån Kina utvecklingsmässigt redan på 500-talet eller nåt sånt. Hur som helst, håll tillgodo med lite korrespondens:

Antropofagi: Du beskriver parallellerna mellan västerländsk/grekisk och österländsk/kinesisk utveckling som "spöklik", i och med att politisk utveckling, viktiga händelser och idéhistoriska trender verkar vara ganska analoga under vissa perioder. Ser du det här som en funktion av "utvecklings-determinism", dvs. att mänskliga samhällen kommer att tenderar att utvecklas på ett visst sätt om man börjar i en floddal vid ungefär samma tid - eller är det mer en fråga om att det har funnits ett kulturellt utbyte som har drivit på utvecklingen på samma sätt i båda ändarna av Eurasien? Eller, finns det några andra alternativa förklaringar, typ regionala eller globala klimatförändringar som påverkat olika samhällen på ett liknande sätt?

Hans: Likheterna i utveckling har att göra med ett komplex av 'osynliga händer', lång- och kortsiktiga faktorer som påverkat utvecklingen över Eurasien - klimat, sjukdomar, teknologispridning, rörlighet, m m. Det finns en forskare som har skrivit ett tjockt tvåbandsverk om dessa likhet under perioden 800-1830: Victor Lieberman, Strange Parallels.

Antropofagi: Om man läser Joseph Henrichs The Weirdest People in the World kan man få intrycket av att mänskliga samhällen har en viss sannolik utvecklingslinje, men att Europa av en slump eller "kulturell mutation" råkade ta en oväntad riktning iom. att katolska kyrkan förbjöd kusingifte och slog sönder de släktskapsintensiva institutionerna (klaner, ätter &c.). Om vi nu tänker oss parallella och mer eller mindre deterministiska utvecklingsspår i Kina och Europa, ser du då att det är vid katolicismens "verkningsperiod" som utvecklingen divergerar? Eller, när (om?) skiljer sig Europa och Kina åt?

Hans: Joseph Needham m fl forskare tänker sig att Europa tog initiativet när det gäller teknologisk dynamik efter 1400, ungefär. När det gäller ekonomisk produktivitet anser André Gunder Frank att det var först på 1800-talet som Kina på allvar distanserades. Men det finns många olika uppfattningar om detta. Jag kan inte se att katolicismens genomslag korrelerar med Europas begynnande övertag.

Antropofagi: Ser du att kusingifte är en faktor i kinesisk kultur, och vad kan vi så fall förvänta oss för långsiktig kulturell utveckling iom. enbarnspolitik och kusingiftesförbud?

Hans: Man förväntas traditionellt inte gifta sig med någon med samma familjenamn i Kina vilket förstås i viss mån försvårar kusinäktenskap, även om man kan gifta sig med släktingar med annat familjenamn.

Antropofagi: Du går i podden inte närmare in på skillnaderna mellan norra och södra Kina i termer av vete-vs.-ris-odling. Henrich argumenterar för att risodling leder till högre släktskapsintensitet, pga. en alternativ ekonomisk organisation - håller du med om att södra Kinas kultur är mer klan- eller släktskapsbaserad än norra Kinas dito?

Hans: Ja i viss mån, det finns många klanbyar (strukturerade kring en klan) i södra Kina där det ju förekommer arbetsintensiv våtrisodling.

(Strange Parallels verkar verkligen fet, och volym 1 läggs i kundvagnen tillsammans med Hägerdals Kinas historia.)

***

Frågan om historiedeterminism leder oss alltså tillbaka till Henrich och WEIRD:ness och inte minst frågan om islams roll. (Bakgrund: Islam/heder, del 1, del 2, del 3 och del 4.) Tyvärr är Henrich ännu mer kortfattad än Hägerdal, men någonting säger han i alla fall:

Antropofagi: Before reading The Weirdest People, I figured your model had something to do with kin-recognition and people actually being able to track the kinship-coefficient (r), so that less "inbreeding" would favour "reciprocal altruism-strategies" towards non-kin, rather than "inclusive fitness-strategies". After reading your book, I feel like the actual genetic kinship doesn't matter, and that your account is about historical and cultural processes. Even though the institutions may be "cultural exaptations" of more hard-wired adaptations for kin-recognition and such. Question: Does the genetic relatedness matter to peoples actual behaviour short-term, or are we talking purely culture and institutions? 

[Se förhandssnacket samt eftersnacket.]

Henrich: Yes, relatednes matter, but the norms have multiple effects--residence create kin-like cue, norms require people to behave in certain ways, etc. It's a combo.

Antropofagi: To my delight you address this in the final chapter of The Weirdest People, and yet I want to know more about your thoughts on the matter. Previously, I was all Inglehart and modernization-theory, but now I feel like the reduction of kin-intensive institutions is primary to economic and political development. What implications does this have on the global project of modernization? And why do some manage to make the leap to WEIRD? [...]

Henrich: We'll many things matter and we are still sorting all that out. Pre-existing kin-based institution. Openness to brands of Christianity, Other cultural psychological traits, etc.

Antropofagi: Do you see any arabic and/or islamic equivalent of the Meiji Restoration? Can kinship-intensive MENA-societies at all implement democracy, or do we have to stand Saddam Hussein for a few centuries before they can move on to a western model? Was Atatürk an islamic (though secular) Meiji, and how should we then understand the current backlash under Erdogan?

Henrich: Well, Turkey under Ataturk imported tons of European laws, etc. (including the Swiss Civil code).

Antropofagi: Is Islam a cause or a symptom of the dissaray in the arabic world? Is Islam just very attractive for kinintensive cultures, or is Islam actually amplifying the kinship-based institutions through norms of cousin marriage, polygamy, etcetera?

Henrich: The impact of Islam is complex. The inheritance rules foster parallel cousin marriage, but also inhibit polygamy (4 wives, max).

Antropofagi: Did the Meiji Restoration really accomplish a decline in cousin marriages, or was the actual rate low already? My current view is that the rate of cousin marriages was only about 4 to 20 percent of all marriages in feudal Japan, which is way less than for example MENA-rates. Is the successful japanese transition to WEIRD:ness partly explained by a comparatively favourable starting-point?

Henrich: That seems plausible to me. We need to assemble all the data.

Antropofagi: On to the Aztecs. They seem to have had a pretty advanced society, with effective food-production, high rates of urbanisation, and a decent division of labour. You address their polygami-norms, but how would you - from a cultural evolution-perspective - explain their very macabre mythology and extreme rates of human sacrifice? They seem to have failed to develop any meaningful level of individualism, at least measured by human rights, and Aztec art is totally lacking the one-point-perspective, focus on any individual, and veridical representation of reality.

Henrich: Yeah, human sacrifice is pretty common from a global and historical perspective.

Antropofagi: Obviously the Jared Diamond-perspective would establish the prior that cultural evolution should be slower in Mesoamerica due to the north-south extension and less animals suitable for domestication. And yet, the Tenochtitlan "empire" seems to be the result from a lot of competing city states fighting it out over centuries, and there were also contacts with for example the Mayan and the Tarascan civilisations.

Why did the Aztec turn out so vicious? Can the human sacrifice-thing be seen as a cultural adaptation for "getting rid of the incels" that were left over from the polygami-thing? (Although around 20 percent of the victims seem to have been female.)

This last question might be vague, but I would love to get a cultural evolution-perspective on the Aztecs, and your chapter on poligami/monogami indicates that you might have thought about it.

Henrich: Yeah, I'd need to really dig in on the Aztecs to say much more.

Jag känner mig inte särskilt mycket visare av det här utbytet, men det känns i alla fall skönt att det verkar som att det finns någon slags "we" som upplever ett behov av att "assemble all the data."

***

När dammet lägger sig finns det väl bara en sak kvar att säga:

Memetisk evolution = Folkmord?

Antropofagi har tidigare anklagat Nietzsche för att ha syfilis. Del 1; del 2.

Slate Star Codex nämner nu Paul Grahams argumentations-pyramid:

Vi kan notera att Nietzsches signum, dvs. ad hominem-kritik, faktiskt slår kategorin "name-calling" på fingrarna!

SSC-Scotts egen modell av hur argumentationspyramiden egentligen ser ut är klart roligare - och klart verkligare!

Inte minst nämner Scott ad hominem-segmentet, och pekar på att social shaming förmodligen säger mer om vad folk som tillämpar ad hominem-tekniken försöker uppnå i offentlig debatt:

"Nobody expects this to convince anyone. That’s why I don’t like the term 'ad hominem', which implies that shamers are idiots who are too stupid to realize that calling someone names doesn’t refute their point. That’s not the problem. People who use this strategy know exactly what they’re doing and are often quite successful. The goal is not to convince their opponents, or even to hurt their opponent’s feelings, but to demonstrate social norms to bystanders. If you condescendingly advise people that ad hominem isn’t logically valid, you’re missing the point."

***

Antropofagi har genomfört ett 23andMe-DNA-test av typen ancestry, för att få lite koll på sitt genetiska ursprung. T.ex. kan jag konstatera att jag inte ärvt egenskapen "nysa efter man äter mörk choklad" från mina drygt 2 procent neandertalar-gener.

(Ärligt talat säger min forskning att just neandertalar-gen-mätningen är oprecis och dålig för den här typen av tester. Men kul! Vi gillar ju blandningshypotesen sedan tidigare.)

För att få litta background på ancestry-bilden läser Antropofagi den helt okejiga Min europeiska familj av Karin Bojs. Ingen jävla augustpris-vinnare liksom, men ändå.

Bojs ger oss lite svar på tal på ancestral environment-modellen, och noterar att männsikor levt under väldigt skilda förhållande, i väldigt olika miljöer, under väldigt lång tid. "Stenålderskost" är, menar Bojs med viss rätt, en ganska korkad förenkling. Bojs talar även om hur stor del av kaloriintaget honung faktiskt varit i många olika jägar-samlar-kulturer. Inte minst berättar Bojs om det fetstora landområdet Doggerland, som sträckte sig mellan Storbrittanien och Skandinavien. Sjukt att man aldrig hört talas om den grejen!

En kul detalj som Bojs lyfter, angående hundens domesticering, är att tamhundar har samma roliga gen som människor med William-Beurens syndrom, som nämnde SSC-Scott nämnt och som föranlett lite upprättelse för postmodernismen. (Se även: Ge upp eller försöka; Vi möts vid vägskälet; Det blev visst postmodernism ändå; Gränserna för postmodernismen.)

Tamhundar har William-Beurens syndrom!

Inte minst skildrar Bojs dock hur ett vetenskapligt paradigm utsätts för nya bevis.

I den där rationalistvärlden som Lesswrong-läsandet blivit min ingång till, talas det ständigt om Bayes teorem och om bayesiansk bevisuppdatering. Eller som Public Enemy tyvärr aldrig rappade: Bayes! How low can you go!

Bass! How low can you go?




Man ska uppdatera vad man tror, givet nya bevis.

Men, som SSC-Scott är inne på: Det är inte så ofta det är exakt det som debatt går ut på. Att introducera varandra för nya bevis.

Inom arkeologin har debatt förts om exempelvis Stäpphypotesen. Debatten har blomstrat, trots bevisstiltje. DNA-bevisen sveper så in som en flodvåg över disciplinen, och ställer skåpet tillrätta med en liten klädsam duns.

Jo fan. Det verkar som att europa formats av tre vågor av folkvandring. Först jettade sapiens från Afrika, via Mellanöstern (blander, blander, neander!) och in i Europa för att leva som jägar-samlare. Så för 8000 år sedan kom människor från typ Syrien, med jordbruket. Så för knappt 5000 år sedan kom stäppfolk från öster (Centralasien va?) med oxdrivna (dragna?) kärror, hästar och lite ny keramik. Och indoeuropeiska språk.

Vi ser hur nya bevis (ja faktiskt en ny kategori av bevis) plötsligt mördar debatten. Vissa uppdaterar, vissa icke. Vissa skriker "migrationister", vilket verkar vara ett sätt att förknippa Stäpphypotesen med nazism, och hävdar att DNA-analyser inte har någon roll inom arkeologin. Uppenbarligen dumt i huvudet!

Men, paradigmet skiftar, gissar vi, över till ett stabilt konsensus i den riktning bevisen pekat. Himla positiv bild för vetenskapen, överhuvudtaget. På det hela taget har Oreskes rätt.

Det intressanta är dock hur jävla länge debatten pågått utan tillförsel av nya bevis! Nu tar vedersakarna av Stäpphypotesen till det sista halmstrået, social shaming. Jag håller i detta nu på med metadebatt, antar jag. (Eller iaf. en "analys" på en metanivå av debatten.) Men även innan de nya DNA-bevisen trillade in, harvade debatten på inom de röda och blåa nivåerna av SSC-Scotts pyramid. Utan att egentligen komma någon vart överhuvudtaget - ty det var nya bevis som krävdes.

Vi kan se glatt på det hela, och anta att många frågetecken som vi bråkar över och brottas med, kommer att rätas ut när Nya Bevis Komma Dimpandes.

Vi kan se ledset på det hela, och anta att alla våra debatter över Tinger och Sakerna och deras Inbördes Förhållande, helt enkelt är meningslösa och dömda att leda Ingenstans.

Och, båda dessa slutsatser kan vara rätt samtidigt. På individnivå drar jag slutsatsen att våga säga att jag inte vet, och att våga ha icke tvärsäkra åsikter i väntan på Nya Bevis-Dimpning.

***

För att ändå lämna metanivån. Ska en tro Bojs-boken verkar det som att nya teknologier, såsom jordbruk, hästar och bronssmide, inte bara kryper in i form av memes eller kulturella traits. Istället verkar det som att det är nya människor, dvs. nya gener, som bär på ny teknologi och som ersätter de gamla människorna som inte bär på denna teknologi. Det är alltså inte så att befintliga européer nödvändigtvis tar till sig sedvänjan att bruka jorden. Istället kommer en folkvandring med människor som har getter, svin och utsäde i lasten, och som bara plötsligt - pga. överlägsenhet - dominerar territoriet.

Låtom mig avsluta med ett frågetecken:

Kan det vara så att memetisk evolution inte är så jädra substratoberoende ändå? Att Eurasiens östvästliga klimatszons-icke-överskridande usträckning (à la Jared Diamonds Vete, Vapen och Virus) inte egentligen möjliggör för idéer att färdas och stötas och blötas - utan för människor att åka hithert and dithert?

Är det så att människorna som kan bygga oxkärror bara dödar och ersätter människorna som inte kan det - snarare än att själva kunskapen överförs?

Säkert kommer denna fråga besvaras med ett litet mellanvägssvar, ty så falla alltid chippen så vitt jag erfar. Men, är det så att verkligheten lutar lite mer i den för mig oväntade riktningen trots allt? Lite mer folkmord, och lite mindre kulturellt utbyte?